No description available.

No description available.

Bakgrund: Malaria är en av de allvarligaste infektionssjukdomarna i världen. De allvarligaste malariafallen orsakas främst av Plasmodium falciparum som sprids av Anopheles-myggor. Ett vaccin med långvarigt och potent skydd skulle kunna minska dödligheten, men också minska behovet av kontrollåtgärder och problemet med läkemedelsresistens. Subenhetsvaccin är den vaccintyp som kommit längst i kliniska studier men dessa uppvisar begränsad effekt. Helparasitvaccin ger en bredare immunitet vilket kan ge ett mer fullständigt skydd. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra effekt och varaktighet i skydd mot P. falciparum hos de två P. falciparum sporozoit (PfSPZ)-helparasitvaccinkandidaterna: RAS (Radiation-attenuated sporozoites) och CPS (Chemoprophylaxis and sporozoites), samt att undersöka betydelsen av vaccindos och administreringssätt. Metod: Arbetet är en litteraturstudie baserat på 14 vetenskapliga studier vilka har erhållits via sökning i PubMed. De aspekter som avhandlas är: vaccineffekt och dess varaktighet, immunsvar och dess korrelation till vaccineffekt, betydelsen av dos och administreringssätt samt vaccinens säkerhetsprofil. Resultat: Litteraturstudien visade att RAS-vaccin och CPS-vaccin kan ge ett potent samt säkert kort- och långvarigt skydd mot homolog kontrollerad human malaria-infektion (CHMI) vid immunisering via myggor eller venös inokulation. Dosen har stor betydelse för vaccineffekten och CPS-vaccin kan uppnå potent skydd vid mycket lägre doser än RAS-vaccin. En del immunmekanismer har visat sig korrelera med skydd men CD8+ T-celler i levern verkar ha störst betydelse för långvarigt sterilt skydd. Det långvariga skyddet mot heterolog kontra homolog CHMI är bristfälligt för både RAS-vaccin och CPS-vaccin. Slutsats: En potent vaccineffekt uppnås med PfSPZ-vaccin mot homolog CHMI vid tillräckligt hög dos, men inte ett långvarigt skydd mot heterolog CHMI vilket begränsar användningen i endemiska områden. / Background: Malaria is still one of the most common infectious diseases in the world and there is an overwhelming threat to the development of resistance to different control methods such as drugs and insecticides. A durable vaccine with sterile protection would reduce and maybe eradicate the disease. The most serious cases of malaria are caused by Plasmodium falciparum that is transmitted through the bites of infected Anopheles mosquitoes. The life cycle of malaria is extremely complex and different vaccine candidates have effects at different stages. Naturally acquired immunity develops gradually after many years of clinical episodes but never becomes sterile. RTS,S is the only vaccine candidate who has been in phase III clinical trials. Unfortunately this vaccine has limited efficacy, like many other subunit vaccines, due to rapidly diminishing antibody titers. Whole parasite vaccines have the ability to generate a greater quantity and breadth of antigenic exposure within both the humoral and cellular immunity. This results in stronger immune response and can provide sterile protection. The development of whole parasite vaccines has mainly focused on the pre-erythrocytic stage and the most tested vaccine candidates that are in early clinical trial are radiation-attenuated sporozoites (RAS), chemoprophylaxis and sporozoites (CPS) and genetically attenuated parasites (GAP). Aim: The purpose of this literature study is to examine and compare the vaccine efficacy and durability towards P. falciparum of the two whole parasite vaccine candidates: RAS and CPS and to examine the importance of dose and different routes of administration. Methods: Fourteen different clinical studies were selected from PubMed to be included in this literature study. Different variables were selected for study: the vaccine efficacy and it´s durability after controlled human malaria infection (CHMI) using P. falciparum parasites homologous or heterologous to the vaccine strain, the correlation between the immunogenicity and protection, the importance of the dose and different kinds of administration and vaccine safety. Results: According to the findings in the literature study, direct venous inoculation of RAS-vaccine and CPS-vaccine have the ability to give short and longlasting protection against CHMI using P. falciparum parasites homologous to the vaccine strain. The dose is of great importance to the vaccine efficacy and CPS-vaccine has the ability to give potent protection with much lower doses than RAS-vaccine. Some immune mechanisms in the blood correlate with protection but it seems to be the number of CD8+ T-cells in the liver that are of greatest importance for longlasting and steril protection. Whole parasite vaccines are safe but transient parasitemia is common when using CPS-vaccine. Unfortunately, vaccines with longlasting protection against CHMI using P. falciparum parasites heterologous to the vaccine strain has limited efficacy. Conclusion: RAS-vaccine and CPS-vaccine have the ability to give a potent vaccine efficacy against CHMI using P. falciparum parasites homologous to the vaccine strain when used in sufficiently high doses. Longterm protection against CHMI using P. falciparum parasites heterologous to the vaccine strain is limited and this in turn affects the use in endemic areas. In the future, the vaccine effect can be improved by higher doses, more infectious vaccine strains or vaccine cocktails. An alternative to RAS-vaccine and CPS-vaccine could be direct venous inoculation of late arresting GAP.

United Nations peacekeeping forces and operations, have long had a history of crimes against civilians by its personnel, not least concerning crimes of sexual exploitation and abuse. While human rights violations are grave despite their origin, there is a specific element of impunity and distrust when the same people who comes to ‘protect’, are the same people who become perpetrators. In this sense, it is notably interesting and important to examine victims’ rights to access justice when crimes have been committed by UN Personnel. The primary aim is to explore to what extent the fore-mentioned victims have the possibility to access justice within the legal system of UN Transitional Administrations. These UN operations are chosen since it is particularly important to examine the extent to which victim’s may access justice when the UN exercises governmental powers and acts as a quasi-state. An underlying aim is to explore how the eventual inconsistencies within this system may be colored by postcolonial tendencies. In this sense, the study is conducted through a doctrinal method with a postcolonial perspective, examining the normative aspects of law in the light of a critical lens. The legal basis and the legal obligations of UN Transitional Administrations are compared to the International Standard on Victims’ rights and evidence on how victims’ rights to access justice is practiced within these administrations. Finally, the aim is to evaluate the result of this analysis from the standpoint of postcolonial theory.

<p>Vilket rättssystem har enligt folkrätten företräde vid konflikt mellan folkrätten från FN, Europakonventionen och gemen-skapsrätten, beträffande giltigheten av säkerhetsrådets resolutioner för bekämpande av den internationella terrorismen, i förhållande till mänskliga rättigheter?</p><p>Säkerhetsrådets resolutioner har ändrat karaktär när det gäller att bekämpa världens terrorism. Genom så kallade intelligenta sanktioner är säkerhetsrådets mål nu att frysa egendom för enskilda individer och företag, utan att de drabbade har någon rätt till rättvis rättegång, efter att dessa svartlistats som knutna till terroristorganisationer. Svartlistningen sker på mer eller mindre godtyckliga grunder som inte finner stöd inom folkrättens regler om jus cogens och säkerhetsrådet har förklarat att i kampen mot terrorismen är det nu tillåtet att med alla medel slå tillbaka hot mot fred och säkerhet.</p><p>Mänskliga rättigheter utvecklades inom FN och dess stadga tillkom före Europakonventionen och torde i princip ha företräde framför konventionen och Europadomstolens praxis, vid tillämpning av principen lex posterior derogat priori.</p><p>Dock har det tillskapats ett rättssystem av nytt slag (sui generis) inom gemenskaps-rätten, med ett starkare skydd för mänskliga rättigheter; i synnerhet egendomsrätten och rätten till rättvis domstolsprövning. Vid tillämpning av principen lex specialis legi generali derogat, torde dessa regler ha företräde framför de generella reglerna från FN.</p><p>EG-domstolens förstainstansrätt har i fallet Somaliasvenskarna (T-306/01) förklarat sig själv och unionen som bunden av FN:s stadga och säkerhetsrådets resolutioner och därmed åsidosatt egendomsskyddet och rätten till rättvis rättegång för unionsmedborgare.</p><p>I fallet går rätten emot tidigare praxis från EG-domstolen, genom att förklara unionen som bunden av FN-stadgan och genom att tilldela EU-rådet en kompetens som inte står att utläsa i fördragen.</p><p>En oroväckande fråga är vilka rättigheter som kommer att inskränkas framledes. För framtiden bör unionen sätta en tydlig gräns för när de mänskliga rättigheter som man under så lång tid byggt upp skall kunna inskränkas.</p><p>Medlemsstaterna bör anta en gemensam ståndpunkt där man deklarerar att gemenskapens grundläggande rättigheter och friheter inte kan inskränkas på godtyckliga grunder.</p>

Vilket rättssystem har enligt folkrätten företräde vid konflikt mellan folkrätten från FN, Europakonventionen och gemen-skapsrätten, beträffande giltigheten av säkerhetsrådets resolutioner för bekämpande av den internationella terrorismen, i förhållande till mänskliga rättigheter? Säkerhetsrådets resolutioner har ändrat karaktär när det gäller att bekämpa världens terrorism. Genom så kallade intelligenta sanktioner är säkerhetsrådets mål nu att frysa egendom för enskilda individer och företag, utan att de drabbade har någon rätt till rättvis rättegång, efter att dessa svartlistats som knutna till terroristorganisationer. Svartlistningen sker på mer eller mindre godtyckliga grunder som inte finner stöd inom folkrättens regler om jus cogens och säkerhetsrådet har förklarat att i kampen mot terrorismen är det nu tillåtet att med alla medel slå tillbaka hot mot fred och säkerhet. Mänskliga rättigheter utvecklades inom FN och dess stadga tillkom före Europakonventionen och torde i princip ha företräde framför konventionen och Europadomstolens praxis, vid tillämpning av principen lex posterior derogat priori. Dock har det tillskapats ett rättssystem av nytt slag (sui generis) inom gemenskaps-rätten, med ett starkare skydd för mänskliga rättigheter; i synnerhet egendomsrätten och rätten till rättvis domstolsprövning. Vid tillämpning av principen lex specialis legi generali derogat, torde dessa regler ha företräde framför de generella reglerna från FN. EG-domstolens förstainstansrätt har i fallet Somaliasvenskarna (T-306/01) förklarat sig själv och unionen som bunden av FN:s stadga och säkerhetsrådets resolutioner och därmed åsidosatt egendomsskyddet och rätten till rättvis rättegång för unionsmedborgare. I fallet går rätten emot tidigare praxis från EG-domstolen, genom att förklara unionen som bunden av FN-stadgan och genom att tilldela EU-rådet en kompetens som inte står att utläsa i fördragen. En oroväckande fråga är vilka rättigheter som kommer att inskränkas framledes. För framtiden bör unionen sätta en tydlig gräns för när de mänskliga rättigheter som man under så lång tid byggt upp skall kunna inskränkas. Medlemsstaterna bör anta en gemensam ståndpunkt där man deklarerar att gemenskapens grundläggande rättigheter och friheter inte kan inskränkas på godtyckliga grunder.