Denna studies övergripande syfte är att bidra med kunskap om specialpedagogens roll i skolutveckling genom sitt uppdrag som kvalificerad samtalspartner i handledning, samt vilka hinder och möjligheter de möter i sin handledande praktik. Studiens teoretiska ramverk är teorin om praktikarkitekturer och begreppen talandet, görandet och relaterandet används som ett teoretiskt ramverk genom hela studien. Studiens metod är av kvalitativ karaktär och vår empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger verksamma från förskolan till gymnasiet. Vårt resultat visar att förutsättningar för handledning kan skapas genom att kommunicera syfte, mål, förväntningar och roller med de handledda vilket skapar goda förutsättningar för specialpedagoger att bedriva skolutveckling. Faktorer som vårt resultat visar påverkar specialpedagogens handledande roll i skolutveckling är förutsättningar för tid, förståelse för begreppet handledning, samarbete med skolledning och klargörande av förväntningar. Resultatet visar att specialpedagoger använder stor del av sin tid till att bedriva kvalificerade samtal och kompetens om hur dessa samtal ska genomföras lyfts fram. Samtliga specialpedagoger uppfattar att de i kvalificerade samtal förväntas vara experter vilket påverkar dem om samtalen antar en rådgivande eller reflekterande form. Förväntningar på specialpedagogens roll i skolsystemet påverkar och påverkas av relationella arrangemang, göranden samt hur man talar om handledningens syfte i skolans organisation i ett förebyggande och främjande arbete. Forskningsläget gällande den specialpedagogiska handledningen visar att ämnet är komplext och att begreppet handledning får olika betydelser i olika sammanhang. I högskoleförordningen står att specialpedagogen ska vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda. Då begreppet handledning ej står tydligt framskrivet i högskoleförordningen skapar det en otydlighet vilket medför att det skapas motsägelsefulla krav på specialpedagogen. Praktikens oklarheter om specialpedagogens roll som kvalificerad samtalspartner påverkar således det nödvändiga samarbetet mellan pedagoger och skolledare.

Syftet med vår studie är att undersöka hur en grupp kartläggare; specialpedagoger, talpedagoger, logopeder och psykologer uppfattar ansvariga pedagogers mottagande och intresse för den information som en kartläggning kan ge. Det är vid själva överlämnandet som studiens fokus ligger. Studien ger en översikt av tidigare forskning om En skola för alla, kartläggning, åtgärdsprogram, bemötande lärandemiljö och organisation, interaktion och handledning. Genom att intervjua tretton kartläggare har vi sökt svar på vilka framgångsfaktorer som är viktiga för att skapa ett konstruktivt mottagande av kartläggningen; en utvecklande, interagerande arbetsprocess som leder kartläggningen till utveckling för den kartlagda eleven. Studiens resultat pekar på att kunskapen och insikten om lärandet, bemötandet är avgörande för hur en organisation skall kunna skapa skolutveckling som leder till En skola föra alla. Kunskaper om olika förhållningssätt för att inte ha ett exkluderande förhållningssätt, där eleven ses som tärande utan ett inkluderande, där eleven ses som närande, visar studien är kärnan i En skola för alla som då genomsyras av en god lärandemiljö. Studien visar också att det i och med överlämnandet av kartläggningen krävs planerad handledning från överlämnaren till mottagaren för att kartläggningens resultat ska leda till utveckling för eleven.

Den här studien beskriver kritiska händelser och vad som påverkat läroprocessen i en reflektionsgrupp för ledarstöd, ett samverkansprojekt mellan två olika förvaltningar och landstinget i en medelstor svensk stad. Åtta erfarna chefer från olika arbetsplatser träffades vid sju tillfällen under perioden nov 2004 – juni 2005 under ledning av en processledare. Det övergripande syftet med studien är att ur deltagarperspektiv belysa och analysera processen i kompetensutvecklingsinsatsen och söka svar på vilka brytpunkter deltagarna upplevt i termer av stödjande och hindrande händelser under läroprocessens gång samt vilka effekter av kompetensutvecklingen deltagarna själv ser i sin profession som ledare i den dagliga praktiken. Studien har en kvalitativ ansats och kritiska-händelse-metoden, CIT (Critical Incident Technique) har använts för att samla in och analysera data. Åtta djupintervjuer med samtliga deltagare och en djupintervju med processledaren har legat till grund för analysen, som resulterade i sju kategorier; Engagemanget och motivationen, Tryggheten, Kommunikationen och interaktionen, Perspektivvidgandet, Samhörighetskänslan, Energitappet och Självkänslan. Följande slutsatser mynnar i studien ut i en diskussion mot bakgrund av teorier om lärande och då i synnerhet vuxnas lärande; – Den strategiska styrningen av kompetensutvecklingsprogrammet har öppnat lärandeporten och lagt grunden för deltagarnas motivation – Det operativa ledarskapet har haft mycket stor betydelse för lärprocessen och skapat förutsättningar för kommunikationen, kunskapsutbytet och därmed kunskapsbildningen. – De respektfulla relationerna i gruppen har gett en känsla av samhörighet, som i sin tur legat till grund för det viktiga erfarenhetsutbytet i kunskapsbildningen – Reflektionsgruppen har bidragit till autonomi

<p>Den här studien beskriver kritiska händelser och vad som påverkat läroprocessen i en reflektionsgrupp för ledarstöd, ett samverkansprojekt mellan två olika förvaltningar och landstinget i en medelstor svensk stad. Åtta erfarna chefer från olika arbetsplatser träffades vid sju tillfällen under perioden nov 2004 – juni 2005 under ledning av en processledare. Det övergripande syftet med studien är att ur deltagarperspektiv belysa och analysera processen i kompetensutvecklingsinsatsen och söka svar på vilka brytpunkter deltagarna upplevt i termer av stödjande och hindrande händelser under läroprocessens gång samt vilka effekter av kompetensutvecklingen deltagarna själv ser i sin profession som ledare i den dagliga praktiken.</p><p>Studien har en kvalitativ ansats och kritiska-händelse-metoden, CIT (Critical Incident Technique) har använts för att samla in och analysera data. Åtta djupintervjuer med samtliga deltagare och en djupintervju med processledaren har legat till grund för analysen, som resulterade i sju kategorier; Engagemanget och motivationen, Tryggheten, Kommunikationen och interaktionen, Perspektivvidgandet, Samhörighetskänslan, Energitappet och Självkänslan.</p><p>Följande slutsatser mynnar i studien ut i en diskussion mot bakgrund av teorier om lärande och då i synnerhet vuxnas lärande;</p><p>– Den strategiska styrningen av kompetensutvecklingsprogrammet har öppnat lärandeporten och lagt grunden för deltagarnas motivation</p><p>– Det operativa ledarskapet har haft mycket stor betydelse för lärprocessen och skapat förutsättningar för kommunikationen, kunskapsutbytet och därmed kunskapsbildningen.</p><p>– De respektfulla relationerna i gruppen har gett en känsla av samhörighet, som i sin tur legat till grund för det viktiga erfarenhetsutbytet i kunskapsbildningen</p><p>– Reflektionsgruppen har bidragit till autonomi</p>

Syftet med föreliggande litteraturstudie var att med en kvalitativ ansats belysa kollegial handledning med de hinder och möjligheter som finns med denna handledning, men även undersöka hur man inom skolan använder sig av kollegial handledning. För att få en förförståelse för bakgrunden och den historia som kan finnas till kollegial handledning, så ges en förklaring som kan visa på hur denna handledning uppkommit och utvecklats över tid. Efter sökning från år 2000 och fram i olika databaser, så påträffades och valdes fyra avhandlingar vilka alla behandlar kollegial handledning inom skolan. Dessa vilka utgör empirin för studien, tar upp olika aktörer inom skolan (skolledare, handledare, lärare samt förskollärare), och deras syn på kollegial handledning. Efter bearbetning och analys framträdde en bild av hur skolor kan använda sig av kollegial handledning, men även tre gemensamma hinder och lika många möjligheter. Kollegial handledning visar sig vara en relativt ny företeelse, och har mer och mer blivit ett reflekterande och kompetenshöjande arbetssätt för pedagoger, handledare samt skolledare inom skola och förskola att använda sig av i arbetet med skolutveckling. Resultatet visar att man kan använda sig av kollegial handledning på olika sätt. Men att det även finns olika hinder och möjligheter. Avhandlingarnas gemensamma hinder och som sedan tas upp i underrubriker är Tid och rum, Skolledning och även Handledaren. De möjligheter som hittades i avhandlingarna, och som även de presenteras i underrubriker är Reflektion, Kompetensutveckling samt Skolutveckling.  Dessa olika hinder och möjligheter kan användas i och med skolutveckling, samt för att höja lärarnas kompetens. Handledaren och även skolledaren är viktiga för att både införa och genomföra kollegial handledning, men även för att på olika vis ge utrymme för dessa reflekterande samtal.

Sammanfattning/abstractKollegial handledning i yrkespraktiken - en intervjustudie med några nyutbildade speciallärare. Collegial Coaching in the Profession - a Study of Interviews with newly qualified Special Need Teachers. Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap. Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragStudien kan ses som vägledande i det specialpedagogiska arbetet kring kollegial lärande och skolutveckling. Speciallärarna har en viktig roll utifrån sin fördjupade kompetens. Kollegial handledning och förebyggande specialpedagogiskt arbete bör tydliggöras grundligt i hela organisationen för bäst effekt.Syfte och frågeställningarDenna studie har som syfte att studera nyutbildade speciallärares tankar och uppfattningar inom specialiseringen språk-, läs- och skriv. Studiens undersökning riktas mot att diskutera ett av speciallärarutbildningens utbildningsmål, kollegial handledning utifrån vad de har för upplevelser om hur deras kompetens tas till vara i yrkespraktiken, samt hur deras kompetens utnyttjas mot bakgrund av de allmänna råden om extra anpassningar och för elever i behov av särskilt stöd. Hur upplever nyutbildade speciallärare med inriktning språk-, läs- och skriv att deras kompetens inom kollegial handledning tas tillvara i yrkespraktiken?Hur upplever nyutbildade speciallärare med inriktning språk-, läs- och skriv att deras kompetens utnyttjas mot bakgrund av de allmänna råden om extra anpassningar och för elver i behov av särskilt stöd?TeoriStudien anknyter till det systemteoretiska perspektivet, det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet.MetodStudien har en fenomenologisk ansats och utgår från hermeneutik genom att forskaren tolkar information för att få en större förståelse för det undersökta. Metoden syftar till att beskriva och förklara den information som synliggörs. Detta är en kvalitativ studie och undersökningarna genomförs med hjälp av halvstrukturerade intervjuer.ResultatI studien framträder resultat inom två områden. De tyder på att speciallärarna i studien anser att deras kompetens tas tillvara i yrkespraktiken. Det betonas av samtliga speciallärare i studien och bekräftas också i tidigare forskning. Det framkommer att speciallärarnas förutsättningar varierar. Det beror på skolans specialpedagogiska vision, nivåer av samarbeten, relationer och nätverk. Vidare framkom att normkritik utgör ett hinder i arbetet med kollegial handledning. Det framkom svårigheter i det kategoriska perspektivet och i det relationella perspektivet. Bättre nivåer av styrning från makronivå till mikronivå ger effekter på deras förutsättningar. I arbetet med extra anpassningar finns ett utvecklingsbehov på organisationsnivå.ImplikationerSpeciallärare ska enligt examensförordning kunna leda, följa upp och utvärdera pedagogiskt utvecklingsarbete utifrån sin ämnesspecialisering och utifrån en likvärdig utbildning. Detta kräver att verksamhetens specialpedagogiska vision tydliggörs från skolledningen genom diskussion runt hur skolans speciallärare ska utnyttjas utifrån sina fördjupade kunskaper. Likvärdighetsuppdraget behöver tydliggöras i hela organisationen. Normkritik utgör ett hinder liksom en avsaknad av nätverk och samarbete. Samarbete underlättar förändringsarbete.SlutsatsSpeciallärare ska fungera i den inre organisationen och bidra med sin syn på det kategoriska och det relatioella perspektivet. Speciallärarna ska prioritera kollegial handledning utifrån sitt ansvar . Det specialpedagogiska visionen måste synliggöras i verksamheten och tydliggöra speciallärarnas roll och funktion genom att ledningen belyser och tydliggör en arbetsbeskrivning. Ledningen bör prioritera normkritiska diskussioner och utbildning inom sin verksamhet för att utveckla personalens kunskaper. Speciallärare är beroende av samarbetspartners och nätverk för att stärka arbetet.