Toute prise de parole implique un risque, celui de répéter un mot, une idée ou un concept qui existe déjà dans un autre discours. L’écriture n’échappe pas à cette réalité, au contraire. Dans certains cas, elle la renforce. La présente thèse de création porte sur les réseaux de sens qu’il est possible de tisser grâce au lien omniprésent qui existe entre les œuvres. Elle s’intéresse à un type de lien particulier : l’hypertextualité. Telle que définie par Gérard Genette, la relation hypertextuelle est la plus forte et la plus ouverte qui soit. Elle permet de tracer des parallèles tantôt sur le plan de la forme, tantôt sur le plan du style, et peut s’effectuer de manière sérieuse, satirique ou tout simplement ludique. Mais dans mon travail de réécriture, il est uniquement question d’une transformation sérieuse touchant la forme. En prenant « La pierre qui pousse » d’Albert Camus comme point de départ, j’ai mis à l’épreuve différents outils hypertextuels pour composer un nouveau texte : « La pierre décomposée ». L’ingénieur dépressif qui joue le rôle principal dans la nouvelle de Camus devient ainsi un meurtrier sans scrupules. D’une certaine manière, les deux protagonistes cherchent la même chose. Ils cherchent le bonheur. Mais ce bonheur prend deux formes très différentes et le chemin pour l’atteindre n’est évidemment pas le même. Alors que le personnage de Camus trouve ce qu’il cherche un peu par hasard, le mien échoue dans sa quête malgré des efforts répétés. Plus qu’un simple coup du destin, cette conclusion se veut surtout le reflet d’un bonheur volatile.

This thesis proposes that female physicality informs the psyche and thus in turn, art-making. My argument will be shown to be apposite and informative to the discussion of the work of Paula Rego, Jenny Saville and Cindy Sherman. Furthermore such an understanding is helpful to a reading of my practice. In examining issues of identity, which contribute to the formulation of a distinctly female psyche, I will base my critique on the philosophical positions of Sartre, de Beauvoir and Paglia.

Uppsatsen behandlar ämnet gestaltning av den unga kvinnokroppen i samtida svensk konstfotografi utifrån ett genusperspektiv. Materialet som ligger till grund för studien består av fyra bildserier: Tillbaka till naturen av Annika von Hausswolff, Holding av Anna Clarén, Surveillance av Jenny Källman och Twisted Cherry av Julia Peirone. Syftet är att bidra till förståelse för hur vi läser bilder och hur bilder bidrar till att forma de normer som finns i samhället. Genom att studera hur fotografierna refererar till tidigare framställningar av den unga kvinnokroppen ämnas även att undersöka hur den samtida konstfotografin ingår i en historisk tradition och vilken betydelse för tolkningen av bilder det medför. Metoden för studien bygger på semiotisk analys av bildserierna utifrån Peirces teckendefinitioner: index, ikon och symbol, och Barthes begrepp denotation och konnotation. Teoretiskt stödjer sig analysen på feministisk teoribildning och Leena-Maija Rossis essä Att re-turnera blicken. Dispositionen är upplagd i fyra separata analyser av bildserierna med en avslutande diskussion.Resultatet visar hur kvinnokroppen används som verktyg i berättandet genom att gestaltas i miljöer, situationer och på sätt som refererar till andra avbildningar av kvinnor. Genom att parafrasera tidigare motiv för att skapa nya motiv förskjuter konstnärerna blicken och belyser problemen kring de ”kvinnobilder” som finns i samhället. Kvinnans brister gestaltas också i bildserierna och genom att lyfta fram det som inte ”ska” ses på en kvinna vänder de sig emot de sociala och kulturella strukturerna. Ett annat viktigt resultat är betydelsen av avsändaren och kontexten bilderna visas. Det ställs också höga krav på betraktarens kompetens vad det gäller konsthistoriska och idéhistoriska referenser samt kunskap om feministiskt bildspråk.

Clara Schumann’s 1850 tour of northern Germany with her husband officially ended with a successful concert in Altona where Jenny Lind made a surprise appearance. Immediately thereafter, one more concert featuring the pianist, singer, and Robert’s music was added at the last minute to take place in Hamburg. This too was a success. But a detail that made it especially memorable was Lind’s position behind the piano lid so that, as Clara recounted in her diary, many audience members could hardly catch a glimpse of her. This paper explores the rationales and implications of this singular and fleeting moment, and teases out aspects of the two star performers’ relationship both on and off the stage. In the process, the paper draws attention to hitherto neglected variables in the performance practice of Lieder and seeks to expand our lines of inquiry with regards to the 19th-century Lied as cultural practice.

No description available.

<p>Denna uppsats tittar närmare på fyra verk av Jenny Holzer. Hennes konstnärskap jämförs även med Guerilla Girls. Huvudmetoden utgörs av bildanalyser och jag presenterar också tolkningsmöjligheter utifrån ett genusperspektiv. Utöver detta har jag med en konsthistoriografisk undersökning fått fram hur den generella bilden av Holzer ser ut.</p>

Denna uppsats tittar närmare på fyra verk av Jenny Holzer. Hennes konstnärskap jämförs även med Guerilla Girls. Huvudmetoden utgörs av bildanalyser och jag presenterar också tolkningsmöjligheter utifrån ett genusperspektiv. Utöver detta har jag med en konsthistoriografisk undersökning fått fram hur den generella bilden av Holzer ser ut.

The central purpose of this dissertation is to discuss different ways in which land and the broader natural environment has been used as a vehicle or medium in art-making, with a specific focus on the works of Jenny Cullinan and Lynne Hull and the candidate. The work centres on artworks that are in the landscape, of the landscape, in the earth, of the earth or predominantly concerned with ecological issues and the inter-relatedness of all living systems. It is argued that artworks included under the general appellation land or environmental art may be widely divergent in character, notwithstanding threads of commonality and convergence. In addition, the often fluid or ambiguous nature of the terminology associated with this area of investigation has necessitated some definition of key terms. / Thesis (M.A.)-University of Natal, Pietermaritzburg, 2001.

Univ., Diss.--Göttingen, 1996. / Literaturverz. S. 185 - 198.

Thesis (M.A.)--University of Canterbury, 2007. / Typescript (photocopy). Includes bibliographical references (leaves 138-148). Also available via the World Wide Web.