Bakgrund: Allt fler människor diagnostiseras med diabetes typ 2 i Sverige, många av dessa återfinns i kommunal hälso- och sjukvård. Det finns ett stort behov av att motivera dessa patienter till livsstilsförändringar för att uppnå god hälsa. Distriktssköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård behöver arbeta hälsofrämjande och förebyggande. De behöver även kunna motivera patienter med diabetes typ 2 till livsstilsförändringar för att förbättra omvårdnaden och motverka komplikationer. Syfte: Att beskriva kommunala distriktssköterskors erfarenheter av att motivera till livsstilsförändringar för patienter med diabetes typ 2. Metod: Studien har genomförts utifrån kvalitativ metod med ett induktivt förhållningssätt. Data insamlades genom två semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med totalt nio distriktssköterskor yrkesverksamma inom kommunal hälso- och sjukvård. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; Olika strategier krävs i motivationsarbetet, faktorer som kan ha betydelse för motivationsarbetet och en känsla av att göra skillnad med motivationsarbetet. Slutsats: Som distriktssköterska inom kommunal hälso- och sjukvård är det viktigt att motivera till livsstilsförändringar för patienter som har diabetes typ 2 genom att vara lyhörd och respektfull mot patienten. Ett gott samarbete med patient, närstående och andra yrkesprofessioner kan vara nyckeln för att kunna motivera patienten till att göra en livsstilsförändring.

Demenssjukdomen är en globalt ökande sjukdom med betydande påverkan på individer. I Sverige drabbas 130.000–150.000 personer med 20.000–25.000 nya insjuknanden varje år. Demenssjukdom börjar med försämring av kognitiva förmågor som gradvis på verkarminnet, intellektuella färdigheter som språk, tidsuppfattning och omdöme. Demens har ingen bot, vård fokuserar på livskvalitet, och beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) kan hanteras med personcentrerad omvårdnad. Studiens syfte är att beskriva distriktsköterskors erfarenheter av personcentrerad demensvård inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod valdes kvalitativ induktiv insats. Studien är baserad på semistrukturerade intervjuer där deltog tio distriktssköterskor och två av dem genomgått fördjupade utbildningar i demensvård. Analysarbetet har utförts med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom de tre huvudkategorierna; Strategier för att träda in i personens livsvärld, Att skapa partnerskap och trygghet och Möjligheter och hinder i strävan att ge en personcentrerad vård. Distriktssköterskorna och demensspecialister beskriver hur viktig det är att jobba patientcentrerad inom demensvård och att lära känna personen. De beskriver vikten att ha kunskaper om patientens tidigare liv och erfarenheter, skapa trygga relationer med patienter och närstående samt hur vårdmiljö har stor påverkan. Det visar också i resultatet att ge en individ anpassad vård ökar välbefinnande för patienter med demenssjukdom. Bristande kunskap, tid och brist på personal kan påverka vården att erbjuda en personcentrerad vård. Vidare ses distriktssköterskor och specialistsjuksköterskor roll att kunna påverka vården och främja ett personcentrerat förhållningssätt.

I och med en förbättrad folkhälsa och därmed en livslängd som tilltar ökar förekomsten av åldersrelaterade ögonsjukdomar. Forskning har visat att sjuksköterskor i kommunal hälso- och sjukvård inte uppmärksammar synnedsättning i någon större utsträckning. Sjuksköterskor har en betydelsefull roll i att hjälpa den äldre vårdtagaren gällande ögonsjukdom och synnedsättning vilket kan förbättra deras hälsa och välbefinnande. Syftet med studien var att utforska kommunsjuksköterskans erfarenheter av omvårdnad till äldre vårdtagare med ögonsjukdom. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats, deltagare i studien var sex kommunsjuksköterskor. Resultatet visade att de upplevde bristande erfarenhet om ögonsjukdomar och att det inte prioriterades i dokumentation och omvårdnad. Vidare visade resultatet att samarbetet mellan vårdpersonal är betydelsefull, sjuksköterskan i kommunen arbetar vanligtvis på avstånd från vårdtagaren och måste förlita sig på omvårdnadspersonal. Det framkom också att det fanns ett kunskapsbehov om ögonsjukdomar och kompetensutveckling efterfrågades. Utbildning om ögonsjukvård för sjuksköterskestudenter och verksamma sjuksköterskor i kommunen är betydelsefullt i framtiden samt vidare forskning om omvårdnad vid ögonsjukdom inom kommunal hälso- och sjukvård. Kunskapen som studien gett är att den kan skapa förutsättningar för kommunsjuksköterskan att arbeta hälsofrämjande och därmed skapa en trygg tillvaro för den äldre vårdtagaren med ögonsjukdom. / With the improved health and longevity, the incidence of age-related eye diseases increases. Research has showed that nurses in public health do not pay attention to visually impaired at any significant extent. Nurses have an important role in helping the elderly patient regarding eye disease and vision loss which can improve their health and wellbeing. The purpose of the study was to explore the Municipality nurse's experiences of care for older patients with eye disease. The study was conducted as a qualitative interview with the inductive approach, participants in the study were six municipal nurses. Results showed that they experienced a lack of experience of eye disease and it was not a priority in the documentation and nursing. The results also showed that cooperation between health professionals is important because the nurse in the municipality usually work at a distance from the patient, and must rely on the nursing staff. It also emerged that there was a need for knowledge about eye diseases and skills were needed. Training of ophthalmic care for nursing students and nurses working in the municipality is significant in the future as well as further research on the care of eye disease in municipal health care. The knowledge that the study has given is that it can create the conditions for municipal nurses to promote health and give a safe environment for the older patient with eye disease.

Bakgrund: Det är vanligt att patienter inom den kommunala hälso- och sjukvården lider av smärta. Upprepade studier pekar på att validerade smärtskattningsinstrument inte används i någon större utsträckning. Sjuksköterskors bristande kunskap om smärta, smärtskattning och smärtbehandling leder till sämre smärtlindring och försämrad livskvalitet för patienten. Syfte: Studiens syfte är att undersöka sjuksköterskors uppfattning om smärtskattning och smärtskattningsinstrument inom den kommunala hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt valdes för att genomföra studien. I studien ingår elva artiklar som analyserades med kvalitativinnehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier; kunskap, teamsamverkan och barriärer. Studien visar att sjuksköterskor sällan använder sig av smärtskattningsinstrument i sitt dagliga arbete. De anser att det är svårt att smärtskatta en icke-verbal patient samt de patienter som drabbats av kognitiv svikt. Sjuksköterskor saknar kunskap om smärta och smärtlindring. Det framkommer även flera olika barriärer för smärtskattning så som tidsbrist och personalbrist. Teamet runt patienten ansågs viktigt för att förbättra smärtskattning och smärtbehandling. Slutsats: Resultatet visar att sjuksköterskors kunskaper om smärta och smärtskattning är bristfällig. Arbetslivserfarenhet bidrar inte heller till att sjuksköterskor blir mer benägna att smärtskatta. Det behövs mer utbildning om smärta och smärtskattningsinstrument. / Background: It is common for patients in municipal healthcare to experience pain. Repeated studies indicate that validated pain assessment tools are rarely used. Nurses' lack of knowledge concerning pain, pain assessment and pain relief leads to poor quality pain management which leads to poor quality of life. Aim: The aim of the study was to investigate nurses' opinions of pain assessment and pain assessment tools in municipal healthcare. Method: A literature review was conducted in which eleven scientific studies were examined and analyzed according to qualitative content analysis. Result: Three categories: knowledge, teamwork and barriers, emerged from the analyses. The study shows that nurses rarely use pain assessment tools in their daily work. Nurses generally think it is complicated to assess pain in non- verbal patients or in patients with cognitive impairment. They also feel that they have a lack of knowledge when it comes to pain relief and pain assessment. Other barriers is lack of time and personnel. The multi professional team is seen as an important part to improve pain assessment and pain management. Conclusion: The result points towards the fact that nurses lack skills in pain management. It is not enough to learn from work experience. More extensive education is needed to gain nurses' interest and skills about pain.

Evidensbaserat förhållningssätt har varit högt prioriterat i svensk sjuksköterskeutbildning de senaste decennierna. Trots det är det endast en låg andel av nyutexaminerade sjuksköterskor som uppger att de använder forskning i sin vardag. Avsaknaden av ett evidensbaserat förhållningssätt i den verksamhetsförlagda utbildningen har på senare år visat sig vara en av anledningarna till att sjuksköterskestudenter inte upplever sig utveckla ett evidensbaserat förhållningssätt. Syftet var att beskriva sjuksköterskors uppfattning av att handleda studenter i evidensbaserat förhållningssätt inom kommunal hälso- och sjukvård. Fenomenografisk ansats användes till analys av två fokusgruppsintervjuer med sjuksköterskor från två olika kommunala sjuksköterskeenheter. Det framkom fyra huvuduppfattningar som resulterade i beskrivningskategorier; 1) vetenskaplig kommunikation, 2) vara med, 3) bygga av erfarenhet och 4) begränsas av tid. Det gemensamma temat som framkom var att förstå kontexten. Med hjälp av handledarledd reflektion kunde studentens kliniska kompetens och helhetsyn utvecklas, vilket möjliggjorde en förståelse för kontexten. Först då var det möjligt för studenten att sammanfoga de tre delarna i evidensbaserat förhållningssätt: klinisk kompetens, bästa tillgängliga kunskap och patientens situation och önskemål. Resultatet visar på ett behov av samarbete mellan det kliniska och det teoretiska i sjuksköterskeutbildningen. För att möjliggöra en god handledning i evidensbaserat förhållningsätt skulle det vara värdefullt att utforska hur samarbetet mellan högskolan och den kliniska verksamheten kan stärkas. / Evidence-based practice has been highly prioritized in Swedish nursing education in recent decades. Nevertheless, only a low percentage of newly graduated nurses report that they use research in their daily work. The lack of evidence-based practice in the clinical education has been proven to be one of the reasons that nursing students’ did not develop competence in evidence-based practice. The purpose was to describe nurses' perceptions as preceptors teaching evidence-based practice in municipal health care. Phenomenological approach was used to analyze two focus group interviews at two municipal health care units. The data analysis resulted in four description categories; 1) scientific communication 2) be involved, 3) build through experience and 4) limited by time. Understanding of the context emerged as the common theme. With the help of preceptor-led reflection, the student's clinical skills and holistic view of the patient could be developed, which enabled an understanding of the context. Only then it was possible for the student to merge the three parts of evidence-based practice; clinical expertise, best available knowledge and patient's situation and preference. The result shows a need for cooperation between the clinical and theoretical part of nursing education. To develop a good preceptorship in teaching evidence based care it would be valuable to explore how cooperation between the university and the clinical settings can be improved.

Bakgrund:Trycksår är ett stort och kostsamt problem för samhället som orsakar lidande ochsmärta hos patienten. Sjuksköterskan ska främja hälsa, förebygga ohälsa ochlindra lidande samt har ansvaret att identifiera risker och ordinera åtgärderför trycksårsprevention. Syfte medstudien var att beskriva och jämföra kunskap om och attityd till preventionav trycksår hos distriktssköterskan och sjuksköterskan inom kommunala hälso-och sjukvård. Metod: Beskrivande ochjämförande design med kvantitativ ansats. Enkäter delades ut till distriktsköterskor och sjuksköterskor som arbetade påsärskilt boende och hemsjukvård i fem kommuner. Det var 67 av 150 tillfrågadesom deltog i studien. Resultat: Resultatetvisade det att distriktsköterskans och sjuksköterskans kunskaper omtrycksårsprevention brister. Specifikt i frågorna omschema för lägesändring som minskar trycksårsrisken mest, avlastning av hälarpå tryckavlastande madrass, rätt sätt att reducera tryckkraften när en patientglider ner i en stol samt att syrebrist orsakar trycksår. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna fannsgällande kunskap om trycksårsprevention. Attityden hos både distriktsköterskanoch sjuksköterskan var positiv och en signifikant skillnad fanns mellangrupperna. Distriktsköterskans hade en positivare attityd jämfört medsjuksköterskan. Sjuksköterskorna kändes sig mindre säker på sin förmåga attförebygga trycksår och distriktsköterskorna svarade i högre grad atttrycksårsprevention är en viktig uppgift. Slutsats:I föreliggande studie har deltagarna bristande kunskap om prevention avtrycksår och attityden hos både distriktsköterskan ochsjuksköterskan var positiv till trycksårsprevention. En skillnad mellangrupperna fanns där distriktsköterskan hade en positivare attityd jämfört medsjuksköterskan. / Introduction: Pressure ulcer is a common and expensive problem for society which causes suffering and pain for the patient. Registered nurses should promote health, prevent illness and relieve suffering and is responsible for identifying risk and prescribing measures for pressure ulcer prevention. The purpose of this study was to describe and compare district nurses and registered nurses knowledge and attitude to pressure ulcer prevention in municipal health care. The method: Descriptive and comparative design with quantitative approach. A questionnaire was distributed to district nurses and registered nurses who worked in nursing homes and home healthcare in five municipalities. It was 67 out of 150 respondents who participated in the study. The result: The result showed that district nurse and registered nurse’s lack in knowledge about pressure ulcer prevention. Specific in the question about position change that reduces pressure ulcer risk the most, relief of heels on pressure-reducing mattress, the right way to reduce the pressure force when a patient slides down in a chair and that oxygen deficiency causes pressure ulcer. No significant difference between the groups knowledge on pressure ulcer prevention was found. The attitude of both the district nurse and the registered nurse was positive and a significant difference was found between the groups. The district nurse had a more positive attitude compared to the registered nurse. Nurses felt less confident of their ability to prevent pressure ulcer and district nurses responded to a greater extent that pressure ulcer prevention is an important task. Conclusion: In this study, participants have insufficient knowledge about pressure ulcers prevention and the attitude of both the district nurse and the registered nurse was positive to pressure ulcer prevention. A difference between the groups was where the district nurse had a more positive attitude compared to the registered nurse.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskornas beskrivning av sväljbedömning hos äldre personer med misstänkt dysfagi i kommunal hälso- och sjukvård. Metod: Metoden var en kvalitativ intervjustudie. Resultat: I resultatet visades följande kategorier ” Observationer av symtom”, ”En praktisk bedömning”, ”Närvaro vid måltiderna” , ”Kostanpassning”, ”Anpassning av vården”, ”Handledning av personal” , ”Teamträffarna hade betydelse för planering av vården” och ”Brist på kunskap och bedömningsinstrument”. Slutsats: Sjuksköterskor beskriver att sväljbedömning är en viktig uppgift i det dagliga arbetet. Sjuksköterskans närvaro och samverkan bidrar till att vägleda personalen så att inte olämpliga metoder använts, samt att närvara vid måltider och att observera en patients sväljfunktion. Sjuksköterskor som arbetar i kommunal hälso- och sjukvård behöver mer kunskaper angående sväljbedömningar samt hanteringen av ett bedömningsinstrument / Aim: The aim of this study was to investigate Registered Nurses’ (RNs) description of swallowing assessments in older people with suspected dysphagia in municipal health care. Method: The method was a qualitative interview study. Results: The results demonstrated the following categories “ Observation of symtoms”, "A practical assessment", "Attendance at mealtime", ”Adapting food", "Adaptation of care", “Supervision of staff " , "Team meetings had significance for planning of health care" , and "Lack of knowledge and assessment instruments". Conclusion: RNs describe that swallowing assessment is an important task in the daily work. The RNs presence and collaboration will help to guide staff so that no inappropriate methods are used, as well as to attend meals and observing a patient's swallowing function. RNs who work in municipal health care need more knowledge about swallowing assessments and management of an assessment instrument.

Bakgrund: Diabetes typ 1 och typ 2 ökar hos den äldre befolkningen vilket ställer krav på ökad kunskap och kompetens hos sjuksköterskor inom kommunal hälso- och sjukvården. Det finns sparsamt med forskning som belyser sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med diabetes inom kommunal hälso- och sjukvård. Som specialistsjuksköterska inom diabetesvård ingår det att bedriva utvecklingsarbete och att utbilda andra yrkeskategorier. För att kunna ge rätt stöd är det viktigt att lyfta fram sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med diabetes under jourtid. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med diabetes inom kommunal hälso- och sjukvård under jourtid. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där tio allmänsjuksköterskor intervjuades semistrukturerat. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i två kategorier med tre underkategorier vardera. Att vara Trygg med underkategorierna Patientkänndom, Stöd från kollegor och Kunskap och Att känna Ansvar med underkategorierna Ansvar för delegering och omvårdnadspersonalens kunskap, Ansvar för och vikten av dokumentation och Att lämna över ansvar. Slutsats: Studiens resultat visar att sjuksköterskorna kände ett stort ansvar både i sina bedömningar i diabetesfrågor och i att leda och vara ett stöd för omvårdnadspersonalen. Sjuksköterskorna upplevde att de hade bristande kunskap och kände en osäkerhet i arbetet. Deras största stöd i detta var en grundlig journal och stöd från kollegor. För att känna sig trygga i arbetet med diabetes önskade de mer utbildning. / Background: Diabetes type 1 and type 2 increases in the elderly population and puts a demand on increased knowledge and qualification on nurses within the municipal health care. Little research illustrates nurses' experiences of caring for patients with diabetes in municipal health care. Working as a specialist nurse in diabetes care includes development work and educating other professions. In order to provide the right support, it is important to highlight nurses' experiences of caring for patients with diabetes during on call time. Aim: Nurses' experiences in caring for patients with diabetes within municipal health care during "on call time" Method: Qualitative interview study with inductive approach where ten registered nurses were interviewed semi-structured. The interviews were transcribed and analyzed with qualitative content analysis. Results: The result is presented in two categories with three sub-categories each. Being Secure with the sub-categories Patient knowledge, Support from colleagues and Knowledge and Feeling Responsible with the sub-categories Responsibility for delegating and the assistant nurses' knowledge, Responsibility and the importance of documentation and To hand over responsibility. Conclusion: The result showed that nurses felt a great responsibility both in their assessments in diabetes questions and in leading and being a support to the assistant nurses. The nurses felt they lacked in knowledge and felt an insecurity in their work. Their biggest support were a thorough journal and support from colleagues. To feel secure in their work with diabetes they wanted more education.

Bakgrund: Inkontinens beskrivs som ett folkhälsotillstånd som ökar i relation till en åldrande befolkning och kan skapa olustkänslor, skam, isolering och depression. Tillståndet ökar med stigande ålder men orsak eller form av inkontinens utreds sällan bland äldre. Insatser görs för att bevara värdighet inom inkontinensvård, parallellt som kunskapsbrist, dålig kommunikation och avsaknad av teamarbete begränsar möjligheten för värdig inkontinensvård. Syftet var att belysa vårdpersonalens erfarenhet av att främja en värdig inkontinensvård för äldre personer på särskilt- och ordinärt boende med insatser från kommunal hälso- och sjukvård. Metoden var tematisk analys med induktiv ansats med två fokusgruppsintervjuer samt fyra individuella intervjuer. Resultat: Fyra teman identifierades: Bemötande, Kommunikation, Individanpassad omvårdnad och Tid. Slutsats: Distriktssköterskor och sjuksköterskor belyste värdet av kunskap om utredning, bedömning och uppföljning för värdig inkontinensvård. Undersköterskor och vårdbiträden betonade att tiden har stor betydelse och är begränsande faktor. Ett empatisk och respektfullt bemötandet av patienten var en grundläggande förutsättning för att främja integritet och bevara patientens autonomi och värdighet. Kommunikation var viktigt för att uppnå en värdig och individanpassad inkontinensvård och resultatet visar att värdig inkontinensvård behöver belysas generellt inom kommunal hälso- och sjukvård. / Background: Incontinence is described as a public health condition that increases in relation to an aging population and can create feelings of unease, shame, isolation and depression. The condition increases with age. Incontinence in the elderly is rarely noticed and investigated. Efforts is done to preserve the dignity of the elderly in incontinence care, at the same time a lack of knowledge, poor communication and lack of teamwork are factors that limit the possibility of providing dignified incontinence care. Aim: The aim of the study was to highlight the experience of healthcare professionals in promoting dignified incontinence care for elderly people in special and ordinary housing with interventions from municipal health care. Method: A thematic analysis with an inductive approach including two focus group discussions and four individual interviews. Result: Four themes where identified: Conduct, Communication, Personalized Nursing and Time. Conclusion: Nurse practitioners and registered nurses highlight the value of knowledge about investigation, assessment and follow-up for dignified incontinence care. Assistant nurses and care assistants emphasized that time is of great importance. Communication as well as empathetic and respectful conduct of the patient was a basic precondition for promoting integrity and preserving the patient´s autonomy and dignity, and after all the results show that dignified incontinence care needs to be highlighted in general in municipal health care.

Bakgrund: Allt fler patienter vårdas inom kommunal hälso- och sjukvård och sårvård upptar en stor del av den kommunalt anställda sjuksköterskans arbetstid. Undertrycksbehandling är en medicinteknisk produkt som blivit vanligare och är en effektiv metod för sårläkning. För att en sjuksköterska ska kunna använda sig av undertrycksbehandling krävs formell och reell kompetens. Syfte: Att undersöka och beskriva sjuksköterskors kompetens och behov av kompetensutveckling gällande undertrycksbehandling inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod: En mixad metod användes och datainsamling gjordes med hjälp av en enkätundersökning. Det insamlade kvantitativa materialet analyserades med deskriptiv och jämförande analys och den kvalitativa datan analyserades med manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Majoriteten av deltagarna skattade sin formella och reella kompetens lågt, och den formella kompetensen skattades lägre än den reella kompetensen. Mer än hälften av deltagarna ansåg sig behöva både formell och reell kompetensutveckling och de flesta av deltagarna ansåg att deras arbetsgivare ej erbjöd tillräcklig kompetensutveckling gällande undertrycksbehandling. Slutsats: Resultatet indikerar att sjuksköterskors formella och reella kompetens behöver öka gällande undertrycksbehandling. Resultatet kan användas för att ge arbetsgivare en överblick av sjuksköterskors kompetens inom kommunal hälso- och sjukvård. Erbjuds sjuksköterskor individanpassad kompetensutveckling skulle det kunna gynna deras yrkesutövande och öka den evidensbaserade vården. Det i sin tur kan gynna patienterna genom att sårläkningstiden förkortas och risken för vårdskador minskar. / Background: All the more patients are cared for in municipal health care and wound care occupies a large part of the municipally employed nurses' working hours. Negative wound pressure therapy (NPWT) is a medical device that has become more common and is an effective method for wound healing. For a nurse to be able to practice NPWT; formal and real competence is required.  Aim: To investigate and describe nurses' competence and need for competence development regarding NPWT in municipal health care.  Method: A mixed-method was used, and data were collected through a survey. The collected quantitative material was analyzed with descriptive and comparative analysis, whereas the qualitative data were analyzed with manifest content analysis with an inductive approach.  Results: Most of the participants rated their formal and real competence low, while the formal competence was rated lower than the real competence. More than half of the participants felt they needed both formal and real competence development. However, most of the participants felt that their employers did not offer sufficient competence development regarding NPWT.  Conclusion: The results indicate that nurses' formal and real competence regarding NPWT needs to increase. The results can be used to give employers an overview of nurses' competence in municipal health care. If nurses are offered individualized competence development, it could benefit their professional practice and increase evidence-based care. This in turn can benefit patients by shortening the wound healing time and reduce the risk of medical injuries.