<p>Denna uppsats har som syfte att undersöka huruvida det i Militärstrategisk doktrin respektive Doktrin för marina operationer beskrivna manövertänkandet tillämpas vid internationella insatser med fartygsförband. Bakgrunden till detta är att det sedan doktrinerna skrevs har genomförts sådana, vilket innebär ett underlag som inte fanns under framtagandet av doktrinerna.</p><p>Studien genomförs som en fallstudie av insatsen ME01 inom ramen för EUNAVFOR Operation Atalanta utanför Somalia mellan maj och september 2009. Data samlas in i huvudsak genom intervjuer med ett urval av deltagande officerare.</p><p>Resultaten av studien visar att inom förbandet ME01 förekom manövertänkande, men det kan inte konstateras vara som ett resultat av något medvetet val eller av att det var en internationell insats. Avseende hela operationen konstateras snarare en avsaknad av manövertänkande som huvudmetod, vilket framförallt hänförs till egenskaper som återfinns i multinationella operationer.</p> / <p>This essay aims to investigate whether the concept of manoeuvre theory, as described in the Swedish doctrine, is adopted by Swedish naval units during international naval operations. Before the development of Swedish doctrine in its current form, no Swedish naval units had been participating in international operations, henceforth the need for the essay.</p><p>The study was carried out as a case study of the operation ME01 within EUNAVFOR Operation Atalanta off Somalia between May and September 2009. Data are collected mainly through interviews with a selection of participating officers. The results of the study show that within the unit ME01, aspects of manoeuvre theory could be identified, but the cause of this could not be identified as neither the international context nor as a result of a deliberate choice. This also applies regarding the operation as such, where the absence of manoeuvre theory as a concept in use, mainly caused by the multinational context, is shown.</p>

Denna uppsats har som syfte att undersöka huruvida det i Militärstrategisk doktrin respektive Doktrin för marina operationer beskrivna manövertänkandet tillämpas vid internationella insatser med fartygsförband. Bakgrunden till detta är att det sedan doktrinerna skrevs har genomförts sådana, vilket innebär ett underlag som inte fanns under framtagandet av doktrinerna. Studien genomförs som en fallstudie av insatsen ME01 inom ramen för EUNAVFOR Operation Atalanta utanför Somalia mellan maj och september 2009. Data samlas in i huvudsak genom intervjuer med ett urval av deltagande officerare. Resultaten av studien visar att inom förbandet ME01 förekom manövertänkande, men det kan inte konstateras vara som ett resultat av något medvetet val eller av att det var en internationell insats. Avseende hela operationen konstateras snarare en avsaknad av manövertänkande som huvudmetod, vilket framförallt hänförs till egenskaper som återfinns i multinationella operationer. / This essay aims to investigate whether the concept of manoeuvre theory, as described in the Swedish doctrine, is adopted by Swedish naval units during international naval operations. Before the development of Swedish doctrine in its current form, no Swedish naval units had been participating in international operations, henceforth the need for the essay. The study was carried out as a case study of the operation ME01 within EUNAVFOR Operation Atalanta off Somalia between May and September 2009. Data are collected mainly through interviews with a selection of participating officers. The results of the study show that within the unit ME01, aspects of manoeuvre theory could be identified, but the cause of this could not be identified as neither the international context nor as a result of a deliberate choice. This also applies regarding the operation as such, where the absence of manoeuvre theory as a concept in use, mainly caused by the multinational context, is shown.

Sweden has a long tradition of participation in different kinds of peacekeeping missions. During the Cold War, Sweden’s troop contributions were exclusively focused on UN operations, but in the early 1990s Sweden’s official troop contribution policy changed from an “only under the UN flag” position to one of “only under UN Security Council mandate”. It is fair to say that Sweden’s foreign policy has undergone fundamental changes and the country has been contributing military forces to both EU and NATO missions for quite some time. Swedish foreign policy debate has largely been characterized by a sense of political unity or consensus. Despite this, there have been occasions when the political parties have been in disagreement. There are studies that confirm that the level of conflict in the foreign policy debate has increased over time. Political and ideological disagreements do exist and the political landscape has changed during the last 10 years. These changes should also have an impact on foreign policy decisions. The aim of this study is to investigate the political decision making process regarding Swedish military international missions. It will examine the political unity in the decisions concerning eight different cases; Kosovo (1999-2010), Congo (2003) , Liberia (2003-2006), Afghanistan (2004-2014), Chad (2007), Somalia (2009-2017), Libya (2011) and Mali (2015 à).  The focus for the study will be the political unity regarding the decision process within Parliament and, more specifically, the work of the combined Foreign affairs and Defence committee, and the debates in Parliament. The empirical analysis reveals that the rate of political controversy has increased. However, there is still a great sense of unity and broad agreement among the political parties on the main question regarding troop contributions.  In many cases any conflict and debate concern side issues such as timings, personnel and finance. The two main parties, the Social Democrats and the Moderate Party, are generally in agreement. They also conduct negotiations before a proposition becomes official, which leads to less conflict in the subsequent debate. The study also reveals a higher level of opposition from the Left party and from the Sweden Democrats. Some of their opposition can have ideological explanations. The Left party is mainly critical about participation in NATO missions.

I takt med en ökande individualism i samhället ställs nya krav på dagens organisationer, där medbestämmande och personlig utveckling önskas från medarbetare. Det kan dock innebära en paradox för militära organisationer när deras kärna så tydligt grundar sig i kollektivistiska värden och en anda av laget före jaget. Samtidigt finns höga förväntningar på militär personal att kunna påverka sig själva att agera och pusha sig igenom utmanande uppgifter, vilket är särskilt påtagligt i extrema miljöer som internationella insatser. Den här studien har undersökt om självledarskap är ett verktyg som militär personal använt för att kunna prestera under sina insatser. Trots att studier visat på positiva effekter av självledarskap i påfrestande förhållanden, har få studier undersökt huruvida det kan vara effektfullt i militära kontexter. Det kan samtidigt visa på att självledarskap inte nått militära organisationer än. Därmed har studien även undersökt synen på självledarskap hos Försvarsmaktens personal. Genom att ha intervjuat sex militärer som genomfört sin insats i Mali har studien kunnat visa på att flera strategier av självledarskap används i extrema miljöer. Den avvikelse som kunde urskiljas var att självmålsättning och självbelöning inte är lika synligt som övriga. Det kan delvis förklaras utifrån kollektivistiska värderingar där personalen redan motiveras av och känner stor tillhörighet till organisatoriska mål, men även att extrema miljöer medför hög arbetsbelastning och lite utrymme för återhämtning.

<p>Kvinnor har sedan 1980 fått tjänstgöra som officer i Sveriges försvarsmakt. Trots detta är fortfarande de kvinnliga officerarna och soldaterna i klar minoritet i organisationen. FN:s säkerhetsråd har arbetat fram två resolutioner som båda strävar efter att involvera kvinnor i större omfattning när det gäller arbeten vid kris, krig och konflikter. Inte enbart att öka andelen kvinnor i hjälpande trupper, utan även involvera lokalbefolkningen. Hur ser då verkligheten ut vid de internationella insatserna? I detta arbete presenteras en fallstudie om MOT Juliette, ett kvinnligt observationsteam som under sju månader tjänstgjorde i Afghanistan. Målet med detta team var att effektivisera underrättelseinhämtningen i insatsområdet.</p><p>Arbetet syftar till att undersöka vilka för- respektive nackdelar kvinnor kan föra med sig vid internationella insatser. Resultatet visar att kvinnor har flera möjliga fördelar att tillföra till insatserna, bland annat att underlätta underrättelsearbetet samt att verka som förebilder för de lokala kvinnorna. Även att förbandet uppnår jämställdhet kan vara en fördel.</p> / <p>The purpose of this study is to find out if deployment of women improves an operation’s chances of success. Since 1980 traditionally male roles within the Swedish Armed Forces have been avalible for women. In spite of this fact, deployment of women in international military operations are not very common.</p><p>The method used in this essay is a case study. The author has studied a Swedish operation in Afghanistan in 2006, where the commander decided to form a MOT (military observation team) only with women. The main purpose with this team was to gather intelligence from the local population. Earlier operations in the country clearly showed that male soldiers were experiencing difficulties in interacting with local women. During seven months the team, MOT Juliette, worked in the area and found out that the presence of women considerably contributed to the success of the operation.</p><p>To acknowledge the need to increase the proportion of women in the work of war and conflict, the UN Security Council has adopted a number of resolutions where the two most important are 1325 and 1820.</p><p>The results of the study show that women have an important role in international operations. Not just to gather intelligence, but also to act as role models for the women in the country.</p>

<p>Vi strävar alltid efter att förstå det som sker i den värld vi lever i. Till vår hjälp har vi olika referenser och kunskaper som vi har lärt oss under våra liv. Dessa referenser och kunskaper förenklar och förklarar våra upplevelser och sätter in dem i ett sammanhang. Utan detta sammanhang blir enskilda händelser omöjliga att förstå och vi tvingas navigera oss fram med förbundna ögon. Kultur är ett av de verktyg vi människor använder för att förklara den verklighet vi lever i. Vi omges ständigt av en mängd olika kulturella kontexter med sina egna koder och sammanhang. För att kunna interagera med dessa kulturer måste vi ha en förståelse för vad kultur är och hur det påverkar våra handlingar och tankar. För en soldat eller officer som skall operera i en internationell miljö blir denna kunskap ännu viktigare, då det kulturella avståndet mellan människor tenderar att växa exponentiellt i förhållande till det geografiska avståndet. Detta är en av de viktigaste erfarenheter som man dragit under 2000-talets internationella konflikter. Till följd av detta så har institutioner över hela världen startat projekt i syfte att utveckla utbildningar och träningsprogram som skall öka förmågan att hantera kultur och kulturell problematik vid militära insatser. Denna uppsats huvudsyfte är att med hjälp av Brian A. Selmeskis 3C koncept undersöka hur den svenska Försvarsmakten och Försvarshögskolan hanterar kultur och kulturell problematik i sin utbildning. Målet med uppsatsen är att identifiera områden som kan utvecklas i syfte att utveckla Cross Cultural Competence.</p> / <p>We always try to make sense of the things that happens in the world we live in. To our help we have different references and knowledge that we have learned during our life. These references and knowledge simplifies and explains our experiences and put them in to context. Without this context single events becomes impossible to understand and we are forced to navigate with our eyes bound. Culture is one of the tools, we humans use to explain the reality we live in. We are constantly surrounded by a wide range of different cultural contexts with there own codes and conducts. To be able to interact with these cultures we must have a understanding for what culture is and how it affect our actions. For soldier or an officer that will operate in an international environment, this knowledge becomes even more important cause the cultural distance between people tend to grow exponentially in relations to the geographical distance. This is one of the most important experiences from the 21 st century’s international conflicts. As a result of this, institutions all over the world have started projects with the purpose to develop educations and training programs that will increase the ability to manage culture and cultural problems. This essays main purpose it to with the help of Brian A. Selmeskis 3C concept study how the Swedish Defence and the Swedish National Defence Collage handles culture and cultural problems in their education. The goal with the essay is to identify areas that can be developed with the purpose to evolve Cross Cultural Competence.<strong><em></em></strong></p>

Vi strävar alltid efter att förstå det som sker i den värld vi lever i. Till vår hjälp har vi olika referenser och kunskaper som vi har lärt oss under våra liv. Dessa referenser och kunskaper förenklar och förklarar våra upplevelser och sätter in dem i ett sammanhang. Utan detta sammanhang blir enskilda händelser omöjliga att förstå och vi tvingas navigera oss fram med förbundna ögon. Kultur är ett av de verktyg vi människor använder för att förklara den verklighet vi lever i. Vi omges ständigt av en mängd olika kulturella kontexter med sina egna koder och sammanhang. För att kunna interagera med dessa kulturer måste vi ha en förståelse för vad kultur är och hur det påverkar våra handlingar och tankar. För en soldat eller officer som skall operera i en internationell miljö blir denna kunskap ännu viktigare, då det kulturella avståndet mellan människor tenderar att växa exponentiellt i förhållande till det geografiska avståndet. Detta är en av de viktigaste erfarenheter som man dragit under 2000-talets internationella konflikter. Till följd av detta så har institutioner över hela världen startat projekt i syfte att utveckla utbildningar och träningsprogram som skall öka förmågan att hantera kultur och kulturell problematik vid militära insatser. Denna uppsats huvudsyfte är att med hjälp av Brian A. Selmeskis 3C koncept undersöka hur den svenska Försvarsmakten och Försvarshögskolan hanterar kultur och kulturell problematik i sin utbildning. Målet med uppsatsen är att identifiera områden som kan utvecklas i syfte att utveckla Cross Cultural Competence. / We always try to make sense of the things that happens in the world we live in. To our help we have different references and knowledge that we have learned during our life. These references and knowledge simplifies and explains our experiences and put them in to context. Without this context single events becomes impossible to understand and we are forced to navigate with our eyes bound. Culture is one of the tools, we humans use to explain the reality we live in. We are constantly surrounded by a wide range of different cultural contexts with there own codes and conducts. To be able to interact with these cultures we must have a understanding for what culture is and how it affect our actions. For soldier or an officer that will operate in an international environment, this knowledge becomes even more important cause the cultural distance between people tend to grow exponentially in relations to the geographical distance. This is one of the most important experiences from the 21 st century’s international conflicts. As a result of this, institutions all over the world have started projects with the purpose to develop educations and training programs that will increase the ability to manage culture and cultural problems. This essays main purpose it to with the help of Brian A. Selmeskis 3C concept study how the Swedish Defence and the Swedish National Defence Collage handles culture and cultural problems in their education. The goal with the essay is to identify areas that can be developed with the purpose to evolve Cross Cultural Competence.

Kvinnor har sedan 1980 fått tjänstgöra som officer i Sveriges försvarsmakt. Trots detta är fortfarande de kvinnliga officerarna och soldaterna i klar minoritet i organisationen. FN:s säkerhetsråd har arbetat fram två resolutioner som båda strävar efter att involvera kvinnor i större omfattning när det gäller arbeten vid kris, krig och konflikter. Inte enbart att öka andelen kvinnor i hjälpande trupper, utan även involvera lokalbefolkningen. Hur ser då verkligheten ut vid de internationella insatserna? I detta arbete presenteras en fallstudie om MOT Juliette, ett kvinnligt observationsteam som under sju månader tjänstgjorde i Afghanistan. Målet med detta team var att effektivisera underrättelseinhämtningen i insatsområdet. Arbetet syftar till att undersöka vilka för- respektive nackdelar kvinnor kan föra med sig vid internationella insatser. Resultatet visar att kvinnor har flera möjliga fördelar att tillföra till insatserna, bland annat att underlätta underrättelsearbetet samt att verka som förebilder för de lokala kvinnorna. Även att förbandet uppnår jämställdhet kan vara en fördel. / The purpose of this study is to find out if deployment of women improves an operation’s chances of success. Since 1980 traditionally male roles within the Swedish Armed Forces have been avalible for women. In spite of this fact, deployment of women in international military operations are not very common. The method used in this essay is a case study. The author has studied a Swedish operation in Afghanistan in 2006, where the commander decided to form a MOT (military observation team) only with women. The main purpose with this team was to gather intelligence from the local population. Earlier operations in the country clearly showed that male soldiers were experiencing difficulties in interacting with local women. During seven months the team, MOT Juliette, worked in the area and found out that the presence of women considerably contributed to the success of the operation. To acknowledge the need to increase the proportion of women in the work of war and conflict, the UN Security Council has adopted a number of resolutions where the two most important are 1325 and 1820. The results of the study show that women have an important role in international operations. Not just to gather intelligence, but also to act as role models for the women in the country. / <p>Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 Hylla: Upps. YOP 06-09 // Avdelning:  Karlberg-filial - Karlberg Öppen hylla Hylla: K Upps. YOP REF</p>

Många av dagens fredsfrämjande insatser genomförs i insatsområden som åtminstone vid en första anblick tycks vara av litet geopolitiskt eller ekonomiskt intresse för de intervenerande staterna. För svenskt vidkommande motiveras ibland Sveriges engagemang i exempelvis Afghanistan med att den terrorism och drogproduktion som härrör därifrån hotar och påverkar även människor i Sverige. Ytterligare en möjlig motivering har att göra med spridningsrisken; för att minska risken för spridning av en konflikt utanför det ursprungliga konfliktområdet intervenerar utomstående stater. Men vilken bild av den svenska statens motiv för att engagera Försvarsmakten i fredsfrämjande internationella insatser målas upp i riksdagsdebatten? Är argumenteringen rationell och visar de motiv som förs fram att Sverige faktiskt gynnas av att delta, eller grundar sig viljan att hjälpa till i att den svenska staten anser sig vara moraliskt förpliktigad att ingripa, om förmågan finns, då mänskliga rättigheter kränks? Föreliggande uppsats syftar till att klarlägga hur de två största, blockpolitiskt åtskilda riksdagspartierna motiverade besluten att deltaga i de internationella insatserna i Afghanistan och Libyen. Detta görs genom en argumentationsanalys, där de båda partiernas respektive argument struktureras och kategoriseras på ett överskådligt sätt. Resultatet från undersökningen är inte entydigt, men argument som tydligt anknyter till konkreta rationella vinster för Sverige används av båda partierna sparsamt. Istället ligger tyngdpunkten vid argument som har en närmare koppling till Sveriges nationella identitet och strategiska kultur. / Many of the peace supporting operations conducted today are undertaken in areas of operations with seemingly little geopolitical or economical interest to the intervening parties. From a Swedish perspective the contribution to the operations in for instance Afghanistan is sometimes motivated by stating that the terrorism and drug production that originates in Afghanistan threatens and effects even people living in Sweden. The risk of a potential expansion of the area of conflict is another plausible motivation to intervene for participating states. But how are the motives of the Swedish government to engage the Swedish Armed Forces in peace supporting operations depicted in Swedish Parliament debate? Is the argumentation rational and do the motives that are brought forward show that Sweden actually benefits from participating, or is the willingness to contribute derived from a sense of being morally obliged to take action, if capable, whenever human rights are violated? The essay in hand is intended to make clear how the two largest, policy divided, parties of the Swedish Parliament have motivated the decisions to participate in the international operations conducted in Afghanistan and Libya. This is accomplished through an argumentation analysis, in which the arguments of the two parties are structured and categorised in a perspicuous way. The results from the study are not unambiguous, but arguments that in a clear way are connected to rational Swedish benefits are sparsely used by both parties. The emphasis of the debate is rather on arguments with a close connection to the Swedish national identity and strategic culture.

Since the end of the cold war, military interventions have shifted from concerning only to win peace in their operation areas towards start helping the society to rebuild the capacity for development and democracy after the end of the armed conflict. This is made through a large diversity of organisations and actors of various kind with a large range of activities and goals. For the best possible efficiency it could be assumed that these actors should gain from cooperating and working together since their overall intentions are the same. This is not the case though and for this there are several different reasons. It do occur civil-military relations in a couple of areas of operation and the purpose of this study was to explore in which of these the relations are more or less suitable; politics and diplomacy, security, humanitarian aid, reconstruction and peacebuilding. This was done through analyses of litterature on the subject and through a few interviews with experienced personell. The material is derived from scientific research, individual and independent reports but also from statements and comments from those who have actually been on the field. The study also investigated how the links and relations in those networks the actors on the field theater belong to can explain the problems and possibilities. There is no clear answer of which area of operation is most suitable for civil-military relations, but the areas for security and reconstruction have the best possibilities to succeed in achieving their goals if coordination and education about long term consequences are dealt with. The humanitarian aid is the area that is most riskful to perform cooperation within since it could be harmful for the relations of participating actors as well as for the long-term peacebuilding. It is necessary in certain situations though. The need for further coordination and education is emphasized to be held in the arenas that preceeds the field work. This is also what the result from the network analysis gives. All links between actors are important in the field area of an international operation, wether they are strong or weak. They give the possibility to bring the organisations together and increase the knowledge about eachother and also create an understanding for the different types of organisations goals and methods. This will in the long run create conditions for improved coordination and cooperation and thus stronger peacebuilding efforts.