Syftet med studien är att analysera förskollärares berättelser om deras praktiska arbetemed flerspråkiga barns språkutveckling, samt de dimensioner som återges påverka barnens möjligheter att lära sig svenska språket i förskolan. Dessutom analyseras de kommunikativa redskap, som framställs att flerspråkiga barn använder sig av när de lär sig ett nytt språk. I resultat och analys av förskollärares berättelser om deras praktiska arbete, beskrivs pedagogernas medvetenhet om hur de använder språket i alla situationer under hela dagen, som betydelsefullt för flerspråkiga barns språkutveckling. Det arbetssätt som återges påverka barnens möjligheter att lära sig svenska språket i förskolan, är delnin   av barngruppen i mindre grupper. Kunskap om kommunikativa redskap framställs so betydelsefullt för att förstå hur flerspråkiga barn går tillväga när de lär sig ett nytt språk.

Kommunikation och språk utgör en stor del av människors samspel med varandra i nutidens samhälle. De barn som av olika anledningar inte besitter det verbala språket kan få stöd genom olika kommunikativa redskap. Pedagogerna i förskolan är grunden för detta. Denna studie utgår ifrån hur pedagoger använder sig av kommunikativa redskap i en samling. En samling är en social stund under dagen där alla barn och pedagoger är samlade. Syftet med studien är att undersöka, beskriva och analysera hur det ickeverbala språket och kommunikativa redskap används i en samlings-situation. Studien är kvalitativ och empirin som är insamlad med hjälp av observationer, fältanteckningar och intervjuer, analyseras utifrån olika perspektiv och begrepp. I studien används barnperspektiv, sociokulturellt perspektiv samt begreppet kommunikativa redskap. Resultatet visar att pedagoger använder sig av kommunikativa redskap som TAKK, men även kodväxling, artefakter, gester och kroppsspråk. Miljön och materialets betydelse har även varit tydlig för hur pedagoger kan skapa en meningsfull och språkutvecklande samling.

Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger erbjöd kommunikativa redskap och artefakter som stöd i barns språkutveckling och kommunikation. Frågorna för den här studien var ”Hur skapas språkpraktiker i förskolan? Hur använder sig barnen av kommunikativa redskap som ett stöd i sin språkutveckling?”. Studiens vetenskapliga utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet, då mediering sker i interaktion mellan människor i olika konstellationer, som sker genom verbal och icke-verbal interaktion. Studien genomfördes på en förskola i södra Sverige, där videoobservationer har använts för att samla in materialet som filmats på barn i ålder ett till tre år. Materialet har därefter transkriberats och analyserats med interaktionsanalys. Studiens resultat visar att barn använder sig av kommunikativa redskap som ett stöd när de kommunicerar men även att barnen är flexibla i sin kommunikation. Studien resulterar i att barn använder sig av artefakter som stöd i sin kommunikation när de kommunicerar. Förhoppningen med den här studien är att inspirera pedagoger och förskolor till att använda kommunikativa redskap kontinuerligt i förskolans vardag.

The purpose of this study is to explore how and which communicative tools five different pre-school teachers use to communicate with children in the ages of one to two years old, and in that way contribute to the area of knowledge about how to use communicative tools in pre-school. To answer the purpose and the questions of issue I used non-participating observations as my method, which means that I kept myself in the background to influence the situation as little as possible. The result shows that pre-school teachers use different artifacts, ACC and the pre-school environment to communicate with children. ACC was for example used in connection to food situations. / Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur och vilka kommunikativa redskap fem olika förskollärare använder sig av för att kommunicera med barn i åldrarna ett till två år, och på så sätt bidra till kunskapsfältet om hur kommunikativa redskap kan användas i verksamheten. För att få svar på syftet och frågeställningarna använde jag mig av icke-deltagande observationer, vilket innebär att jag höll mig i bakgrunden för att påverka situationen så lite som möjligt. Resultatet visar på att förskollärare använder sig av artefakter av olika slag, TAKK och förskolans miljö när de kommunicerar med barn, TAKK användes till exempelvis i samband med matsituationer.