Bedömning är av central betydelse i skolan. Traditionellt har den summativa bedömningen varit dominerande. Emellertid har denna syn på bedömning ändrats under det senaste decenniet genom att den formativa bedömningen fått allt större inflytande. Denna synsättsförändring har dock varit föremål för en debatt inom skolvärden med avseende på hur dessa två bedömningsmetoder skall användas och vad de egentligen innebär. Syftet med denna studie är att undersöka hur gymnasielärare förhåller sig till dessa bedömningsformer och hur de använder sig av dessa i sin undervisningspraktik samt att undersöka hur lärarna ser på sitt eget- samt skolans arbetssätt för att uppnå en likvärdig bedömning. För att genomföra studien har semistrukturerade intervjuer använts samt en tematisk innehållsanalys av dessa intervjuer, vilket har resulterat i följande resultat: Lärarna har ett varierat förhållningssätt till bedömningsformerna samt använder sig av dessa i olika utsträckning beroende på vilket ämne de undervisar i. Majoriteten av lärarna anser i studien att den summativa bedömningen i dagens skola inte är likvärdig. Orsaker till detta är otydliga bedömningskriterier, skillnad i bedömningsstöd beroende på undervisningsämne samt användningen av olika läromedel i undervisningen. För att göra bedömningen mer likvärdig efterlyser lärarna tydligare bedömningskriterier samt utökat bedömningsstöd från skolverket. Framtida forskning inom detta område skulle kunna bestå av hur formativ bedömning kan tillämpas på olika ämnen.

Drygt fem gånger så många pojkar som flickor diagnostiseras inom paraplybegreppet högfungerade autismspektrumtillstånd (AST). En konsekvens av det är att forskning kring tillståndet främst utgår från pojkar. Baserat på journaler och register mellan år 2011-2014, syftade denna studie till att undersöka insatser för och möjligheter att uppnå individuella mål vid Barn- och ungdomshabiliteringen i Västerbotten hos pojkar (n=23) och flickor (n=23) mellan 7 och 18 år. Resultaten visade att pojkar och flickor generellt fick lika insatser med avseende på antal, typ och tid. Fler pojkar än flickor uppnådde dock sina mål med uteslutande goda resultat, medan en större andel av flickornas mål var långt ifrån uppfyllda. Skillnaderna i måluppfyllelse mellan flickor och pojkar med högfungerande AST diskuteras i relation till ett förhöjt antal behov och mål samt en möjlig ökad förekomst av internaliserade psykiska problem hos flickorna. Fynden styrker tidigare forskning om att symtombilden mellan pojkar och flickor med högfungerande AST skiljer sig åt. Slutligen betonas vikten av att vidare undersöka eventuella skillnader i symtombild, och huruvida könsspecifika insatser kan öka möjligheten till jämlik vård i kliniska verksamheter. / More than five times as many boys as girls are diagnosed within the umbrella concept high-functioning autism spectrum disorder (AST). Consequently, research regarding the condition is mainly based on boys. Based on medical records and register between 2011-2014, this study aimed to examine interventions and opportunities to achieve individual goals within the Child Habilitation services in Västerbotten, Sweden, for boys (n = 23) and girls (n = 23) between 7 and 18 years old. The results showed that boys and girls generally received equal interventions with regard to quantity, type of intervention and duration. More boys than girls met all their goals with principally good results, as opposed to a greater proportion of the girls' goals being far from satisfied. The differences in achievement between girls and boys with high functioning AST are discussed in relation to a greater quantity of needs and goals and a possible increased incidence of internalizing mental health problems in girls. The findings confirm previous study implications regarding differential expressions of symptoms between boys and girls with high-functioning AST. Finally, the importance of further examining possible differences between boys and girls with AST in expressions of symptoms and whether gender-specific interventions can increase the possibility of equal treatment in clinical settings is emphasized.

Bakgrund: Substansbrukssyndrom innebär att en person har ett överväldigande begär av att använda beroendeframkallande substanser. Över 18 procent av jordens befolkning har ett substansbrukssyndrom. Personer med ett substansbrukssyndrom har en kortare medellivslängd och är i större behov av vård jämfört med den generella populationen. Det innebär att de flesta som jobbar inom vården kommer möta dessa patienter.    Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva hur patienter med substansbrukssyndrom upplever kvaliteten på sin vård och vilka faktorer som påverkat den samt sjuksköterskors upplevelser att vårda denna patientgrupp.   Metod: Litteraturöversikt gjord på 14 kvalitativa artiklar. För datainsamling användes CINAHL och Pubmed. Samtliga artiklar granskades med hjälp av SBU (2014) granskningsmall.   Resultat: Litteraturstudiens resultat delades upp i tre teman, “Behandlad som en knarkare”, “Faktorer som påverkar” och “Att vårda en knarkare”. Första delen handlar om hur patienter med substansbrukssyndroms upplever stigmatisering från sjuksköterskor vilket leder till diskrimination och att dessa patienter valde att undvika vården på grund av detta. Andra delen handlar om vilka faktorer som patienterna upplevde påverka deras vård i positiv eller negativ bemärkelse. Sista delen handlar om sjuksköterskors negativa inställning till att vårda patienter med substansbrukssyndrom, brist på kunskap och erfarenhet samt vikten av en positiv relation.    Slutsats: Vårdkvaliteten påverkas negativt för en patient med substansbrukssyndrom. Det beror dels på samhällets stigma, dels självstigmatisering och skammen kring det. Förbättringar kan göras inom vården för att göra den mer jämlik. Det behövs mer erfarenhet, forskning och kunskap kring hur sjuksköterskor på bästa sätt kan möta och vårda patienter med substansbrukssyndrom. / Background: To have a substance use syndrome means that a person has an overwhelming desire to use addictive substances. They prioritise these substances higher than previously important things. Over 18% of the worlds population have a type of substance use syndrome. People with substance use syndrome has a shorter life expectancy and greater need of care compared to the general population. Meaning that most healthcare workers will interact with these patients.   Aim: The aim of this reviews is to describe how patients with substance use syndrome experience the quality of care, the factors that affect it and nurses experiences on how it is to care for these patients.   Method: Review based on 14 qualitative articles. Pubmed and CINAHL were used for data collection. Quality analysis were made using the SBU (2014) review template.   Result: The results were split into themes, “Treated like a junkie”, “Influencing factors” and “Nursing an addict”. The first is how patients with substance abuse syndrome experience stigmatization from nurses which leads to discrimination and causes the patients to avoid seeking care. The second is which factors have positive or negative influence on their care. The last is nurses negative attitude towards these patients, lack of experience, knowledge and importance of a positive nurse-patient relationship.   Conclusion: The quality of care is negatively influenced if the patient has a substance abuse syndrome. It is influenced by the societies prejudice and patients self-contempt. More experience, research and knowledge regarding care of patients with a substance abuse syndrome is needed.

Bakgrund: Jämlik vård är att alla ska bemötas, behandlas och vårdas på lika villkor oavsett enskilda faktorer. I hörselrehabiliteringen ingår det flera delar och varje del ska utgå från helhetsperspektivet och ske i samverkan med den enskilde. Audionomen ska inte påverkas av faktorer såsom kön eller ålder. Tidigare studier visar dock att ålder är en avgörande faktor i många fall, det råder en form av ålderism och åldersdiskriminering inom vården. Inga tidigare studier har hittats på hur den tekniska rehabiliteringen påverkas av ålder inom hörselvården varför detta låg i vårt intresse. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur jämlik den tekniska rehabiliteringen är inom hörselvården beroende på patienternas ålder. Metod: Studien är deskriptiv retrospektiv och är gjord genom journalgenomgång. Resultat: Resultatet visar inte några tydliga skillnader i den tekniska rehabiliteringen beroende på patientens ålder. Patienternas behov varierade mycket både inom grupperna och mellan grupperna. Skillnader kunde dock ses gällande patienter med samma behov och typ av hörapparat där patienter oavsett ålder kunde ha fått olika typer av hörapparater trots samma behov/mål. Slutsatser: Inga generella slutsatser kan dras huruvida den tekniska hörselrehabiliteringen är jämlik eller ej. Fler studier behövs inom ämnet där urvalet är större.

Intranät bygger på samma teknik som Internet men är begränsat nätverk inom organisationer. Teknologin används dels som ett arbetsverktyg men också för att kommunicera intern. Denna studien har analyserat det som kommuniceras på Skandinaviska Enskilda bankens intranät. Grunden för analysen bygger på en teori om hur kommunikation kan möjliggöra ett mer jämlikt förhållande i samhället i stort och inom organisationer. Denna teori identifierar fyra funktioner (social, expressiv, informativ och påverkande) hos kommunikationen som behöver ges utrymme för att jämlik kommunikation ska uppstå. Studien har därför analyserat och kategoriserat intranätets innehåll utifrån dessa kommunikationsfunktioner. Resultatet visar på en koppling mellan den tekniska infrastruktur som intranätet innebär och vad kommunikationen innehåller. Alla kommunikationens funktioner fanns representerade men i varierande utsträckning. Den informativa funktionen var mest framträdande och den expressiva endast svagt förekommande. Dock visar den tekniska utvecklingen hos intranätet på en ökad möjlighet för de anställda att uttrycka sig vilket indikerar potential för en mer jämlik kommunikation framöver.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om barn med hörselnedsättning och deras vänskapsrelationer. Utifrån tre frågeställningar undersöktes hur barn med hörselnedsättning beskriver vänskap och hur denna påverkas av deras hörselnedsättning. Vidare undersöktes om relationerna mellan barnen var jämlik eller hierarkisk. Metod för datainsamling var samtalsintervju med öppna frågor och följdfrågor för att få fatt i barnens uppfattningar. Sju intervjuer av barn med hörselnedsättning som gick i hörande eller hörselklass analyserades. Intervjusvaren granskades inom ramen för Janson (2002) och Frønes (1995) teorier om hur människors relationer till varandra som antingen hierarkiska eller jämlika.  Studiens resultat visar att barn med hörselnedsättning har olika uppfattningar om hur hörselnedsättningen påverkar en vänskapsrelation. En god vän beskrev barnen som någon att ha kul med, att prata med och någon att umgås med. Barnen lekte främst med hörande vänner, endast två av barnen hade döva eller barn med hörselnedsättning som vänner. Barnen beskrev att de hittade vänner antingen via skolan eller via vårdnadshavarnas kontakter. De hittade också vänner i närområdet, genom olika fritidsaktiviteter eller sociala medier. En del barn ansåg att det var lätt att hitta vänner på fritiden, medan andra ansåg att det var svårt. Barnen i studien beskrev att det tillsammans med sina vänner leker, spelar spel online, rider och går på stan. En del barn ansåg att hörselnedsättningen kunde försvåra deltagande i vissa aktiviteter. Barnen beskrev att det kunde vara svårt att deltaga i lek på grund av att vännerna måste anpassa ljudvolymen, men också att avståndet till kompisarna kunde orsaka problem. En del barn ansåg inte att hörselnedsättningen gav dem problem att deltaga och påverka utan alla får lov att ge förslag på aktivitet. Barnens beskrivningar kunde analyseras som att de i huvudsak skapar jämlika relationer med sina vänner. Barnen i studien har också vänskapsrelationer som kunde analyseras som hierarkiska relationer då barnen beskriver att de inte kunde påverka samspelet på grund av hörselnedsättningen.

Background: In a growing multicultural society, demands are placed on health care that includes understanding of cultural differences. Each individual care meeting contains new experiences and challenges in which nurses' core competence is tested when a basic care relationship is to be established. The view of equal care and people's equal value takes on different expressions and the need for cultural competence and knowledge of global health becomes more evident in health care. Aim: The purpose of the study was to describe nurses' experience of multicultural nursing in health care. Method: A literature study with a qualitative approach based on 10 scientific articles. The result is summarized from nine qualitative articles and one article with a mixed method where only the qualitative part was included in the result. Result: The nurses' experiences describe a lack of knowledge about cultural differences in care. It causes uncertainty that affects communication and sometimes leads to prejudicial treatment towards patients of another culture. Nurses' self-reflection on their own approach, compassion and creativity in the cultural meeting is considered to influence the care relationship. Conclusion: Increased competence development for nurses within the operations and clarification of the curriculum during nurses' basic education is considered a contributing factor in increasing the cultural competence in a multicultural care context. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2020</p>

Bakgrund: Tidigare forskning visar att homosexuella, bisexuella,transsexuella, queer och intersexpersoner (HBTQI) upplever sämre hälsajämfört med övriga befolkningen. De möter utmaningar i att finna god vårdoch säkerställa att deras hälsobehov är mötta. Som grupp löper de även störrerisk att erfara diskriminering och andra överträdelser av mänskligarättigheter. Det bemötande dessa personer får i hälso- och sjukvården kanpåverka upplevelsen av hälsa och hälsans villkor. Allmänsjuksköterskanbehöver därför ha kunskap och förståelse för hbtqi-personers upplevelser föratt kunna ge ett gott bemötande och en god vård. Syfte: Syftet var att beskriva hbtqi-personers upplevelser av bemötande ivården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Studien baseradespå tio kvalitativa originalartiklar som analyserades genom en metasyntes. Resultat: Tre teman och sex underteman identifierades. Det första temat var:Upplevelser av vårdpersonalens kommunikation med tillhörandeunderteman: Pronomen och Könsneutralitet. Det andra temat var:Upplevelser av vårdpersonalens attityd med tillhörande underteman: Diskriminering och stigmatisering och Acceptans. Det tredje temat var: Upplevelser av vårdpersonalens kunskap med tillhörande underteman:Trygghet av kunskap och Brist på kunskap. Slutsats: En ökad kunskap och förståelse för hbtqi-personers upplevelserbehövs hos allmänsjuksköterskan och övrig hälso- och sjukvårdspersonal föratt skapa en trygg, god och bekräftande vård

Uppsatsen avhandlar förekomsten av offentlig konst i tre olika områden i Uppsala med avsikt att undersöka skillnader mellan kommun (Svartbäcken), region (Akademiska sjukhuset) och stat (Kåbo). De olika instanserna undersöks i förhållande till det arbete som utförs med offentlig konst, hur de anpassar arbetet efter varandra och konstens placering. Denna information hämtas delvis från studier av instansernas tillgängliga dokument angående riktlinjer kring arbetet och från en fältstudie. Resultatet visade att både antal konstverk och konstens placering skiljer sig åt. Medan region och stat konstnärligt gestaltar platser där de verkar, negligerar kommunen i viss utsträckning områden där konst redan finns uppförd av annan aktör. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter omfattar konstens positiva effekter på medborgare samt kritiska perspektiv som uppmanar till reflektion kring konsten, staden och hur invånare mottager verken. Analysen undersöker därmed offentlig konst i förhållande till de olika instanserna och diskuterar jämlik fördelning av konst samt vad detta kan innebära. Slutsatsen ställer flera nya frågor som kräver vidare undersökningar för att besvara men argumenterar att konsten ofta är riktad åt en eller flera målgrupper och att konsten i ett område inte fördelas med boendeantal i åtanke. Ytterligare observationer föreslår hur konsten bör placeras mer tillgängligt för alla.

Trots hälso- och sjukvårdslagens (2017:30) bestämmelse om jämlik vård förekommer bådeexkludering och diskriminering av personer som avviker från normen. Tidigare forskning harbelyst vikten av vårdpersonalens bemötande för att nå målet om en jämlik vård. Den besvararinte frågan om det bara är vårdpersonalens uppgift att implementera jämlik vård eller omansvaret delas med andra yrkesgrupper i vården. Uppsatsens syfte var att undersöka vilkenuppfattning medicinska sekreterare har om begreppet jämlik vård och hur de utifrån ettnormmedvetet perspektiv bemöter patienter. Frågeställningarna var ”Hur förhåller sigmedicinska sekreterare till jämlik vård?”, ”Vilka möjligheter och hinder kan sociala normermedföra för ett gott patientbemötande enligt medicinska sekreterare?” och ”Vilken möjlighethar medicinska sekreterare att implementera jämlik vård och ett normmedvetetförhållningssätt i sitt patientbemötande?” Den metod som användes för att samla in detempiriska materialet var samtalsintervjuer med fyra medicinska sekreterare som hadereceptionsarbete som en del av deras arbetsuppgifter. Resultatet visar att medicinskasekreterare har en god kunskap om normer och vilka effekter normer kan ha för den somavviker från normen, men det finns en osäkerhet kring om och hur de kan bidra till jämlikvård. De medicinska sekreterarna anpassar sitt bemötande utifrån patienternas förutsättningar.Reflektion som ett sätt att öka normmedvetenhet och skapa möjlighet att förändra normer skersporadiskt. Slutsatsen är att det finns ett behov av individuell reflexivitet samt ettprofessionsöverskridande jämlikhetsarbete.