I den här studien intervjuas fem personer som är yrkesverksamma inom verksamheter med konstnärligt skapande som inriktning för personer med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) och/eller utvecklingsstörning. Syftet med studien är att belysa konstnärligt skapande som verktyg kopplat till ökade krav på evidensbaserad praktik i gruppverksamheter riktade till personer med NPF och/eller utvecklingsstörning. Forskningsfrågorna avser därför att ge svar på vilka funktioner metoden konstnärligt skapande fyller som verktyg i gruppverksamheter riktade till personer med NPF och/eller utvecklingsstörning, hur dessa funktioner kan förstås samt om de kan/bör leva upp till krav på evidensbaserad praktik. Resultatet bygger på fem semistrukturerade intervjuer som har kodats och analyserats med fenomenologisk tematisk analys. Det teoretiska ramverket består av den salutogena modellen med fokus på ”en känsla av sammanhang” och Jonna Bornemarks perspektiv om ”att mäta det omätbara”.   Metoden konstnärligt skapande används frekvent i verksamheter riktade till målgruppen men samtidigt finns brister när det kommer till kvantitativ forskning för att stödja metodens effekter. Informanterna menade att den subjektiva upplevelsen av metoden är svår att mäta men att de själva upplever att konstnärligt skapande har många fördelar för den specifika målgruppen. Under studiens gång beskrev informanterna aspekter som väl stämde överens med vad som ryms inom den salutogena modellen. De gav uttryck för att det konstnärliga skapandet som metod bidrog till inkludering, kognitiv förstärkning, ökad självkänsla samt att det kunde fungera som ett alternativt kommunikation- och samtalsverktyg. / In this study, five people are interviewed who work professionally in activity groups with creative arts as a focus for people with neurodevelopmental disorders (DSM-5) and / or developmental disorder. The purpose of the study is to investigate the professionals' view of creative arts as a method in the work with the target group, and also their view of creative arts linked to the increased requirement for evidence-based practice. The questions of this research therefore intend to provide answers to what functions creative arts as a tool can have in group activities for people with DSM-5 and / or developmental disorder. We also intend to research how we can understand creative arts as a method and if/how the method should be mesured in relation to an increased requirement for evidence-based practice. The result is based on five semi-structured interviews that have been coded and analyzed with phenomenological thematic analysis. The theoretical framework is based on the salutogenic model and Jonna Bornemarks perspective on "measuring the immeasurable". The method of creative arts is frequently used in group activities for the target group, but at the same time there are deficiencies in the quantitative research bass to support the effects of the method. The respondents argued that the subjective experience of the method is difficult to measure, but that they themselves feel that creative arts has many advantages for the specific target group. During the study, the respondents described aspects that were well in line with what is included in the salutogenic model. The practitioners expressed that creative arts as a method contributed to community, cognitive reinforcement, increased self-esteem and that it could function as an alternative means of expression.

<p>Vårt syfte med uppsatsen var att ta reda på om KASAM-begreppet, trots att det har några år på nacken, fortfarande ses som betydelsefullt. Vi utgick från personalens perspektiv gällande KASAM's betydelse för barn 0-12 år, placerade på institution eller med någon form av insats från öppenvården. Genom kvalitativa intervjuer tog vi del av personalens erfarenheter av KASAM's betydelse för barnen, hur de arbetar och om de metoder de använder sig av , ger möjlighet att skapa en känsla av sammanhang för barnen. Vid tolkningen av vårt intervjumaterial utgick vi från tre teman baserade på våra frågeställningar. Det som framkom av materialet var att KASAM har stor betydelse för barnens välbefinnande. KASAM-begreppet är högst närvarande i de metoder som används inom verksamheterna, även om personalen inte talar om det i termer av KASAM.</p><p> </p>

Vårt syfte med uppsatsen var att ta reda på om KASAM-begreppet, trots att det har några år på nacken, fortfarande ses som betydelsefullt. Vi utgick från personalens perspektiv gällande KASAM's betydelse för barn 0-12 år, placerade på institution eller med någon form av insats från öppenvården. Genom kvalitativa intervjuer tog vi del av personalens erfarenheter av KASAM's betydelse för barnen, hur de arbetar och om de metoder de använder sig av , ger möjlighet att skapa en känsla av sammanhang för barnen. Vid tolkningen av vårt intervjumaterial utgick vi från tre teman baserade på våra frågeställningar. Det som framkom av materialet var att KASAM har stor betydelse för barnens välbefinnande. KASAM-begreppet är högst närvarande i de metoder som används inom verksamheterna, även om personalen inte talar om det i termer av KASAM.

Studiens syfte var att klargöra och redovisa för de främjande och försämrande faktorer som är betydelsefulla för asylsökande barns psykosociala välmående. Enligt vår förförståelse som vi erhållit genom arbetslivserfarenhet och utbildning lever de asylsökande barnen under svåra omständigheter och vi ansåg det viktigt att undersöka de påverkande faktorerna. Den metod som användes var en kunskapsöversikt som tolkades hermeneutiskt. Kunskapsöversikten baserades på 10 primärstudier och resultaten visade på följande främjande faktorer; skola, föräldrar/familj, adekvat information gällande beslutsprocessen, en väl fungerande barnpsykiatrisk vård, sociala nätverk och fritidsaktiviteter. De försämrande faktorerna var; bristfällig information och lång väntan under asylprocessen, föräldrars ohälsa, okunskap hos professionella om barnens lagstadgade rättigheter samt osäkra boendevillkor. Studiens resultat analyserades utifrån teorin Känsla av sammanhang. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning. / "Outside I´m smiling, but inside I´m crying" - A litterary review of factors affecting the asylum seeking children´s psychosocial health. The study´s purpose was to examine the promoting and detoriating factors that are of importance for the psychosocial well-being of children seeking asylum. According to our prior understanding which we have acquired through working experience and education the asylum seeking children lives under difficult circumstances. We therefor considered it important to investigate the factors that are influencing the children. The method used was a review of the litterature which was interpreted hermeneutically. The review was based on 10 primary studies and results showed promoting factors as; school, parents/family, adequate information regarding the decision-making, a well-functioning child mental health service, social networks and leisure activities. The deteriorative factors were; lack of information and delays during the asylum process, parents´illness, ignorance among professionals about children´s legal rights and unsafe housing conditions. Our results were analysed based on the theory Sense of coherence. The results are in line with previous research.

Bakgrund: Allt fler svårt sjuka patienter får vård i hemmet. Områdesansvarig distriktssköterska i kommunal hemsjukvård ansvarar ensam för både omvårdnad och medicinska insatser kring patienten. En hög arbetsbelastning ökar risken för att göra fel när distriktssköterskan har ansvar för många patienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskornas upplevelser av arbete inom kommunal hemsjukvård med omvårdnadsansvar för patienter i ordinärt boende. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats användes i studien. Genom ett strategiskt urval har 14 distriktssköterskor från fyra kommuner intervjuats. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: ”Arbetsglädje”, ”Stödjande resurser” och ” Upplevelser av svåra situationer”. Distriktssköterskornas upplevelse av arbetsglädje kunde relateras till patientkontakten, användandet av sin kompetens, allmänhetens förtroende, variation i arbetet, trivseln på arbetsplatsen och samarbetet med andra i vården.  Distriktssköterskornas kompetens, relation med patienten och anhöriga, teamarbete och arbete i grupp, samarbete med andra vårdenheter, stöd från ledningen, arbetsmiljö och hjälpmedel och administrativt arbete är stödjande resurs i distriktssköterskans arbete. Distriktssköterskor i studien hade individuellt olika belastning i arbetet och förutsättningar till stödjande resurser i sitt arbete, därför upplevde de olika mycket arbetsglädje och upplevelser av svåra situationer såsom etiska dilemman, oförutsägbarhet, otillräcklighet, frustration och irritation. Slutsats: Fungerande stödjande resurs i distriktssköterskans arbete kan öka distriktssköterskornas upplevelse av arbetsglädje. Tillsammans med resurser och kontinuerlig kompetensutveckling finns förutsättningar för att uppleva arbetsglädje, vilket behövs för att uppfylla distriktssköterskornas skyldighet att ge bra vård till patienterna. Ytterligare forskning behövs inom området eftersom kommunal hemsjukvård är i ständig utveckling i alla kommuner och det är oklart vilket sätt som är bäst att bedriva den. / Background: An increasing number of severe ill patients receive care at home. Area manager district nurse in municipal home care alone is responsible for both nursing and medical interventions regarding the patient. A high workload increases the risk of making mistakes when district nurse have the responsibility for many patients. Objective: The aim of this study was to describe district nurses' experiences of working in municipal home care with nursing responsibilities for patients in regular housing. Methods: Qualitative methods with inductive approach used in the study. Through the strategic selection 14 district nurses from four municipalities had been interviewed. Results: The results revealed three categories: "Job satisfaction", "Supporting Resources" and” Experiences of difficult situations". District nurses experience of job satisfaction could be related to patient contact, use of their skills, public trust, variation of work, being at work and cooperation with others in care. District nurses skills, relationship with the patient and family, team work and group work, collaboration with other health care units, management support, work environment and facilities and administrative work is supportive resource in the district nurse work. District nurses in the study had individually different workloads and prerequisites for supporting resource in their work because they experienced different amounts of job satisfaction and perceptions of difficult situations such as ethical dilemmas, unpredictability, inadequacy, frustration and irritation. Conclusion: Functional supportive resource in the district nurse work can increase district nurses experience of job satisfaction. Along with resources and continuous professional development are prerequisites for experiencing job satisfaction, which is needed to fulfill the district nurses obligation to provide good care to patients. Further research is needed in the area since the municipal home care is in constant development in all communities and it is unclear how best to pursue it.

Organisationer står ständigt inför förändring för att behålla sin plats på dagens arbetsmarknad. Merparten av organisationsförändringar misslyckas varpå motstånd till förändring (MTF) antas vara en bidragande orsak. Forskning har undersökt hur MTF kan minskas via bl.a. förändringsledning. Denna studie avsåg undersöka individuella faktorer vilka kan påverka medarbetares MTF. Detta undersöktes via en enkät besvarad av 209 medarbetare på 11 företag. Enkäten bestod av Oregs skala för MTF, arbetsrelaterad self-efficacy (ASE), arbetsrelaterad KASAM (WSOC), attityd till organisationsförändring samt bakgrundsvariablerna kön, ålder, utbildningsnivå, antal år på arbetsplatsen och sektor. Studien hittade signifikanta samband mellan MTF och ASE, WSOC, attityd till organisationsförändring samt kön. Vidare visade sig prediktorvariablerna tillsammans förklara 29 % av variationen i MTF. Studiens resultat går i linje med tidigare resultat inom ASE och WSOC men går emot forskning om könsskillnader i MTF. Studiens slutsats var att de hälsofrämjande individuella aspekterna (ASE, WSOC) troligen inverkar mest på MTF.

This study aims to examine the views of care managers in eldercare, on the mental health of the elderly, and how the care managers work to promote this mental health among those they care for. Thus, the study has a salutogenic perspective in that it focuses on what leads to mental health, rather than mental illness. The study was conducted as a qualitative study and is based on eight semi-structured interviews, all held with care managers in eldercare. The results of the interviews were analyzed thematically and compared to earlier research and Aaron Antonovsky's theory of SOC (sense of coherence). It turns out that care managers within eldercare give a clear picture of what they think causes mental illness among those they care for, with concrete suggestions on how they would wish to work preventively to promote elderly mental health - results that align with the theory of SOC (sense of coherence).

I studien undersöktes huruvida resiliensstärkande faktorer påverkar relationen mellan traumaupplevelser (PTH) och traumasymtom hos svenska ungdomar 15–17 år, relativt individuella traumaupplevelser. Med studien avsågs också påbörja en validering av instrumentet Adolescent Resilience Questionnaire (ARQ) för målgruppen.I urvalet ingick 650 elever och totalt sample för databearbetning var 616 personer, 47.9% flickor, 51.8% pojkar och 0.3% annan könsidentitet.Studien fann inte stöd för att resiliens mätt med ARQ eller anknytningsstil mätt med Relationship Questionnaire (RQ) modererar effekten av PTH på traumasymtom, vilket ej går i linje med fynd från tidigare forskning. Resultat från studiens enkla regressionsanalyser indikerade dock att hög grad av resiliens och trygg anknytningsstil predicerar låg grad av traumasymtom, vilket lånar vikt till att det finns tydliga kopplingar mellan resiliens och utvecklandet av traumasymtom.Inga signifikanta könsskillnader avseende PTH framkom, men signifikanta skillnader med måttlig effekt återfanns avseende traumasymtom och resiliensstärkande faktorer. Pojkar uppvisade fler resiliensstärkande faktorer, medan flickor uppvisade fler traumasymtom, vilket går i linje med tidigare forskning.Undersökning av den interna strukturen i ARQ genomfördes med en konfirmatorisk faktorsanalys, där föreliggande studie finner bristande passform vid användandet av ARQ i en svensk kontext. Författarna uppmanar framtida forskare att vidare utforska och anpassa ARQ till en svensk normgrupp.

By 2020, the coronavirus has spread worldwide and is classified as a pandemic. The purpose of thisstudy has been to, through the perspective of home care assistants, examine the significance of thesocial isolation that the Covid-19 pandemic has meant for older people regarding their mental health.It has thus been about the home care assistants' experiences of the elderly's strategies for dealing withthe recommended social isolation. The study was conducted by using a qualitative research methodthrough semi-structured interviews with home care assistants, who work with elderly people living intheir home. A thematic analysis of the collected material was made and four themes emerged from thecoding. The results showed that the home care assistants experienced a deteriorating mental healthduring the Covid-19 pandemic of the elderly people. This was shown, for example, in the form ofincreased anxiety and sleeping disorders. Furthermore the results showed how the elderly people usedtheir resilience to handle how the virus was affecting their every-day life. Also the result showed theimportance of social stimulation and activity among the elderly and that home care assistants have animportant role for some eldelry who have a limited social life.

Hälsofrämjande arbete är en gren inom folkhälsoarbete. Arbetsplatsen är en arena som kan agera som stödjande miljö och där hälsofrämjande arbete kan bedrivas. Hälsofrämjande arbete på arbetsplatserna inom socialförvaltningen kan bedrivas med hjälp av teorin KASAM. Detta genom att skapa förutsättningar för första linjens chefer att uppleva hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet i att bedriva hälsofrämjande arbete. Syftet med studien är att beskriva vilka arbetsrelaterade möjligheter första linjens chefer inom socialförvaltningen upplever att de har för att kunna arbeta hälsofrämjande för medarbetarna. Studien har en kvalitativ ansats och riktar sig till målgruppen första linjens chefer inom socialförvaltningen. Data samlades in med semistrukturerade intervjuer och sex intervjupersoner valdes ut med ett målstyrt urval. Materialet analyserades med en manifest innehållsanalys. Studiens resultat belyser att målgruppen saknar väsentliga resurser som budget, tid, kunskap och stöd för att kunna bedriva hälsofrämjande arbete gentemot sina medarbetare. Resultatet visar även att det finns en skillnad i hur hälsofrämjande arbete definieras och att det behövs en ökad acceptans av att bedriva hälsofrämjande arbete. Slutsatsen är att hälsofrämjande arbete bedrivs genom arbetsmiljöarbete, delaktighet, närvaro och att ha en helhetssyn på medarbetarna. Vitala resurser för hälsofrämjande arbete saknas och förutsättningar samt acceptans behövs. / Health promotion work is a branch of public health work. The workplace is a developed arena that can act as a supportive environment where health promoting work can be conducted. Health promotion at workplaces within the Swedish social services administration can be conducted with the help of the theory sense of coherence. This by creating conditions for first-line managers to experience manageability, comprehensibility and meaningfulness in acting health promoting towards their employees. The purpose of the study is to describe the work-related opportunities first-line managers of the Swedish social services administration experience when acting health promoting towards their employees' work-related health. The study has a qualitative approach and is aimed at first-line managers in social services administration with a goal-oriented selection. Data was collected from six semi-structured interviews and was analyzed using a manifest content analysis. The results highlight a lack of significant resources such as budget, time and support to be able to conduct health-promoting work towards their employees. The results also show that there is a difference in how health-promoting work is defined and that increased acceptance is needed. The study concludes that health promotion work can be conducted through work environment management, participation and a holistic view. Vital resources are missing and acceptance for conducting health promotion work is needed.