I takt med att behovet av förnybar energi växer så har vindkraften varit en av de energikällor som har kommit att öka mest i Sverige på senaste åren. Just nu växer energikällan fram som en ny industri i Norrland och i Sollefteå kommun som jag valde att undersöka finns planer på att etablera ett flertal storskaliga vindkraftsparker inom de närmaste åren. Syftet med denna studie var att undersöka hur kommunikation och medborgardeltagande vid etablering av vindkraft kan påverka lokalinvånares acceptans och attityder till energikällan. Undersökningen gjordes genom en fallstudie och med hjälp av intervjuer. Resultatet visar att bland annat att en brist på deltagande och en öppen kommunikation har lett till en känsla av utanförskap och skapat negativa attityder till den specifika vindkraftsetableringen. Det framkommer även att etablering av vindkraft vid specifika lokala sammanhang är komplicerad, speciellt när lokalbefolkningen har en stark platsförankring som i det här fallet.

En av Sveriges attraktiva kommuner är Örebro. Örebro kommun har en befolkningstillväxt som tenderar att öka i framtiden, vilket kan komma att leda till bostadsbrist. En attraktiv kommun behöver ha en bostadsmarknad som är balanserad, för att ha en möjlighet att förse invånare med bostäder. Syftet med studien är att undersöka hur bostadsbyggandet i Örebro kommun fungerar mellan aktörer som är delaktiga i bostadsbyggandet. Vidare har det studerats hur Örebro kommun kan påverka bostadsbyggandet, samt vad som krävs för att bostäder ska expandera i inflyttningens takt.

I samband med att de två senaste regionala utvecklingsplanerna upprättats har regionplaneringen i Stockholms län kommit att utvecklas till att fokusera mer på dialog och process via sociala nätverk. Syftet med denna uppsats är att undersöka varför denna utveckling kommit till stånd och hur den sett ut samt analysera hur regionplaneringen bedrivs genom dessa sociala nätverk. Det empiriska materialet har bestått av intervjuer med representanter från olika samverkansprocesser som bedrivs eller har bedrivits inom det fallstudieområde jag valt; Stockholmsregionens gröna kilar. Den teoretiska utgångspunkten har varit territorial governance samt kommunikativ och kollaborativ planering. Slutsatserna är att regionplaneringens frånvaro av lagstiftad genomförandemakt ger dem en annan makt över den regionala utvecklingen i form av tillgång till governancenätverk. Regionplaneringens planer och idéer kan institutionaliseras och bli verklighet genom de sociala relationer som byggs i nätverken. I dessa nätverksprocesser spelar även icke-offentliga aktörer en viktig roll.

I den internationella forskningen om styrelseformer finns en allmän uppfattning om att den politiska utvecklingen under 1900-talet indikerar en övergång från government till governance. Nya styrelse- och samarbetsformer har inneburit att den tidigare välfärdspolitiken har omformulerats till en entreprenörsmässig stadspolitik, vilket har skapat en innehållsmässig förskjutning i planeringens grundläggande syfte och mål. Mot bakgrund av globaliseringen satsar numera allt fler städer på att marknadsföra sig som attraktiva för att kunna konkurrera om det internationellt rörliga kapitalet. Problematiken i detta sammanhang är att särskilda handlingsinriktade strategier har blivit dominerande i det planpolitiska arbetet, vilket således får konsekvenser för stadens utformning och stadsbild. Den kommunikativa planeringen förespråkar samverkan och dialog mellan alla berörda parter i syfte att skapa konsensus och en samsyn i stadsbyggnadsfrågor. Men beroende på vilka idéer som inkluderas respektive exkluderas från diskursen påverkas därmed vår uppfattning och förståelse av stadens attraktivitet. I den internationella forskningen förefaller begreppet attraktivitet ha en hegemonisk betydelse. Trots detta, verkar det finnas motsättningar i svenska publikationer om vad som utgör stadens attraktivitet och då lika mycket vilken typ av stadspolitik som bör bedrivas i en nutida kontext. Studien syftar till att studera den attraktiva stadens konstruktion genom en diskursanalys. Därmed är avsikten att synliggöra vilka föreställningar som framträder i diskursen och som influerar det samtida planpolitiska arbetet på den kommunala nivån.

No description available.

Medborgardialoger i fysisk planering blir allt viktigare och dess plats allt mer självklar. Det finns oändliga möjligheter för dess utformning och vad som blir bäst beror på plats och situation. Härav blir det intressant att närmare undersöka hur Uppsala kommun har arbetat med medborgardialoger vid framtagningen av planprogrammet för Eriksberg. Arbetet syftar till att undersöka vilka förutsättningar medborgarna ges att delta i den fysiska planeringen. Vidare undersöks vilka problem som finns vid medborgardialoger och hur väl arbetet stämmer överens med kommunens styrdokument. Kanske finns det situationer där medborgardialoger inte ens är önskvärt. Genom en kvalitativ studie bestående av intervjuer och en dokumentanalys i kombination med tidigare forskning framkommer att det svåraste för kommunen är att skapa tillfällen där alla berörda har möjlighet att delta på lika villkor. Genom olika strategier arbetar kommunen med att öka deltagandet genom till exempel utskick av vykort och visst uppsökande av särskilda grupper. I kommunens arbete förekommer tillfällen där medborgardialoger inte alltid är positivt, det handlar främst om en avvägning när i planeringsfasen medborgarna släpps in för att de ska bli produktiva dialoger. Denna avvägning, likt alla andra beslut kring hur medborgardialoger utformas och vilken roll medborgarna ska få är upp till kommunen att bestämma.

Delaktighet och demokrati är grundpelare i samhället. Det är centralt att skapa möjlighet för människor att påverka det samhället de bor i genom medborgardialoger. Praktiskt kan det vara utmaningar för kommuner att skapa inkluderande och representativa dialoger där många medborgare får lyfta sina åsikter. Syftet med uppsatsen är att förstå deltagandets betydelse inom samhällsplanering. Genom att undersöka kommunikativa planeringens ideal samt lagstiftningen som styr deltagande inom svensk översiktsplanering ska det ge en förståelse för det praktiska arbetet med medborgardeltagande. Region Gotlands medborgadialogsarbete i framtagandet av deras nya översiktsplan ligger till grund för den empiriska undersökningen. För uppsatsen har en semistrukturerad intervju genomförts med ansvarig projektledare för översiktsplanen. En tematisk analys har genomförts på tre dokument som behandlar medborgardeltagande från Region Gotland samt transkriberingen från intervjun. Resultaten som framkom presenteras i tre övergripande teman, Engagemang, Tillgänglighet och tydlighet och Digitalisering och visar hur Region Gotland har diskuterat och jobbat med medborgardialoger. Resultatet visar på de utmaningar som återfinns i tidigare forskning även finns inom Region Gotland. Det krävs att arbetet med medborgardeltagande och medborgardialoger går utöver de traditionella ramarna. Nya tillvägagångssätt är avgörande för bredare representation och mer inkluderande medborgardialoger.

Denna uppsats har visat att utformningen av samråds- och medborgarmöten har en viktig betydelse för dess förutsättningar att genomföras i linje med kommunikativa planeringsideal. Detta har kunnat påvisas genom deltagande observationer av hur samråds- och medborgarmöten sker i praktiken. Observationerna har genomförts med syfte att förstå möjligheter och utmaningar med att bedriva kommunikativ planering utifrån olika planeringsideal. För samråd generellt så tycks de allra flesta genomföras på kommuners hemsidor och inte i mötesform och av de som genomförs i mötesform tycks de flesta anordnas i öppet hus. Samtliga observerade möten, såväl samrådsmöten som medborgarmöten, innehöll brister gällande uppfyllande av kommunikativa planeringsideal, om än olika beroende på vilket planeringsideal en utgick från. I mitt arbete har jag utgått från två olika planeringsideal som inspirerats av Habermas (1984) och Mouffe (2000; 2008) och studerat hur två centrala aspekter för kommunikativ planering, konsensus och konflikt, hanterats under de observerade mötena. De mer fritt strukturerade medborgarmötena som inte är knutna till någon detaljplan visade sig generellt sätt ha fler mötesdeltagare och innehålla fler samtal och diskussioner jämfört med samrådsmötena oavsett om de anordnades i strukturerad form eller öppet hus- form. Utformningen av möten visade sig även ha en viktig betydelse för dess utfall oavsett vilket planeringsideal en utgick från. Utformningen är en aspekt som Habermas inte tar hänsyn till i sina idéer om perfekta samtalssituationer och resultatet från denna studie kan därmed anses relevant för framtida forskning att ta hänsyn till för att skapa mer kompletta teorier. Även policyskapare kan rimligtvis ha intresse av att inkludera utformningen av möten som en aspekt i framtida arbete för att förbättra möjligheterna till att kunna bedriva kommunikativ planering. Min studie stärker även Strömgrens (2007) tes att planeringen fortfarande är rationell i grunden, då jag empiriskt visat att tjänstemän rationaliserat vad som är ett lämpligt hållningssätt, med hänvisning till det allmänna intresset.

Att kommuner uppmuntrar en medborgarledd utveckling av offentliga rum är en internationell trend som även syns i Sverige. Det kan finnas många anledningar till att kommunen väljer att uppmuntra den här typen av initiativ, ofta handlar det om platsmarknadsföring eller att stärka medborgarnas inflytande i sin stad. Denna studie har undersökt tre olika fall av medborgarledd utveckling av det offentliga rummet. Uppsatsens syfte är att utifrån ett kommunikativt planeringsteoretiskt perspektiv undersöka och utveckla kunskap om den kommunala stadsplanerings handlingsutrymme för att möjliggöra för medborgarledd utveckling av det offentliga rummet. Det ligger även inom studiens ram att undersöka planerarens roll i att skapa utrymme för medborgarledd utveckling. Utifrån den övergripande forskningsfrågan Hur går det att förstå medborgarledd utveckling i det offentliga rummet utifrån kommunikativ planeringsteori? behandlas fyra fokusområden; förutsättningar, interaktion, resultat och planerarens roll. Detta är en kvalitativ studie där den medborgarledda utvecklingen i det offentliga rummet beskrivits utifrån sju intervjuer, fyra planerare och 3 medborgare. Den kommunikativa planeringsteorin används som teoretiskt perspektiv vilket också påverkat forskningsfrågornas utformning. Slutsatsen är att den kommunikativa planeringsteorin fungerar väl som verktyg för att analysera och förstå den medborgarledda utvecklingen i det offentliga rummet. Studien har gett ytterligare kunskap om det handlingsutrymme som kommun och medborgare har för att möjliggöra medborgarledda initiativ. Studien visar att det i de undersökta fallen fanns ett handlingsutrymme och att det gick att utvidga detta. Samtidigt stod klart att det fanns gränser för vad som är möjligt att göra. Den kommunikativa planeringsteorin betonar vikten av en dialog, gemensamma intressen och självständighet. Det är förhållanden som återfinns i denna studie.

It might seem obvious that public opinions should be included in the planning process. However, it is not clear to what extent. Statutory forms of public participation attract little interest since many people feel that it is hard to make a difference. The purpose of this study was to engage those that normally do not get to speak their mind in the planning process. In this study, two methods for conducting “on-street surveys” were investigated. The place for the “on-street surveys” was Centralplan in Gävle. The two methods had different approaches. The “Stationary” method was a structured interview of pedestrians who had just crossed Centralplan. The “Follower” method was a structured interview that took place as the administrator and the participant crossed Centralplan in tandem. A total of 40 “Stationary” and 22 “Follower” interviews were conducted. The majority of the participants responded positively on making themselves heard within the planning process, indicating that they have important views to share. The methods used in this study can serve as an icebreaker for communication between planners and the public. / Det kan kännas självklart att allmänhetens åsikter ska vägas in i planeringsprocessen men i vilken utsträckning det ska ske är oklart. Lagstadgade former av medborgardeltagande väcker svalt intresse eftersom många upplever det som svårt att påverka. Syftet med den här studien var att engagera de människor som normalt inte kommer till tals i planeringsprocessen. I studien undersöktes två olika metoder för att genomföra gatuundersökningar, så kallade ”on-street surveys”. Platsen för genomförandet av gatuundersökningarna var Centralplan i Gävle. De två metoderna hade olika tillvägagångssätt. Metod ”Stationär” var en form av stillastående strukturerad intervju som utövades på platsen. Administratören frågade ut personer som alldeles precis hade förflyttat sig genom gaturummet. Metod ”Följeslagare” var en form av rörlig strukturerad intervju som utövades på platsen men där administratören slog följe med personen och ställde frågorna under tiden de passerade genom gaturummet. Totalt 62 personer medverkade i studien, varav 40 för metod ”Stationär” och 22 för metod ”Följeslagare”. Resultaten visade att allmänheten hade viktiga synpunkter att dela med sig av, till exempel om attityder och åsikter. Majoriteten av de medverkande ställde sig positiva till att få sin röst hörd inom planeringsprocessen. Metoderna som användes i studien skulle kunna fungera som dörröppnare för dialog mellan planerare och allmänheten.