<p>Den här uppsatsen har skrivits inom ramen för centralasiatisk säkerhetspolitik ur ett europeiskt perspektiv. Jag har begränsat uppsatsen till att fokusera på narkotika, som på senare år har blivit en kärnfråga i säkerhetspolitiska diskussioner, framförallt i Europa och i USA. Genom att tillämpa ett vidare perspektiv har jag försökt överskrida den eurocentrism, evolutionism, passivisering och viktimisering som finns i litteraturen och de artiklar som jag har studerat. Med den beskrivande tesen: Narkotikans roll i kampen om den globala hegemonin och drömmen om kalifatet, har jag velat belysa narkotikans roll i båda dessa strävanden mot en ny värld. Narkotikans roll som ett maktobjekt kan inte förminskas, varken i européernas kamp om den globala hegemonin eller i de islamistiska extremistgruppernas dröm om kalifatet. Narkotikan har haft en betydande och stimulerande roll i historien, i nutiden och kommer även att ha det i framtiden.</p>

Den här uppsatsen har skrivits inom ramen för centralasiatisk säkerhetspolitik ur ett europeiskt perspektiv. Jag har begränsat uppsatsen till att fokusera på narkotika, som på senare år har blivit en kärnfråga i säkerhetspolitiska diskussioner, framförallt i Europa och i USA. Genom att tillämpa ett vidare perspektiv har jag försökt överskrida den eurocentrism, evolutionism, passivisering och viktimisering som finns i litteraturen och de artiklar som jag har studerat. Med den beskrivande tesen: Narkotikans roll i kampen om den globala hegemonin och drömmen om kalifatet, har jag velat belysa narkotikans roll i båda dessa strävanden mot en ny värld. Narkotikans roll som ett maktobjekt kan inte förminskas, varken i européernas kamp om den globala hegemonin eller i de islamistiska extremistgruppernas dröm om kalifatet. Narkotikan har haft en betydande och stimulerande roll i historien, i nutiden och kommer även att ha det i framtiden.

A content analysis of "Islamic State" (IS) propaganda material released around the movement's proclamation of a Caliphate in 2014, this study is an attempt at analysing ways in which presented arguments express a coherent narrative of symbolic meaning. Using Robert Benford &amp; David Snow's ideas on the so-called three core framing tasks as a clarifying template, I discuss ways in which the analysed material argues for the legitimacy and relevance of the IS movement. IS propagandists argue that the Muslim umma is under attack, and that Muslims need to unite under a common authority that can protect their religion, restore their strength, and counteract their humiliation. The IS Caliphate is presented as a hopeful sign, but is in need of committed recruits who are willing to sacrifice for what is presented as the greater good. As the analysed propaganda is particularly focused on this latter (motivational) aspect of the narrative, it focuses extensively on formulating arguments that reinforce it. I hold that many of these arguments can be traced back to what can be described as appeals to virtues like sincerity, authenticity, and truthfulness – and that all of these are also used to argue for the credibility of the IS Caliphate as an Islamic authority. Arguing that this Caliphate will serve the role of an aiding sword of Islam, it is furthermore presented as a necessary and vigorous structure aimed at protecting "truth" and at eradicating "falsehood".

Syftet med denna studie är att undersöka hur kvinnans roll framställs inom Islamiska statens tidskrifter, Dabiq och Rumiyah. Studien är grundad på en textanalytisk undersökningsmetod med IS texter i fokus.   Frågeställningarna som berörts i denna studie är följande:    Hur framställs kvinnans roll inom IS?  Vilka argument använder IS?  Vilka källor refererar IS till?  I studiens analys framkommer en ambivalent syn på kvinnans roll, det vill säga även om IS avvisar kvinnor från att delta i strid medger de att kvinnorna är grunden till deras stora framgång i jihad. Männen inom IS styr vad som är gångbart sensationellt i kvinnans roller vilket resulterar i ett patriarkaliskt maktperspektiv som cementerar hur kvinnor och män ska vara. Kvinnans roller utökar IS globala utsträckning med hjälp av producering, propaganda samt rekrytering för att stärka IS nätverk av kvinnor och medverkar till IS överlevnad.

The history of Banu Umayya has since the collapse of the caliphate occupied a major part in Islamic historiography. The present thesis analyses the presentation of the Umayyads in Ibn Khaldun’s al-Muqaddima and its relation to previous historical traditions. The thesis examines the social and intellectual context in which Ibn Khaldun stood and how it is represented in his historiography, while also providing an overview of the various socio-political, intellectual and historiographical developments in Islam. The theoretical perspectives are based on the concept of agency, examining the intellectual room for manoeuvre that the historian disposed of while composing the works. The relation between the past-as-history and the historical past is emphasised and analysed by examination of narrative arrangements and content in relation to the historians’ contexts. Rather than viewing Ibn Khaldun as an exception, the study clarifies his contextual representativity by analysing his views on the Umayyads. The thesis also discusses the historiographical significance of the Umayyad history for the later development of Islam, while thereby attempting to open the field of research regarding the Umayyad history and its importance as self-definitions among later movements, historians and traditions of Islam.

Das arabische Wort „Khalifa“ in der Bedeutung „Stellvertreter“ oder „Nachfolger“ wird im Koran, dem heiligen Buch der Muslime an zwei Stellen verwendet (Sure 7, Vers 69 und Sure 38, Vers 26). Darin wird der Mensch als der Stellvertreter Gottes auf Erden bezeichnet. Im historischen Kontext entsteht der Begriff nach dem Tod des Propheten Muhammad im Jahr 632. Die ersten vier Nachfolger in der politischen Führung der Gemeinde werden in der sunnitischen Geschichtsschreibung als die „Raschidun“ (die Rechtgeleiteten) bezeichnet. In dieser Zeit, also zwischen 632 und 661, entsteht auch der Begriff „Amir al-Muminin“ (Beherrscher der Gläubigen) als Titel des Kalifen, mit dem die Herrscher auch angeredet wurden. Die Frage der Nachfolge des Propheten Muhammad entwickelte sich zu einem grundlegenden Streitpunkt innerhalb der jungen muslimischen Gemeinde. Aus diesen Auseinandersetzungen heraus entstand dann die konfessionelle Spaltung der muslimischen Welt in die sunnitische Mehrheit und die schiitische Minderheit. Grundlegend gibt es Gemeinsamkeiten sowie Unterschiede zwischen den zwei Hauptströmungen der islamischen Gemeinde, den Sunniten und Schiiten. Der Umfang der Meinungsverschiedenheiten zwischen Sunniten und Schiiten sind mehr als deren Ähnlichkeiten, obwohl diese Unterschiede auf den ersten Blick nicht erkennbar sind. Die Wurzeln all dieser Differenzen sind darauf zurückzuführen, dass die Schiiten nach dem Hinscheiden des Propheten die Dogmen ihres Glaubens von den Ahl al-Bayt (Angehörige des Hauses Man darf das Thema Kalifat als den Schwerpunkt aller anderen Diskrepanzen der Glaubensauffassungen der sunnitischen und schiitischen Gelehrten betrachten. / The Arabic word "Khalifa" in the meaning "deputy" or "successor" has been used in the Coran, the holy book of the Muslims at two locations: sura 7, verse 69 and sura 38, verse 26. In These verses is the human being known as God''s representative on earth. In historical context, the term arises after the death of Prophet Muhammad in 632. The first four successors of him in the political leadership of the community calls in the Sunni historiography as the "Rashidun" means (the rightly guided). During this time, i. e. from 632 to 661, the term "Amir al-Mu''minin" (Commander of the Faithful) was created as the title for the Caliphs; thereby the rulers were also addressed. The question of the succession of the Prophet Muhammad became a fundamental point of conflicts within the young Muslim community. From these contentions arose then the confessional division of the Muslim world in the Sunni majority and the Shia minority. Basically, there are similarities and differences between the two mainstreams of the Islamic community, the Sunnis and Shiites. The dimensions of disagreements between Sunnis and Shiites are more than their similarities, although these differences at first glance are not recognizable. The roots of all these differences are due to the fact that the Shiites after the passing away of the Prophet adopted the dogmas of their faith from the Ahl al-Bayt (solely 13 members of the house of the Prophet) and the Sunnis from others. It must be considered, that the issue Caliphate is the focus of all other discrepancies in the beliefs of the Sunni and Shiite scholars.