<p>Mitt syfte med detta arbete är att försöka belysa den svårighet som både Jung och Buber såg för människan att finna helhet och äkthet i livet. Denna fråga är för mig högst aktuell i det samhälle jag lever i idag. Genom en uppdelning av tiden och rollerna har helheten gått förlorad vilket hotar att splittra människan. Risken är att hon alieneras till sig själv och andra människor. Denna alienering visas genom meningsförlust och en relativiserande hållning. Med Jungs respektive Bubers tankar vill jag jämföra deras slutsatser och därefter finna svar på det transcendentas (det heligas) roll för människans helhet och möjlighet att vara människa.</p><p>Frågor som jag vill försöka besvara:</p><p>- Skiljer sig Jungs Själv och Bubers eviga Du från varandra?</p><p>- Vad blir den praktiska skillnaden ifråga om individuationen?</p><p>- Hur relaterar femtiotalets konflikt dem emellan till de föregående frågorna?</p><p>- Vad kan vi idag lära oss av denna konflikt?</p>

Mitt syfte med detta arbete är att försöka belysa den svårighet som både Jung och Buber såg för människan att finna helhet och äkthet i livet. Denna fråga är för mig högst aktuell i det samhälle jag lever i idag. Genom en uppdelning av tiden och rollerna har helheten gått förlorad vilket hotar att splittra människan. Risken är att hon alieneras till sig själv och andra människor. Denna alienering visas genom meningsförlust och en relativiserande hållning. Med Jungs respektive Bubers tankar vill jag jämföra deras slutsatser och därefter finna svar på det transcendentas (det heligas) roll för människans helhet och möjlighet att vara människa. Frågor som jag vill försöka besvara: - Skiljer sig Jungs Själv och Bubers eviga Du från varandra? - Vad blir den praktiska skillnaden ifråga om individuationen? - Hur relaterar femtiotalets konflikt dem emellan till de föregående frågorna? - Vad kan vi idag lära oss av denna konflikt?

Den här uppsatsen är en studie i synkroniciteten och individuationsprocessen med utgångspunkt från C. G. Jungs definitioner. Begreppet synkronicitet introducerades av C. G. Jung år 1951. Denna princip förenar händelser på ett akausalt sätt. Synkronicitet är enligt C. G. Jung ett sammanträffande av ett inre subjektivt tillstånd som sammanfaller med ett yttre skeende som står i direkt beröring med det inre tillståndet. De synkronistiska händelserna gör att vi måste se världen som ett enat fält vari ens egna upplevelser och handlingar i grunden hänger samman med andras erfarenheter och ageranden. Meningen är unik och specifik för just den eller de personer som är inblandade. Den är på det psykiska och emotionella planet. Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns en ökning eller minskning av synkronicitet beroende på var vi står i individuationsprocessen, om man kan påverka synkronicitets tillfällena och om vissa har mera eller mindre av dessa sammanträffanden. I uppsatsen redogör jag även för skillnaden mellan projektion och synkronisering.

Min undersökning visar att det i den ursprungliga judiska traditionen finns en närhet till den kosmiska strukturen. Den har därmed också bevarat en närhet till naturen och till de mänskliga instinkterna. Dessa är i sig varken primitiva eller onda, inte heller tillhör de en förfluten tid och kultur; de utgör istället en bro till helighet, även i vår tid. En ny tidsålder tvingar fram en ny syn på människans instinkter, som då de i likhet med emotionerna medvetandegjorts och bearbetats i en kontemplativ process, erbjuder en livsnödvändig källa till hälsa, energi och helighet. I min analys av den schamaniska ritualen i Metzora har jag lämnat den gängse tolkningen, och jag har dessutom relaterat ritualens symboler till ett kabbalistiskt synsätt. Jag har därmed lyft fram begreppet balans, som är grundläggande i alla ursprungliga religioner. Jag har också relaterat begreppen ”balans” och ”obalans” till de bibliska begreppen ”renhet” och ”orenhet”, som enligt min analys av Metzora betecknar mental balans respektive mental obalans. Jungs många kommentarer om coniunctio oppositorum har hjälpt mig att sprida ljus över denna process. Med hjälp av amplifikation har jag strävat efter att fördjupa förståelsen av den schamaniska ritualen i Metzora och dess funktion. Genom att relatera de tre symbolerna i ritualen till en kabbalistisk text har jag visat att ezov – isop - inte är den mest troliga symbolen för ödmjukhet, vilket är den vanligaste tolkningen. I min tolkning symboliseras istället ödmjukhet av sheni toláat - den rödfärgade ylleremsan. Tillsammans utgör de tre föremålen i ritualen – etz erez, ezov och sheni toláat - en symbol för balans. Till skillnad från den traditionella tolkningen har jag också försökt ge en psykologisk förklaring till den uppenbarligen psykosomatiska och stressrelaterade hudåkomma som i de flesta översättningar felaktigt kallas för ”spetälska”. Jag har därmed delvis frångått den traditionella synen på denna sjukdom som ett straff för baktal och skvaller.

C. G. Jungs teori om individuationen, och huvuddelen av de beskrivningar som finns av den, t.ex. via myter och sagor, utgår från ett manligt perspektiv. Vissa har dock diskuterat den utifrån ett kvinnligt perspektiv, och pekar på att kvinnans och mannens processer skiljer sig åt. Inom denna uppsats har jag utforskat kvinnans individuationsprocess, genom att diskutera myterna om Sofia och Inanna, samt sagan om Tusenskinn, med hjälp av jungianska metoder och en modell av kvinnans individuationsprocess föreslagen av Pia Skogemann. Jag har utforskat huvuddragen i den kvinnliga individuationsprocessen, hur de exemplifieras i dessa berättelser, vilka arketyper som är viktiga(st) i denna process och tittat på likheter och skillnader mellan kvinnlig och manlig individuationsprocess. Huvuddragen i kvinnans individuationsprocess innehåller en igångsättande fas, då Personan ifrågasätts av Jaget, och det omedvetna börjar bryta fram. Därefter följer faser då jaget möter både det manliga i olika skepnader, både av positiv och negativ karaktär, d.v.s. olika Animusuttryck, och det kvinnliga, som kan motsvara arketyperna Personan, Jaget, den Stora Modern, Skuggan och även Självet. Den innefattar också ett tydligt nedstigande, där Jaget måste våga överlämna sig, eller dra sig tillbaka till mer primitiva stadier. Slutligen sker ett återvändande, där alla delar förenas, för att uppnå helhet och då Självet träder fram. Dessa faser återfinns i alla tre berättelser. Myten om Inanna har den mest fullständiga beskrivningen av individuationsprocessen. I kvinnans individuationsprocess verkar Animus ha en central betydelse, medan Skuggan verkar spela en mindre roll, jämfört med i den manliga individuationsprocessen. Det är också troligt att kvinnans Skugga har andra karaktäristiska är mannens, t.ex. skam, skuld, svartsjuka. Den verkar också hanteras annorlunda av kvinnan än av mannen, där det för kvinnan handlar om kärlek, integration och acceptans, istället för att ta strid och besegra den.

This descriptive, correlational, cross-sectional study explored the relationships among the variables self-care action, self-care knowledge, and affiliated individuation and quality of life for persons on chronic warfarin therapy. This study also explored the moderating effects of self-care knowledge and affiliated individuation on quality of life. This research was guided by a theoretical framework based on modeling and role-modeling theory (Erickson, Tomlin, & Swain, 1983). The sample consisted of 83 adults between the ages of 30 to 91 years. The majority of participants were Caucasian, educated, retired and almost evenly distributed between male and female. Each subject completed the following instruments: the Oral Anticoagulation Knowledge (OAK) test, the Duke Anticoagulation Satisfaction Scale (DASS), the Basic Needs Satisfaction Inventory (BNSI), and the generic quality of life survey (SF36v2). Data was analyzed using correlation and hierarchical multiple regression analysis. Results indicated significant correlations among most of the study variables. Self-care action significantly explained variances in all but two quality of life variables. Self-care knowledge and affiliated individuation had statistically significant moderating effects on the DASS negative impact and hassles/burdens subscales. Self-care knowledge also demonstrated a significant moderating effect on the SF36v2 physical function subscale. These findings support the concepts proposed by the study's theoretical framework. This research serves as validation of Acton's (1997) study findings for the concept of affiliated individuation and its value as a self-care resource in a specific clinical population. / text

Comment une organisation peut-elle agir ? Peut-elle être considérée comme un acteur en elle-même ou nécessite-t-elle que d’autres agissent pour elle ? Comment parler de son action sans présumer son existence ? Je voudrais proposer ici une approche proprement communicationnelle à la question de l’action organisationnelle. M’appuyant sur la narratologie de A. J. Greimas pour rendre apparentes certaines des idées centrales de la philosophie de l’individuation, je montre que l’organisation – et tout être social – agit en se faisant attribuer des actions. La philosophie de l’individuation est nécessaire ici pour dériver une théorie de l’action organisationnelle à partir de la manière même dont se constituent les organisations. Cela me permet notamment d’affirmer que l’organisation participe aussi elle-même à ces pratiques d’attribution, car en tant qu’elle existe déjà « plus ou moins et d’une certaine manière », elle appelle des actions particulières. À travers l’imbrication de mandats et de programmes d’actions, dans une logique d’appropriation/attribution, l’organisation peut effectivement agir tout en comptant toujours sur d’autres pour le faire. Nul besoin de s’en remettre à une ontologie essentialiste de l’organisation pour affirmer qu’elle agit elle-même, car il n’y a pas d’opposition entre affirmer que l’organisation agit et que d’autres agissent pour elle. En fait, loin de s’opposer, ces deux affirmations s’impliquent mutuellement. Les pratiques d’attribution sont nécessaires pour agir légitimement – il faut toujours agir pour autre que soi – mais aussi pour agir tout court, car la logique même de la propriété d’action, donc de pouvoir dire que ceci est mon action, suppose que l’action ne soit jamais tout à fait mienne. Les conséquences de cette proposition sur les questions de pouvoir et d’éthique sont brièvement abordées. En observant quatre terrains distincts, j’ancre cette proposition théorique dans l’empirique. Ces terrains sont une association de locataires, un projet de réforme d’un grand établissement d’enseignement français, quelques événements dans la vie d’un gestionnaire de gratte-ciel de New York et une réunion entre des représentants de Médecins sans frontières et des administrateurs de santé congolais. Compte tenu de la nature théorique de ma proposition, cette variété de terrains permet de montrer l’utilité de ces idées à l’étude d’une diversité de situations. / How can an organization act? Can it be considered as an actor in itself or does it need others to act on its behalf? How is it possible to address these questions without presupposing the organization? I would like to put forward a specifically communicational approach to the question of organizational action. Borrowing from A. J. Greimas’ narratology to make salient some of individuation philosophy’s most central ideas, I show that the organization – and any ‘social’ being – acts by being attributed actions. Individuation philosophy is necessary to derive a theory of organizational action from the very manner organizations are constituted. This allows me, among other things, to suggest that organizations themselves also play a part in attribution practices, for inasmuch as they exist “more or less and in a certain way”, they call for further actions. Through the imbrication of mandates and of programs of actions, in a logic of appropriation/attribution, the organization can act by always relying on others to do so. There is no need to invoke an essentialist ontology of organization to state that it acts by itself, for there is no opposition between stating that the organization acts and that others act for it. In fact, far from opposing, both statements imply each other. Practices of attribution are necessary for legitimate action – I must always act for someone other than myself – but also for acting at all. In other words, to be able to say that this is my action, I need this action not to be entirely my own. The consequences of this proposal on questions of power and ethics are also briefly considered. I provide my theoretical discussion with a firm empirical grounding through the study of four different fields. I analyse audio and video recordings from a tenants association, the reform project of a French higher education institution, events from the daily work of a New York skyscraper manager and a meeting between Doctors without border representatives and Congolese health administrators. Given the theoretical nature of my proposal, this variety of empirical data allows me to show the usefulness of those ideas to the study of a large array of situations. / Thèse réalisée en cotutelle entre le Département de communication de l'Université de Montréal (sous la direction de François Cooren)et le Centre de sociologie des organisation de Sciences Po Paris (Institut d'études politiques de Paris; sous la direction de Bruno Latour).

The Apartheid Philosophy resulted in creating a heterogenous society in South Africa, with each group having its own distinctive culture and value-orientation. Organizational values, influenced by personal value-orientation employed by White managers, could be challenged by appointing members of this heterogenous society into positions previously held by White managers, thereby emphasizing the need for congruence between organizational and personal value-orientation. The literature study revealed not only the existence of both Individualism and Collectivism, but the co-existence thereof in individual value-orientation and the existence of Ubuntuism as another form of collectivism - the latter being analogous to humanism. Through this empirical study the value-orientations of managers from either Black or White cultural backgrounds, were assessed, using a value-orientation questionnaire. The findings of the present study, although inconclusive, demonstrated that Black and White managers do not differ significantly in terms of their value-orientation at work. / Industrial and Organisational Psychology / M.A. (Industrial Psychology)

This research determines the ground for a Christian theological anthropology that makes provision for a doctrine that supports human self-realization. It is evident from the study that anthropological self-realization is an involved process of becoming truly human, not an isolated course founded solely on the biblical knowledge of being created in the image and likeness of God. All sciences, and in particular anthropological sciences, enjoy the prerogative of unraveling and analyzing the human person. Whether these sciences are neuro-biological, psychological, theological, philosophical, biblical, spiritual or mystical in character, each with its specific method legitimately attempts to explain the complexities of the human person. In the light of this neither philosophy nor theology possess the exclusive claim to authentic human wisdom. In truth most scientific insights have a combined impact on the self-realizing growth and development of humanity. The process of self-realization links theology to real life questions such as evil, suffering, hope, love, justice and freedom, as well as with the immanent, the transcendent, the human and the divine. This thesis holds to the opinion that a theology of self-realization would contribute to the 'humanization' of theology since it brings praxis and theory into close alignment. This study equally expresses the conviction that the doctrine of consecrated vowed life, an ecclesiastical structure in the Roman Catholic Church, is particularly in need of humanization, as the notion of 'self' as a strength has been notably absent from traditional treatises on the practices of religious life. Conventional forms of consecrated vowed life called the woman to suppress and spiritualize at least some of her femininity. This was due to the distorted theological anthropology that sustained consecrated life in which God was presented as an idea to be grasped intellectually, and not an experience to be lived. / Philosophy, Practical and Systematic Theology / Th. D. (Systematic Theology)

XAVIER, Monalisa Pontes. Tecendo saberes, articulando alianças: um estudo sobre a subjetividade contemporânea a partir das Contribuições de Adorno e de Guattari. 2009. 165 f. Dissertação (Mestrado em Psicologia) – Universidade Federal do Ceará, Departamento de Psicologia, Programa de Pós-Graduação em Psicologia, Fortaleza-CE, 2009. / Submitted by moises gomes (celtinha_malvado@hotmail.com) on 2012-04-02T18:40:19Z No. of bitstreams: 1 2009_Dis_MPXavier.PDF: 1065113 bytes, checksum: 51210cb4c6b5161f1e528c5e3f2dda52 (MD5) / Approved for entry into archive by Maria Josineide Góis(josineide@ufc.br) on 2012-04-17T11:19:41Z (GMT) No. of bitstreams: 1 2009_Dis_MPXavier.PDF: 1065113 bytes, checksum: 51210cb4c6b5161f1e528c5e3f2dda52 (MD5) / Made available in DSpace on 2012-04-17T11:19:41Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2009_Dis_MPXavier.PDF: 1065113 bytes, checksum: 51210cb4c6b5161f1e528c5e3f2dda52 (MD5) Previous issue date: 2009 / The present work aims at developing a study of the contemporary subjectivation processes, departing from the influence of the capitalist system on them. For so, a theoretical articulation will be drawn among the writings of Theodor W. Adorno – frankfurtian theorist – and Félix Guattari- theorist and institutional analyst, who acts in several domains: psychiatry, anthropology and politics. Such thinkers based their studies on subjectivity, distinctive moments of the capitalist system of production and consumption. In such articulation, we take the concepts of “individualization” and “singularity” developed by Adorno and Guattari, respectively. Therewith, we aim, by opposing the ideas of the authors, to increase the understanding over the process of constitution of contemporary subjectivity, as well as to perceive the existence of “individual” and/or “singularized” existence. It was developed a theoretical research ruled in bibliographical review of the respective authors’ writings as well as of other speakers who made possible the enrichment of understanding concerning the object of study. To reach the proposed goal, we followed some steps: in the first chapter we exposed a possible intersection between Adorno and Guattari, departing from the philosophical tendency of the ontology of the present; in the following chapter, we discussed Adorno’s theory and the process of individuation; then we went through the Guatarri’s theory and the singularization movement; at last, we looked up articulations and tried to catch a glimpse into alliances between the two theorists. By the end of the research we emphasized the need to consider each of the theories in accordance with the Theoretical-Philosophical tradition to which it is affiliated. Therefore, it is made impossible a logical articulation among what the two of them have as important for the understanding of our object. Nevertheless, it is departing from the tension and contradiction existing among them that we can reach a better understanding concerning the processes of subjectivation in the present days, which is not that about which Adorno’s reflexions would be devoted to neither the same proclaimed by Guattari. / Essa dissertação tem como proposta desenvolver um estudo dos processos de subjetivação contemporâneos a partir da influência que o sistema capitalista exerce sobre eles. Para tal, será traçada uma articulação teórica entre alguns escritos de Theodor W. Adorno – teórico frankfurtiano – e de Félix Guattari – analista institucional e teórico atuante em diversos domínios: psiquiatria, antropologia, política –, pensadores que pautaram seus estudos sobre a subjetividade em momentos distintos do sistema capitalista de produção e consumo. Nessa articulação, tomamos os conceitos de “individuação” e de “singularização”, desenvolvidos por Adorno e por Guattari, respectivamente. Com isso, objetivamos, no contraponto das idéias dos autores, ampliar a compreensão sobre o processo de constituição das subjetividades contemporâneas, bem como perceber a possibilidade de existência de subjetividades “individuadas” e/ou “singularizadas”. Foi desenvolvida uma pesquisa teórica, pautada na revisão bibliografia dos escritos dos respectivos autores, bem como de outros interlocutores que possibilitaram o enriquecimento da compreensão acerca do objeto de estudo. Para alcançar o objetivo proposto, seguimos os seguintes passos: no primeiro capítulo expusemos uma possível interseção entre Adorno e Guattari a partir da corrente filosófica da ontologia do presente; no capítulo posterior, discutimos a teoria adorniana e o processo de individuação; em seguida, passamos para a teoria guattariniana e o movimento de singularização; e, por fim, buscamos estabelecer articulações e vislumbrar alianças entre os dois teóricos. Ao final do trabalho, enfatizamos a necessidade de considerar cada uma das teorias segundo a tradição teórico-filosófica a que se encontra filiada. Assim, torna-se impossível uma articulação harmônica entre o que as duas trazem de importante para a compreensão de nosso objeto. No entanto, é a partir da tensão e da contradição existente entre elas que podemos alcançar uma melhor compreensão a respeito dos processos de subjetivação nos dias atuais, que não é mais aquele sobre o qual se ocupavam as reflexões de Adorno e nem o mesmo proclamado por Guattari.