Bakgrund: Specialistsjuksköterskans profession omfattar kompetens och kunskap som förvärvats genom studier i ämnet på avancerad nivå. För att synliggöra det förvärv ingår det att sjuksköterskan ser på sig själv och sin profession som självständig. Tidigare studier tyder på att trots att specialistsjuksköterskan har sin utgångspunkt i det egna kunskapsområdet är det inte alltid tydligt i möten med andra professioner. Det finns även ett synsätt som lever kvar beträffande sjuksköterskans profession som ett bihang till läkaren vilket gör utgör ett hinder till att arbeta självständigt. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskans erfarenhet av att självständigt utöva sin professionella kompetens inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sex kvinnliga specialistsjuksköterskor inom sluten psykiatrisk vård på en och samma klinik. Kvalitativ innehållsanalys valdes som metod vid analysen av materialet. Resultat: Specialistsjuksköterskorna upplevde att de hade möjligheter att påverka sin situation och således kunna utföra ett självständigt arbete. De beskrev att samarbetet med de övriga professionerna upplevdes oftast som stärkande och att det främjade patientarbetet. Respondenterna beskrev också specialistutbildningen som en bidragande faktor till ökad självständighet. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån det vårdvetenskapliga konsensusbegreppet vårdande som teoretisk referensram samt utifrån relevant vetenskaplig forskning. / Background: Specialist nurse profession includes skills and knowledge acquired through the study of the subject at the advanced level. In order to highlight the acquisition include the nurse looks at herself and her profession as an independent. Previous studies suggest that although the specialist nurse has its starting point in their own field of knowledge, it is not always clear in meetings with other professions. There is also an approach that persists regarding nursing profession as an appendage to the doctor which is an obstacle to work independently. Aim: To describe the specialist nurse experience to independently exercise their professional skills in psychiatric inpatient care. Method: Semi-structured interviews were conducted with six females specialist nurses in inpatient psychiatric care at the same clinic. Qualitative content analysis was chosen as the method in the analysis of the material. Results: Specialist nurses felt that they had the opportunity to influence their situation and thus be able to carry out and independent work. They described the cooperation with the other professions often perceived as strengthening and it promoted the work with patients. Respondents also described the specialized training as a contributing factor to increased independence. Discussions: The results are discussed from the health scientific consensus term care as a theoretical framework and on the basis of relevant scientific research.

Background: Patients with schizophrenia often lack both self-knowledge and disease insight. They are frequently withdrawn, show less interest in their surroundings and have a slight social disability in handling their everyday life, all of which led to decreased capability of expressing their needs. The focus tends to be on the diagnosis and not the persons themselves. The nursing they get is often incomplete and is hence not patient centered. The imbalance in the relations between the nurse and the patient with schizophrenia increases the nurses’responsibility to achieve a good standard of nursing and a secure care for the patients. Aim:The purpose is to describe nurses’ experiences of meeting patients with schizophrenia admitted to inpatient psychiatric care. Method: General literature studies with a qualitative approach where the data was analyzed by thematic analysis. Results: Three themes wereidentified: the nurses’ personal treatment and approach, the nurses’ co-operation and relationsto the patient and the nurses experience and knowledge. Conclusion: The nurses’ experiences were that personal treatment and approach are essential to achieve a good standard of nursing. Lack of experience and knowledge were identified as barriers to achieve alliances and cooperation. Nurses expressed that lack of knowledge and adequate education negatively affected their views on patients with schizophrenia.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter med psykossjukdomar får ett negativt bemötande i den somatiska slutenvården. Sjuksköterskors fördomar och bristande kunskap är något som kan inverka på omvårdnaden, en inställning som präglar samhället i stort både i nutid och historiskt sett. Förutsättningar för en personcentrerad omvårdnad innebär en relation av tillit och trygghet något som sjuksköterskor ofta saknar kunskap och erfarenhet att tillgodose i mötet med patienter med psykossjukdomar. Syfte: Att ur ett sjuksköterskeperspektiv beskriva upplevelser av att bemöta patienter med psykossjukdom inom den somatiska slutenvården. Metod: En litteraturöversikt har gjorts för att belysa hur sjuksköterskor upplever bemötandet av patienter med psykossjukdom inom den somatiska slutenvården. Resultatet baserar sig på tolv vetenskapliga artiklar varav sju var kvalitativa och fem kvantitativa vilka analyserades enligt Fribergs (2012) metod för resultatanalys. Resultat: Resultatet tyder på att sjuksköterskor upplever brister i kunskap, erfarenhet, stöd och tid. Negativa inställningar som frustration och rädsla är vanligt förekommande. Slutsats: Sjuksköterskor efterlyser en vidare utbildning i psykiatrisk omvårdnad för att undanröja negativa attityder i bemötandet av patienter med psykossjukdomar. Även tidsbrist upplevs som ett betydande problem i omvårdnaden. / Background: Previous research shows that patients with psychotic illnesses receive a negative attitude in somatic inpatient care. Nurses´ prejudices and lack of knowledge is something that can affect the care. This attitude characterizes society in general, both today and historically. Preconditions for a person-centered care implies a relationship of trust and confidence. Nurses often lack the knowledge and experience to accommodate in the meeting with patients with psychotic illnesses. Objectives: From a nurse perspective describe nurses’ experiences of encounters with patients with psychotic illness in somatic inpatient care. Methods: A literature review was used to highlight nurses' perceived treatment of patients with psychotic illness in somatic inpatient care. The results are based on the twelve peer-reviewed articles, seven were qualitative and five were quantitative, these were analyzed according to Friberg (2012) method for analysis of results. Results: The results show that nurses are experiencing gaps in knowledge, experience, support and time. Negative attitudes such as frustration and fear are common. Conclusions: Nurses request increased education in psychiatric nursing to eliminate the negative attitudes in treatment of patients with psychotic illnesses. Lack of time is also considered to be a significant problem in nursing.

Bakgrund: Patienter med emotionell instabil personlighetsstörning upplevs som en svårbehandlad patientgrupp inom heldygnsvården. Omvårdnadspersonalens kunskap kring bemötande och behandling av denna patientgrupp är varierande vilket gör att vården ser olika ut. Detta kan resultera i ett ökat lidande hos patienten och frustration i personalgruppen. Syfte: Studiens syfte var att beskriva faktorer som bidrar till stabilare mående hos patienter med emotionellt instabilt personlighetsstörning under heldygnsvård. Metod: Som metod har använts en kvalitativ design med induktiv ansats. Studien baserades på sex intervjuer där informanterna var patienter med diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att bemötandet och engagemang hos personal var av stor vikt. Struktur och delaktighet var andra viktiga faktorer för att nå ett stabilare mående. Det framkom att heldygnsvården kunde bidra med ett avbrott i vardagen och att meningsfulla aktiviteter under vårdtiden var en annan viktig faktor. Slutsats: Patienterna upplevde att bli bemött som en individ av engagerad personal och att få vara delaktig i sin vård som två viktiga faktorer i processen mot ett stabilare mående. Heldygnsvårdens struktur och miljöombytet stod för återhämtning och en möjlighet att återfå rutiner. Det framkom även en önskan om fler meningsfulla aktiviteter såsom fysisk aktivitet och psykoedukation för att på bästa sätt ta tillvara på vårdtiden. / Background: Patients with emotional unstable personality disorder is experienced as a difficult to treat patient population in inpatient care. Nursing staff knowledge surrounding the introduction and the treatment of this patient population is diverse, which means that the care is different. This can result in increased suffering of the patient and frustration in the staff group. Aim: The aim of the study was to describe factors that contribute to a more stable mood in patients with emotionally unstable personality disorder. Method: The method that has been used is a qualitative design with inductive approach. The study was based on six interviews with informants that who were patients diagnosed with emotionally unstable personality disorder. The interviews were analyzed using content analysis. Result: The results showed that the hospitality and commitment of the staff was of great importance. Structure and participation were other important factors for achieving a stable mood. It was revealed that inpatient care could contribute to an interruption of everyday life and meaningful activities were another important factor that emerged. Conclusion: Patients experienced to be treated as an individual by committed staff and to be involved in their care was part of the process towards a stable mood. Inpatient care structure and change of environment support for recovery and an opportunity to regain routines. There was a desire for more meaningful activities such as physical activity and psycho education to best take advantage of the period of care

Bakgrund: Antibiotikaresistenta bakterier är idag ett stort hot mot folkhälsan. Det här arbetet fokuserar på MRSA och lyfter fram problematiken som dess spridning innebär för patienten, samhället och vårdpersonal. MRSA-bärarskap kan ge både fysiskt och psykiskt lidande och en infektion orsakad av MRSA kan i värsta fall leda till döden för patienten. Sjuksköterskan har en viktig roll i att upprätthålla sin kompetens och arbeta preventivt för att förhindra spridning av MRSA. Syfte: Syftet var att identifiera och beskriva faktorer som leder till spridning av MRSA vid vårdarbetet av patienter på somatisk vårdavdelning. Metod: En litteraturstudie där 11 kvantitativa och en kvalitativ artikel analyserades utifrån Graneheim och Lundmans (2004) metod för innehållsanalys. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av Forsberg och Wengströms (2016) granskningsmallar. Resultat: Resultatet delades in i fem huvudkategorier med nio underkategorier som var och en visar på kompetensbrist hos sjuksköterskor. Litteraturstudien påvisar att faktorerna som leder till spridning av MRSA kan vara flera och att hela vårdteamet bär ett ansvar för att förhindra smittspridning. Sjuksköterskans roll i vårdteamet är att undervisa patienter och närstående, följa gällande rutiner och att upprätthålla sin egen kompetens för att arbeta evidensbaserat. Slutsats: Förhindra spridning av antibiotikaresistenta bakterier är en av sjuksköterskans viktigaste arbetsuppgifter i sin roll att lindra lidande hos patienten. Det är många faktorer som kan göra att MRSA sprids, sjuksköterskor måste reflektera och vara självkritiska i sitt arbete på vårdavdelningar. Evidensbaserat arbete var enligt Nightingale sjuksköterskans möjlighet att förhindra lidande för patienten och ligger till grund för den sjuksköterskeutbildning som finns idag. / Background: Antibiotic resistant bacteria are today a major threat to the public health. This work focuses on methicillin resistant staphylococcus aureus, highlighting the problem that it involves for the patient, society and healthcare professionals. MRSA carriership can cause both physical and mental suffering and an infection caused by MRSA can in worst case lead to the patient’s death. Nurses play an important role in maintaining their work skills to prevent MRSA from spreading in the somatic care. Aim: The aim of this study was to identify and describe factors that lead to the spread of MRSA to patients in somatic care. Method: A literature study where 11 quantitative and one qualitative article were analyzed based on Graneheim and Lundman's (2004) method. The articles quality were reviewed using Forsberg and Wengström’s (2016) checklists. Results: The results were divided into five main categories with nine subcategories; each showing that nurses had a lack of competence. The study shows that the factors that lead to the spread of MRSA may be several, and that the entire healthcare team has a responsibility to prevent infection. The nurse's role in the team is to teach patients and close relatives, follow current procedures and maintain their own skills to work evidence based. Conclusion: Preventing the spread of antibiotic resistant bacteria is one of the most important tasks in role of nursing and in alleviating patient suffering. There are many factors that can cause MRSA to spread. Nurses must reflect and be self-critical in their work in health care departments. Evidence based work was, according to Nightingale, the nurse's ability to prevent suffering for the patient and is the baseline in nursing education currently available today.

Bakgrund: Trots att patienten har rätt enligt lag till att vara delaktig under sin vårdtid är det inte alltid lätt att göra detta i verkligheten. Det är viktigt att förstå vilka förutsättningar som behövs för att patienten ska känna sig delaktig i sin vård.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelser och vad som kan påverka patienternas delaktighet i beslut om vård och behandling inom slutenvård. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes i studien. Semistrukturerade intervjuer med intervjuguide som bestod av förutbestämda öppna frågor användes för datainsamling. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att inte alla patienter är helt delaktiga i beslut om sin vård och behandling. Kommunikationen inom teamet och med patienten, patienternas sjuklighet och vårdpersonalens förhållningssätt är de faktorer som framkommer i studiens resultat. Konklusion: I denna studie framkom det att klinisk erfarenhet, kompetens, kunskap samt god kommunikation med ömsesidig dialog och relevant information till patienten möjliggör att sjuksköterskor skapar förutsättningar för patientens delaktighet. Det framkom även att vårdpersonal behöver mer utbildning för att öka sin kunskap om äldre patienter för att aktivt bjuda in patienten till delaktighet och beslutfattande i vården. / Background: Although the patient is entitled by law to be involved during the care period, it is not always an easy task to achieve. This challenge highlights the importance of the conditions and requirements needed by the patient to feel involved in the care. Aim: The purpose of the study was to describe the nurse's experiences and what could affect patient’s involvement in decisions about care and treatment within inpatient care. Method: This study was based on a qualitative method with inductive approach. Semi-structured interviews with interview guide, comprised of predetermined open questions, were used to collect the data. Result: The results highlighted that according to the nurses’ experience, not all the patients were totally involved in decisions about their care and treatment. For instance, the team-patient communication, the patients' illness, and the care staff's attitude were some of the parameters identified by this study. Conclusion: In this study, it emerges that clinical experience, competence, knowledge and good communication with mutual dialogue and relevant information to the patient enable nurses to create the conditions for the patient's participation. It appears from the study that nursing staff need more education to increase their knowledge of older patients in order to actively invite the patient to participation and decision-making in the care.

Bakgrund: Delaktighet syftar till att öka patientens ställning och rättigheter i vården och har även bevisats medföra goda hälsoeffekter hos patienten. Trots sjuksköterskans förordningsstyrda roll och ansvar i att utöva ett personcentrerat förhållningssätt och främja delaktigheten hos patienten visar tidigare forskning att det finns svårigheter med att implementera delaktighet i vården. Denna implementering har försämrats trots uppdaterade förordningar. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av delaktighet i omvårdnaden på slutenvårdsavdelningar på sjukhus. Metod: En litteraturöversikt baserad på 13 vetenskapliga kvalitativa artiklar. Artikelsökning gjordes i databaserna CINAHL och Pubmed. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades; Information om patientens tillstånd, Upplevelser av delaktighet relaterade till personalen och Upplevelser av delaktighet relaterade till patienten. Patienter beskrev att en förutsättning för att kunna vara delaktig i sin omvårdnad var att få information om sitt tillstånd samt vara en del i överrapporteringar där dennes preferenser framgick. En förmyndaraktig attityd hos sjuksköterskan, stress på avdelningen och situationer där sjuksköterskan inte bjöd in patienten till att delta upplevdes hindra delaktighet. Patienter upplevde att deras hälsotillstånd och ålder både främjade och hindrade delaktighet. Vidare menade patienter att en otillräcklig medicinsk kunskap och en önskan att vara passiv i vården hindrar delaktighet, men att familjens deltagande i vården möjliggjorde delaktighet. Slutsats: Resultatet visar att det finns svårigheter i vården avseende patienters delaktighet. Ett flertal faktorer påverkar möjligheten till patientdelaktighet så som patientens ålder, hälsotillstånd och medicinsk okunskap. Sjuksköterskan har huvudansvar i att möjliggöra ett klimat där patienten känner sig delaktig i sin vård. Ett första steg mot att arbeta mot en ökad patientdelaktighet är att i vården av patienter uppmärksamma de delar som påverkar deras delaktighet. / Background: Participation aims to increase the patient's position and rights in healthcare and has also been proven to bring good health effects for the patient. Despite the nurse's ordinanceregulated role and responsibility in exercising a person-centered approach and maintaining the patient's participation, it is shown that there are difficulties in implementing participation in healthcare. This implementation has also been proven to be deteriorated despite updated regulations. Aim: To describe patients' experiences of participation in nursing care in inpatient wards in hospitals. Method: A literature review based on 13 qualitative articles. The databases CINAHL and Pubmed was used for article research. Result: Three main categories were identified; Information about the patient's condition, Experiences of participation related to staff and Experiences of participation related to the patient. Patients described that a prerequisite for being involved in their nursing care was getting information about their condition and being part of over-reporting where preferences emerged. A guardian attitude at the nurse, stress on the department and situations where the nurse did not invite the patient to attend was found to prevent participation. Patients experienced that their health and age both promoted and hindered participation. Furthermore, patients believed that insufficient medical knowledge and a desire to be passive in care prevent participation, but that the family's participation in healthcare enabled participation. Conclusion: The result shows that there are difficulties in the care of patients' involvement. Several factors influence the possibility of patient participation such as the patient's age, health status and insufficient medical knowledge. The nurse has the main responsibility in enabling a climate where the patient feels involved in their care. A first step towards working towards an increased patient participation is to pay attention to the parts that affect their participation in the care of patients.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett stigmatiserat men vanligt förekommande problem överallt i världen. Trots att social interaktion är en viktig del av omvårdnadsarbetet så tillbringar vårdpersonalen inom den psykiatriska slutenvården endast en liten del av sin tid med patienterna. Syfte: Att sammanställa vetenskapliga artiklar för att öka kunskapen om den sociala interaktionen mellan patienter och vårdgivare på psykiatriska slutenvårdsavdelningar. Metod: Litteraturstudie. 18 kvalitativa och kvantitativa artiklar granskades. Deras resultat syntetiserades med hjälp av quantitative metasummary. Resultat: Social interaktion kan förbättra patienternas situation på många sätt. Utebliven social interaktion har negativa effekter på deras sjukdomstillstånd. Tidsbrist och ett stigmatiserande klimat är faktorer som påverkar den sociala interaktionen negativt. Slutsats: Stigmatisering och nedsatt social interaktion på psykiatriska slutenvårdsavdelningar kan påverka och orsaka varandra. Detta belyser ytterligare vikten av social interaktion mellan patienter och personal. / Background: Mental illness is a common but still very stigmatized problem that can be seen all over the world. Even though social interaction is an important part of nursing, the staff on psychiatric wards only spend a fraction of their time with the patients. Aim: To compile scientific articles to increase the knowledge of the social interaction between patients and staff on psychiatric wards. Method: Review. 18 qualitative and quantitative articles were reviewed. Their findings were synthesized using qualitative metasummary. Findings: Social interaction can improve the patients’ situation in several ways. Lack of social interaction negatively affects their state of illness. Time constraints and a stigmatizing environment are factors that have a negative effect on the social interaction. Conclusion: Stigmatization can reduce the social interaction on psychiatric wards, and reduced social interaction can cause stigmatization. This illuminates the importance of increasing the social interaction between patients and staff.

Bakgrund: Dagens sjukvård är oftast inriktad på att bota och därför kan palliativ omvårdnad vara utmanande för sjuksköterskan som är ovan att arbeta nära döden. Sjuksköterskan har ett ansvar för att en god omvårdnad ska uppnås, även i palliativa situationer. Behovet av palliativ omvårdnad förväntas även öka vilket innebär att det är av vikt att studera hur sjuksköterskan kan ge en god palliativ omvårdnad till patienter som befinner sig i övergång från botande till palliativ vård. Syfte: Att beskriva faktorer som möjliggör att sjuksköterskan kan ge en god omvårdnad till patienter som befinner sig i övergång från botande till palliativ vård i livets slutskede inom slutenvården. Metod: En litteraturöversikt som bygger på 14 vetenskapliga artiklar som söktes fram via databaserna Pubmed, Cinahl samt PsycINFO. Resultat: Vikten av att identifiera och diagnostisera döendet hade betydelse för möjliggörandet av en god palliativ omvårdnad då det ansågs vara betydande för att palliativ vård påbörjades. Ett välfungerande samarbete i teamet hade också betydelse för att kommunikationen var god inom vårdprocessen. Sjuksköterskans attityder till palliativ vård samt hens relation med patienten var även de betydande faktorer för att möjliggöra en god omvårdnad till palliativa patienter. Slutsats: Resultatet visar att en god kommunikation i teamet är av stor vikt för att kunna leverera bra palliativ vård. Faktorer som visade sig underlätta kommunikationen var att vårdlaget arbetar mot gemensamma mål och vårdplaner samt att dessa dokumenterades för att öka kontinuiteten. Det har kunnat påvisats att undervisning om palliativ vård kan göra skillnad och på så sätt säkra att patienten får en bättre vård. / Background: Today's healthcare is usually cure focused and therefore palliative nursing can be challenging for a nurse who is new to work close to death. The nurse has a responsibility in achieving good nursing care, including palliative situations. The need of pallitaive care is expected to rise which means there is a great importance in studying how the nurse can provide good care for patients transitioning from curative to palliative care. Aim: To describe factors that enable the nurse to provide good care to patients who are in transition from curative to palliative care in the end stage of life in the inpatient care. Method: A literature review based on 14 scientific articles who were found at Pubmed, Cinahl and PsycINFO. Results: The importance of identifying and diagnosing dying was important for enabling a good palliative care as it was considered to be significant in order to start palliative care. A well-functioning team-based collaboration also had significance to enable a good communication in the care process. The nurse's attitudes to palliative care and their relationship with the patient were also important factors for enabling good care for palliative patients. Conclusion: The result shows that good communication within the team were of great importance to deliver quality care in a palliative situation. To enable good communication the team should have a common goal, set up goals of care, and be sure to document those in order to maintain continuity. It has been shown that palliative education in the workplace can make a difference so that the patient gets better care.

Bakgrund: Den psykiatriska slutenvården liksom sjuksköterskans roll har förändrats sedan seklets början. Institutionalisering har ersatts av vård och behandling av patienten, vilket har förändrat kravet på utbildad personal liksom synen på kompetens. Historien förefaller dock fortsatt påverka dagens psykiatriska vårdkultur, och möjligheterna för specialistsjuksköterskan inom psykiatrisk slutenvård att använda sin specialistkompetens förefaller vara beroende av mer än sjuksköterskans egen kunskap och förmåga. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur specialistsjuksköterskor och chefer inom psykiatrisk slutenvård ser på specialistsjuksköterskans kompetens och roll. Metod: Datamaterialet samlades in genom individuella semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor och chefer verksamma inom psykiatrisk slutenvård. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Elo och Kyngäs. Materialet sorterades därefter in i en analysram inspirerad av Kings konceptuella system: det personliga systemet, det interpersonella systemet samt det sociala systemet Resultat: Den kvalitativa analysen utmynnade i tre kategorier: Specialistsjuksköterskans fördjupade kompetens leder till inre trygghet (personliga systemet), specialistsjuksköterskans kompetens främjar patientens hälsoprocess (interpersonella systemet) och Specialistsjuksköterskans kompetens efterfrågas inte av organisationen (sociala systemet). Diskussion: Specialistkunskapen beskrevs som internaliserad i den enskilda sjuksköterskan och det beskrevs att specialistkunskapen gynnade patientens hälsoprocess. Specialistsjuksköterskorna uttryckte dock att de inte fick det mandat de behövde för att implementera sin fördjupade kunskap i slutenvården och att chefen behövde efterfråga specialistkunskapen och bekräfta dem i rollen. Brist på möjlighet att påverka kan vara en anledning till att specialistsjuksköterskor inte stannar i slutenvården. Detta behöver studeras ytterligare och även diskuteras i klinisk praxis. / Background: Psychiatric inpatient care as well as the nurse’s role has changed since the beginning of the century. Institutionalization has been replaced by the care and treatment of the patient, which has changed the requirement of trained staff as well as the perception of competence. History seems however continued to affect today’s psychiatric culture, and opportunities for specialist nurses in psychiatric inpatient care to use their specialist expertise seems to be dependent on more than the nurse’s own knowledge and skills. Aim: The aim of the study was to describe how specialist nurses and managers within psychiatric inpatient care views the specialist nurse competence and role. Method: The data were collected through individual semistructured interviews with specialist nurses and managers active in psychiatric inpatient care. Data were analyzed using qualitative content analysis inspired by Elo and Kyngäs. Data were also divided into an analysis framework inspired by Kings Conceptual system: the personal system, the interpersonal system and the social system. Results: The qualitative analysis resulted in three categories: The specialist nurse depth expertise leads to internal security (personal system), The specialist nurse competence promotes the health of the patient process (interpersonal system) and The specialist nurse competence is not requested by the organization (social system). Discussions: Specialist knowledge was described as internalized in the individual nurse and it was described how specialist knowledge favored the patient’s health process. Specialist nurses described, however, that they were not given the mandate they needed to implement their in-depth expertise of inpatient care. The nurses expressed that the manager had to ask for specialist knowledge and confirm them in their role. Lack of ability to influence may be one reason that specialist nurses do not stay in inpatient care. This needs to be studied further and discussed within clinical practice.