Denna studie syftar till att undersöka möjlighetsvillkoren för barns karnevaliska lekar och subjektskapande i förskolan. Studien är kvalitativ med avseende på insamlingmetod och utgår från det postshumanistiska perspektivet agentisk realism. Studiens empiri har samlats in med hjälp av videoobservationer och fältanteckningar. Studiens resultat visar att karnevaliska lekar är vanligt förekommande i de förskolor där studien utförts och fokus i studien ligger främst på hur miljön i förskolan möjliggör för eller förhindrar de karnevaliska lekarna. Studiens resultat pekar vidare mot att de karnevaliska lekarna kontinuerligt sker i samverkan mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörer. De karnevaliska lekarna tycks inte påverkas av vilket material som finns i förskolorna, vikten tycks istället ligga vid materialets existens oberoende av hur det är utformat. Studiens slutsats visar på att de karnevaliska lekarna ofta tycks hamna i skymundan till förmån för trygghetsaspekten som förstås värdesättas högt i de förskolor där studien utförts.

Syftet med detta examensarbete är att synliggöra de karnevaliska aspekterna som yttrar sig i barns lekar på förskolan samt den syn som personalen har på dessa aspekter. I dagens förskola upplevs de karnevaliska aspekterna som störande. De kan upplevas som trots mot personalens auktoritet, vilket resulterar i att de leds bort i förmån för andra lekar. Metoden vi har använt oss av är kvalitativ och det empiriska materialet är insamlat via fältobservationer. Vi har även lämnat enkäter till personalen. Enkäternas frågor är alla, utom en, slutna då en fråga är en öppen fråga relaterad till en tidigare fråga. Materialet har analyserats utifrån stödmaterial såsom tidigare forskning. Vi har även använt oss av artiklar relaterade till karnevaliska aspekter och teoretiska begrepp från bland annat lekforskarna Birgitta Knutsdotter Olofsson och Maria Øksnes. Resultatet visade att personalen generellt ser positivt till de, ibland kaotiska, karnevaliska aspekterna. Brist på utrymme och personal gör dock att dessa lekar leds bort i favör för lugnare lekar med tydligare struktur.

Denna studie syftar till att undersöka hur barn talar om sin egen och kamraters lek i förskolan med fokus på det som i litteraturen har kallats för karnevalisk lek. Vidare är syftet att med barns egna perspektiv på lek synliggöra lekens meningsaspekter så som barnen beskriver dem. Studien är kvalitativ och har inspirerats av en fenomenologisk ansats. Empirin har samlats in med hjälp av intervjuer och samtal med barnen. Denna har sedan analyserats med hjälp av teoretiska begrepp från Bachtin, Øksnes och Huizinga. Deras studier av den medeltida karnevalen, den karnevaliska leken, respektive lekens meningsaspekter har varit viktiga utgångspunkter för min analys. Sammanfattningsvis visar studien att barn talar om aktiviteter som kan relateras till Bachtins idéer om den medeltida karnevalen. Analysen visar också att karnevaliska aktiviteter ibland marginaliseras och underordnas mer ordningsamma och rationella aktiviteter och lekar i förskolan. I likhet med Øksnes analys av den karnevaliska leken, beskriver barnen att de bryter mot rådande regler och förbud i förskolan och att de stör den ordning och de normer som existerar i förskolan. Flera av de meningsaspekter Huizinga tilldelar leken märks i barnens beskrivningar av de karnevaliska aktiviteterna.