Bakgrund: Cirka 50 000 svenskar insjuknar årligen i cancer. Cancerbeskedet påverkar såväl den sjukdomsdrabbade som de närstående. Därför är det viktigt att tillräckligt känslomässigt stöd och information ges även till de närstående. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa närståendes behov av information och känslomässigt stöd då anhörig drabbats av cancer. Metod: Studien bygger på fem artiklar med kvalitativ forskningsansats och två artiklar med kvantitativ forskningsansats. Artiklarna granskades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att det finns brister i tillfredställandet av de närståendes behov av information och känslomässigt stöd från sjukvårdspersonal. Konklusioner: Det finns behov av en manual för sjukvårdspersonal om hur närstående ska informeras och hur känslomässigt stöd kan ges.

<p> </p><p><em><strong>Bakgrund:</strong> Varje år föds ett av hundra barn med hjärtsjukdom i Sverige. Att få ett hjärtsjukt barn medför ofta sorg och besvikelse, men också stora påfrestningar. Barn som behandlats för hjärtfel kan tvingas leva med olika besvär och behåller ofta kontakten med vårdpersonal långt upp i åren <strong><em>Syftet</em>: </strong>Syftet med detta arbete var att belysa föräldrars erfarenheter av att få ett hjärtsjukt barn, med tonvikt på föräldrars informationsbehov, känsloupplevelser och coping. <em><strong>Metod:</strong> </em>Studien utfördes som en litteraturöversikt där fem kvalitativa och fem kvantitativa artiklar valdes ut, granskades och kvalitetsbedömdes. Artiklarna analyserades med hjälp av innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2003). Analysmetoden identifierar skillnader och likheter i ett textinnehåll. <em><strong>Resultat:</strong> </em>Föräldrar till hjärtsjuka barn hade svårt att acceptera barnets sjukdom beroende på att barnet ser friskt ut. Föräldrarna upplevde en enorm stress och andra mentala hälsoproblem. Att som förälder känna sig förstådd och trygg med den vård som ges till deras barn, kan minimera risken för krisreaktioner längre fram. <em><strong>Diskussion:</strong> </em>Det är av betydelse att ge föräldrar till hjärtsjuka barn individuellt anpassad information, vilket gör att de känner trygghet i vården. Dessutom underlättar denna information det kliniska arbetet. </em></p><p> </p>

Bakgrund: Varje år föds ett av hundra barn med hjärtsjukdom i Sverige. Att få ett hjärtsjukt barn medför ofta sorg och besvikelse, men också stora påfrestningar. Barn som behandlats för hjärtfel kan tvingas leva med olika besvär och behåller ofta kontakten med vårdpersonal långt upp i åren Syftet: Syftet med detta arbete var att belysa föräldrars erfarenheter av att få ett hjärtsjukt barn, med tonvikt på föräldrars informationsbehov, känsloupplevelser och coping. Metod: Studien utfördes som en litteraturöversikt där fem kvalitativa och fem kvantitativa artiklar valdes ut, granskades och kvalitetsbedömdes. Artiklarna analyserades med hjälp av innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2003). Analysmetoden identifierar skillnader och likheter i ett textinnehåll. Resultat: Föräldrar till hjärtsjuka barn hade svårt att acceptera barnets sjukdom beroende på att barnet ser friskt ut. Föräldrarna upplevde en enorm stress och andra mentala hälsoproblem. Att som förälder känna sig förstådd och trygg med den vård som ges till deras barn, kan minimera risken för krisreaktioner längre fram. Diskussion: Det är av betydelse att ge föräldrar till hjärtsjuka barn individuellt anpassad information, vilket gör att de känner trygghet i vården. Dessutom underlättar denna information det kliniska arbetet.

Känslomässigt förhållningssätt gentemot klienter och gränssättning gentemot klienter är centrala komponenter för yrkesverksamma inom socialt arbete. Studiens syfte är att undersöka och jämföra socialsekreterares och behandlingsassistenters känslomässiga förhållningssätt gentemot klienter och gränssättning gentemot klienter. För att besvara syftet har sex kvalitativa intervjuer genomförts, varav tre socialsekreterare och tre behandlingsassistenter. Samtliga informanter har lång yrkeslivserfarenhet med minst 14 år inom socialt arbete. Den insamlade empirin analyserades genom en tematisk analys och kopplades samman med Emotionellt lönearbete som teori och gränssättning för professionella relationer som teoretisk modell. I studien framkommer det att socialsekreterare inte blandar in sina egna känslor i klientrelationen och det administrativa arbetet är i fokus. Medan behandlingsassistenterna använder sina egna känslor som ett arbetsverktyg och klientrelationen är i fokus. Socialsekreterarnas yrkeskontext gör att gränssättningen gentemot klienterna blir tydlig och klienterna hålls på stort avstånd. Medan behandlingsassistenternas yrkeskontext gör att gränssättningen gentemot klienterna är mer otydlig då klientarbetet sker i klientens vardagsmiljö. Studiens resultat visar på stora likheter inom professionerna gällande båda komponenterna. Studiens resultat visade även på stora skillnader mellan professionerna gällande båda komponenterna. En av studiens slutsatser är att yrkeskontexten har en tydlig påverkan på informanternas känslomässiga förhållningssätt gentemot klienter och gränssättning gentemot klienter.

Pedagogen är jag själv, som för tio år sedan arbetade som elevassistent åt en då tolvårigpojke, vid namn Björn. Björn hade diagnosen ADHD, Attention Deficit HyperactivityDisorder, och jag arbetade med honom under två års tid. ADHD yttrar sig somuppmärksamhetsstörning/koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet och impulsivitet. Störredelen av tiden arbetade vi utanför klassrummet, bara han och jag.Syfte Mötet, som således ägde rum för tio år sedan, var en känslomässig och professionellutmaning för mig och syftet med min gestaltning är att ta reda på huruvida vi efter tio år uppfattade det som ett äkta möte, samt vad det eventuellt har haft för påverkan på oss båda. Då jag har valt att på ett vetenskapligt vis analysera något som i allra högsta grad är ovetenskapligt, nämligen relationen mellan två människor, försöker jag på ett så klart och tydligt sätt som möjligt definiera vad ett äkta möte är.Svårigheten med att arbeta med en frågeställning som belyser något väldigt personligt, ett möte mellan två människor, har varit att frågorna och svaren måste bli mer nyanserade och personliga allteftersom.TillämpningJag har använt mig av kvalitativa intervjuer och för att knyta an till mitt huvudämneKultur, medier och estetiska uttrycksformer, har jag valt göra en gestaltning i form av enfilm. Beskrivning av projektI gestaltningen kommer både Björn och jag till tals och vi reflekterar över dels dåtid,framförallt om vår relation då, och nutid. Vi berättar båda om hur vi anser att vårt möte harpåverkat oss.4Analys och tolkningEfter att ha sammanställt allt material och avslutat produktionen av min gestaltning, anser jag att jag har fått mina frågeställningar besvarade och att vårt möte för tio år sedan var ettäkta möte. Det har inte varit helt lätt att besvara mina frågeställningar, eftersom slutsatsen beror på hur man tolkar Björns återberättelse av sina minnen. I projektredogörelsen stödjer jag mig på citat av Björn, för att tydligt visa varför jag anser att mötet var äkta, dvsresultatet. Jag har också fått en tydligare bild över hur vårt möte har påverkat oss, till exempel berättar Björn om sitt stora musikintresse, som han själv tror till stor del beror påatt vi ofta spelade musik ihop.Jag inser det problematiska vad gäller objektiviteten i min analys, dels då det endast finnstvå källor att tillgå och då större delen av analysen av arbetet bygger på min tolkning avBjörns svar. Min ambition har varit att den gestaltande produktionen, dvs filmen, så tydligt som möjligt, genom Björns och mina ord, ska visa varför jag har kommit fram tillslutsatsen att vårt möte var äkta. Jag konstaterar att ett arbete som i stort sett endast bygger på två individers personliga erfarenheter, omöjliggör för total objektivitet.

It is an accepted fact that dancers are likely at some time or other to experience a physical impediment during either their education or professional career. Despite this, there is little focus placed upon the emotional reactions which are connected to this. In this study various emotional reactions connected to dance injury were identified and analysed. Information was gathered by using a qualitative interview method in which four injured dance students participated. The result showed that there were various reactions, both positive and negative, and that connections could be made to both stage models and cognitive appraisal models, two existing theories surrounding the subject. Particular focus was placed upon the individual's experiences regarding their diagnosis, recovery process, social support and sense of self. These categories revealed a number of similar reactions including lack of trust for authority figures and a re-defining of identity. A prominent factor within the research was the need for an increased awareness regarding the importance of social support and dancers' health education connected to injury. In conclusion, it would be accurate to say that dancers' injuries are not simply physical, but also emotional, and therefore both of these aspects need to be acknowledged equally. / Det är ett givet faktum att dansare någon gång under sin utbildning eller sin professionella karriär kommer att erfara någon form av skada. Trots det ägnas det mycket lite fokus åt vilka emotionella reaktioner som kan uppstå av detta. I denna studie har varierande känslomässiga reaktioner kopplade till skador identifierats. Information har samlats in genom kvalitativa intervjuer där fyra danselever med fysiska skador medverkat. Resultatet visar att reaktionerna är varierande, både positiva och negativa, och kan knytas an både till stadiemodeller och kognitiva modeller, två teorier rörande frågan. Särskilt fokus har lagts på individens upplevelser kring diagnos, återhämtningsprocessen, socialt stöd och självkänsla. Inom dessa kategorier visade sig ett antal likartade reaktioner såsom brist på tillit till auktoriteter och omdefiniering av identitet. En tydlig faktor som framkom var behovet av en ökad medvetenhet kring vikten av socialt stöd för dansares och utbildning inom hälsa. Sammanfattningsvis kan det konstateras att dansares skador är inte bara fysiska, utan även emotionella, och därmed måste båda dessa aspekter bejakas lika.

<p>I psykiatrireformens spår har ett större antal patienter med psykiatriska sjukdomar blivit mer beroende av sina anhöriga. Det ledde till att anhöriga får ta ett stort ansvar som leder till en merbelastning ”Burden of care”. Merbelastningen påverkade det känslomässiga klimatet i familjen ”Expressed emotion”. Psykosenheten i Norrköping erbjöd familjer psykopedagogisk intervention för att sänka ”Expressed emotion”, underlätta bördan samt ge familjen nya kun­skaper. Syftet med uppsatsen var att undersöka om deltagandet i utbildningsprogram för pati­enter och anhöriga har gett deltagarna nya kunskaper om psykossjukdomar samt på vilket sätt de nya kunskaperna förändrat relationen mellan patient och anhörig. Uppsatsens design var en kombination av kvantitativ och kvalitativ ansats som kombinerades med metodtriangulering. Enkäter från tidigare ut­bildningstillfällen på Psykosenheten användes som en del i uppsatsen. Via ett slumpmässigt ur­val intervjuades sedan åtta av deltagarna. Analysen av intervjuerna bearbetades med metoden innehållsanalys. Resultatet visade att anhöriga upplever att den ökade kunskapen som de er­hållit från patientutbildningen lett till att relationen med den som är drabbad av psykos­sjukdom förbättrats genom ökad förståelse och trygghet. Psykiatrins roll är att aktivt efter­fråga anhörigas delaktighet och bjuda in till samarbete. Trots den empiriska kunskap som finns om fördelarna av psykopedagogisk intervention är det fortfarande en stor utmaning att förändra attityden till att komplettera den traditionella behandlingen med psykopedagogisk intervention.</p> / <p>As a result of the psychiatric reform a great number of patients with psychiatric diseases have become more dependent on their relatives. This has led to the fact that relatives have to take great responsibility which has caused an additional burden “Burden of care”. This increased burden also influenced the emotional climate within the family “Expressed emotion”. The Psychosis Unit in Norrköping offered the families psycho pedagogic intervention to lower the “Expressed emotion”, to lighten the burden and to give them new knowledge. The purpose of the paper was to examine if the participation in the training program for patients and relatives has given the participants new knowledge about psychosis illnesses and also to see in which way the new knowledge has changed the relation between patient and relative. The reports design was a combination of quantitative and qualitative approach was combined with method of triangulation. Surveys from previous training sessions within the Psychosis Unit have been used as part of the study. Via a random selection eight persons out of the participants were then interviewed. The analysis of the interviews was worked up with the method of analysis of content. The result showed that relatives experience that the increased knowledge gained from the training for the patients has led to the fact that the relation between the person stricken by a psychosis illness has ameliorated through increased understanding and security. The role of the psychiatry is to actively ask for the participation of the relatives and invite to cooperation. Despite the existing empiric knowledge about the advantages of psycho pedagogic intervention it is still a great challenge to change the attitude to complete the traditional treatment with psycho pedagogic intervention.</p>

I psykiatrireformens spår har ett större antal patienter med psykiatriska sjukdomar blivit mer beroende av sina anhöriga. Det ledde till att anhöriga får ta ett stort ansvar som leder till en merbelastning ”Burden of care”. Merbelastningen påverkade det känslomässiga klimatet i familjen ”Expressed emotion”. Psykosenheten i Norrköping erbjöd familjer psykopedagogisk intervention för att sänka ”Expressed emotion”, underlätta bördan samt ge familjen nya kun­skaper. Syftet med uppsatsen var att undersöka om deltagandet i utbildningsprogram för pati­enter och anhöriga har gett deltagarna nya kunskaper om psykossjukdomar samt på vilket sätt de nya kunskaperna förändrat relationen mellan patient och anhörig. Uppsatsens design var en kombination av kvantitativ och kvalitativ ansats som kombinerades med metodtriangulering. Enkäter från tidigare ut­bildningstillfällen på Psykosenheten användes som en del i uppsatsen. Via ett slumpmässigt ur­val intervjuades sedan åtta av deltagarna. Analysen av intervjuerna bearbetades med metoden innehållsanalys. Resultatet visade att anhöriga upplever att den ökade kunskapen som de er­hållit från patientutbildningen lett till att relationen med den som är drabbad av psykos­sjukdom förbättrats genom ökad förståelse och trygghet. Psykiatrins roll är att aktivt efter­fråga anhörigas delaktighet och bjuda in till samarbete. Trots den empiriska kunskap som finns om fördelarna av psykopedagogisk intervention är det fortfarande en stor utmaning att förändra attityden till att komplettera den traditionella behandlingen med psykopedagogisk intervention. / As a result of the psychiatric reform a great number of patients with psychiatric diseases have become more dependent on their relatives. This has led to the fact that relatives have to take great responsibility which has caused an additional burden “Burden of care”. This increased burden also influenced the emotional climate within the family “Expressed emotion”. The Psychosis Unit in Norrköping offered the families psycho pedagogic intervention to lower the “Expressed emotion”, to lighten the burden and to give them new knowledge. The purpose of the paper was to examine if the participation in the training program for patients and relatives has given the participants new knowledge about psychosis illnesses and also to see in which way the new knowledge has changed the relation between patient and relative. The reports design was a combination of quantitative and qualitative approach was combined with method of triangulation. Surveys from previous training sessions within the Psychosis Unit have been used as part of the study. Via a random selection eight persons out of the participants were then interviewed. The analysis of the interviews was worked up with the method of analysis of content. The result showed that relatives experience that the increased knowledge gained from the training for the patients has led to the fact that the relation between the person stricken by a psychosis illness has ameliorated through increased understanding and security. The role of the psychiatry is to actively ask for the participation of the relatives and invite to cooperation. Despite the existing empiric knowledge about the advantages of psycho pedagogic intervention it is still a great challenge to change the attitude to complete the traditional treatment with psycho pedagogic intervention.

Bakgrund: AD/HD innebär en funktionsnedsättning med kärnsymptom som ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Personer med AD/HD har också ofta problem med känsloreglering. Intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP) syftar till att hjälpa patienter till ökad förmåga att uppleva komplexa känslor genom att medvetandegöra dem. Terapiformens utgångspunkt är att många patienters problem skapas av känslomässigt undvikande och den betonar värdet av upplevelse av känslor i terapirummet. Studien syftade till att undersöka effekten av ISTDP på symtomen hos patienter med AD/HD som ett komplement till sedvanlig medicinbehandling. Frågan var om behandling riktad mot känsloreglering påverkar den globala symptombilden för personer med AD/HD. Metod: Studien är en naturalistisk pilotstudie med sex patienter som fick 10 sessioners behandling med ISTDP. Utfallsmåtten var Inventory of Interpersonal Problems, Adult ADHD Self Report Scale, Beck Anxiety Inventory och Patient Health Questionnaire-9. Primärt utfallsmått var Adult ADHD Self Report Scale. Patientens problem mättes vid 4 tillfällen, vid första, fjärde, sjunde och sista veckan av behandlingen. Resultat: Patienterna förbättrades signifikant på Inventory of Interpersonal Problems och Adult ADHD Self Report Scale och på Beck Anxiety Inventory. Det fanns dock en stor variation inom gruppen. Vissa patienter förbättrades tydligt, andra förblev oförändrade och någon försämrades. Slutsatser: ISTDP som ett komplement till sedvanlig medicinbehandling och kan hjälpa vissa personer med AD/HD att fungera bättre interpersonellt. Det fanns också tecken på minskning av symptomen på AD/HD samt visar tendenser till reducerad ångest. Ingen följsamhetskattning till ISTDP gjordes. Detta samt det låga deltagarantalet och avsaknaden av kontrollgrupp gör att det är svårt att generalisera resultaten. De ska snarare ses som indikationer på vikten av ytterligare forskning.

Introduktion: Abort är ett vanligt ingrepp och en rättighet för alla kvinnor. Sjuksköterskans perspektiv är viktigt att studera för att möta kraven på ett omhändertagande där både fysiska och emotionella behov tillgodoses, samtidigt som sjuksköterskan på ett hållbart sätt hanterar påfrestningar som uppstår. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda kvinnor som genomgår inducerad abort på gynekologisk vårdavdelning. Metod: Litteraturstudie enligt Polit och Becks (2016) nio steg. Litteratursökning i Cinahl, PubMed och PsychInfo resulterade i åtta artiklar, sex kvalitativa, en kvantitativ och en mixad-metod. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Under den induktiva databearbetningen framkom sex teman som beskriver sjuksköterskornas upplevelser och erfarenheter: Att känna starkt engagemang och arbetstillfredsställelse, Att skaffa sig erfarenheter av kvinnornas omvårdnadsbehov, Att uppleva negativa känslor och möta utmaningar, Att hantera och reglera känslor, Att påverkas av egna abortupplevelser eller fertilitetsrelaterade problem och Att finna strategier för stöd och kompetensutveckling, Slutsats: Sjuksköterskor som arbetar med aborter känner ett stark engagemang för sitt arbete men erfar även att det innebär ett känslomässigt arbete som kan vara skadligt om inte tillräckliga resurser eller kunskap kring hur känslor hanteras finns. De behöver därför stöd att utveckla detta. Sjuksköterskornas erfarenheter av kvinnornas omvårdnadsbehov var att behoven var individuella och de belyste de emotionella delarna av omvårdnaden samt vikten av närvaro och empati.