Bakgrund: Våld i nära relationer mot kvinnor är ett tilltagande globalt folkhälsoproblem där var tredje kvinna världen över någon gång har upplevt våld i en nära relation. Våldet kan visa sig som psykiskt, fysiskt och sexuellt våld som medför allvarliga konsekvenser för de utsatta kvinnorna. Hälso- och sjukvårdspersonalen har en viktig roll i bemötandet med våldsutsatta kvinnor och bär en nyckelroll i att skapa en förtroendefull relation med patienten.  Syfte: Syftet var att belysa hur kvinnor som utsatts för våld i nära relation upplever bemötande från hälso- och sjukvårdpersonalen.   Metod: Denna litteraturöversikt grundades av tio kvalitativa originalartiklar. Artiklarna inhämtades via databaserna Cinahl Complete och PubMed. Data analyserades enligt Fribergs analyssteg.   Resultat: I denna litteraturöversikt identifierades fem huvudteman: Bli tagen på allvar, Vikten av tillit, Empati, Säkerhet och Betydelsen av stöd. När hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande upplevdes som negativt upplevde de våldsutsatta kvinnorna känslor av ensamhet, skam, att de inte blev tagna på allvar och skuldbelagde sig själva. Sammanfattning: Resultatet visar att våldsutsatta kvinnorna i nära relationer hade övervägande negativa erfarenheter av bemötandet från hälso-och sjukvårdspersonalen. De upplevde att hälso- och sjukvårdspersonalen saknade empati och kunskap i att både ställa frågan om våld i nära relationer och att besitta kunskap i vilka stöd och resurser som fanns att hänvisa till. / Background: Intimate partner violence is a global increasing public health problem where one in three women in the world has experienced violence from their partner during their lifetime. The violence includes different types among others psychological, physical and sexual violence and has severe consequences for the woman. Healthcare professionals has an important role in the treatment of women subjected to intimate partner violence and plays a key role in stablishing a trusting relationship with the patient. Aim: The purpose of this literature review is to shed light on the experience of women who are subjected to intimate partner violence encountering healthcare professionals. Method: A literature review based on results extracted from ten qualitative articles and the articels were collected from the databases Cinahl complete and PubMed. Data was analyzed based on Fribergs four analysing steps.   Results: Four themes were identified in this literature review: The importance of trust, Be taken seriously, Empathy, Safety, and The importance of support. Women who have been exposed to intimate partner violence experienced feelings of loneliness, shame, not being taken seriously and blamed themselves when the treatment of the health care professionals was perecived as negative. Summary: Women who are subjected to intimate partner violence had predominantly negative experiences encountering healthcare professionals. They felt that the healthcare professionals lacked empathy and knowledge in both asking the question about being exposed to violence, providing support and referral to available resources where these women could get help.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer är ett folkhälsoproblem globalt och i Sverige. Hälso- och sjukvården anses vara den instans dit våldsdrabbade kvinnor först söker sig för hjälp. Detta innebär att sjuksköterskor oavsett arbetsområde troligtvis kommer möta våldsutsatta kvinnor. För att kunna bemöta, ge omvårdnad och trygghet till dessa kvinnor personcentrerat, är det av vikt att belysa hur den våldsutsatta kvinnan upplever mötet med vårdpersonal. Syfte: Identifiera hur vuxna kvinnor utsatta för våld i nära realtioner upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: En allmän litterturstudie där 10 resultatartiklar granskades och analyserades med tematisk analys. Resultat: Känslor av att bli förminskad eller inte bli tagen på allvar identifierades. Känslor av skuld, skam och pinsamhet förstärktes genom vårdpersonalens bemötande. Detta bidrog till att kvinnor tvekade eller avstod från att söka hjälp. Många kvinnor upplevde att fokus låg på att behandla fysiska skador medan deras psykiska behov prioriterades i andra hand. Kvinnor uppgav att vårdpersonal inte frågade dem om våld i hemmet. När frågan ställdes upplevde kvinnorna att det var av vikt att den ställdes på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Konklusion: Våldsutsatta kvinnor upplever brister i mötet med hälso- och sjukvårdpersonal. Sjuksköterskor och annan vårdpersonal kan genom sitt bemötande skapa en bättre vårdupplevelse för dessa kvinnor. / Background: Intimate partner violence against women is a public health problem, both globally and in Sweden. Healthcare is considered to be that instance were abused women primarily seeks help. This means that nurses, regardless of workplace, probably will meet abused women. To be able to respond and provide person-centered care and a feeling of safety, it is important to illustrate how the abused woman experiences the encounter with healthcare professionals. Aim: Identify how abused adult women experiences the meeting with healthcare professionals. Method: A general literature study in which 10 articles were examined and analyzed with a thematic analysis. Result: Feelings of beeing diminished and not taken seriously were identified. Feelings of guilt, shame and embarrassment were increased by the actions of healthcare professionals. This contributed to women hesitating or refraining from seeking help. Many women felt that the focus was on treating physical injuries, while their mental health was prioritized secondarily. Women stated that helathcare did not ask them about domestic violence. It was important that the question was asked in the right way and at the right time. Conclusion: Abused women experience deficiencies in meeting with healthcare professionals. With their treatment, nurses and other healthcare professionals can create a better experience of care for these women.

Inledning. Den demografiska utvecklingen leder till ett ökat vårdbehov för de äldre. Hemsjukvården idag är en växande del av hälso- och sjukvården i Sverige. Teknisk utveckling leder till att fler sjukvårdsinsatser kan göras i hemmen, av både sjukvårdspersonal, närstående eller patienten själv. Ett avancerat tekniskt hjälpmedel är läkemedelsrobot. Evidensen för effekterna av läkemedelsrobot är mycket liten. Syftet med studien är att sammanställa befintlig forskning om erfarenheter av läkemedelsrobotar i hemsjukvård ur patienters, närståendes och vårdpersonalens perspektiv. Metod En scoping review där16 artiklar inkluderades i studien. Resultat Utifrån syftet identifierades följande teman; Att ha behov av och komma ingång med en läkemedelsrobot, Att använda en robot i vardagen, Att känna sig självständig, Att bli påmind om att ta läkemedel, En ökad adherence, Att lita på en robot och En robot tar över vårdpersonalens arbete. Slutsats Läkemedelsrobotar är ett sätt att förenkla vården och avlasta arbetsbördan för personalen men också öka självständigheten och säkerhet för patienter.

Bakgrund: Antalet patienter med fetma ökar över hela världen. Fetma är en sjukdomsom kräver behandling och bör tas upp med patienten av hälso-ochsjukvårdspersonalen. Fetma är ett ämne som dock kan uppfattas som känsligt. Syfte:Syftet var att belysa erfarenheter och upplevelser av hälso- och sjukvård hos patientermed fetma. Metod: En litteraturstudie har genomförts där åtta vetenskapligakvalitativa artiklar analyserades. Resultat: Fyra teman presenteras i resultatet: Att bliinbjuden till samtal och få stöd, Att få uppföljning, Upplevelsen av stigma ochBetydelsen av att få individuell vård. Patienterna beskrev mötet med hälso- ochsjukvårdspersonalen som givande, stöttande och viktigt för att klara sina mål.Patienterna hade även erfarenheter av stigma och av att känna sig osedda. Att få varadelaktig i sin vård, dela sin berättelse och få återkoppling och uppföljninguppskattades av patienterna. Slutsats: Patienternas erfarenheter av mötet med hälsoochsjukvårdspersonalen var både positiva och negativa. Genom att patienterna fickdela sina viktberättelser med vårdgivaren kunde målen lättare uppnås. En goduppföljning var avgörande för en hållbar förändring. / Background: The number of obesity patients is increasing worldwide. Obesity is adisease that requires treatment and should be brought up by the healthcareprofessionals with the patient. Obesity is a subject that can be perceived as sensitive.Aim: The purpose was to shed light on the experiences of healthcare in patients withobesity. Method: A literature study has been conducted. Eight qualitative articleswere analyzed. Results: Four themes are presented in the results: To be invited toconversations and receive support, To receive follow-up, The experience of stigmaand The importance of receiving individual care. The patients described the meetingwith the health care professionals as rewarding, supportive and important in order toachieve their goals. The patients also had experiences with stigma and feeling unseen.Inclusion in their treatment, sharing their stories, getting feedback and follow-upinformation from the health care professionals was appreciated by the patients.Conclusion: The patients' experiences of the meeting with the health careprofessionals were both positive and negative. Being allowed to tell their stories aboutobesity, and to be involved in planning their care, made it easier for them to achievetheir goals.

Bakgrund: I Europa rapporterar ungefär hälften av arbetstagarna att arbetsstress är ett vanligt problem på arbetsplatsen. Arbetsrelaterad stress har ökat de senaste åren där hälso- och sjukvården är ett av de mest drabbade yrkena. Stressen påverkar vårdpersonal både fysiskt och psykiskt, vilket i sig äventyrar patientsäkerheten. När våra hanteringsstrategier blir otillräckliga gentemot höga arbetskrav skapas upplevelser av stress. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att undersöka vårdpersonals erfarenheter av arbetsrelaterad stress och stresshantering. Metod: Litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i CINAHL och APA PsycInfo. Analysprocessen genomfördes enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i 5 kategorier och 16 underkategorier. Kategorierna var: ‘organisationsrelaterade stressfaktorer’, ‘individrelaterade stressfaktorer’, ‘patientrelaterade stressfaktorer’, ‘erfarenheter av stressens konsekvenser’ och ‘erfarenheter av stresshantering’. Konklusion: Arbetsrelaterad stress beror till stor del på hälso- och sjukvårdsorganisationens många brister, vilket påverkar vårdpersonal men även vårdkvalitén. Vårdpersonal behöver utveckla sin kunskap kring stresshantering och träna på att använda optimala hanteringsstrategier. Även förbättringsarbete från organisationens sida krävs för att främja vårdpersonals hälsa och därmed förbättra vårdkvalitén. / Background: In Europe, about half of the labour report work-stress to be a common problem. Occupational stress has increased in recent years, with healthcare being one of the most affected professions. Stress affects healthcare professionals both physically and mentally and jeopardizes patient safety. When our management strategies become insufficient with high work demands, experiences of stress are created. Aim: The aim of this literature study was to investigate healthcare professionals' experiences of occupational stress and stress management. Methods: Literature study based on eight qualitative studies. Database search was conducted in CINAHL and APA PsycInfo. The analysis process was performed according to Friberg's five-step model.  Results: The analysis resulted in 5 categories and 16 subcategories. The categories were: ‘organizational-related stressors’, ‘individual-related stressors’, ‘patient-related stressors’, ‘experiences of the consequences of stress’ and ‘experiences of stress management’. Conclusion: Occupational stress is largely due to the health care organization's many shortcomings, which affect health professionals but also the quality of care. Healthcare professionals need to develop their knowledge about stress management and practice, using optimal management strategies. Improvement work on the part of the organization is also required to promote the health of healthcare professionals and thereby improve the quality of care.

Bakgrund: Sjukvårdspersonal är ofta bärare av mikroorganismer vid inkorrekt handhygien och vidtagna hygienrutiner. Bristande vårdhygien hos sjukvårdspersonal gör att smittspridningen ökar och risken att drabbas av vårdrelaterade infektioner, resistenta bakterier och risk för patientlidande ökar.Syfte: Syftet med studien är att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskors följsamhet till hygienrutiner.Metod: Litteraturöversikten baseras på 15 artiklar varav sju var kvalitativa och sex var kvantitativa samt två med mixad metod. Sökningarna utfördes i databaserna CINAHL och PubMed, kvalitetsgranskades och analyserades utifrån fem steg.Resultat: I resultatet framkommer faktorer som påverkar sjuksköterskans följsamhet till hygienrutiner där de främsta faktorerna är attityder, kunskap, barriärer, förutsättningar samt motivation.Slutsats: Konsekvenser av låg följsamhet av hygienrutiner är patientlidande relaterat till ökandet av vårdrelaterade infektioner. Förebyggande insatser mot faktorer som påverkar är av stor vikt, och krävs av samtliga som arbetar inom hälso- och sjukvård. / Background: Healthcare professionals are often carriers of microorganisms in the event of incorrect hand hygiene and hygiene routines taken. Lack of healthcare hygiene among healthcare professionals increases the spread of infection and increases the risk of suffering from healthcare-associated infections, resistant bacteria and the risk of patient suffering.Aim: The aim of the study is to describe factors that affect nurses` compliance with hygiene routines.Methods: The literature review was written with 15 articles using qualitative, quantitative and mixed methods. The articles were searched through the databases CINAHL and PubMed, were quality reviewed and analyzed in five steps.Results: The results show factors that affect nurse’s compliance to hygiene routines where the main factors are attitudes, knowledge, barriers, prerequisites and incentive.Conclusion: The consequence of low compliance to hygiene routines is patient suffering related to the increase in care-related infections. Preventive measures towards influencing factors are of great importance and are required of all health care workers.

Several studies have shown that patients with anorexia nervosa (AN) have elevated levels of shame. To the researcher's knowledge there was a lack of research concerning how healthcare professionals experienced shame in their patients with AN when the study was conducted. Against this background, the purpose of the present study was to contribute to a deeper insight into how healthcare professionals experienced shame in patients with AN, which was investigated through the research question: How do healthcare professionals experience shame in patients with anorexia nervosa? Based on a qualitative method and a phenomenological approach, the research question was investigated through semi-structured interviews with seven participants. The material was analyzed using thematic analysis. The analysis generated the overarching theme of self-contempt and the themes: shame against the anorexic voice, shame against their self and the impossible choice between the shame-loyalties, and seven sub-themes. Healthcare professional´s experience is in line with previous studies on patients, which have shown that shame plays a central role in AN. Further research is encouraged to investigate whether psychoeducation about shame as well as targeted treatment interventions for shame could be helpful in treating patients with AN. / Flera studier har påvisat att patienter med anorexia nervosa (AN) har förhöjda nivåer av skam. Till författarens vetskap, saknades vid studiens genomförande, forskning om hur vårdpersonal upplevde skam hos sina patienter med AN. Föreliggande studies syfte var mot bakgrund av detta att bidra till en djupare insyn i hur vårdpersonal upplevde skam hos patienter med AN, vilket undersöktes genom frågeställningen: Hur upplever vårdpersonal skam hos patienter med anorexia nervosa? Utifrån en kvalitativ metod och en fenomenologisk ansats undersöktes frågeställningen genom semistrukturerade intervjuer med sju deltagare. Materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. I analysen skapades det överordnade temat självförakt och temana: skam mot den anorektiska rösten, skam mot sitt ”jag” och det omöjliga valet mellan skamlojaliteterna, samt sju underteman. Vårdpersonals upplevelse ligger i linje med tidigare studier på patienter, vilka har påvisat att skam spelar en central roll vid AN. Framtida forskning uppmuntras undersöka huruvida psykoedukation om skam samt riktade behandlingsinsatser för skam kan vara hjälpsamt vid behandling av patienter med AN.

Personcentrerad vård betonar vikten av att se personen bakom patienten och belyser samarbetet mellan patient och vårdpersonal. Patienten ses som en jämlik partner i vården och deltar aktivt i planeringen och genomförandet av vården. Inom akutsjukvården omfattas arbetet av många korta möten med flera patienter som kan begränsa möjligheten att bedriva personcentrerad vård. Det fragmenterade arbetssättet inom akutsjukvården samt hastiga förändringar och begränsad tid ställer höga krav på att kunna utnyttja det korta mötet för att skapa sig en helhetsbild i vården av patienten. För att bedriva personcentrerad vård inom akutsjukvården krävs ett mer holistiskt synsätt som ger en helhetssyn i vården av patienten. Personcentrerad vård ger en mer effektiv vård med högre kvalitet. För att stärka patientens ställning i vården är personcentrerad vård ett rekommenderat förhållningssätt inom akutsjukvården. Syftet var att beskriva faktorer som påverkar vårdpersonalens förutsättningar att bedriva personcentrerad vård inom akutsjukvården. Litteraturöversikt användes som metod. Datainsamlingen genomfördes utifrån sökningar i databaserna CINAHL och PubMed samt manuell sökning. Sökningen resulterade i 15 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga originalartiklar. Resultatet utgjordes av fyra kategorier: Vårdrelationen, kommunikation och information, professionella faktorer och organisatoriska faktorer. Resultatet visade att lära känna personen bakom patienten och att involvera närstående i vården samt att ha en tydlig kommunikation med informationsutbyte var faktorer som påverkade förutsättningar för personcentrerad vård. Vårdpersonalens inställning till patientens medverkan i vården, teamarbetet, vårdmiljön och stöd från organisation och ledning påverkar i vilken utsträckning vårdpersonal bedriver personcentrerad vård inom akutsjukvården. Slutsatsen är att personcentrerad vård är avgörande för patientnöjdheten och är en grundläggande förutsättning för att bedriva högkvalitativ vård. Det är viktigt att vårdpersonal kan förhålla sig till patienten på ett bra sätt. Med vårdrelationen, med tydlig kommunikation och information och med en optimal vårdmiljö kring patienten. Den skapas genom att ha tillräcklig personaltäthet och adekvata arbetsförhållanden. Det innebär även att det inom akutsjukvården skall finnas stöd från ledningen och organisationen. Med ett välfungerande teamarbetet kring patienten och med vårdpersonalens förmåga att se personen bakom patienten. Då skapas bättre förutsättningar för att kunna bedriva personcentrerad vård inom akutsjukvården. / Person-centered care emphasizes the importance of seeing the person behind the patient as well as the cooperation between the patient and healthcare professionals. The patient is considered as an equal partner in healthcare and is participating in the planning and execution of their care. Within emergency care, there are many short meetings with multiple patients which may limit the possibility of maintaining person-centered care. The fragmented way of work within emergency care, along with changing conditions and limited time, sets high standards on the capability of healthcare professionals to utilize the short meetings in order to paint a general picture of the patient’s care. In order to conduct person-centered care within emergency care, a holistic perspective is of importance to create a comprehensive view of patients’ care. Person-centered care increases the quality and effectiveness of healthcare, and in order to strengthen the patient’s position within healthcare a person-centered approach is recommended within emergency care. The aim was to describe the factors affecting healthcare professionals’ conditions to conduct person-centered care within emergency care. A literature review was used as a method and a collection of data was done through database searches. The databases used were CINAHL and PubMed, along with manual searches, where 15 qualitative and quantitative original articles were found. The results were categorized into four categories: Care relationship, communication and information, professional factors, and organizational factors. The results showed that acquainting with the person behind the patient and involving relatives in the care, as well as having a clear communication and information, were factors that affected the conditions for person-centered care. Healthcare professionals’ attitude towards patients’ participation in care, teamwork, care environment, and support from the management, affects to what extent healthcare professionals conduct person-centered care within emergency care. The conclusion of the study is that person-centered care is crucial for patient satisfaction, and it is a fundamental prerequisite in order to conduct high quality care. It is essential that healthcare professionals can relate to the patient in a good manner, using a good care relationship, clear communication and information, and an optimal healthcare environment for the patient. These conditions are obtained by having sufficient staffing and adequate working conditions, along with proper support from management. Having well-functioning teamwork in regards to patient care and having the capability to see the person behind the patient, thus better conditions are created in order to conduct person-centered care within emergency care.

Equitable healthcare is a prerequisite for good living conditions and good health in the population. The Health Care Act states that healthcare in Sweden must be provided on equitable terms, however, inequities in Swedish healthcare are continuously reported. The aim of this thesis was to investigate barriers and facilitators to equitable care from the perspective of healthcare professionals with coordination responsibility. A qualitative study design with an abductive approach was used. Data were collected through semi-structured interviews with six healthcare professionals with coordination responsibility in Region Gävleborg, all of whom are connected to the local knowledge management group within the lifestyle focus area. Analysis of the collected material was performed using thematic analysis. The results show that healthcare professionals with coordination responsibility view politics and management, work cultures, and staffing as important barriers that exist in working with equitable care. Furthermore, the results show that cooperation within the healthcare organization, patient involvement, and knowledge are considered to facilitate the achievement of equitable care. The conclusion is that more knowledge and clearer guidelines are needed in order for healthcare professionals to be able to work more effectively to counter inequities in care.

Bakgrund: Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) formas oftast under tonåren och har en symtombild som innebära instabila relationer, förvrängd självbild och impulsivitet som kan innebära självskadehandlingar och självmord eller försök till detta. På grund av sitt syndrom kan patientgruppen vara i behov av sjukvård inom den somatiska såväl som den psykiatriska vården. Patientgruppen får ofta i samband med sjukvård utstå negativa uttryck från vårdpersonal, vilket kan leda till ett försämrat mående hos patientgruppen.  Syfte: Studiens syfte var att belysa erfarenheter av mötet med vårdpersonal hos patienter med EIPS.  Metod: Den genomförda studien är en kvalitativ litteraturstudie. I litteraturstudiens resultat inkluderades nio kvalitativa studier funna i databaserna Pubmed och Cinahl. Studierna kvalitetsgranskades enligt en bedömningsmall med kvalitativ inriktning av Olsson och Sörensen samt analyserades enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: Efter analys utformades två kategorier (att känna sig bekräftad och att få sin värdighet kränkt) och fem subkategorier (att bli sedd och hörd, att känna förtroende, att uppleva diskriminering, att inte bli tagen på allvar och att uppleva svek). Resultatet visar att patienter med EIPS hade erfarenheter av fördomar mot sin diagnos, diskriminering samt att inte bli tagen på allvar i möten med vården. Det rådde delade meningar hos patientgruppen vad gäller att känna sig bekräftad. Konklusion: Ett behov av att öka förståelsen för patienter med EIPS samt bättre strategier för vårdpersonalens bemötande identifierades, för att förbättra det vårdande mötet. Tidvattenmodellen anses kunna vara ett bra alternativ att arbeta efter i samband med vård av patientgruppen. / Background: Emotionally unstable personality disorder (EUPD) usually debuts in adolescence and is characterized by symptoms involving unstable relationships, distorted self-image and impulsivity. Such symptoms can lead to acts of self-harming and suicide or suicide attempts. Due to the syndrome, the patients are often in need of medical care, within the somatic, as well as the psychiatric care. The patients often have to endure negative expressions from the health care professionals, which can lead to worsened mental health among the patients.  Aim: The aim of this study was to illuminate experiences among patients with EUPD in the meeting with health care professionals.  Methods: This study was a qualitative literature study based on nine articles found in Pubmed and Cinahl. All articles were quality-examined using an assessment with a qualitative focus, formed by Olsson and Sörensen. The articles were analyzed inspired by Fribergs five-step model. Results: Based on the analysis, two categories (to feel acknowledge and to have one’s dignity violated) and five subcategories (to be seen and heard, to feel trusted, to experience discrimination, not to be taken seriously and to experience betrayal) were formed. The results show that patients with EUPD had experiences of prejudice against their diagnosis, discrimination and not being taken seriously by the health care professionals. There were divided opinions among the patients of feeling acknowledge as an individual. Conclusion: These findings indicate a need for increasing the understanding for the patients as well as better treatment strategies to improve the patients experiences when seeking care. The tidal model is a strategi considered to be a good alternative to use for improving the health care for patients with EUPD.