Trots att avloppsreningsverkens primära syfte är att minska människans påverkan på miljön genom att bland annat reducera halten näringsämnen i vattnet bidrar de samtidigt till den ökande växthuseffekten. FN:s klimatpanel pekar ut avloppsreningsverk som en signifikant källa till direkt emission av lustgas och metan och det sker även indirekta emissioner uppströms och nedströms reningsverket. Samtidigt som diskussionen om klimatpåverkan från avloppsreningsverk växer är många recipienter hårt belastade och nu väntas en skärpning av utsläppsvillkoren för att minska tillförseln av näringsämnen till de naturliga vattensystemen. Studier har visat att skärpta utsläppsvillkor ökar klimatpåverkan från avloppsreningsverk. Två miljöproblem, övergödning och klimatförändringar, står mot varandra och måste värderas för att framtidens avloppsrening ska kunna planeras. Syftet var att undersöka hur klimatpåverkan från avloppsreningsverk påverkas av teknikval och utsläppsvillkor. Simuleringsverktyget BioWin användes för att beräkna koldioxidavtryck från Enköpings framtida avloppsreningsverk. Tre olika processtekniker (aktivslamprocessen, membranbioreaktor och aktivslamprocessen med biologisk fosforreduktion) och sju olika utsläppsvillkor studerades. I beräkningarna togs hänsyn till både direkta och indirekta emissioner genom bland annat lustgasproduktion, kemikalieförbrukning och användning av el. Den konventionella aktivslamprocessen orsakade minst koldioxidavtryck medan avtrycket från den moderna membranbioreaktorn var överlägset störst. En skärpning av utsläppsvillkoren för kväve och fosfor gav en ökning av koldioxidavtrycket med upp till 55 % och det var speciellt kvävekravet som styrde ökningen. Då utsläppsvillkoren skärptes ökade avtrycket mest från membranbioreaktorn vilket indikerar att den ur klimatsynpunkt lämpar sig sämre vid skärpta utsläppsvillkor. Lustgasemission stod för den största delen av koldioxidavtrycket. Lustgasemissionen ökade vid skärpta utsläppsvillkor samt då kvävereningen stördes, exempelvis vid låga vattentemperaturer. Fler komponenter bör tas i åtanke vid utvärdering av miljöpåverkan från ett avloppsreningsverk, exempelvis övergödning. Detta skulle göra det möjligt att bedöma den totala miljövinsten, eller förlusten, med att skärpa villkoren. / Although the primary aim for wastewater treatment plants (WWTP) is to minimize the environmental impact by reducing the content of nutrients in the wastewater, they also contribute to the increasing greenhouse effect. The International Panel on Climate Change refer to WWTP:s as a significant source of direct emission of nitrous oxide and methane and indirect emission also occurs upstream and downstream the WWTP. As the discussion about climate impact from WWTP is growing, many recipients are congested and a tightening of the discharge limits is expected in order to reduce the load of nutrients on the natural water systems. Studies have shown that more stringent discharge limits increases the climate impact from WWTP. Two environmental problems, eutrophication and climate change, are facing each other and they must be valued in order for future WWTP to be planned. The aim was to investigate how the climate impact of wastewater treatment plants is affected by choice of technology and discharge limits. The simulation tool BioWin was used to calculate the carbon footprint (CF) from the future WWTP in the town of Enköping. Three different process technologies (activated sludge process, membrane bioreactor and activated sludge process with biological phosphorus removal) and seven different discharge limits were examined. The calculations took into account both direct and indirect emissions from e.g. production of nitrous oxide and use of electricity. The conventional activated sludge process caused the smallest CF, while the modern membrane bioreactor by far caused the largest CF. Tightening of the discharge limits gave an increase of the CF with up to 55 %, and especially the demands on nitrogen governed the increase. More stringent limits increased the CF from the membrane bioreactor the most, which indicates that from an environmental point of view, this technique is less suitable when limits are tightened. Emission of nitrous oxide accounted for the largest part of the CF and this emission increased as the discharge limits were tightened and when the nitrogen treatment was disturbed by, for instance, low water temperatures. More components should be accounted for when environmental impact from WWTP is investigated, e.g. eutrophication. This would make it possible to assess the overall environmental gain, or loss, from tightening of the discharge limits.

Stålindustrin är kraftigt energi och utsläppsintensiv och står för upp till cirka 7% av de globala 𝐶𝑂2-utsläppen. Den huvudsakliga utsläppskällan utgörs av masugnsprocessen där järnmalm reduceras till råjärn med hjälp av fossilt kol i den malmbaserade processvägen. Flera tidigare studier har visat att den mest effektiva metoden för att minska industrins utsläpp av 𝐶𝑂2 och därmed bidrag till klimatförändringar är att öka andelen skrot i kolfärskningsprocessen för att på så sätt minska behovet av råjärn.  Syftet med studien var att undersöka möjligheterna att minska stålindustrins utsläpp av 𝐶𝑂2 genom en ökad andel skrot i kolfärskningsprocessen. Rapporten delades upp i två delar, inledningsvis en litteraturstudie som ge en bild över vilka metoder som finns tillgängliga samt vilken potentiell effekt dessa har. Den andra delen baserades på analyser av produktionsdata från SSAB Oxelösund. Tillsammans med resultatet från litteraturstudien användes analyserna för att ta reda på hur mycket råstålets 𝐶𝑂2-avtryck skulle kunna minskas med användning av metoder relevanta för det specifika stålverkets förutsättningar, förbättringsområden och framtida planer.  Parametrarna som undersöktes utgjordes av effekt på skrotinsmältning samt övriga utmaningar och fördelar kopplat till industrins klimatpåverkan. Resultatet från litteraturstudien visade att det fanns ett flertal effektiva metoder för att öka skrotinsmältningskapaciteten i kolfärskningsprocessen och att dessa vid kombinerad användning har en addidativ effekt och har potential att höja skrotinsmältningen avsevärt. Effekten av dessa är dock till stor del beroende på utgångspunkt och produktionsspecifika förutsättningar och måste undersökas vidare genom exempelvis industriförsök.  Eftersom stålverket ställer om produktionen till 2026 kan inte några större investeringar för att minska utsläppen från den äldre produktionen anses vara motiverbar både gällande utsläpp av 𝐶𝑂2 och investeringskostnad. Analyserna av produktionsdata tillsammans med resultatet från litteraturstudierna visade att det fanns flera förbättringsområden och rimliga metoder för stålverket att öka sin skrotinsmältning med syfte att minska utsläppen av 𝐶𝑂2. Genom implementering av dessa metoder som skulle skrotinsmältningen kunna ökas med 2,3 % vilket skulle resultera i en relativ minskning av råstålets 𝐶𝑂2-avtryck med 2,8%.

Livscykelanalys är en metod som utformades och utvecklades för att kvantifiera miljöpåverkan från produkter och tjänster för mer än trettio år sedan. Sedan dess har den kontinuerligt förbättrats och blivit mer och mer robust. Som tillverkare av kemiska produkter och monomerer använder Arkema livscykelanalys för att mäta sina produkters miljöpåverkan. Detta görs för att förstå enskilda produkters fotavtryck samt företagets övergripande miljöpåverkan. För att göra detta används ISO-normerna 14040 och 14044. Dessa normer anger generiska ramar för LCA-beräkningar men är inte specifika för den kemiska industrin. Med tanke på att metodologiska svårigheter kan uppstå inom den kemiska sektorn har många riktlinjer och rekommendationer publicerats på senare tid. I denna uppsats studeras och jämförs några av dessa riktlinjer. Tillämpningen av dessa metoder utförs på två produkter inom Arkemas portfölj: akrylsyra och etylakrylat, som är byggstenar för många polymerer. Resultaten av utvärderingen visar på områden där förbättringar kan göras. För de studerade produkterna är råvarorna de största bidragande orsakerna. Därför kan det vara fördelaktigt att övergå från petroleumbaserade material till biobaserade. Att välja den minst miljöpåverkande produktionsvägen är också ett sätt att aktivt minska produkternas koldioxidavtryck. / Life Cycle Assessment is a methodology that has been designed and developed to quantify the environmental impacts of products and services more than thirty years ago. Since then, it has been in continuous improvement and becomes more and more robust. As a producer of chemical products and monomers, Arkema uses Life Cycle Assessment to measure the environmental impact of its products. This is done to understand the footprints of individual products as well as the company's overall environmental impact. To do so, the ISO norms 14040 and 14044 are used. These norms set generic frames for LCA calculation but are not specific to the chemical industry. Considering that methodological difficulties can arise in the chemical sector, many guidelines and recommendations are being published recently. In this thesis, some of those guidelines are studied and compared. The application of these methodologies is performed on two products within Arkema’s portfolio: acrylic acid and ethyl acrylate, which are building blocks for many polymers. The results of the assessment reveal areas where improvements can be made. For the products studied, the main contributors are the raw materials. Therefore, transitioning from petroleum-based materials to biobased ones could be beneficial. Additionally, selecting the least impactful production route is also a way to actively reduce the carbon footprint of the products.

Medeltemperaturen på jorden har ökat markant under de senaste 70 åren. Orsaken bakom detta är 97% forskare överens om, det är människan som orsakat det. Trots denna överväldigande vetenskapliga konsensus finns det människor som inte tror på global uppvärmning men även väldigt många människor som inte agerar på denna information. Ett sätt att överbrygga oförmågan att agera på vetenskaplig information är genom spel som motiverar människor till sänkta koldioxidutsläpp. Det övergripande syftet med denna studie är att få en djupare förståelse för spelarnas upplevelse av klimatspelet Play for Eco. För att utföra detta användes en kvalitativ ansats innefattande semi-strukturerade intervjuer. De huvudsakliga resultaten i denna studie är (1) Play for Eco motiverar sina spelare till att spela genom att det fungerar som en informationskälla till att bli mer miljövänlig, det ger insikt till en implementation av hur teknik kan förmedla miljötänk samt fungerar det som en metod för att sänka ens klimatavtryck på ett roligt sätt. (2) Play for Eco har problem med att; visualisera framgång, anpassa spelet efter olika målgrupper, ge spelarna mer feedback efter avklarat uppdrag samt erbjuda ett sätt för spelare att kommunicera med varandra. (3) För att ytterligare motivera sina spelare behöver Play for Eco; implementera ett narrativ, tillhandahålla mer konkret feedback över hur ett avklarat uppdrag påverkar ens klimatavtryck, anpassa spelet efter mer erfarna spelare samt erbjuda ett sätt för spelarna att kommunicera med varandra. / The average temperature on earth has increased significantly over the last 70 years. 97% of researchers agree that the reason behind this is humans. Despite this overwhelming scientific consensus, there are people who do not believe in global warming but also many who do not act upon this information. A method to overcome the inability to act upon scientific information, is through games that motivate people to reduce their carbon dioxide emissions. The overall aim of this study is to gain a deeper understanding of the players' experience of the climate game Play for Eco. To do this, a qualitative approach including semi-structured interviews was used. The most important results in this study are (1) Play for Eco motivates its players by acting as a source of information for how to live more sustainable, giving insight to an implementation of how technology can convey environmental thinking as well as functioning as a method to lower one's carbon dioxide footprint in a fun way. (2) Play for Eco has problems with; visualizing success, customizing games for different audiences, giving players more feedback after completing missions as well as offering a way for players to communicate with each other. (3) To further motivate their players, Play for Eco needs to; implement a narrative, provide more concrete feedback on how a completed task affects one's climate impact, adapt the game to more experienced players as well as offer a way for the players to communicate with each other.

Koldioxidutsläppen är idag ett av de största miljöproblemen som vi står inför. CO2-kalkylatorer används för att informera individer och företag som deras påverkan. Men även om användandet av CO2-kalkylatorer ökar så har dess användare fortfarande svårt att veta vad de behöver göra för att minska sina koldioxidutsläpp. Denna studie syftar till att undersöka hur CO2-kalkylatorer motiverar företag och dess anställda. Den syftar också till att se hur informationen från CO2-kalkylatorerna hjälper dem att bli mer koldioxidlitterära, alltså hur de förstår informationen och hur de implementerar denna kunskap. För att undersöka detta har en kvalitativ intervjustudie utförts med personer som använder sig av en CO2-kalkylator på sitt arbete. Studiens resultat påvisar att CO2-kalkylatorer idag är för komplexa för många användare och ofta skapar förvirring snarare än klarhet. / Carbon emissions is one of biggest environmental problems that we face today. CO2-calculators are used to inform individuals and companies about their impact on the environment. But even though they have become more commonly used, they still have problems in their functionality because the users still don’t know what they need to do to reduce their carbon emissions. The aim of this study is to investigate how CO2-calculators in companies motivate the company and its workers, and how the information helps them become more carbon literate. To explore how the workers use and understand their CO2-calculators at work, a qualitative interview study has been performed. The result of the study show that CO2-calculators today are complex and often confuse the users instead of supporting them.

This study assesses the primary drivers of CO2e footprint for three types of water damage resolution methods and identifies relevant focus areas to support a reduced environmental footprint from water damage restoration. To face the global challenge of climate change, mitigation actions need to be taken on a broad level, with the reduction of greenhouse gas emissions from buildings being a key part. Although the number of environmental assessments of buildings is increasing, there is a lack of scientific literature quantifying the CO2e footprint of water damages, which makes it difficult for stakeholders in the industry to make sound decisions in order to combat climate change. In particular, this relates to the various methods that can be applied to resolve water damages. Therefore, this study conducts an attributional life cycle assessment of the CO2e footprint of three actual water damages, resolved using different methods requiring various degrees of material replacement. The study finds that both the total CO2e footprint and its main drivers vary significantly depending on the selected method. It further finds that the choice of method is crucial in order to reduce the CO2e footprint from water damage restoration, more specifically that a higher degree of material reuse, enabled by drying of damaged materials, appears to be preferred where applicable. / Denna studie undersöker de huvudsakliga faktorerna som påverkar det koldioxidavtryck som kan kopplas till tre typer av hanteringsmetoder av vattenskador, samt identifierar relevanta områden att fokusera på för att minska den miljömässiga effekten från vattenskadehantering. Flertalet åtgärder behöver genomföras för att möta utmaningen med klimatförändringar, och att minska växthusgaser kopplade till byggnader är att anse som en viktig del av detta. Trots att antalet miljöstudier relaterade till byggnader ökar är antalet vetenskapliga studier kopplade till CO2e från vattenskador begränsat, vilket gör det svårt för intressenter i industrin att fatta välgrundade beslut. I synnerhet är detta relaterat till de olika metoder som kan användas för att hantera skadorna. Av den anledningen genomför denna studie en livscykelanalys med bokföringsmetodik för att undersöka koldioxidavtrycket från tre faktiska vattenskador. Dessa har åtgärdats med olika hanteringssmetoder vilket medför en variation i den mängd material som behöver bytas ut. Studien konstaterar att både det totala avtrycket samt de huvudsakliga drivarna varierar betydligt beroende på vilken metod som använts. Vidare konstateras att valet av metod är avgörande för att kunna minska mängden CO2e från vattenskadehantering, mer specifikt att en högre grad av materialåteranvädning, möjliggjort av torkning av skadade delar, förefaller vara att föredra när det är tillämpbart.

Syfte: För nybyggda hus står den inbyggda koldioxiden för en allt större andel av byggnadens klimatpåverkan under livscykeln. Detta på grund av bättre klimatskal och driftsystem. Forskningsrapporter visar att klimatpåverkan i form av inbyggd koldioxid kan minska om digitala analysverktyg används i projekteringen. Syftet med den här rapporten är att undersöka hur analyserna går till samt hur de kan bli enklare och mer noggranna. Metod: För att uppfylla syftet används en litteraturstudie och semistrukturerade intervjuer för att kartlägga användningen av LCA för att dra lärdomar och se förbättringsmöjligheter. En fallstudie görs på en betong- och stålstomme för att jämföra och dra slutsatser utav två LCA-verktyg; Anavitor och Bidcon. Resultat: Resultatet visar att intresset för LCA i byggbranschen är stigande och att de analyser som utförs i projekteringsskedet oftast baseras på generiska värden. Avseende olika programvaror måste omfattningen av programvaran vara tydligt definierad för att kunna få fram ett jämförbart resultat. För att ge ett resultat som speglar det verkliga utfallet måste man frångå den generiska data som tillhandahålls, och istället mata in materialspecifika värden som kommer direkt från tillverkare. Detta kan redan vid projekteringsskedet vara möjligt om BIM-objekt förses med EPD:er i kompatibla filformat. Konsekvenser: Byggnadens totala klimatpåverkan under livscykeln kan tydliggöras med hjälp av LCA-verktyg. För att det ska bli en naturlig del av projekteringen är det viktigt att LCA-verktyg är kompatibla med den information som finns i en eventuell modell. LCA-verktyg bör innehålla mer information än bara klimatpåverkan, även annan miljödata och eventuell ekonomisk information bör finnas för att ge ett bra beslutsunderlag för beställaren. För att öka användningen av LCA i byggbranschen krävs starkare incitament för att göra analyser till exempel att beställaren måste miljödeklarera byggnaden. I ett längre perspektiv borde krav ställas på en byggnads miljöpåverkan liknande de krav som finns i BBR angående energianvändning. Noggrannheten i programmet beror till största del på den data som användaren matar in. Det vill säga mängder, ofta hämtade från en modell. Det krävs att EPD:er görs tillgängliga i filformat som stöds av digitala programvaror för att enklare kunna nå deninformation som krävs. LCA-verktyg ska kunna användas tidigt i ett projekt för att eventuella val lättare ska kunna göras. Samtidigt så bör programanvändaren kunna använda produktspecifika EPD:er i ett tidigt skede för att kunna jämföra olika leverantörer och konstruktionslösningar. Begränsningar: Detta arbete är begränsat till de två programmen Bidcon och Anavitoroch hur de skiljer sig åt avseende beräkningsmetoder och funktioner. Det är ocksåavgränsat för att endast beröra byggnaders inbyggda material. Nyckelord: "Inbyggd koldioxid", "Inbyggd energi", "koldioxidavtryck", "LCA","Livscykelanalys", "Klimatpåverkan", "Klimatdata", "BIM", ”Anavitor”, ”Bidcon” / Purpose: For newly constructed buildings, embodied carbon dioxide stands for an increasing share of the buildings climate impact, seen from a life cycle perspective. This due to improved building envelopes alongside better building service systems. Research shows climate impact due to embodied carbon dioxide may decrease if digital tools for analysis are used during the design phase. The aim with this report is to examine how these analyses are made and see how they can be simplified as well as more accurate. Method: To fulfil the aim of this report a literature review is used alongside semistructured interviews to map the use of LCA (Life Cycle Assessment) in order to gain knowledge and find opportunities for enhancement. A case study is performed on a building frame of concrete and steel to be able to compare and draw conclusions from two LCA-tools; Anavitor and Bidcon. Findings: The result shows increasing interest for LCA in the building industry and that LCA performed in the design phase often uses generic values. The terms and scope of a LCA needs to be determined distinctly regarding comparison of different software's in order to reach a result that is comparable. There is a need to depart from generic values and replace with climate data from manufactures to reach a result reflecting reality. This would be possible already in the design phase using objects in BIM supplemented with climate data from EPD:s in compatible formats. Implications: The buildings total climate impact during the life cycle are able to be displayed with LCA-tools. Using this as a natural part of the design phase, LCA-tools have to be compatible with the information contained in an eventual model. LCA-tools ought to include more information than just climate impact, other environmental data and economic information ought to be included to provide a better decision ground for the buyer. To increase the use of LCA in the building industry, a stronger incentive is needed. The buyer should be required to perform an environmental declaration of thebuilding. In a further step legislation regarding a building´s environmental impactsimilar to the rules found in the Swedish building code regarding specific energy usewould be fitting. The accuracy of the programs mostly depends on the input data,namely quantities, often retrieved from a model. Requires EPD:s accessible in formatsupported by digital software’s in order to reach that information more easily. LCA tools ought to be used early in a project, facilitate eventual choices. At the same time, the user should be able to use product specific EPD:s in an early stage to compare different manufacturers and solutions. Limitations: This paper is limited to the two software’s Bidcon and Anavitor, and how they differ regarding calculation methods and functions. It's also limited to only take the buildings' embedded materials into account. Keywords: "Embodied carbon dioxide", "Embodied energy", "carbon foot print","LCA", "Life Cycle assessment", "Climate impact", "Climate data", "BIM", “Anavitor,“Bidcon”

The Swedish Government has set a goal to reach net zero emissions of greenhouse gases by 2045, which together with the commissioning to the Swedish Housing Agency to prepare requirements for a climate declaration that shall reduce the climate impact from buildings, has enforce the AEC industry to provide solutions that help reach these targets. The introduction of the integration of BIM technologies, together with the LCA methodology has been suggested as a key solution to solve this problem. To achieve the results for this study, two main objectives were stablished. The first objective was to develop a BIM model in SMC able to produce automated climate calculations. The second objective was to perform interviews with relevant actors about this tool. The integration of those objectives helped to answer the research questions of this study. This study provides a way of performing automated climate calculations for construction projects using classification of materials in SMC and calculations in Excel. It also has the ability to perform data visualization of the carbon footprints of the complements in the 3D models of the project using the GWP of the chosen materials. It can be said that it is a great tool to introduce to decision-makers an easy way to identify the hotspots of carbon emissions and choose more sustainable alternatives. / Den Svenska Regeringen har fastställt ett mål att nå utsläppen av växthusgaser netto noll till 2045, som tillsammans med uppdraget till Boverket att förbereda krav på en klimatdeklaration som ska minska klimatpåverkan från byggnader har tvingat AEC-industrin att tillhandahålla lösningar som hjälper till att nå dessa mål. Införandet av integrationen av BIM-teknologier tillsammans med LCA-metoden har föreslagits som en nyckellösning för att lösa detta problem. För att uppnå resultaten för denna studie fastställdes två huvudmål. Det första målet var att utveckla en BIM-modell i SMC som kunde producera automatiserade klimatberäkningar. Det andra målet var att genomföra intervjuer med relevanta aktörer om detta verktyg. Integrationen av dessa mål hjälpte till att besvara forskningsfrågorna i denna studie. Denna studie ger ett sätt att utföra automatiserade klimatberäkningar för byggprojekt med klassificering av material i SMC och beräkningar i Excel. Det har också förmågan att utföra datavisualisering av kolavtryck av komplementen i projektets 3D-modeller med GWP för de valda materialen. Det kan sägas att det är ett bra verktyg att introducera för beslutsfattare ett enkelt sätt att identifiera de hotspots som koldioxidutsläpp och välja mer hållbara alternativ.

Kraven på företag idag att ställa om till en hållbar verksamhet är höga vilket innebär att de måste se till alla stegen i produktionen, från fiber till färdig produkt. Denna hållbarhetsomställning är ett producentansvar som bland annat har som högsta prioritet att minska utsläppen av växthusgaser som uppstår vid tillverkning av textilier. Den växthusgas som har störst negativ påverkan är koldioxid, vilket den textila industrin bidrar rejält med, och det är därför av stor vikt att hitta substitut för många redan befintliga material som har lägre koldioxidavtryck. Arbetet innefattar en del av en livscykelanalys med beräkningar på produktionen och transporten av en textil produkt från ett svenskt outdoorföretag för att se mängden koldioxidutsläpp den avger samt vilka förändringar som kan och måste göras för att minska dessa. Studien är empirisk och kvantitativ med enkätundersökning som metod för datainsamling. Bearbetning och analys av kvantitativ data kommer att användas under arbetets gång med komplettering av kvalitativa intervjuer. Datainsamlingen sammanställs i verktyget Higg Index som omvandlar siffrorna och faktan till koldioxidekvivalenter. Resultatet visar att störst utsläpp av växthusgasen koldioxid sker under materialtillverkningen följt av transporten. Med bland annat hjälp av ett antal begränsningsstrategier inom material och tillverkningsfasen, renare energianvändning och effektivitetsförbättringar samt kortare transportsträckor kan utsläppen av koldioxid minskas. / The requirements for companies today to switch to a sustainable business are high, which means that they must ensure all stages of production, from fiber to finished product. This sustainability adjustment is a producer responsibility which, among other things, has the highest priority to reduce greenhouse gas emissions that occur during the manufacture of textiles. The greenhouse gas that has the greatest negative impact is carbon dioxide, which the textile industry contributes enormously to, and it is therefore of great importance to find substitutes for many already existing materials that have lower carbon footprints. The work includes part of a life cycle analysis with calculations of the production and transport of a textile product from a Swedish outdoor company to see the amount of carbon dioxide emissions it emits and what changes can and must be made to reduce these. The study is empirical and quantitative with a questionnaire survey as a method for data collection. Processing and analysis of quantitative data will be used during the work with the supplementation of qualitative interviews. The data collection is compiled in the tool Higg Index, which converts the figures and facts into carbon dioxide equivalents. The results show that the largest emissions of the greenhouse gas carbon dioxide occur during material production, followed by transport. With the help of a number of limitation strategies in the materials and manufacturing phase, cleaner energy use and efficiency improvements as well as shorter transport distances, carbon dioxide emissions can be reduced.

Textil- och klädindustrin är identifierad som en av dem största bidragande faktorerna som frigör växthusgaser över hela världen. Produktionen har en lång och komplex försörjningskedja vilket redan från råvaruutvinning släpper ut enorma mängder växthusgaser. Den här kandidatuppsatsen går igenom hela försörjningskedjan för hemtextilsektorn vad gäller olika processer från fiber till färdiga produkter och deras miljöpåverkan. Den undersöker miljöpåverkan från olika stadier i textilprodukters livscykel från vaggan till graven. Uppsatsen belyser också konceptet och principerna för mätning av koldioxidavtryck, vatten och energianvändning för hemtextilprodukter, metoder för att mäta det och dess tillämpning i textilförsörjningskedjan. I produktens livscykelanalys beräknas avtrycket från resursutvinning (vagga) till fabriksporten (grind), i de faserna inkluderas försörjning av fiber, trim och förpackning, textilbearbetning, transporter i produktion, lagring och förpackning, samt distribution. Syftet med arbetet är att beräkna koldioxidavtryck, vatten- och energianvändning och jämföra mellan två påslakanset i 100% bomull tillverkade i två olika länder. Studien ämnar ge en bättre förståelse kring koldioxidutsläppen och miljöpåverkan som dessa produkter frigör under produktion. För att senare kunna jämföras, analyseras och föreslå eventuella förbättringar för att minska produktionens utsläpp. / The textile and clothing industry has been identified as one of the biggest contributing factors to greenhouse gas emissions worldwide. Production has a long and complex supply chain, which already emits enormous amounts of greenhouse gases from raw material extraction. This bachelor's thesis goes through the entire supply chain for the home textile sector in terms of various processes from fiber to finished products and their environmental impact. It examines the environmental impact from different stages in the life cycle of textile products from the cradle to the grave. The thesis also highlights the concept and principles for measuring carbon footprint, water and energy use for home textile products, methods for measuring it and its application in the textile supply chain. The product life cycle analysis calculates the footprint from resource extraction (cradle) to the factory gate (gate), in which phases supply of fiber, trim and packaging, textile processing, transport in production, storage and packaging, and distribution are included. The purpose of the work is to calculate the carbon footprint, water and energy use and compare between two duvet cover sets in 100% cotton made in two different countries. The study aims to provide a better understanding of the carbon dioxide emissions and environmental impact that these products release during production. In order to later be able to compare, analyze and suggest possible improvements to reduce production emissions.