Syftet med denna studie var att utveckla en modell och ta fram nyckeltal för generering av koldioxidavtrycket för Norrvattens dricksvattenproduktion och distribution. Studien skulle även ta fram förbättringsmöjligheter för minskad klimatpåverkan. Studien utgick från ett livscykelanalysperspektiv där endast miljöpåverkanskategorin global uppvärmning analyserades. Systemavgränsningar och metodik bestämdes genom litteraturstudier om koldioxidavtryck samt tidigare studier om miljöpåverkan från dricksvattenproduktion. För att ta fram utsläppsfaktorer användes litteraturstudier och livscykeldatabaser där specifika utsläppsfaktorer inte kunde fås. Genereringen av Norrvattens koldioxidavtryck 2014 visade att produktionen av förbrukade kemikalier hade störst påverkan på de totala växthusgasutsläppen. Av dessa kemikalier hade aluminiumsulfat och släckt kalk en betydande påverkan, då dessa tillsammans utgjorde två tredjedelar av koldioxidavtrycket. Resultaten visade även att avfall och material genererade ett betydligt lägre utsläpp än kemikalier, energi och transporter. Ursprung av elektricitet hade en stor påverkan på slutresultatet, där användning av grön el eller svensk medelel genererade betydligt lägre växthusgasutsläpp.   De viktigaste förbättringsmöjligheter som kan genomföras på kortare sikt inkluderar optimering av pumpar och pumpningsstrategi samt doseringsmängd av kemikalier. På längre sikt kan membranteknik, alternativa fällningskemikalier och reaktivering av aktivt kol vara aktuellt för att förbättra koldioxidavtrycket. Dessa behöver dock utvärderas ytterligare innan de skulle kunna implementeras. Koldioxidavtryck som metod för att utvärdera miljöpåverkan kan ge riktlinjer för fortsatt miljöarbete men är begränsad eftersom endast en miljöpåverkanskategori analyseras. För en framtida analys skulle därför en mer fullständig livscykelanalys kunna genomföras. Social hållbarhet som kan relateras till bland annat kemikalieproduktion är svårt att kvantifiera. Denna faktor bör därför tas hänsyn till vid framtida utvidgad analys. / The aim of the study was to develop a model and define key figures in order to determine the carbon footprint of Norrvatten’s drinking water production and distribution, as well as analyse possible improvements. To generate the carbon footprint the study was developed from a life cycle assessment perspective, where the only environmental impact category considered was global warming. The system boundaries and methodology was determined through literature studies about carbon footprint and earlier studies about the environmental impact of drinking water production. Key figures where no site-specific data was available were made by literature studies as well as life cycle assessment databases. The results of Norrvatten’s carbon footprint 2014 showed that the production of chemicals used for the process contributed the most to the total carbon footprint. Aluminium sulphate and slacked lime had the most significant impact impacts out of all the chemicals, and contributed to approximately two thirds of the total carbon footprint. The source of electricity also had a big impact on the total result, where green energy and Swedish average electricity generated significantly lower carbon footprints. The results also showed that materials and generated waste contributed very little to the carbon footprint compared to chemicals, energy as well as transports. The most important possibilities for improvements that can be done during a shorter time span includes optimization of pumps and pumping strategy, as well as the dosage of chemicals. When considering longer time spans membrane technology and alternative agents for precipitation could improve the carbon footprint. However these methods need to be investigated further before they can be implemented. Using a carbon footprint as a tool to analyse environmental impacts can give a guideline to how continued work for improvements can be implemented. Nevertheless a carbon footprint is limited as only one environmental impact category is analysed. For further analysis of the environmental impact it is therefore suggested that a more complete life cycle assessment could be implemented. Social sustainability that can be related to for instance the production of chemicals is hard to quantify. Therefore this factor might need to be taken into consideration during an expanded future analysis.

Syftet med denna studie var att utveckla en modell och ta fram nyckeltal för generering av koldioxidavtrycket för Norrvattens dricksvattenproduktion och distribution. Studien skulle även ta fram förbättringsmöjligheter för minskad klimatpåverkan. Studien utgick från ett livscykelanalysperspektiv där endast miljöpåverkanskategorin global uppvärmning analyserades. Systemavgränsningar och metodik bestämdes genom litteraturstudier om koldioxidavtryck samt tidigare studier om miljöpåverkan från dricksvattenproduktion. För att ta fram utsläppsfaktorer användes litteraturstudier och livscykeldatabaser där specifika utsläppsfaktorer inte kunde fås. Genereringen av Norrvattens koldioxidavtryck 2014 visade att produktionen av förbrukade kemikalier hade störst påverkan på de totala växthusgasutsläppen. Av dessa kemikalier hade aluminiumsulfat och släckt kalk en betydande påverkan, då dessa tillsammans utgjorde två tredjedelar av koldioxidavtrycket. Resultaten visade även att avfall och material genererade ett betydligt lägre utsläpp än kemikalier, energi och transporter. Ursprung av elektricitet hade en stor påverkan på slutresultatet, där användning av grön el eller svensk medelel genererade betydligt lägre växthusgasutsläpp.   De viktigaste förbättringsmöjligheter som kan genomföras på kortare sikt inkluderar optimering av pumpar och pumpningsstrategi samt doseringsmängd av kemikalier. På längre sikt kan membranteknik, alternativa fällningskemikalier och reaktivering av aktivt kol vara aktuellt för att förbättra koldioxidavtrycket. Dessa behöver dock utvärderas ytterligare innan de skulle kunna implementeras. Koldioxidavtryck som metod för att utvärdera miljöpåverkan kan ge riktlinjer för fortsatt miljöarbete men är begränsad eftersom endast en miljöpåverkanskategori analyseras. För en framtida analys skulle därför en mer fullständig livscykelanalys kunna genomföras. Social hållbarhet som kan relateras till bland annat kemikalieproduktion är svårt att kvantifiera. Denna faktor bör därför tas hänsyn till vid framtida utvidgad analys.

I och med Sveriges åtaganden i Baltic Sea Action Plan (BSAP) och de miljökvalitetsnormer (MKN) som beskrivs i ramdirektivet för vatten kommer Käppalaverket sannolikt ställas inför strängare kväve- och fosforreningskrav. Käppala kan då bli tvungna att införa en ny processlösning t.ex. efterdenitrifikation och förfällning. Hur detta kommer att påverka det totala koldioxidavtrycket utreds i denna rapport. Tidigare har stora energiutredningar utförts på verket men aldrig har ett samlat koldioxidavtryck dokumenterats. En kartläggning över Käppalaverkets totala koldioxidavtryck 2011 gjordes för att skapa en referens för framtida modellering. Utvärderingen visade att Käppalaverkets totala koldioxidavtryck var 16 kg CO2,ek/pe, år. Ryaverket, som gjort en liknande utredning, hade ett totalt koldioxidavtryck runt noll. Det höga koldioxidavtrycket för Käppalaverket, jämfört med Ryaverket, beror framförallt på den höga lustgasemissionen från aktivslambassängen. Under hösten 2012 utfördes mätningar av lustgas för att få fram ett nyckeltal på bildad lustgas per reducerad kväve. Mätningarna visade på en relativt hög lusgasbildning 1,7 % bildad lustgas per reducerad kväve. För att ge svar på vad den nya processlösningen med strängare reningskrav skulle innebära för koldioxidavtrycket, kalibrerades och utvidgades den befintliga reningsverksmodellen Benchmark Simulation Model no.2 (BSM2). I utvidgningen av BSM2 inkluderades beskrivningar över hur Käppalas processer bidrar till koldioxidavtrycket. För att uppnå de nya reningskraven kan dagens fördenitrifikation kompletteras med en efterdenitrifikation och dagens simultanfällning ersättas med förfällning. Modellens biologi kalibrerades med två perioder, ett sommarflöde och ett höstflöde. Sedan simulerades 2011 för att ha ett referensvärde att jämföra framtida simuleringar med. Förfällning visade sig ge en ökad biogasproduktion som bidrog starkt till ett minskat avtryck. Däremot bidrog den ökade energiförbrukningen och lustgasemissionen i den biologiska reningen till ett ökat avtryck. Simuleringen med dagens rening gav ett koldioxidavtryck på cirka 14 kg CO2/pe, år och framtidens processlösning för ökad kväve- och fosforrening gav ett nästan dubbelt så stort avtryck, 26 kg CO2/pe, år. Kostnaden för den totala reningen uttryckt i koldioxidekvivalenter blir i framtiden 4,2 kg CO2/NRED mot dagens 2,5 kg CO2/NRED. En simulering av strängare reningskrav samt ökad flödesbelastning från dagens 440 000 pe till 700 000 pe visade på svårigheter att uppnå de nya reningskraven. Reningskraven kunde inte hållas under de högflödesperioder som uppkom under året på grund av slamflykt från eftersedimenteringarna. Utformningen av reningskraven är betydelsefull för branschen som helhet. Samtliga simuleringar visar svårigheter att hålla kvävekravet vid vårfloden. Det är därför av stor betydelse om kraven formuleras på årsbasis eller om de formuleras månadsvis för att reningsverken ska klara de nya kraven. / In accordance with the Baltic Sea Action Plan (BSAP) and the EU water framework directive the Käppala waste water treatment plant (WWTP) could face more stringent discharge limits for phosphorous and nitrogen. To meet these limits Käppala has to change the treatment process, for example implement pre-precipitation and post-denitrification. The effect of more stringent discharge limits on the carbon footprint has not been studied at Käppala WWTP and will be studied in this report. In 2011 a static summary of the carbon footprint was made and serves as a reference for modeling. The evaluation showed that the total carbon footprint of Käppala was approximately 16 kg CO2/pe, yr. At the Rya WWTP in Gothenburg a similar study indicated a carbon footprint of 0 kg CO2/pe, yr. The difference between Käppala WWTP and Rya WWTP is explained by the large nitrous oxide emission from the activated sludge process at Käppala WWTP. During autumn 2012 the nitrous oxide emission was measured in one treatment line at Käppala, in order to get a standard value to use in the model. The measurements showed that 1.7 % of the removed nitrogen was emitted as nitrous oxide gas. An existing model, Benchmark Simulation Model no.2 (BSM2), was extended to model the effect on the carbon footprint with a future process configuration due to more stringent discharge limits. Every process that affects the carbon footprint was described by equations to simulate the emissions from the different treatment processes regarding energy consumption, chemical consumption and transport. In order to meet the new demands, current biological and chemical water treatment with pre- denitrification and simultaneous precipitation was substituted with combined pre and post denitrification and pre precipitation. The calibration of the model was made for two periods in 2011. When the suggested process configuration, with post-denitrification and pre-precipitation, was implemented it showed that the pre- precipitation increased the production of biogas and therefore decreased the carbon footprint. However, the increased nitrous oxide emission and the increased energy consumption due to the more stringent limits resulted in an increased footprint. A simulation of existing and future process configuration showed that the total footprint would increase from approximately 14 kg CO2/pe, year to 26 kg CO2/pe, year. The cost for the extra nitrogen removal would increase from 2.5 kg CO2/NRED to 4.2 kg CO2/NRED. The simulations showed that more stringent limits and increased load from 440 000 pe to 700 000 pe could be met at “normal” flow. At wet weather flow however, the process became unstable with high concentrations of effluent organic nitrogen as a result. A big question for the industry is the design of these new limits for phosphorous and nitrogen. It is of great importance whether the new limits are based on a yearly or monthly average.

För att kunna nå de globala hållbarhetsmålen samt möta dagens och framtidens utsläppskrav av koldioxid behöver ny kunskap inom klimatpåverkan för avloppsreningsverk minskas. Svensk Vattens klimatberäkningsverktyg är tillgängligt för alla avloppsreingsverk och dricksvattenverk i Sverige. Genom att mata in mätdata från avloppsrneingsverk i klimatveräkningsverktyget kan en fingervisning kring hur omfattande avloppsreningssverket klimatpåverkan är samt var i processerna den största påverkan sker. Genom att arbeta med klimatveräkningsverktyget kan man hitta eventuella förbätttringsåtgärder för sitt avloppsreningsverk. Denna studie är gjord tillsammans med Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp (NSVA), Helsinborgs avloppsreningsverk, Öresundsverket. Genom att använda klimatberäkningsverktyget har Öresundsverket identifierat energianvändning och direkta emissioner av lustgas och metan som de stora posterna att prioritera i sitt framtida arbete mot klimatneutral drift. Att minska el- och energianvändning kan bestå i att exempelvis installera en gasmotor för att kunna producera egen el för internt bruk samt för värmeåtervinning. En annan förbättringsåtgärd är att köpa in lustgasmätare för att kunna mäta sina lustgasutsläpp och sedan kunna investera i hållbara lösningar för utsläppen. Studien tar också upp separat rejektvattenrening, Regenerative Thermal Oxidizer (RTO) och solceller som förbättringsåtgärder för Öresundsverket. Att vara klimatneutrala till år 2030 är NSVA och Öresundsverkets mål och för att nå dit är denna studie en bra grund att stå på inför fortsatt framtida arbete.

FN:s medlemsländer har enats om 17 Globala mål för Hållbar Utveckling tillsammans med delmål som skall uppnås före år 2030. Mål nummer 13 är att bekämpa klimatförändringen och dess effekter med delmålet att hålla den globala temperaturhöjningen under 2 grader Celsius. En nödvändig åtgärd för att uppnå målet är att medlemsländerna måste minska sina utsläpp av växthusgaser i atmosfären. Matkonsumtion utgör en dryg fjärdedel av Sveriges totala utsläpp och för att delmålet skall uppnås år 2030 måste strategier för att minska utsläppen införas. Idag används strategier inom e-handel för att få besökare att handla mer, men framför allt för att öka antalet genomförda köp. När en användare utför en handling eller fattar ett beslut som överensstämmer med e-handelsföretagets mål, till exempel när användaren genomför ett köp på e-handelsplatsen, kallas det för konvertering. Studien ämnar till att undersöka hur konverteringsstrategier kan tillämpas för att få konsumenter att ta hållbara beslut och bli medvetna om sitt individuella koldioxidavtryck. Den empiriska undersökningen bestod av en kvantitativ enkät och kvalitativa användartester. I enkäten fick de deltagande resonera och svara på frågor kring ett scenario där en konsument erbjuds att klimatkompensera för ett köp på en e-handelsplats för livsmedel. Enkätens resultat gav en bild av vilka faktorer som kan orsaka känslorna “Fear, Uncertainty and Doubt” - rädsla, osäkerhet och tveksamhet. I denna uppsats kallas dessa känslor FUD:ar. Syftet med enkäten var också att ge en överblick av attityd kring och kunskap om koldioxidavtryck och klimatkompensation i Sverige. Utifrån enkätsvaren utformades en testmiljö bestående av webbsidan Mathem.se, en svensk e-handelsplats för livsmedel, där en “div”, ett block på en webbsida, integrerades. Div:en innehöll ett tillval för klimatkompensation. Designen av div:en och testmiljön avsåg att bemöta FUD:arna. Testmiljön användes slutligen i de kvalitativa användartesterna där deltagarna interagerade med tillvalet i ett scenario där de skulle genomföra ett köp. Analys av resultatet visade att det var relevant för deltagarna i studien att minska sitt individuella koldioxidavtryck. Analysen visade även att metoden som användes för att uppnå ett minskat koldioxidavtryck, i detta fall genom klimatkompensation, var mindre viktigt. / The UN member countries have during 2015 agreed on 17 Global Goals for Sustainable Development together with aims over a 15-year plan for all member countries. Goal number 13 is to take urgent action to combat climate change and its impacts and by 2030 keep the global temperature rise below 2 degrees centigrade. One necessary action to meet this goal is for the member countries to lower their greenhouse gas emissions into the atmosphere. Food consumption accounts for just over a quarter of Sweden's total emissions and for the aim to be met by 2030, actionable strategies must be implemented. Today, e-commerce strategies are used to make visitors trade more, but above all to increase the number of purchases made. When a user performs an act, or makes a decision that is in accordance with the e-commerce company's goal, such as conducting a purchase at the e-commerce site, a so-called conversion takes place. This study aims to investigate how conversion strategies can be applied to encourage consumers to make sustainable decisions and become aware of their individual carbon footprint. The empirical survey consisted of a quantitative survey and qualitative user tests. In the survey, participants responded to questions about a scenario where a consumer is offered to buy carbon offsets to compensate for a purchase at an e-commerce site for groceries. The results of the survey gave a picture of what factors that could cause the feelings Fear, Uncertainty and Doubt. In this paper, the feelings are referred to as FUD’s. The purpose of the survey was also to provide an overview of people in Sweden's attitude towards and awareness of carbon footprint and carbon offsetting. Based on the survey results, a "div"- block-level portion of a web-site, was developed containing a carbon offsetting option for consumers. The div was integrated into a test environment consisting of the website Mathem.se, a Swedish e-commerce site for groceries. The design of the div and the test environment aimed to treat and respond the identified FUD’s. The test environment was later used in the qualitative user tests where the participants interacted with the carbon offsetting option. It was made in a scenario where the participant was making a purchase. Analysis of the results showed that it was relevant for the participants in the study to reduce their individual carbon footprint. The analysis also concluded that the method of doing it, in this case by purchase carbon offsets, was on the other hand less important.

Food is today one of the big criminals in greenhouse gas emissions and to be able to reach the climate goals we need to cut down on food with high carbon footprints. The focus of this study is on how direct information with the help of ICT could be used to increase people's knowledge about carbon footprints of food and their motivation to choose food with low carbon footprints. For this study a digital shopping list was developed in the form of a web application adapted for mobile devices that presented carbon footprints of different food. During a two week long test period a group of 38 participants used this web application as their shopping list. They also filled out forms focused on knowledge and motivation before, during and after the test period. The fundamental theory that is used in this study is The Behavior Change Wheel. The results showed a significant increase in knowledge about carbon footprints of different food, both for food that the participants had been exposed to and those they had not been exposed to during the test period. The use of the web application resulted in a general increase in knowledge about carbon footprints of food with a strong effect size of 1,078. The result did though show that the web application didn’t have as big impact on the participants motivation when 51 % of the participants felt a low motivation to change or take away food from their shopping list because of the carbon footprint. Six persons changed or took away food with, what they thought had, a high carbon footprint. These were 9 % of all purchases that were made during the test period. The main reason why the participants didn’t change or take away food was that they thought the carbon footprint of their shopping list already was low. Other reasons were that they had hard time finding substitutes for the food with high carbon footprints and that they didn’t have the time. This study’s primary focus is on how changes in people’s knowledge and motivation affect behavior. However, the study is too short to draw any conclusions about behavior change. / Livsmedel står idag för en stor del av de globala koldioxidutsläppen och för att nå klimatmålen behöver vi dra ner på livsmedel med för höga koldioxidavtryck. Denna studie fokuserar på hur direkt information med hjälp av IKT kan användas för att öka personers kunskap angående matvarors klimatpåverkan samt deras motivation till att välja mer koldioxidsnåla livsmedel. För studien utvecklades en digital inköpslista i form av en webbapplikation anpassad till mobila enheter som presenterar matvarors koldioxidavtryck. En grupp på 38 deltagare fick under en två veckor lång period använda webbapplikationen som inköpslista. De fick också besvara enkäter som fokuserade på testpersonernas kunskap samt motivation innan, under samt efter testperioden. Den grundläggande teorin för studien består primärt av The Behaviour Change Wheel. Resultatet visade en signifikant kunskapsökning angående matvarors koldioxidavtryck, både för de varor testpersonerna exponerats för men även för de varor de inte exponerades för under testperioden. Användningen av webbapplikationen ledde till en generell ökning i kunskap angående matvarors klimatpåverkan med en stark effektstorlek på 1,078. Resultatet visade dock att webbapplikationen inte hade en lika stor inverkan på deltagarnas motivation då 51 % av deltagarna kände en låg motivation till att byta ut eller ta bort matvaror från deras inköpslista pga. koldioxidavtryck. Sex personer bytte ut eller tog bort varor med, vad de ansåg som, ett för högt koldioxidavtryck. Dessa var 9 % av alla inköp som gjordes under testperioden. Den främsta anledningen till att personer inte bytte ut eller tog bort några varor var främst för att de tyckte att deras varor redan hade låga koldioxidavtryck. Andra anledningar var att de hade svårt att hitta substitut för de varorna med höga koldioxidavtryck samt att de inte hade tid. Denna studie fokuserar främst på hur förändringar hos personers kunskap samt motivation påverkar beteende. Dock är studien i sig för kort för att kunna dra några slutsatser angående bestående beteendeförändringar.

Under de senaste 35 åren har en förändring skett inom branschen med service och reparationer av elektriska motorer, där nu allt färre omlindningar och reparationer genomförs. Antalet aktörer i branschen minskar successivt, och under de senaste 10–15 åren har sammanslagningar av flera mindre verkstäder inneburit att ett fåtal företag numera dominerar marknaden. Mindre verkstäder som håller kvar omlindningar som huvudsysselsättning går i graven, och det blir allt viktigare med förebyggande underhåll och statuskontroller. De reparationer och omlindningar som fortfarande görs behöver numera allt som oftast prioriteras och färdigställas så fort det går, då reservmotorer hos kund blir mer och mer sällsynta. Ett uttryck som används för att beskriva konkurrenssituationen lyder enligt följande: - ”De värsta konkurrenterna är inte andra verkstäder, det är nyförsäljning”.Flera industrier går alltmer mot ett ökat ”slit-och-släng”-tankesätt när det kommer till reparation alternativt nyköp av elmotorer, och ur ett ekonomiskt perspektiv kan detta ofta motiveras. Få studier tar hänsyn till miljöaspekten av detta tillvägagångssätt, och denna utredning belyser vilka konsekvenser dessa beslut kan få ur ett strikt miljömässigt perspektiv. Frågeställningen lyder:   Ur ett strikt miljömässigt samt cirkulärekonomiskt perspektiv, när är det motiverat att ersätta en befintlig reparerbar motor mot en nytillverkad?Genom att intervjua tillverkare av elmotorer och kombinera detta med en dokumentstudie har beräkningar av koldioxidavtrycket för ett antal scenarier genomförts. Resultaten visar att utsläppsbesparingar som erhålls vid uppgradering till en ny och mer effektiv motor inte nödvändigtvis hinner kompensera koldioxidavtrycket som uppstår vid tillverkning. Tiden för koldioxidkompensering varierar mellan 0,3–198,7 år beroende på motoreffekt, förbättring av verkningsgrad och elektricitetsmix. Utredningen visar däremot att koldioxidavtrycket som uppstår vid tillverkning av en ny elmotor utgör en liten del av de totala utsläppen som uppstår under hela dess livstid, och att det finns förbättringar av systemet i helhet att ha i åtanke innan motorns verkningsgrad bör prioriteras. Nästa steg i arbetet mot en bättre och mer användbar lösning kan vara att genomföra uppdaterade livscykelanalyser på plats hos större motortillverkare i Europa.  Sammanfattningsvis kan företag verksamma inom reparation och underhåll av elmotorer inte övervinna konkurrensfrågan enbart med den nya kunskap som denna utredning bidrar med. Däremot finns det potential i att genomföra en liknande utredning med fokus på resursförbrukning i stället för koldioxidavtryck. En sådan typ av utredning kan potentiellt användas som argument för att reparation och underhåll bör prioriteras högre än vad det gör i dagsläget. / In the past 35 years, a change can be seen within service and maintenance industry for electric motors. The number of repairs is steadily declining, and several company fusions in the past 10–15 years has led to a situation where a few larger companies now hold a majority of the market shares. Small companies that try to maintain repairs and re-wiring of electrical motors as their main activities are slowly dying, and a shift toward preventive maintenance and status checks is often necessary. Repairs and re-wirings that are still wanted by the process industry often needs to be completed on short notice, due to the declining number of spare motors available at interested companies. An expression that is often used to explain the situation goes as follows:  - “The biggest competitors are not other workshops; it is retailers of new motors”.It is now in many scenarios common to purchase a new motor when an existing one needs repair, and with an economic aspect in mind this can often be motivated. Few studies have taken the environmental aspect of this “wear and tear”-mindset into consideration. For this reason, this study showcases the consequences these decisions can have from a strict environmental perspective. By conducting interviews with manufacturers and combining this with the results of a document study, calculations for the carbon footprint in a number of scenarios has been made.  The results show that the potential carbon footprint saved with a common upgrade varies from 0,3–198,7 years, depending on the power rating, improvement in efficiency and what electricity mix is used during the usage phase. Results also show that the carbon footprint during the manufacturing phase is low in comparison to the usage phase, as well as the importance of improving the whole system before focus is directed to motor efficiency. The next step in this work could be to conduct updated life-cycle analysis for various manufacturers in Europe.  In conclusion, companies with a heavy focus on repair and maintenance of induction motors cannot use the results of this report as an important argument for why repair and maintenance should be prioritized over purchasing a new motor. However, conducting a similar investigation regarding resource depletion instead of carbon footprint could potentially result in valid arguments for repairing a motor over purchasing a new motor.

As the use of digital goods and services has rapidly become extensive in many companies, there is increasing awareness and concern about the environmental impact of these digital practices, especially as there is a continuing trend towards digitalization and technology improvement in most companies. However, it can be hard to precisely assess how detrimental these practices are to the environment because existing literature often relies on assumptions which may not generalize well to the context of a specific company. In order to enable companies to mitigate the negative impact of their IT practices, we provide a method for fusing internal data (inventories, consumption indicators, etc) with external data (general or aggregated figures of environmental footprint), such that it can be easily extended to different types of companies and environmental issues. Based on this method, we present an assessment of the carbon footprint of the digital practices of a large French insurance company and formulate recommendations aiming to limit it. We find that a large majority of the company’s digital carbon footprint comes from the production of the devices, while electricity consumption occupies only a small part of it. Moreover, the impact of prints, which comes mostly from paper production, is significant. This is why we strongly encourage measures aiming to extend the lifetime of devices and to decrease the consumption of paper. / Eftersom användningen av digitala varor och tjänster snabbt har blivit omfattande i många företag finns det en ökad medvetenhet och oro för miljöpåverkan från dessa digitala verksamheter, särskilt som det finns en fortsatt ökande trend mot digitalisering och utveckling av teknologier i de flesta företag. Det kan vara svårt att exakt bedöma hur skadliga dessa verksamheter är för miljön eftersom befintlig litteratur ofta bygger på antaganden som kanske inte generaliseras väl i kontexten av specifikt företags verksamhet. För att företagen ska kunna minska de negativa effekterna av sina IT- verksamheter föreslår vi en metod för att kombinera internt data (inventeringar, förbrukningsindikatorer, osv) med externt data (övergripande eller aggregerade siffror för miljöavtryck), så att den metoden lätt kan utvidgas till olika typer av företag och miljöfrågor. Vi använder den föreslagna metoden för att presentera en bedömning av koldioxidavtrycket från den digitala verksamheten i ett stort franskt försäkringsbolag och formulerar rekommendationer för att begränsa det. Vi finner att en stor majoritet av företagets digitala koldioxidavtryck kommer från tillverkningen av enheterna, medan elförbrukningen endast utgör en liten del av det. Dessutom är påverkan från utskrifter, som främst kommer från pappersproduktion, betydande. Därför uppmuntrar vi starkt åtgärder som syftar till att förlänga enheternas livslängd och minska pappersförbrukningen.

Global Warming is accelerated by human activity since the industrial revolution. We are currently experiencing the 4th industrial revolution with recent breakthroughs and rapid developments in digitalization, Industry 4.0 and Internet of Things (IoT). The environmental impact of the information and communication technology (ICT) industry will increase up to 3.9 % of the global environmental impact by 2030. At the same time, ICT products are able to avoid environmental impacts by almost ten times their impact. The ICT industry is undergoing a transformation influenced by scientific research and industry standards initiatives that support developments of European policies and directives, as well as increasing user demand for environmentally friendly products. As a consequence, companies are required to account and report environmental impacts along their value chain and reduce impacts by implementing environmentally conscious design such as EcoDesign.  However, integration among companies in the sector is insufficient. This is partly due to the complexity and lack of experience in accounting and reporting greenhouse gas emissions and implementing EcoDesign tools. Additionally, research on the life cycle environmental impacts of ICT companies and products is limited. Therefore, this study aims to minimize the gap between research and practice by assessing the carbon footprint of an Internet Service Provider (ISP), calculating the carbon footprint of a residential router from a life cycle perspective and exploring reduction potentials through the application of EcoDesign.  The assessment of the value chain carbon footprint of the ISP identifies that roughly 74 % is attributed to the so called indirect emissions (Scope 3), in particular category 3.11, the use of products. This is also reflected in the carbon footprint of the router. Since it is constantly in operation mode, the use phase causes up to 90 % of its carbon footprint. Different carbon footprint reduction scenarios are explored, showing that reductions are achieved through the use of new manufacturing methods, recycled materials, low-power technology, green electricity and changes in user behavior. It is concluded that EcoDesign is useful to reduce the carbon footprint of a residential router and Scope 3 of an ISP. Therefore, companies in the ICT industry that aim to reduce their carbon footprint are advised to use EcoDesign in combination with complementary environmental impact assessment tools. / Den globala uppvärmningen påskyndas av mänsklig aktivitet sedan den industriella revolutionen. Vi upplever för närvarande den fjärde industriella revolutionen med de senaste genombrotten och den snabba utvecklingen inom digitalisering, industri 4.0 och „sakernas internet“. Miljöpåverkan från informations- och kommunikationsteknikindustrin (IKT) kommer att öka upp till 3,9 % av den globala miljöpåverkan fram till 2030. Samtidigt kan IKT- produkterna undvika miljöpåverkan med nästan tio gånger sin påverkan. IKT-industrin genomgår en omvandling som påverkas av vetenskaplig forskning och initiativ för industristandarder som stöder utvecklingen av EU:s politik och direktiv, samt av den ökande efterfrågan på miljövänliga produkter. Som en följd av detta måste företagen redovisa och rapportera miljöpåverkan längs hela värdekedjan och minska påverkan genom att införa miljömedveten design, t.ex. ekodesign.  Integrationen mellan företagen i sektorn är dock otillräcklig. Detta beror delvis på komplexiteten och bristen på erfarenhet när det gäller redovisning och rapportering av växthusgasutsläpp och genomförande av EcoDesign-verktyg. Dessutom är forskningen om IKT-produkters miljöpåverkan under hela livscykeln begränsad. Denna studie syftar därför till att minska klyftan mellan forskning och praktik genom att bedöma koldioxidavtrycket hos en Internetleverantör, beräkna koldioxidavtrycket hos en router för hushållsbruk ur ett livscykelperspektiv och undersöka möjligheterna till minskning genom tillämpning av EcoDesign.  Bedömningen av Internetleverantörens koldioxidavtryck i värdekedjan visade att 74 % av koldioxidutsläppen hänförs till de så kallade indirekta utsläppen (scope 3), särskilt kategori 3.11, användning av produkter. Detta återspeglas också i routerns koldioxidavtryck. Eftersom den ständigt är i drift är det användningsfasen som står för upp till 90 % av dess koldioxidavtryck. Olika scenarier för att minska koldioxidavtrycket undersöks och visar att minskningar kan uppnås genom användning av nya tillverkningsmetoder, återvunnet material, energisnål teknik, grön el och förändringar i användarnas beteende. Slutsatsen är att EcoDesign är användbart för att minska koldioxidavtrycket från en router för bostäder och Scope 3 för en internetleverantör. Därför rekommenderas företag inom IKT-branschen som vill minska sitt koldioxidavtryck att använda EcoDesign i kombination med andra verktyg för miljökonsekvensbedömning.

Det kommer krävas en stor förändring för att uppnå målen för Parisavtalet. Ett av dessa mål för år 2050 är att det genomsnittliga utsläppen per person ska vara så långt under 1 ton CO2e som möjligt. År 2019 stod medelsvenskens utsläpp enbart från transport för ungefär 1,7 ton CO2e. Klimatkalkylatorer kan användas för att beräkna en individ eller företags koldioxidavtryck. Några klimatkalkylatorer, exempelvis Svalna och Habits, har adderat sociala jämförelser i form av grupper. Vissa argumenterar för att sociala jämförelser i klimatkalkylatorer är lovande för att främja miljövänligt beteende, men det måste undersökas ytterligare. Syftet med denna studie är att undersöka hur man, för avtrycket från transport, kan addera sociala jämförelser till klimatkalkylatorer. Rent praktiskt undersökte vi fyra underfrågor: hållbarhetsintresserade personers inställning till att få veta sitt koldioxidavtryck från transport, deras inställning till att jämföra det avtrycket med andra, vad inställningen grundar sig på och vad som påverkar den. I denna kvalitativa studie deltog 9 hållbarhetsintresserade personer i semistrukturerade intervjuer. Under intervjuerna beräknades deltagarnas koldioxidavtryck från transport med en klimatkalkylator och sedan visades 3 skisser med förslag på hur jämförelserna av koldioxidavtryck skulle kunna se ut. Därefter bearbetades datan från intervjuerna med hjälp av en innehållsanalys. Resultatet från studien visade bland annat på att hela koldioxidavtrycket var mer intressant att ta reda på än enbart från kategorin transport. Intresset hos deltagarna grundade sig i att öka medvetenheten om sitt avtryck. Det fanns ett intresse hos deltagarna att jämföra sig med andra. Även detta grundade sig i att öka medvetenheten om sitt avtryck men också inspirera andra till att minska det. Det som påverkade inställningen var exempelvis detaljnivån på koldioxidavtrycket som jämförs, med vem man jämför sig med och hur man ligger till jämfört med snittet, vilket förhöll sig individuellt hos deltagarna. / It will require a great change to achieve the goals of the Paris Agreement. One of these goals is that by 2050 the average emissions of CO2e per person should be well below 1 ton. In 2019, the average Swede´s emissions from transport alone accounted for approximately 1,7 tons of CO2e. Carbon footprint calculators can be used to calculate an individual’s or company’s carbon footprint. Some calculators, for example Svalna1 and Habits2, have added social comparisons in the form of groups. Some argue that social comparisons in carbon footprint calculators are promising in promoting pro-environmental behaviour but it needs to be further investigated. The purpose of this study is to investigate how, for the carbon footprint of transport, one can add social comparisons to climate calculators. In practical terms, we examined four sub-questions: the attitude of people interested in sustainability towards finding out their carbon footprint from transport, their attitude towards comparing that footprint with others, what influences the attitude and what it’s based on. In this qualitative study, 9 people interested in sustainability participated in semi-structured interviews. During the interviews the participants' carbon footprints from transport were calculated, then 3 sketches with suggestions on what social comparisons of carbon footprint could look like were shown. The data gathered from the interviews were then processed using a content analysis. The results from the study showed, among other things, that the entire carbon footprint was more interesting to find out than just from the transport category. The participants’ interests were based on increasing their own awareness of their emissions. The participants showed interest in comparing their emissions with others. This too was based on increasing their own awareness of their emissions but also a desire to inspire others to reduce theirs. What affected the attitude was, for instance, the level of detail in the carbon footprint compared, with whom you compare with and how much they emitted compared to the average. The opinions regarding this were individual among the participants.