Background: Patients who are cared for at the end-of-life may be in need of support and to become involved in care and treatment. Communication between patients, relatives and healthcare professionals is central to be able to alleviate suffering for patients. Aim: To describe nurses' experiences of caring at the end-of-life. Method: Systematic literature study where ten qualitative articles have been reviewed and form the basis of the result. Results: After review, two themes were identified; Challenges in caring at the end-of-life and Emotionally affected by caring at the end-of-life as well as four sub-themes; Feeling of powerlessness in connection with caring, Lack of knowledge regarding difficult conversations, Emotionally engaged to nurturing and Re-evaluate your own life in connection with caring. Conclusion: The nurses experienced emotional challenges and felt powerless when caring for the patients at the end-of-life. Not having enough knowledge about the treatment and how to best be supportive during difficult conversations with the patients was experienced as difficult and emotional, which resulted in feelings of guilt and anxiety among the nurses. Despite the fact that the nurses experienced challenges in the care, they felt honoured to spend the last period in the patients' lives with them. / Bakgrund: Patienter vilka vårdas vid livets slut kan vara i behov av stöd samt att bli delaktiga i vård och behandling. Kommunikation mellan patienter, närstående och vårdpersonal är centralt för att kunna lindra lidande för patienter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda vid livets slut. Metod: Systematisk litteraturstudie där tio kvalitativa artiklar har granskats och ligger till grund för resultatet. Resultat: Efter granskning identifierades två teman; Utmaningar i att vårda vid livets slut och Emotionellt påverkad av att vårda vid livets slut samt fyra subteman; Känsla av maktlöshet i samband med att vårda, Saknad av kunskap angående svåra samtal, Känslomässigt engagerad av att vårda och Omvärdera det egna livet i samband med att vårda. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde känslomässiga utmaningar och kände sig maktlösa när de vårdade patienter vid livets slut. Att inte inneha tillräckligt med kunskap kring bemötande och stöd vid svåra samtal med patienter upplevdes vara jobbigt och känslosamt, vilket resulterade i skuldkänslor och ångest hos sjuksköterskor. Trots att sjuksköterskor upplevde utmaningar i vårdandet kände de sig hedrade då de fick spendera den sista tiden i patienters liv med dem.

Bakgrund: Anhöriga anser att sjuksköterskor kan bidra med trygghet i de fall då sjuksköterskorna ger av sin tid och är närvarande. Anhöriga upplever att sjuksköterskor i vissa fall uttrycker sig selektivt och diffust vilket bidrar till att utförliga förklaringar på den döende patientens tillstånd begränsas. Sjuksköterskors anknytning till patienter spelar roll i hanteringen av sjuksköterskornas sorg. Problem: Sjuksköterskor ska stödja människor i livsomställningar. Det innebär att sjuksköterskor behöver bemöta anhörigas förväntningar samtidigt som viss känslomässigt engagemang kan finnas hos sjuksköterskorna själva. Syfte: Syftet var att skapa en översikt av sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta anhöriga i samband med dödsfall. Metod: Allmän litteraturöversikt. Elva utvalda artiklar har analyserats varav nio av kvalitativ ansats och två av kvantitativ ansats. Resultat: Bemötande av anhöriga i samband med dödsfall beskrevs av sjuksköterskor vara utmanande. De kände sig otillräckligt förberedda och ett behov av utbildning beskrevs. Arbetsbelastning och tidspress påverkade sjuksköterskornas bemötande och samverkan mellan olika professioner ansågs underlätta sjuksköterskornas arbete. Slutsats: Sjuksköterskor kände sig obekväma och oerfarna vid bemötandet av anhöriga. Behov av utbildning inom rådgivning, efterlevandevård och kommunikation behövs. Det skulle tillföra en ökad trygghet samt bidra till att sjuksköterskor ökar förmågan att hantera dessa situationer. / Background: Relatives consider that nurses can contribute with safety if they are available and present. Relatives experience that nurses in some cases express themselves selectively and diffusely, which leads to limited explanations regarding the actual state of dying patients. Nurses' connection to patients plays a role in the management of nurses' grief. Problem: Nurses must support people during life changes. This means that nurses must handle the relatives' expectations at the same time as there could be a certain emotional engagement. Aim: The aim was to create an overview of nurses' experiences in dealing with relatives in correlation with death. Method: A general literature review. Eleven chosen articles have been analyzed. Nine were of qualitative design and two were of quantitative design. Results: Nurses described the approach towards relatives in correlation with death as challenging. They felt insufficiently prepared and a need for further education is described. Workload and time pressure affect nurses' approach. Collaboration between different professions was considered to facilitate the nurses task. Conclusion: Nurses felt uncomfortable and unexperienced when dealing with relatives. Education in guidance and support for relatives and communication is requested. It would make the nurses more confident and increase their ability to manage those situations.

Lidande är något som alla individer drabbas av. Att lida är att plågas, känna smärta och pinas. Vid terminal cancer känner individen alla dessa känslor konstant eller resten av sitt liv eftersom sjukdomen kommer att leda till döden. Detta sätter individen i en väldigt utsatt situation. Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av lidande vid terminal cancer. Åtta vetenskapliga studier analyserades genom ett inifrånperspektiv, detta för att skapa en djupare förståelse av lidandet vid terminal cancer. Analysprocessen var deduktiv, Janice Morse och Katie Erikssons lidandeteorier användes för att försöka förstå lidandet. Resultatet i denna litteraturstudie visar att lidandets karaktär är väldigt individuellt, samt att patienterna finner olika sätt för att bemästra och orka med lidandet. Det framkommer dock att patienterna har både emotionella och kroppsliga behov i samband med lidandet. Det är viktigt att sjuksköterskan tar det till sin uppgift att känna igen de olika formerna av lidande och tar det till sin arbetsuppgift att försöka förstå samt lindra detta.

Bakgrund: I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet befinner sig barnmorskan i en tid av förändring, vilket är väldokumenterat rent historiskt. Men barnmorskans röst är av intresse att veta mer kring. Genom tidskriften Jordemodern framkommer barnmorskans röst och hennes tankar och idéer kring sitt vårdande. Det historiska arvet och vem barnmorskan var är viktigt för att hjälpa oss förstå dagens vård och även hjälpa till med att forma framtiden inom vården så att tidlösa idéer förs vidare. Syfte: Syftet är att synliggöra barnmorskans idéer om sin vårdande roll under slutet av 1889-talet till början av 1919-talet. Metod: En idéhistorisk analys har genomförts som innebär att se idéströmmningar vilka har påverkat människans världsbild och haft en samhällseffekt. Denna studie har genomförts genom läsning och tolkning av barnmorskornas facktidning Jordemodern. Resultat: Resultatet mynnar ut i tre centrala idéströmningar; Barnmorskan och hennes känslomässiga arbete under förlossningen; Barnmorskans trogna närvaro i rummet och i kvinnans liv - ett kall; och Barnmorskans behov att förmedla sina erfarenheter och sina reflektioner. Diskussion: Resultatet visar på att ett av barnmorskans centrala område, närvaro, utgör en del av dåtidens arv som är viktigt att inte glömma bort och som på ett positivt sätt kan påverka dagens vård, främst inom sjukhusbaserad vård där teknologin börjar ta större utrymme.

Denna uppsats behandlar hur kvinnor upplever stress, kontroll och jämställdhet i familjelivet i Sverige idag. Genom en kvalitativ metod har jag intervjuat fem kvinnor om deras erfarenheter och analyserat dessa med hjälp av feministiska teorier om könsnormer, respektabilitet och kvinnligt ideal. Tillsammans med tidigare forskning diskuterar uppsatsen vidare hur den heterosexuella parrelationen ständigt reproducerar och upprätthåller heteronormativa, traditionella strukturer och könsmönster som ålägger kvinnan en större arbetsbörda och ansvar i relationen. Den genusvetenskapliga analysen visar att parternas villkor och förutsättningar förrörlighet och autonomi är diversifierad och återkommande gynnar mannen och underordnar kvinnan. Asymmetrin mellan könen utgör en påtaglig orsak till kvinnors stress och ohälsa,vilken aktualiseras genom flera situationer i analysen. Kvinnan upplever sig ofta låst till hemmet och det obetalda arbete som rör både hem och familj.

På sociala medier publiceras idag ett flertal olika typer av innehåll, vilket skapar olika känslor hos mottagaren och påverkar mottagarens handlingar. Detta kan visa sig genom kundengagemang i form av likes eller kommentarer vilket idag har visat sig ha en effekt på exempelvis kundnöjdhet och förtroende samt ger förståelse för hur konsumenter interagerar med produkter och varumärken. Ett negativt engagemang kan bidra till en negativ uppfattning av företaget hos konsumenter. Studien syftar till att bidra med ökad kunskap och förståelse för vilken typ av innehåll på Instagram som kan ge svenska klädföretag ett högt och positivt kundengagemang. Metoderna som har använts är netnografi och en kvantitativ innehållsanalys för att undersöka inlägg som publicerats under 4 veckor från 10 olika svenska klädföretag. Dessa samlades in och delades upp efter motiv, bild eller video samt informativ eller känslomässig text där likes och kommentarer studerades. Slutsatsen visar att informativt innehåll ger högst kundengagemang i form av likes och kommentarer för svenska klädföretag på Instagram. För högt antal kommentarer rekommenderas videoinnehåll tillsammans med informativ text medans bild med person/er eller bild med annat motiv än det som företaget säljer, båda tillsammans med en informativ text, ger högt engagemang i form av likes.

Bakgrund: I tidigare forskning framhävdes anhörigas erfarenheter av att ha en närstående som vårdas för Covid-19 på sjukhus. Anhöriga erfor maktlöshet och ovisshet i vårdandet av deras närstående. Tidigare forskning tydliggjorde sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med Covid-19. Sjuksköterskor erfor rädsla över att bli smittade och rädsla över den bristande kunskapen kring viruset. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas för Covid-19 på sjukhus. Metod: En allmän litteraturöversikt, där forskning med både kvalitativ och kvantitativ ansats har sammanställts. Sammanlagt har åtta kvalitativa artiklar och två kvantitativa artiklar granskats. Resultat: I resultatet framkom tre teman. I temat Patienters erfarenheter av lidande framkom patienters psykologiska påfrestningar av att vårdas för Covid-19 på sjukhus. I temat Patienters erfarenheter av att vårdas isolerad framkom isolering under Covid-19 pandemin som traumatiskt för patienter. I temat Patienters erfarenheter av kontakt med anhöriga framkom att det minskande stödet från anhöriga påverkade patienters lidande. Slutsats: Patienter erfor att sjukhusvistelsen och isoleringen påverkat dem både psykiskt och fysiskt, vilket kunde leda till långvariga besvär som posttraumatiskt stressyndrom och depression.

<p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Att beskriva förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd bland föräldrar till barn med hjärntumör vid två månader efter barnets diagnos (T2) respektive 12 månader efter avslutad cytostatika-/strålbehandling eller 18 månader efter operation av barn som inte fått cytostatika-/strålbehandling (T6). Syftet var också att jämföra behovet av känslomässigt stöd bland föräldrar med möjlig PTSD och hos de föräldrar som inte visar symtom på möjlig PTSD vid T2 respektive T6. <strong>Urval:</strong> 42 föräldrar till barn med hjärntumör deltog i studien: 20 mödrar och 22 fäder. <strong>Metod: </strong>Designen var deskriptiv longitudinell. Nivåer av PTSS och förekomst av möjlig PTSD mättes med PTSD Checklist Civilian, föräldrars behov av känslomässigt stöd mättes med ett studiespecifikt formulär. <strong>Resultat:</strong> Nivåer av PTSS hos föräldrar till barn med hjärntumör var lägre vid T6 än vid T2. Vid T2 hade 17 % möjlig PTSD jämfört med 5 % vid T6. Behovet av att samtala med psykolog var oförändrat lågt mellan T2 och T6, men behovet minskade över tid gällande att samtala med läkare, sjuksköterska, kurator, partner, vänner och övriga. <strong>Slutsats: </strong>Även om nivåer av PTSS och behovet av känslomässigt stöd på gruppnivå minskar över tid, bör vårdpersonal ändå uppmärksamma förälderns individuella behov av stöd. <strong></strong></p> / <p><strong>ABSTRACT</strong></p><p><strong>Aim:</strong> To describe occurrence of posttraumatic stress and the need of emotional support among parents of children with brain tumour two months after the child has been diagnosed (T2) respectively 12 months after completed chemo-/radiotherapy or 18 months after surgery of those children who did not receive chemo-/radiotherapy (T6). The aim was also to compare the need of emotional support between parents with occurrence of potential PTSD and parents who did not show any symptoms of potential PTSD at T2 and T6 respectively. <strong>Sample:</strong> 42 parents of children with brain tumour participated in the study: 20 mothers and 22 fathers. <strong>Method:</strong> The design was descriptive longitudinal. Levels of PTSS and occurrence of potential PTSD was measured by PTSD Checklist Civilian. Parents’ need of emotional support was measured with a study specific questionnaire. <strong>Results:</strong> Levels of PTSS was lower at T6 than T2. At T2 17 % had possible PTSD compared with 5 % at T6. The need to talk to a psychologist was unchanged low between T2 and T6, but the need declined over time concerning to talk with a doctor, nurse, welfare officer, partner, friends and others. <strong>Conclusion:</strong> Even if levels of PTSS and the need of emotional support in group level decline over time, nursing staff should still be ware of the parents’ individual need of support.</p>

SAMMANFATTNING Syfte: Att beskriva förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd bland föräldrar till barn med hjärntumör vid två månader efter barnets diagnos (T2) respektive 12 månader efter avslutad cytostatika-/strålbehandling eller 18 månader efter operation av barn som inte fått cytostatika-/strålbehandling (T6). Syftet var också att jämföra behovet av känslomässigt stöd bland föräldrar med möjlig PTSD och hos de föräldrar som inte visar symtom på möjlig PTSD vid T2 respektive T6. Urval: 42 föräldrar till barn med hjärntumör deltog i studien: 20 mödrar och 22 fäder. Metod: Designen var deskriptiv longitudinell. Nivåer av PTSS och förekomst av möjlig PTSD mättes med PTSD Checklist Civilian, föräldrars behov av känslomässigt stöd mättes med ett studiespecifikt formulär. Resultat: Nivåer av PTSS hos föräldrar till barn med hjärntumör var lägre vid T6 än vid T2. Vid T2 hade 17 % möjlig PTSD jämfört med 5 % vid T6. Behovet av att samtala med psykolog var oförändrat lågt mellan T2 och T6, men behovet minskade över tid gällande att samtala med läkare, sjuksköterska, kurator, partner, vänner och övriga. Slutsats: Även om nivåer av PTSS och behovet av känslomässigt stöd på gruppnivå minskar över tid, bör vårdpersonal ändå uppmärksamma förälderns individuella behov av stöd. / ABSTRACT Aim: To describe occurrence of posttraumatic stress and the need of emotional support among parents of children with brain tumour two months after the child has been diagnosed (T2) respectively 12 months after completed chemo-/radiotherapy or 18 months after surgery of those children who did not receive chemo-/radiotherapy (T6). The aim was also to compare the need of emotional support between parents with occurrence of potential PTSD and parents who did not show any symptoms of potential PTSD at T2 and T6 respectively. Sample: 42 parents of children with brain tumour participated in the study: 20 mothers and 22 fathers. Method: The design was descriptive longitudinal. Levels of PTSS and occurrence of potential PTSD was measured by PTSD Checklist Civilian. Parents’ need of emotional support was measured with a study specific questionnaire. Results: Levels of PTSS was lower at T6 than T2. At T2 17 % had possible PTSD compared with 5 % at T6. The need to talk to a psychologist was unchanged low between T2 and T6, but the need declined over time concerning to talk with a doctor, nurse, welfare officer, partner, friends and others. Conclusion: Even if levels of PTSS and the need of emotional support in group level decline over time, nursing staff should still be ware of the parents’ individual need of support.

The aim of this study was to gain a greater understanding of what social workers perceive to be mentally demanding and emotionally challenging work, and which strategies they use to handle it. I chose to interview six social workers, three of them had long experience of social work, and three of them had worked for less than a year. The justification for this choice wasthat I wanted to interview people with different experience of social work over time, to be able to see possible differences in what was perceived as mentally demanding and emotionally challenging work, and how it was handled. The social workers were interviewed with a semi structured interview manual. The results showed that the organization of the social service is not fitted to the work that social workers execute. This means that what is perceived as mentally demanding and emotionally challenging work largely depends on this. Experience of the profession does not necessarily affect what is perceived as mentally demanding and emotionally challenging work. However, longer work experience seems to benefit a social workers choice of strategies. This means that mentally demanding and emotionally challenging work in some cases is better handled by social workers with longer experience of the profession. The organization of the workplace can also affect which coping strategies that are being used, for example is time for reflection during working hours beneficial for the employees.