<p>This study investigated the efficacy of a multicomponent cognitive–behavioral intervention of insomnia, CBT-I, for patients suffering from an anxiety disorder and/or a major depressive episode together with comorbid insomnia. In particular, the aim of the study was to evaluate whether anxiety and depressive symptoms declined as a function of</p><p>treatment for insomnia. After rigorous diagnostic procedures, 8 patients were treated in a multiple baseline design. Patients experienced clinically significant reductions in insomnia-, (57 %) depressive- (75 %) and anxiety symptoms (40 %). A three week follow-up measurement</p><p>demonstrated retained effects. These findings suggest that CBT-I is a feasible treatment for comorbid insomnia. It also provides partial support for insomnia as a possible causal agent of depression and anxiety. Further, a schematic model of transdiagnostic processes common to insomnia, anxiety and depression, is presented. More research is warranted to render better treatment for patients with anxiety</p><p>and/or depression and comorbid insomnia.</p> / <p>Denna studie undersökte effekten av en Kognitiv- Beteende Terapeutisk behandling mot insomni, KBT-I, för patienter som lider av ångeststörning och/eller egentlig depression samt komorbid insomni. Studiens syfte var framförallt att utvärdera om ångestsymtom och depressiva symtom reducerades som en följd av behandlingen mot insomni. En minutiös diagnostisk procedur tillämpades, varefter 8 patienter inkluderades i en multipel-baslinjes design. Deltagarna erhöll kliniskt signifikanta förbättringar på insomni-, (57 %) depressions- (75 %) och ångestsymtom</p><p>(40 %). Resultaten kvarhölls vid uppföljning tre veckor efter avslutad behandling. Resultaten tyder på att KBT-I är en tillämpbar behandling för patienter med komorbid insomni. Resultaten bidrar även med visst stöd för en kausal länk från insomni över till depression och ångest. Vidare</p><p>presenteras en teoretisk modell över transdiagnostiska processer som förekommer vid insomni, ångest och depression. Ytterligare forskning behövs för att åstadkomma effektivare behandling för patienter med ångest och/eller depression och komorbid insomni.</p>

This study investigated the efficacy of a multicomponent cognitive–behavioral intervention of insomnia, CBT-I, for patients suffering from an anxiety disorder and/or a major depressive episode together with comorbid insomnia. In particular, the aim of the study was to evaluate whether anxiety and depressive symptoms declined as a function of treatment for insomnia. After rigorous diagnostic procedures, 8 patients were treated in a multiple baseline design. Patients experienced clinically significant reductions in insomnia-, (57 %) depressive- (75 %) and anxiety symptoms (40 %). A three week follow-up measurement demonstrated retained effects. These findings suggest that CBT-I is a feasible treatment for comorbid insomnia. It also provides partial support for insomnia as a possible causal agent of depression and anxiety. Further, a schematic model of transdiagnostic processes common to insomnia, anxiety and depression, is presented. More research is warranted to render better treatment for patients with anxiety and/or depression and comorbid insomnia. / Denna studie undersökte effekten av en Kognitiv- Beteende Terapeutisk behandling mot insomni, KBT-I, för patienter som lider av ångeststörning och/eller egentlig depression samt komorbid insomni. Studiens syfte var framförallt att utvärdera om ångestsymtom och depressiva symtom reducerades som en följd av behandlingen mot insomni. En minutiös diagnostisk procedur tillämpades, varefter 8 patienter inkluderades i en multipel-baslinjes design. Deltagarna erhöll kliniskt signifikanta förbättringar på insomni-, (57 %) depressions- (75 %) och ångestsymtom (40 %). Resultaten kvarhölls vid uppföljning tre veckor efter avslutad behandling. Resultaten tyder på att KBT-I är en tillämpbar behandling för patienter med komorbid insomni. Resultaten bidrar även med visst stöd för en kausal länk från insomni över till depression och ångest. Vidare presenteras en teoretisk modell över transdiagnostiska processer som förekommer vid insomni, ångest och depression. Ytterligare forskning behövs för att åstadkomma effektivare behandling för patienter med ångest och/eller depression och komorbid insomni.

Människors allmänna välbefinnande och livskvalitet påverkas av deras sömn.    Sömnproblemen ökar och resulterar i ökade kostnader för den enskilde, arbetsgivarna och samhället. Syftet med litteraturstudien var att beskriva effekter av sömnhygieniska åtgärder riktade till individer inom hälsovården med primär insomni. Resultatet visade att en kombination av åtgärder utifrån personliga behov gav bäst resultat men också att det rådde begreppsförvirring runt sömnhygieniska åtgärder och deras effektivitet. Fördjupad kunskap behövs vad det gäller de enskilda sömnhygieniska rådens effektivitet. Vidare forskning föreslås för att komma fram till gemensamma internationella sömnhygieniska råd för att effektivt kunna vidareutveckla de sömnhygieniska råden och hur dessa ska användas. / People's general well-being and quality of life is affected by their sleep. Costs referring to sleeping disorders increase for individuals, employers as well as society as a whole. The aim of this literature review was to describe the effects of sleep hygiene measures regarding individuals in the healthcare system with primary insomnia. The results from this study showed that a combination of interventions based on personal needs gave the best results furthermore that there was a confusion regarding concepts of sleep hygiene interventions and their effectiveness. Deeper knowledge is needed to evaluate the efficiency of each of the sleep hygiene advice. Future research is suggested in order to achieve common and unified international sleep hygiene advice to effectively enable further development to the sleep hygiene advice and guidelines.

ZIEL: Ermittlung der Stichtagsprävalenz von Insomnie und anderen Schlafstörungen in deutschen Allgemeinarztpraxen sowie Bestimmung hausärztlicher Erkennensraten. METHODIK: Bundesweite Zufallsauswahl von 539 Arztpraxen. Charakterisierung der Arzt- und Praxismerkmale mittels initialer Vorstudie. Darauf folgend eine Stichtagsbefragung aller Hausarzt-Patienten mittels Schlaffragebogen (PSQI) und klinischen Fragen (N = 19155 Fälle) sowie klinisch-ärztliche Beurteilung durch den behandelnden Artz mittels CGI und Fragebogen. ERGEBNISSE: 1. Trotz nur moderater Kompetenzeinschätzungen hinsichtlich Diagnose und Therapie behandeln Hausärzte Insomnien und andere Schlafstörungen vorwiegend selbst, auch wenn diese einen hohen Behandlungsaufwand erfordern. 2. Die Stichprobe kann als typisch für die Hausarzt-Klientel angesehen werden. 3. Schlafstörungen sind der dritthäufigste Konsultationsanlass. Nahezu jeder zweite Patient berichtete, in den vergangenen 2 Wochen unter Schlafbeschwerden gelitten zu haben, 26,5% erfüllten aufgrund der subjektiven Angaben die Studienkriterien (DSM-IV) für Insomnie. 4. Auch die Ärzte beurteilten 46,4% aller ihrer Patienten mittels CGI zumindest als Grenzfälle einer Schlafstörung, 85,6% wurden als chronisch eingeordnet. Die ärtzlich beurteilte Insomnieprävalenz betrug 25,9%, die anderer Schlafstörungen 13,7%. 5. Nur 54,3% aller Insomniepatienten wurden auch als solche vom Hausarzt diagnostiziert. DISKUSSION: Die Studie liefert erstmals bundesrepräsentative, differenzierte epidemiologische Daten zu der Prävalenz, dem Schweregrad, den Einschränkungen und den Verlaufsmustern von Insomnien und Schlafstörungen. Die außerordentlich große Häufigkeit und die zum Teil markanten Defizite hinsichtlich Erkennen und Diagnostik in der primärärztlichen Versorgungen werden diskutiert. / AIM: To estimate the point prevalence of insomnia, recognition and prescription behavior in primary care. METHODS: Nationwide sample of 539 primary care settings along with their characterization (stage 1). Standardized assessment of all attenders (N = 19.155 patients) on the NISAS target day using a sleep questionnaire (PSQI) and additional questions to cover psychosocial and additional clinical variables. All patients were evaluated by the primary care doctors using a standardized clinical appraisal questionnaire, including a CGI-rating. RESULTS: Prevalence insomnia according to DSM-IV was 26.5%. Recognition of presence of any clinically significant sleep disorder was 72%, recognition of insomnia was poor 54.3%. 85.6% of insomnia patients were rated as chronic. Close to 50% of all insomnia cases did not receive a specific insomnia therapy. Herbals, followed by hypnotics and sedatives and antidepressants were the three most frequent treatments applied, psychotherapy was only seldomly indicated. DISCUSSION: NISAS provides for the first time nationally representative estimates of interventions for insomnia in primary care. The relatively low treatment rates and the high proportion of chronic patients receiving longterm prescription of benzodiazepines seem to be critical. Priorities for future agenda to improve this situation are discussed.

Sleep problems affect a considerable number (49-86%) of patients undergoing peritoneal dialysis (PD) treatment. Insomnia i.e. difficulties to initiate and/or maintain sleep or too early wakening, combined with daytime symptoms, seems to be the dominating problem. Despite these facts there is a lack of research in PD-patients, especially studies with objective data on the sleep-wake cycle and evaluation of sleep promoting non-pharmacological  interventions. The overall aim of this thesis was to describe sleep problems from different perspectives, and how these problems affect daily life and health in patients treated with PD at home. The aim was also to evaluate an individualised non-pharmacological intervention for improvement of sleep quality outcomes. Four studies were conducted during eight years, starting in 2002. Patients from six hospitals in the south-east of Sweden were invited to participate. In addition, data from a reference group with Coronary Artery Disease and a population group were used for comparisons with PD-patients in one of the studies. Data was collected by self-reported questionnaires, actigraphy registrations and interviews. Sleep was evaluated in a 17-week single-case study with an intervention focusing on sleep hygiene advice. Data from a total of 700 sleep-wake cycles was collected in the patients’ homes. The main findings clearly demonstrated that PD-patients have seriously fragmented sleep compared to the CAD- and population group, and that the PD-patients have a high prevalence of insomnia. The sleep was mainly disturbed by pruritus and Restless Legs Syndrome (RLS). Daytime impairments and a frequent napping behaviour were detected. The prevalence of fatigue was also reported to be extremely high. The patients described that an ever-present tiredness and poor sleep had consequences in their everyday life both physically, mentally, socially and existentially. The nurse-led intervention demonstrated that individual, non-pharmacological sleep interventions can improve sleep and daytime activities in PD-patients. This thesis elucidates that deteriorated sleep with serious fragmentation leads to a variety of daytime impairments and fatigue. By adopting “renal supportive care” in clinical work a more elaborate assessment and individualised non-pharmacological treatment of sleep problems may improve sleep quality and activity in frail patients undergoing peritoneal dialysis at home.

Sömn och  förmågan att minnas persoliga händelser är en fundamental funktion i vårt liv och har en betydande roll för vårt välbefinnande. Denna studie ämnade undersöka om det föreligger något samband mellan insomnibesvär och minnet för personliga händelser under kontroll för variabler såsom emotioner och ålder. Vidare undersöktes relationen mellan sömnrelaterad oro och minnet för personliga händelser. Datainsamlingen bygger på en enkätundersökning riktad till en studentpopulation där urvalet utgjordes av 314 deltagare. Resultaten indikerar att det fanns ett signifikant samband mellan insomnibesvär och minnet för personliga händelser efter kontroll för emotioner och ålder. Ett signifikant samband påvisades även mellan sömnrelaterad oro och minnet för personliga händelser. I diskussionen belyses minnet för personliga händelser som en möjlig faktor som kan vidmakthålla insomnibesvär. / Sleep and our ability to remember personally experienced events is a fundamental function in our lives and plays an important role in our wellbeing. The aim of this study was to investigate whether there is a relationship between insomnia symptoms and memory for personally experienced events, while controlling for the effects of variables such as emotions and age. We also investigated the relationship between sleeprelated worry and memory for personally experienced events. Data was collected through a survey, which was conducted in a student population of 314 respondents. Results indicate that there was a significant correlation between insomnia symtpoms and memory for personally experienced events after controlling for emotions and age. Significant correlations were also found between sleeprelated worry and memory for personally experienced events. The role of memory for personally experienced events as a possible factor for maintaining insomnia symptoms is discussed further.

I en single case experimental design (SCED) av crossover typ med fyra deltagare med insomni undersöktes möjligheten till att manipulera mängden negativa tankar innan insomning genom tillämpningen av två olika tankeexperiment, savoring och framkallad ruminering. Bland resultaten fanns signifikanta samband mellan mängd negativa tankar innan insomning och sömnkvalité, insomningslatens och antal uppvaknanden. Samband fanns även mellan mängd negativa tankar och obehag över tankarna. Dock visade det sig att experimenten inte påverkade mängden negativa tankar innan insomning då de sömnrelaterade faktorerna varierade oberoende av experiment. Variationen i de olika skattningarna på måtten gjorde att inga slutsatser kunde dras kring vad som orsakade sömnbesvären hos deltagarna eller vilken roll mängden negativa tankar hade för dessa. Resultatet diskuteras i förhållande till tidigare forskning. / The possibility of manipulating the amount of negative thoughts before sleep onset in four subjects with insomnia was investigated in a single case crossover experimental design (SCED). The attempt to change the amount of thoughts consisted of two experimental conditions, savoring and induced rumination. Significant correlations were found between the amount of negative thoughts before sleep onset and quality of sleep, sleep onset latency and number of awakenings. There were also correlations between the amount of negative thoughts and distress related to the thoughts. The experiments did, however, not influence the amount of negative thoughts before sleep onset. Conclusions concerning causal factors of the sleep difficulties and the impact of the amount of negative thoughts were made impossible by the large variability in the scores. The results are discussed in relation to previous research.

Bakgrund: Studier visar att ungefär var fjärde patient som vårdas på sjukhus har riskför att utveckla undernäring. Komplikationer av undernäring orsakar lidande förindividen samt förlänger vårdtiden vilket leder till ökade kostnader för vården.Problematiken med undernäring väntas öka då antalet äldre i samhället ökar. Äldre är enutsatt grupp där risk för undernäring, ätproblem och sömnlöshet är vanligtförekommande. Frågan är om risk för undernäring och ätproblem är vanligare hos äldresom lider av sömnbrist. Syftet: Var att undersöka om det finns ett samband mellansömnlöshet och risk för undernäring samt mellan sömnlöshet och ätproblem hos äldrepatienter. Metod: Studien genomfördes som en kvantitativ tvärsnittsstudie. Materialetkom från en tidigare studie genomförd av sjuksköterskestudenter på Högskolan Kristianstad. Urvalet var äldre patienter som vårdades på sjukhus. Resultat: Resultatetvisar att risk för undernäring och ätproblem i kategorin energi/aptit är vanligare hospatienter med sömnlöshet än hos patienter utan sömnlöshet. Slutsats: Även omresultatet visar på att det finns ett samband mellan sömnlöshet och risk för undernäringråder det osäkerhet kring huruvida det är ett egentligt samband eller om depression kanvara orsaken till både sömnlöshet och undernäring. / Background: Studies show that one fourth of every patient in a hospital setting is inrisk of developing undernutrition. Complications of undernutrition are suffering for theindividual and prolonged hospital stay leading to increased healthcare costs.Undernutrition is expected to increase in the future when the elderly population grows.Undernutrition, eating difficulties and insomnia are common problems in the elderlypopulation. The question is whether undernutrition and eating difficulties are morecommon in elderly with insomnia or not. Aim: Was to investigate if there is acorrelation between insomnia and risk for undernutrition and between insomnia andeating difficulties. Method: The study was performed as a cross-sectional study. Thedata was obtained from a previous study performed by students at Kristianstad University. The sample consisted of elderly patients in a hospital setting. Findings:The study shows that risk for undernutrition and eating difficulties in the categoryenergy/appetite is more common in patients with insomnia than in patients withoutinsomnia. Conclusion: Although the study shows that there is a correlation betweeninsomnia and risk for undernutrition, there is an uncertainty if it’s a true correlation or ifdepression can be used as an explanation for both undernutrition and insomnia.

<p><strong>BAKGRUND:</strong> Sömn är ett regelbundet återkommande tillstånd som är livsnödvändigt för att kroppen skall återhämta sig på ett korrekt vis. Personer med insomni och sömnapné är två patientgrupper som lider utav långvariga sömnproblem. Orsakerna till den dåliga sömnen kan vara många, och därför är det viktigt för sjuksköterskan att vara lyhörd och kunna stötta patienterna med hjälp av sina kunskaper gällande de åtgärder och behandlingar som finns att använda sig av.</p><p><strong>SYFTE:</strong> Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa vilka åtgärder sjuksköterskan kan tillämpa för att stödja patienter med långvariga sömnproblem.</p><p><strong>METOD:</strong> En litteraturöversikt där 13 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Fribergs (2006) modell för litteraturöversikter användes vid datainsamling och analysförfarande.</p><p><strong>RESULTAT:</strong> Fyra kategorier framkom ur analysen av de vetenskapliga artiklarna: <em>egenvård, akupunktur, kognitiv beteendeterapi, </em>och <em>stödprogram.</em> Dessa kategorier gör det möjligt för sjuksköterskan att tillämpa stöd till patienterna. Hos patienter med långvariga sömnproblem har de stödjande åtgärderna visat sig ge ökad sömn- och livskvalitet. <em></em></p><p><strong>SLUTSATS: </strong>Forskningen kring de långvariga sömnproblemen har ökat under de senaste åren men trots det finns det bristande kunskap om hur sjuksköterskan kan ge de behandlingar och det stödet som patienterna med insomni och sömnapné behöver.</p> / <p><strong>BACKGROUND:</strong> Sleep is a periodic state which is essential for the body to recover in a proper manner. Insomnia and people with sleep apnea are two groups of patients out of long-term sleep problems. There are many causes of poor sleep, and that’s why there are so important for the nurse to be sensitive and support patients through their knowledge concerning the actions and processes that exist to use.</p><p><strong>AIM:</strong> The purpose of this literature review was to illustrate which measures nurse can apply to support patients with long-term sleep problems.</p><p><strong>METHOD:</strong> A literature overview, including 13 reviewed and analyzed articles. Fribergs (2006) model for literature overview were used in data collection and analysis procedure.</p><p><strong>RESULT:</strong> Four categories emerged from the analysis of the articles: <em>self-care, acupuncture, cognitive behavioral therapy, </em>and<em> support program</em>. These categories make it enable for the nurse to apply support to patients who suffer out of prolonged sleeping problem. Patients perceive that both their sleep and quality of life improves with the help of different treatments.</p><p><strong>CONCLUSION:</strong> Research into long-term sleep problems has increased in recent years. Despite this, there is a lack of knowledge about how nurse can provide treatment and support for patients with insomnia and sleep apnea.</p>

Caregivers of persons with dementia, who are often older adults, report sleep disturbance, high rates of depressive symptoms and may be at risk for impaired cognition. This dissertation examined sleep, depressive symptoms, and cognition in older adults and caregivers of persons with dementia. The aims of the review of literature were to understand, in community dwelling adults 60 years and older, the relationships among sleep parameters (sleep onset latency, wake after sleep onset, sleep efficiency, total sleep time, and general sleep complaints), and the domains of cognition (Executive Function, Attention, Episodic Memory, Working Memory, Processing Speed), and global cognition. Based on the findings, the research on the association of subjective sleep parameters and cognition is inconclusive and there is insufficient evidence to confirm or deny the existence of a relationship between objective sleep parameters and cognition. The methods section examined whether in adults 60 years and older, Radloff’s postulated 4-factor structure replicates across Afro-Caribbean Americans, African-Americans, Hispanic-Americans, and European-Americans and determine whether there is evidence for measurement invariance across the four ethnic groups in their responses to the Center for Epidemiological Depression Scale (CES-D) statements. Radloff’s postulated 4-factor model fit the data adequately and the results suggest that there is evidence for configural and partial metric invariance. The final section examined the relationships among subjective sleep parameters (Sleep Onset Latency, Wake After Sleep Onset, Total Sleep Time, Time in Bed, Sleep Efficiency, Sleep Quality), depressive symptoms, and, crystallized, fluid and total cognition in caregivers of persons with dementia with poor sleep. Based on the findings, depressive symptoms also did not mediate the ability of the sleep parameters to predict cognitive performance. With the knowledge that there are potential associations among sleep parameters, depressive symptoms and cognition in caregivers, healthcare providers should collect baseline assessments on sleep, depressive symptoms and cognition from caregivers and monitor them on an ongoing basis to identify changes and intervene in a timely manner. More research studies incorporating measures to capture sleep variability and similar cognitive measures, are needed to clarify the relationships both in older adults and caregivers of persons with dementia.