I denna undersökning försöker jag synliggöra en folkgrupps identitet. Temat är: ”Bosnisk identitet 1992 – 1995” Dvs. den identitet som skapades under kriget i Jugoslavien – Bosnien och Hercegovina. Kriget i Bosnien tog ca. 250 000 liv och ca.1,9 miljoner Bosnjaker 1 fick fly.  I detta arbete diskuteras den kulturella identitetens roll, och konstens roll för att stärka betydelsen av den kulturella identiteten under krig. Huvudstad i Bosnien och Hercegovina är Sarajevo, en stad som var under belägring i 3 år. Under denna period skapades några av Bosniens största och viktigaste konstverk. Konst som har blivit viktig för den bosniska kulturella identiteten. Det var en tid då bosniska konstnärer utnyttjade sina kunskaper och sitt språk för att göra revolt och motstånd mot det våld som förstörde staden och dess invånare. Deras konstverk utgör samtidigt en sort Krönika och ett hopp om fred. Utifrån denna uppsats blir det möjligt att se hur viktig identitetstillhörigheten är för en människa och en folk grupp. Frågan hur farligt är det att ha en annorlunda identitet och vad kan det leda till, behandlas också. Gestaltning är i form av en installation. Gestaltning och uppsatsen behandlar samma problematik men från olika vinklar och på olika sätt. Det gemensamma är hur konsten kan agera som motstånd mot etnisk rensning och som förstärkning av identiteten. Gestaltningen innehåller fyra olika delar som skapar en helhet och hjälper oss att se situationen i Sarajevo. I gestaltningen kan vi som tecken på en tragisk händelse se blodiga fläckar på golvet och borttappade och kvarlämnade blodiga skor. Vi kan också se hur en krypskytt dödar civila i Sarajevo när de hämtar vatten för sina familjer. Jag har även byggt en fontän som liknar den fontän som i Sarajevo, byggts för alla civila offer i kriget. På fontänen står en TV där jag visar en film om kriget i Bosnien och Hercegovina. Under TVn rinner blod. / BI/Konst

Detta arbete handlar om kulturell bakgrund, sång, samverkan samt olika förhållningssätt som förekommer i arbetet med mångkulturella barngrupper i förskolan. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur sju förskollärare arbetar med barnens kulturella bakgrund i den dagliga verksamheten på förskolan och vid sångsamlingar. Syftet har även varit att undersöka vilken begreppsförståelse förskollärarna har kring några begrepp som förekommer i talet om mångkultur och hur den förståelsen påverkar deras arbete i barngruppen. I tidigare forskning har det framkommit att Sverige har varit ett mångkulturellt land i många år, men att den svenska skolan ännu inte kommit särskilt långt i sitt arbete med integration. Det har även framkommit att förskollärarna ser på barnens kulturella bakgrund på skilda sätt och att mångfalden i barngrupperna osynliggörs. Studien är baserad på semi-strukturerade intervjuer som genomförts med sju förskollärare på deras respektive arbetsplatser. Intervjumaterialet har skrivits ut i sin helhet och analyserats i syfte att finna likheter och skillnader i de deltagandes svar. Resultaten visar att tillvaratagandet av barnens kulturella bakgrund och intresset för dessa kulturella bakgrunder skiftar bland förskollärarna. Det finns en osäkerhet hos förskollärarna rörande hur de ska arbeta med olikheter och likheter tillsammans med barnen. Osynliggörande av barns kulturella bakgrund, kompensatoriskt arbetssätt och reciprokt arbetssätt är tre arbetssätt som framträder tydligare än andra i denna studie. En slutsats i studien är att det finns vissa brister i förskollärarnas kunskap rörande andra människors kulturella bakgrund. Detta är förmodligen anledningen till att förskollärarna använder sig av ett reciprokt eller kompensatoriskt arbetssätt i arbetet med barnen. Det är troligtvis även detta som gör att förskollärarna osynliggör barnens kulturella bakgrund i sin verksamhet. Detta sätt att arbeta gör att arbetet med interkulturell pedagogik och integration blir svårt för förskollärarna och det leder i sin tur till att det blir svårt för dem att samverka med modersmålslärare och andra vuxna personer med annan kulturell bakgrund än den svenska. Detta leder även till att förskollärarna inte kan hjälpa barnen med att förstå likheter och skillnader mellan kulturer vilket leder till att barnen lämnas åt att söka svar på dessa frågor på egen hand.

Syftet med studien är att ta reda på hur en grupp förskollärare beskriver sitt arbete med fokus på kulturell mångfald i förskolan. I studien undersöks dels hur förskollärarna förhåller sig till begreppet kulturell mångfald i verksamheten med barnen, dels vad de lyfter fram som viktigt i kontakten med föräldrarna sett ur detta perspektiv. Vidare studeras vad förskollärarna anser om den egna kompetensen beträffande kulturell mångfald i förskolan. Undersökningen baseras på sju kvalitativa intervjuer. Förskolorna som ingick i studien bestod både av homogena och av heterogena barngrupper utifrån den kulturella aspekten. Tydlighet i mötet både med barnen och deras föräldrar, samt öppenhet, nygikenhet och förmåga att se till hela individen är enligt förskollärarna det essentiella i arbetet med kulturell mångfald. Resultatet visar att respondenterna huvudsakligen knyter begreppet kulturell mångfald till skillnader mellan länder, även om kultur också innebär olikhete ri synsätt, livsstil, uppväxtvillkor etc. Förskollärarna anser sig i stort sett förberedda för att möta och arbeta med barn från olika kulturer samtidigt som de gärna vill skaffa sig ytterligare kunskaper om andras kultur.

Detta examensarbete handlar om mångkultur i skolan. Det syftar till att beskriva begreppet mångkultur och hur det kan tas till uttryck i skolvärlden samt att ur fyra verksamma lärares perspektiv ge en bild av hur undervisning med mångkultur bedrivs i dagens svenska skola. För att kunna uppfylla mitt syfte har jag tagit del av forskning och övrig litteratur. Jag har använt mig av övrig litteratur utöver forskning då det varit svårt att få tag i endast forskningsbaserat material. Det skriftliga material jag använt stämmer till viss del överens med det jag kommit fram till genom de genomförda undersökningarna. Jag har även genomfört fyra intervjuundersökningar för att kunna ge en bild av hur verklighetens skola ser ut och kunna visa hur dagens lärare arbetar med mångkultur i klassrummet. Jag har kommit fram till att mångkultur är ett resultat av de kontinuerliga kulturmöten som uppstår hela tiden, varje dag. Mångkultur skapas genom att människor med olika bakgrunder och erfarenheter möts på en ständig basis. Hur arbete med mångkultur i skolan bedrivs är de fyra lärare överens om, det sker ständigt och har sin grund i alla människors lika värde och att alla ska tillåtas vara sig själva och känna respekt för sin person. Eleverna lär om världen och människorna i den av varandra, de utbyter erfarenheter och det utvecklar deras kunskaper likaväl som deras förståelse för medmänniskan. Mångkultur handlar om att lära känna varandra och berikas av varandras erfarenheter och kunskaper.

<p>Syftet med studien är att ta reda på hur en grupp förskollärare beskriver sitt arbete med fokus på kulturell mångfald i förskolan. I studien undersöks dels hur förskollärarna förhåller sig till begreppet kulturell mångfald i verksamheten med barnen, dels vad de lyfter fram som viktigt i kontakten med föräldrarna sett ur detta perspektiv. Vidare studeras vad förskollärarna anser om den egna kompetensen beträffande kulturell mångfald i förskolan. Undersökningen baseras på sju kvalitativa intervjuer. Förskolorna som ingick i studien bestod både av homogena och av heterogena barngrupper utifrån den kulturella aspekten.</p><p>Tydlighet i mötet både med barnen och deras föräldrar, samt öppenhet, nygikenhet och förmåga att se till hela individen är enligt förskollärarna det essentiella i arbetet med kulturell mångfald. Resultatet visar att respondenterna huvudsakligen knyter begreppet kulturell mångfald till skillnader mellan länder, även om kultur också innebär olikhete ri synsätt, livsstil, uppväxtvillkor etc. Förskollärarna anser sig i stort sett förberedda för att möta och arbeta med barn från olika kulturer samtidigt som de gärna vill skaffa sig ytterligare kunskaper om andras kultur.</p>

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka attityder till läsning och högläsning hos personer med olika språklig och kulturell bakgrund. Anledningen till ämnesvalet är den sjunkande läs­förståelseförmågan hos barn och ungdomar i Sverige idag. Min hypotes är att vuxnas inställ­ning till läsning är betydelsefull för hur barns läsintresse väcks och att kulturen har större inverkan på attityden till läsning än vad utbildningsbakgrunden har. Följande frågeställningar har använts: ”Vilken attityd till läsning och högläsning finns hos vuxna med olika språklig och kulturell bakgrund?” samt "Påverkar utbildningsbakgrunden inställningen till läsning och högläsning?”. Ansatsen i studien är både kvantitativ och kvalitativ, genom datainsamlings­teknikerna enkät och halvstrukturerade intervjuer. Tre olika språkgrupper ingår i undersök­ningen, en med arabiska som modersmål, en med somaliska och en med blandade modersmål. Resultatet visar att utbildning värderas högt i flertalet av de deltagande kulturerna och därmed är attityden till läsning och högläsning positiv. Dock skiljer sig högläsningen och läsningen mellan de olika kulturerna så till vida att det i vissa handlar mer om att läsa för att lära, medan det i andra handlar mer om läsning för nöjes skull. Slutsatsen blir därför att attityden till läs­ning och högläsning förvisso är positiv bland majoriteten av informanter, men att bakgrunden påverkar inställningen. När det gäller resultaten från enkäterna stämmer min hypotes att kul­turen påverkar mer än vad utbildningsbakgrunden gör.

I Umeå startades sommaren 2014 ett kulturhus upp i de gamla lokstallarna på Haga. Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera tillkomsten av ett kulturhus i Umeå och utifrån ett maktperspektiv studera de engagerades erfarenheter av processen att starta Umeå Kulturhus. Hur har processen sett ut? Varför har de engagerat sig i kulturhuset? Vilka föreställningar om kultur kommer till uttryck?   Den här studien behandlar hur makt, motstånd och synen på kultur har påverkat och varit en del av byggnationen av kulturhuset i Umeå. Foucaults teorier om makt har legat till grund för många av analyserna och diskussionerna. För att undersöka berättelserna av informanternas engagemang har ett kulturanalytiskt perspektiv anlagts. Kulturanalysen har legat till grund för behandlingen av materialet.   Det huvudsakliga resultatet jag funnit av mitt material är att synen på kultur skiljer sig mellan informanterna och den dominerande synen. Informanterna är intresserade av kulturens egenvärde, kollektivt skapandet och social gemenskap. Den dominerande synen på kultur fokuserar till stor del på kulturens tillväxtpotential och som bidragande faktor till globaliserad gemenskap.   Sedan har jag vidare funnit att informanterna har lite olika syn på hurvida projektet varit ett direkt uttryck för motmakt och motkultur. Vissa av informanterna medger att deras engagemang blir ett uttryck för motmakt, men att det inte grundar sig endast i en vilja av att göra motstånd. Utan att det handlar om en längtan efter att deras kultur och syn på kultur ska få ta plats och synas i staden. Andra informanter menar att det inte kan ses som motmakt, eftersom de i sitt projekt haft strategin att aktivt inte nämna eller kritisera kulturhuvudstadsåret eller kommunen. De har istället fokuserat på att bygga upp och praktisera den kultur de själva tycker saknas i staden.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2007.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.