<p>Syftet med arbetet var att genom analys av nationella och lokala styrdokument samt enkätsvar från lärare i Idrott och Hälsa reda ut hur väl lärarnas sätt att bedöma stämmer med de nationella betygskriterierna.</p><p>De metoder som använts är frågeenkät till lärare i ämnet Idrott och Hälsa och textanalys av de nationella och lokala styrdokumenten.</p><p>Huvudresultaten är att lärarna bedömer efter något andra grunder än de som sägs i de nationella styrdokumenten. Nationella och lokala styrdokument skiljer sig mycket lite åt. Lärarna verkar ha svårigheter med att tolka styrdokumenten.</p><p>Den allra viktigaste slutsatsen som kan dras är att även om styrdokumenten stämmer väl överens så bedömer lärarna efter andra grundprinciper. Framförallt är elevens kämparanda viktig för ett godkänt betyg trots att detta inte nämns i de nationella styrdokumenten.</p>

<p>Syftet med denna studie var att få en djupare förståelse för hur idrottslärare uppfattar hälsobegreppet samt hur de utformar undervisningen för att främja elevernas hälsa. Som metod för studien användes den kvalitativa intervjun. Resultaten som framkommer visar att idrottslärarna tycker att hälsa är ett samspel mellan fysiska, psykiska och sociala aspekter. Vidare framkommer det att skolans undervisning i hälsa bör baseras på fysisk aktivitet, för att utifrån denna plattform förgrena sig i hälsobegreppets och kursplanens övriga beståndsdelar.</p>

<p>År 2003 reviderades läroplanen för grund- och gymnasieskolorna. Skolan ska nu inom ramen för skoldagen erbjuda samtliga elever daglig fysisk aktivitet. Vår studie syftar till att belysa vilka effekter personalen på skolorna upplevt att den dagliga fysiska aktiviteten gett deras elever. Framför allt fokuserar vi oss på tre faktorer: hälsa, inlärning och koncentrationsförmåga. Vi undersöker även organisatoriska aspekter som fanns vid införandet och vilka aspekter som finns vid arbetet med daglig fysisk aktivitet idag. Här koncentrerar vi oss framför allt på om föreningsidrotten var delaktiga i arbetet och om skolorna har utvecklat ett motoriskt träningsprogram.</p><p>Den teoretiska bakgrunden behandlar för ämnet centrala begrepp som t.ex. tidigare forskning kring koncentrationsförmåga och inlärning. I bakgrundsavsnittet tar vi även upp debatten inom området och olika sätt att se på hälsa. Som datainsamlingsmetod för vår undersökning använde vi oss av den kvantitativa enkäten. Vi har lämnat ut vår enkät på två skolor i Mellansverige som har daglig fysisk aktivitet på schemat. Enkäten vänder sig till all personal som arbetat såväl före som efter införandet.</p><p>I vår studie kommer vi fram till att den stora majoriteten av respondenterna har upplevt positiva effekter av den dagliga fysiska aktiviteten, där de flesta ser att eleverna fått ett ökat intresse för fysisk aktivitet. Vidare bör nämnas att vi i resultatet såg ett samband mellan ett väl utvecklat motoriskt träningsprogram och upplevda positiva effekter på koncentrationsförmågan hos eleverna.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka idrottslärares synsätt på elever i behov av särskilt stöd. Vi vill undersöka om idrottslärarna har ett individorienterat eller interaktions- och relationsorienterat synsätt. Enligt litteratur och tidigare forskning är dessa två synsätt de rådande, där det individorienterade synsättet är det dominerande i dagens skola. För att söka svar på idrottslärarnas synsätt har vi använt oss av kvalitativa intervjuer, där vi intervjuat sex verksamma idrottslärare i grundskolan. Genom intervjuerna har idrottslärarna fått beskriva sin syn på och sitt arbete med elever i behov av särskilt stöd. Utifrån idrottslärarnas beskrivningar har vi kunnat utläsa, att dessa har en blandning av de båda synsätten. Den teoretiska synen på elever i behov av särskilt stöd speglar ett individorienterat synsätt där eleven ses som bärare av problemet, medan det praktiska arbetet kan hänföras till ett interaktions- och relationsorienterat synsätt där undervisningen är individanpassad och eleven inkluderad.</p>

<p><strong>Företeelsen friluftsliv i en skolkontextBakgrund:</strong> Friluftsliv har varit en del av den svenska obligatoriska skolan under lång tid. Friluftsliv fick en ökad betydelse i idrottsämnet i samband med Lpo 94. Det råder dock oklarheter kring vad innebörden av begreppet friluftsliv.<strong></strong></p><p><strong>Syfte:</strong> Studiens syfte är att fördjupa förståelsen för företeelsen friluftsliv i en skolkontext.</p><p><strong>Frågeställningar: </strong><em>Vilka innebörder av friluftsliv framträder i den nationella kursplanen och dess betygskriterier respektive de lokala styrdokumenten för ämnet idrott och hälsa?</em> samt <em>Vilka skillnader finns det mellan de innebörder av friluftsliv som framkommer på nationell nivå jämfört med de lokala styrningar som framkommer på enskilda skolor?</em></p><p><strong>Teori och metod:</strong> Vi har i studien använt oss av en kvalitativ hermeneutisk textanalys. Våra studieobjekt är dels den nationella kursplanen för idrott och hälsa och dels lokala styrdokument från nio olika skolor i Örebro.</p><p><strong>Resultat: </strong>Vi har funnit att det råder en spänning mellan den nationella kursplanens olika delar med avseende på friluftslivets plats och roll i ämnet. Vi har vidare sett att det råder en spänning mellan den nationella kursplanen och de lokala styrdokument vi undersökt med avseende på val av innehåll och innebörder av begreppet friluftsliv. Det finns en stark koppling mellan friluftsliv och orientering i de lokala styrdokumenten. Vi har också funnit att det inte finns något konsensus kring vad friluftsliv är men en möjlig tolkning som återkommer är att friluftsliv tolkas som vistelse i naturen.</p><p><strong>Summerande analys:</strong> Oklarheterna kring hur friluftsliv tolkas är så stora att risken finns att skolans likvärdighet sätts ur spel rörande området friluftsliv. Flera skolor antyder att friluftsliv inte hinns med och forskning tyder på att friluftsliv ersätts av friluftsverksamhet.</p>

<p>Vi vet att ämnet Idrott och hälsa når majoriteten av eleverna i den svenska skolan, men också att icke-deltagandet ökar ju högre upp i åldrarna man kommer. I den nationella utvärderingen av ämnet Idrott och hälsa (NU03) uppger cirka 2 % av eleverna (år 6), 11 % (år 9) och 7 % (Gy II) att de sällan eller aldrig är med på lektionerna i Idrott och hälsa. Drygt 4 % av gymnasieeleverna lämnar den svenska gymnasieskolan utan godkänt betyg i ämnet Idrott och hälsa. Denna studie vill utforska varför en del elever väljer att inte delta i undervisningen i ämnet Idrott och hälsa? Skälen kan vara många, olika och komplexa. Designen av studien är av explorativ karaktär, då mycket få studier finns som relaterar frånvaro till ämnet Idrott och hälsa. Det är en kvalitativ studie med en fenomenologisk forskningsansats.</p><p>För att upptäcka så många tänkbara variabler som möjligt så har jag valt halvstrukturerade djupintervjuer. Jag har intervjuat tio unga personer, det blev sex kvinnor och fyra män, som just lämnat gymnasiet med IG eller streck i ämnet Idrott och hälsa. De säger att orsaken till IG eller inget betyg alls är alltför stor ogiltig frånvaro, skolk. De var alla helt övertygade att om de varit närvarande och aktiva så hade de fått ett godkänt betyg. Skälen till att de inte deltog i undervisningen varierade. De flest var skoltrötta och hade svårt att motivera sig oavsett ämne. Några hade medicinska skäl för att inte delta i Idrott och hälsa, medan andra inte tyckte om innehållet. Det upplevdes som samma som de gjort på grundskolan, och för lite anpassat till att de gick på gymnasiet och nu hade blivit äldre. Det var för lite individualisering. Avståndet till idrottshallen var ett annat skäl, och de upplevde stress och obehag över att behöva ha med kläder, byta om, bli svettig, duscha och sedan jäkta tillbaka till lektion. En kvinna tyckte inte om att byta om och idrotta tillsammans med andra. Hon var rädd för kommentarer och ”talande blickar” beträffande hennes utförande av aktiviteter och om hennes kropp. Två av dem hade blivit beroende av dataspel, och en ägnade alla sin tid åt att spela gitarr, i hopp om att en dag bli musiker. Det var egentligen bara en av dem som verkligen hatade ämnet.</p><p>Resultaten i denna studie tyder på att orsaken till IG i ämnet Idrott och hälsa står att finna i många elevers komplexa tillvaro i och utanför skolan. Det är inte ämnet Idrott och hälsa som är den avgörande orsaken till frånvaron. Det finns dock anledning för berörda parter att se över val av innehåll och hur ämnet presenteras för eleverna.</p>

<p>Hälsa är ett brett begrepp som det finns många olika teorier och synsätt på. Det mångfacetterade begreppet hälsa kompliceras ytterligare när det sätts samman med idrott, i ämnet Idrott och hälsa. Då vi som blivande lärare i Idrott och hälsa ansåg det vara intressant att få reda på hur några verksamma lärare i ämnet ser på begreppet hälsa, samt hur de anser sig bedriva hälsoundervisning, valde vi att skriva vårt examensarbete inom detta område. Vi valde att genomföra en kvalitativ intervjustudie med sex verksamma lärare i skolår 7-9 i ämnet Idrott och hälsa, för att få svar på frågeställningarna: Hur ser de sex intervjuade idrottslärarna på begreppet hälsa? Hur ser de sex intervjuade lärarna på sitt uppdrag att förmedla kunskaper om hälsa?</p><p> </p><p>För att kunna tolka de intervjuade lärarnas svar har vi utgått ifrån det salutogena och patogena synsättet på hälsa. Det patogena synsättet inriktar sig på biologiska faktorer och fokuserar det sjuka, medan det salutogena inriktar sig på hela människan och tar sin utgångspunkt i begreppet hälsa.</p><p> </p><p>Av intervjuerna framkom det att lärarna anser att begreppet hälsa är svårt att definiera. De intervjuade lärarna är dock överens om att hälsa är personligt och att det handlar om att hitta sitt eget sätt att må bra på. Något som framgick av studien är att de flesta lärarna framhåller den fysiska hälsan framför den psykiska och sociala. När det gäller undervisningen om hälsa i ämnet Idrott och hälsa, visar det sig att den hälsofrämjande undervisningen främst består av teorilektioner eller att genom fysisk aktivitet och rörelseglädje förmedla en god hälsa. Den psykiska och sociala hälsan blir, enligt lärarna, ofta bortprioriterad på grund av tidsbristen.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka om ämnet idrott och hälsa bidragit till ett förändrat synsätt vad gäller fysisk aktivitet hos gymnasieelever och huruvida denna förändring har varit positiv eller negativ. Studien syftar även till att synliggöra vilka huvudfaktorer som har föranlett gymnasieelevernas förändrade eller icke förändrade syn på fysisk aktivitet.</p><p>Den teoretiska utgångspunkt som legat till grund för denna studie är det sociokulturella perspektivet där förändring sker i interaktion med omgivningen. Den forskning som behandlats går in på vad ämnet skall ge eleverna, elevens syn på och påverkan av ämnet samt de inre och yttre faktorer som kan ligga till grund för en eventuell förändring.</p><p>Denna studie baseras på den kvalitativ undersökningsmetoden intervju där urvalet gjordes med hjälp av ”nyckelpersonsprincipen”. Informanterna bestod utav tio gymnasieelever från en medelstor skånsk kommun.</p><p>Studiens resultat visar att sju av de tio informanterna som intervjuades har fått en positiv förändring av sin syn på fysisk aktivitet efter genomförandet av kursen Idrott och hälsa A. De faktorer som påverkade informanterna, antingen positivt eller negativt, var kursens ämnesinnehåll, lärarens förhållningssätt, klasskamrater, kursens tempo samt lektionens schemaplacering.</p>

<p><strong><p>Abstract</p><p>Forskning har enligt Bouchard m.fl. (2006) sedan länge varit samstämmig om stora hälsovinster av regelbunden fysisk aktivitet. Kursplanen för Idrott och hälsa (Skolverket, 2000) påvisar ämnets huvudsakliga syfte vilket är att stimulera elever till regelbunden fysisk aktivitet och en långsiktig hälsofrämjande livsstil. I en nationell utvärdering av Idrott och hälsa påtalar Eriksson m.fl. (2005) dock att 14,8 % av eleverna i undersökningen inte är med i eller har låg aktivitet i ämnet. Utifrån denna vetskap blev syftet med denna studie att undersöka vad elever i årskurs nio med hög frånvaro och/eller låg aktivitet i ämnet Idrott och hälsa anger som skäl till att inte närvara eller delta aktivt i ämnet. Med detta som utgångspunkt valde vi en kvalitativ undersökning där fem elever med hög frånvaro och/eller låg aktivitet i ämnet intervjuats. Undersökningen utmynnade i en kategorisering där studiens frågeställningar besvarades och analyserades utifrån Deci och Ryans (2000a, b) och Czikzentmihaylyis (1990) motivationsteorier. Resultatet i undersökningen påvisade att elever som är fysiskt inaktiva på fritiden på olika sätt missgynnas i ämnet Idrott och hälsa. Deras bristande erfarenhet av fysisk aktivitet ger upphov till en lägre självupplevd kompetens vilket i sin tur orsakar en lägre motivation till att delta i ämnet.</p></strong></p>

<p>Syftet med denna undersökning var att ta reda på hur lärare kan utveckla sina elevers psykiska förmåga inom ämnet idrott och hälsa. För att svara på syftet intervjuades två forskare på ett kvalitativt sätt och fyra idrottslärare intervjuades med hjälp av strukturerade intervjuer, samt aktuell litteratur lästes. I arbetet sökte jag svar på om det fanns några skillnader, eller likheter, mellan två forskares och fyra idrottslärares uppfattningar kring metoder att utveckla elevers psykiska förmåga. Undersökningen skulle även svara på vilka praktiska övningar inom mental träning som kan användas i idrottsundervisningen, samt hur idrottslärare med hjälp av mental träning kan motivera eleverna att sträva mot höga betyg.</p><p>Studien visar att elevernas psykiska förmåga kan utvecklas genom olika mentala övningar. Att utveckla elevernas självförtroende genom att de ges lämpliga uppgifter som ligger på gränsen av vad eleverna tror sig kunna klarar av är ett sätt. En likhet mellan forskarnas respektive idrottslärarnas uppfattningar är vikten av bra kommunikation med eleverna. En skillnad i de intervjuades uppfattningar var att de båda forskarna betonade betydelsen av att göra eleverna delaktiga i planering och lektionsinnehåll. Denna uppfattning delade inte idrottslärarna.</p><p>Att öka elevernas självkännedom så att det strävar mot ett, för dem, rimligt betyg kan skapa motivation. Genom min undersökning har jag kommit fram till att en lärares förhållningssätt också är viktigt. Det gäller att vara lyhörd för elevernas intressen, använda sig av konstruktiv feedback och att i lagom grad få eleverna att vara delaktiga i planering och innehåll i undervisningen.</p> / <p>The purpose of this thesis was to find out how teachers can develop the psychological ability of their pupils within the subject of physical education. To find an answer to this, two researchers were interviewed in a qualitative way and four teachers in physical education were interviewed structurally. Current literature was also red. I tried to answer if there are any differences, or similarities, between two scientists’ and four teachers’ in physical education perspectives regarding methods to develop pupils’ psychological ability. The thesis also tries to answer which practical exercises in mental training that could be used in the teaching of physical education and how teachers in physical education can use mental training to motivate the pupils to strive for high grades.</p><p>This study shows that the pupils’ psychological ability can be developed through different mental exercises. To develop the pupils’ self-confidence by giving theme suitable exercises with a degree of difficulty that are on a slightly higher level than what the pupils think they can manage is one way. A similarity between the opinions of the scientists and the teachers in physical education is the importance of good communication with the pupils. Further, the two scientists emphasized the importance of making the pupils involved in the planning and contents of the lessons. The teachers in physical education did not share this opinion.</p><p>To develop the pupils’ self-knowledge and make theme strive for a grade, reasonable for their personal abilities, may increase motivation. In my thesis I have realised that a teacher’s behaviour is also important. The teacher needs to have a sensitive ear, use constructive feedback to the pupils and, to a reasonable extent, get the pupils involved in the planning and the contents of the lessons.</p>