Abstract Introduktion: Olika journalsystem i primärvård och slutenvård kan leda till bristande överföring av läkemedelsinformation mellan vårdnivåer samt felaktigheter i patientens läkemedelslista. Ett mål är att varje patient ska få en aktuell läkemedelslista vid mottagningsbesök, som kan förmedlas till andra vårdnivåer. Läkemedelsanvändning hos äldre ökar. För att öka kvalitén i de äldres läkemedelsanvändning har Socialstyrelsen publicerat nationella kvalitetsindikatorer för att följa upp och anpassa behandlingen till den enskilda patienten. Syftet med studien var att 1. Undersöka kvalitén av läkemedelslistorna i primärvådens journalsystem genom att granska aktuella läkemedelslistor för äldre patienter från olika hälsocentraler i Gävleborgs län. 2. Undersöka kvalitén av läkemedelsbehandlingen för hemsjukvårds- och äldreteamspatienter enligt Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer genom att granska deras läkemedelslistor. Material och Metoder: 1. Läkemedelslistor för äldre patienter från landstingets hälsocentraler granskades med avseende på inaktuella ordinationer, ordinationer som borde ha varit tidsbegränsade och dubbletter/tripletter. 2. Läkemedelsbehandling för hemsjukvårds- och äldreteamspatienter granskades enligt Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer. Resultat: 1. Totalt granskades 281 läkemedelslistor varav 50 % var städade. 2. Läkemedelsbehandlingen hos 100 patienter granskades. De undersökta indikatorerna förekom i populationen enligt följande: preparat som borde undvikas 17 % (17/100), olämpliga doseringar 20 % (20/100), polyfarmaci 58 % (58/100), psykofarmaka 37 % (37/100), NSAID 13 %, PPI 32 % (32/100) och antipsykotika 6 % (6/100). Konklusion: Halva studiepopulationen hade städade läkemedelslistor i primärvårdens journalsystem och en liten förbättring märktes på kvalitén av läkemedelslistorna hos de flesta av de undersökta hälsocentralerna vid jämförelse av tidigare mätningar. Det sågs också att äldre behandlas med en del olämpliga läkemedel och doseringar men skillnader i förekomsten av de utvalda indikatorerna mellan de olika patientgrupperna var inte så stora. Indikatorerna förekom oftare hos kvinnor och ApoDos patienter jämfört med män och icke- ApoDos patienter, men skillnaderna var inte så stora.

Hypertoni är en folksjukdom och en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom. Effektiva behandlingsmetoder finns men brist på följsamhet till behandlingsregimer vid hypertoni är ett stort problem, som utgör en risk för patienters hälsa. Bättre kunskap om vad som kan påverka patienternas följsamhet till hypertonibehandling är därmed av stor betydelse för sjuksköterskans hälsofrämjande arbete. Syftet med studien var att undersöka faktorer som påverkar patienters följsamhet till behandling vid hypertoni. Studien genomfördes som en litteraturstudie. Data bestod av 16 vetenskapliga artiklar som valdes ut, granskades och analyserades för att finna påverkande faktorer. De faktorer som framkom delades in i fem kategorier. Dessa var inställning till hypertoni och behandling, upplevelser av biverkningar, hälso- och sjukvårdens påverkan, omgivningens påverkan samt personliga faktorer. Misstro till diagnosen, behandling och hälso- och sjukvården samt rädsla för biverkningar utgjorde faktorer av vikt för följsamheten. Familjens engagemang var av betydelse för att hålla fast vid ordinationer och rekommendationer. En annan faktor av vikt var att patienter glömde ta sina läkemedel. Resurser i hälso- och sjukvården bör läggas på att utarbeta strategier för att effektivt kunna arbeta med hälsofrämjande arbete samt att optimera patientens delaktighet i beslut gällande den egna vården, detta för att öka följsamhet till behandling vid hypertoni. / Hypertension is a widespread disease and a risk factor for cardiovascular disease. Effective treatments are available but lack of compliance to treatment regimens in hypertension is considered a major problem that presents a risk to patient health. Better knowledge of what affect patients´ compliance to hypertension treatment is therefore of great importance to the nurse´s health promotion. The purpose of this study was to investigate factors that influence patients´ compliance to the treatment of hypertension. The study was conducted as a literature study. Data consisted of 16 scientific articles that were selected, reviewed and analyzed to find the influencing factors. The factors that emerged were divided into five categories. These were attitudes to hypertension and treatment, experiences of side effects, health care impact, impact of the surroundings and personal factors. Distrust of the diagnosis, treatment, health care and fear of side effects were factors of importance to compliance. The family´s involvement was important to adhere to prescriptions and recommendations. Another factor of importance was that the patients forgot to take their medicines. Resources in health care should be given to developing strategies to effectively work with health care promotion and to optimize the patient´s participation in decisions regarding their own care, this in order to increase compliance to hypertension treatment.

Bakgrund: Patienter inom dialysvård fick lite information om påverkan på sexualitet och samliv som en komplikation av njurarnas bristande funktion. Sexualitet och samliv påverkade individen och dennes livslust i stor utsträckning. Syfte: Syftet var att belysa dialyspatienters sexuella dysfunktion (SD), prevalens, symtom, orsak och bidragande faktorer. Vi ville belysa SD:s påverkan på det psykiska måendet samt i vilken mån patienter sökte och fick behandling. Metod: Vi använde oss av kvantitativa artiklar från Pubmeds databas. Artiklarna kvalitets-bedömdes, bearbetades utifrån syfte och frågeställningar som sedan sammanställdes i resultatet. Urval ur aktuell litteratur gjordes med inriktning mot njursjukvård i syfte att hitta basfakta om hur njursjukdomar yttrade sig i kroppen. Resultat: Prevalensen var hög hos dialyspatienter av SD och sänkt psykiskt mående. Diskussion: Det fanns bevis på att få dialyspatienter med SD delgav sina problem för sin läkare. Medicinsk personal prioriterade inte SD och ansåg att det var på patientens eget ansvar att ta upp. Det saknades rutiner för att tidigt upptäcka SD och genom det kunna höja patientens livskvalitet och förebygga psykiska problem. Slutsats: Om patienten fick adekvat information och kunskap om sin SD så kunde behandling sättas in, patientens livskvalitet höjas och depressiva symtom förhindras.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Tuberkulos (TBC) är en av de mest spridda sjukdomarna i världen. Idag sker smittspridningen i Sverige främst bland inrikes födda personer över 65 år, samt bland utrikes födda. Läkemedelsbehandlingen tar minst sex månader, och har ibland mycket svåra biverkningar. För att genomföra behandlingen kan patienten behöva stöd. Personer med TBC fullföljer inte alltid sin behandling, därför har antibiotikaresistent Mycobacterium tuberculosis utvecklats. Syfte: Syftet var att identifiera faktorer som påverkar varför patienter med pulmonell TBC brister i följsamhet till läkemedelsbehandling, och att undersöka sjuksköterskans roll i främjandet av denna följsamhet. Metod: Studien genomfördes genom en litteraturöversikt. Femton artiklar som besvarade syftet valdes ut efter sökning i databaser. Resultat: Socioekonomiskt svaga grupper uppvisade oftare bristande följsamhet till läkemedelsbehandling vid TBC än andra. Otillräcklig kunskap hos patienten kunde leda till att denne inte slutförde sin behandling. Relationen mellan vårdpersonal och patient var viktig för att göra patienten medveten om komplexiteten av TBC. Stöd från sjuksköterskan och personcentrerad omvårdnad genererade ökad följsamhet till läkemedelsbehandling. Slutsats: Det är angeläget för sjuksköterskan att tidigt identifiera de patienter som riskerar att brista i följsamhet till läkemedelsbehandling vid TBC. Migration, droganvändning, svårigheter att kombinera behandling med arbete, samt biverkningar av läkemedelsbehandlingen, är vanliga anledningar till bristande följsamhet. Sjuksköterskan behöver kunskap om patientens kulturella sammanhang, dennes föreställningar om TBC och hur biverkningar kan hanteras, för att hjälpa denne till följsamhet. Sjuksköterskan behöver även sprida kunskap om TBC till patienter och närstående, och samarbeta med socialtjänsten. Nyckelord: Följsamhet; Kunskap; Läkemedelsbehandling; Pulmonell tuberkulos; Sjuksköterska.

Bakgrund: Attention Deficit-Hyperactivity Disorder (ADHD) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som ofta medför funktionella svårigheter i vardagen med beteenden såsom försämrad fokus, impulsivitet och hyperaktivitet. Centralstimulerande läkemedel, vars verkan påvisat stora risker gällande aptitnedsättning, är således en vanlig behandling att implementera för att kontrollera symtomen. Tillståndet ADHD, relaterat till kärnsymtomen och potentiell läkemedelsbehandling, ökar därmed sannolikheten för alstrandet av diverse ät- och matproblematik, svårigheter som kan innebära bekymmer för föräldrar till barn med ADHD. Syfte: Att undersöka matbeteendet hos barn med läkemedelsbehandlad ADHD utifrån ett föräldraperspektiv. Metod: En enkätundersökning genomfördes via ADHD-center i Stockholm. Studien inkluderade 118 föräldrar till barn med läkemedelsbehandlad ADHD som besökte mottagningen under en hel vecka. Barnen skulle vara mellan 6 och 13 år. Resultat: Barnen uppvisade en bristande aptit och oregelbundna måltidsvanor enligt resultaten. Dessutom misstänks kärnsymtomen för ADHD ha haft en negativ inverkan på barnens livsmedelspreferenser.   Slutsats: Det är möjligt att läkemedelsbehandling, kombinerat med kärnsymtomen för ADHD, kan ha en påverkan på kostvanor vad gäller aptit, regelbundna måltider och livsmedelsval.

Bakgrund: Det naturliga åldrandet och intag av många läkemedel medför en ökad risk för läkemedelsbiverkningar. För att äldre personer ska känna sig trygga med sin läkemedelsbe-handling är det viktigt att få tillräckligt med information. Delaktighet är en förutsättning för partnerskapet i personcentrerad vård vilket innebär att vårdpersonal och patient ska dela på information, samtal och beslutsfattande.Syfte: Syftet med studien var att beskriva äldre personers upplevelser av delaktighet i läke-medelsbehandling.Metod: För studien valdes kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 16 deltagare som var i åldrarna 75-94 år, 12 av deltagarna var kvinnor och 4 män. Samtliga av deltagarna bodde i eget boende. Insamlad data analyserades med hjälp av manifest och latent innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.Resultat: Efter analys av innehållet framkom ett tema, delaktighet – en balans mellan auto-nomi och kunskap, och fyra underliggande kategorier, att vara nöjd med sin läkemedelsbe-handling, att sträva efter mer kunskap, att vara en del i beslutsfattandet samt upplevelsen av delaktighet utifrån vårdpersonalens stöd och information.Slutsats: De äldre beskriver olika behov av att vara delaktiga i sin egen läkemedelsbehand-ling och därför bör alla patienter få möjligheten att välja graden av delaktighet. För att upp-fylla detta är det viktigt att personcentrerad vård tillämpas av vårdpersonal för att vården ska kunna anpassas efter individens behov. / Background: Natural aging and consumption of many drugs increases the risk of drug side effects. For older people to feel safe with their medication, it is important for them to get suf-ficient information. Participation is a precondition for partnership in person-centered care, which means that health professionals and patients have to share information, discussion and decision making.Aim: The aim of the study was to describe older people's experiences of participation in the drug therapy.Method: Qualitative design was chosen for the study. Semi-structured interviews were con-ducted with 16 participants who were aged 75-94 years, 12 of the participants were women and 4 were men. All of the participants lived in their own homes. Collected data were ana-lyzed using manifest and latent content analysis according to Granheim and Lundman.Result: After content analysis a theme appear: participation - a balance between autonomi and knowledge. Four underlying categories were identified: to be satisfied with their drug therapy, to strive for more knowledge, to be part of decision-making and the experience of participation on the basis of health care personnel support and information.Conclusion: The elderly describe different needs to be involved in their own drug therapy, and all patients should therefore have the opportunity to choose their degree of participation. To fulfill this objective, it is important that person-centered care is applied by medical profes-sionals so that care can be adapted to individual needs.

Bakgrund: Människans försvar mot omvärlden och patogena mikrober består av ett väl utvecklat immunsystem innehållande det medfödda immunsystemet, innate, som inte förändras nämnbart över tid samt det adaptiva immunsystemet som skapar minnesceller efter immunrespons på peptidantigen. Det medfödda immunsystemets receptorer binder främmande strukturer och agerar snabbt genom att skapa inflammatorisk respons. Människans adaptiva immunsystem har celler som tar upp, bryter ned och via major histocompatibility complex (MHC) presenterar peptidantigen för T-celler. T-celler behöver flera stimuleringsvägar för att starta immunrespons. Immunsystemets celler kontrolleras så immunologisk tolerans upprätthålls. Autoimmunitet orsakas troligen av genetisk känslighet där den genetiska dispostitionen inte kan upprätthålla immunologisk tolerans vid trauma. Alopecia areata och vitiligo är de enda kända autoimmuna hudsjukdomarna som inte är antikroppsmedierade. Sjukdomarna drabbar 1 – 2 % av befolkningen. Hårfolliklar attackeras av autoreaktiva T-celler vid alopecia areata vilket ger håravfall. Vitiligo ger depigmenterade hudområden orsakat av autoreaktiva T-celler som förstört melanocyter. Sjukdomarna behandlas med immunsuppressiva läkemedel lokalt på huden eller systemiskt. Syfte: Examensarbetet syftade till att erhålla en djupare kunskap rörande likheter och skillnader i mekanism mellan de autoimmuna hudsjukdomarna alopecia areata och vitiligo samt undersöka och besvara frågeställningen vilken effekt olika typer av immunsuppressiv behandling har vid dessa sjukdomar.  Metod: Examensarbetet är en litteraturstudie som baseras på sex stycken vetenskapliga artiklar framsökta ur databasen PubMed genom flera sökningar. Sökningarna avgränsades genom användande av bl.a. sökorden alopecia areata, vitiligo, treatment, tacrolimus och janus kinase. Resultat: Studie 1 och 2 utvärderar systemisk puls-behandling med glukokortikoider. Patienterna i studie 1 hade alopecia areata med omfattande håravfall och behandlingsrespons sågs hos många patienter. Vitiligo-patienterna i studie 2 uppvisade minskad sjukdomsaktivitet vilket ses i färre nya lesioner samt repigmenterade lesioner, dock ses ingen repigmentering hos en del patienter. Studie 3 och 4 utvärderar lokal behandling med takrolimus-salva. Patienter med vitiligo i studie 3 fick viss repigmentering av lesionerna och patienterna med alopecia areata i studie 4 fick delvis håråterväxt. Effekten av oralt administrerade januskinas-hämmare utvärderas i studie 5 och 6. Studie 5 visar att många patienter med alopecia areata fått mycket håråterväxt vid behandlingens slut och studie 6 påvisar behandlingsrespons hos hälften av vitiligo-patienterna där repigmentering främst ses på hudområden exponerade för solljus. Slutsats: Litteraturstudien visar att olika typer av immunsuppressiv behandling kan lindra sjukdoms-utbrott samt förkorta sjukdomstid vid de autoimmuna hudsjukdomarna alopecia areata och vitiligo. Immunologiskt sett har sjukdomarna liknande sjukdomsmekanismer genom inflammatorisk respons som ger aktivering av autoreaktiva T-celler. Behandlingsresistensförekommer och därför behövs fortsatt forskning kring sjukdomsmekanismer och nya läkemedel. / Humans are depending on a functional immune system that provides defense against microbes and other things in our environment that can harm us. The skin is the largest and the heaviest of our organs. It’s important to have a barrier between the inner functions of the body and the world outside. The innate immune system specificities are recognition of microbes and damage. The adaptive immune system includes B and T cells which develops from stem cells in the bone marrow. The mature B and T cells are tested for self-tolerance before they are released. Having a functional immune system needs immunologic cells with immunologic tolerance. Immunologic tolerance demand B and T cells to know the difference between self antigens and pathogens.  Autoimmunity is probably caused by genetic susceptibility under influence of trauma such as local tissue injury and infection. The trauma cause imbalance in the immune system and gives an autoimmune response with activated T cells reacting on self antigens. Autoimmune diseases can be systemic or organ specific and different mechanisms cause the damage of tissue. Diseases caused by autoimmunity tend to be chronic, self-perpetuating and progressive. Alopecia areata and vitiligo are autoimmune skin diseases which gives hair loss and depigmentation. Hair loss in alopecia areata is caused by autoimmune T cells attacking hair follicles and depigmentation in vitiligo is caused by destruction of melanocytes by autoimmune T cells. The diseases can’t be cured but immunosuppressive therapy can reduce disease activity and give faster recovery.  The aim of this literature study was to get a deeper knowledge about the autoimmune skin diseases alopecia areata and vitiligo, and evaluate the efficiency of different immunosuppressive therapies used against alopecia areata and vitiligo. Found six scientific articles from the database PubMed through several searches. The searches were delimited by use of the keywords alopecia areata, vitiligo, treatment, tacrolimus and janus kinase.  Studies 1 and 2 evaluate systemic pulse management with glucocorticoids. The patients in study 1 had alopecia areata with extensive hair loss and treatment reactions were seen in many patients. Vitiligo patients in study 2 show reduced disease activity as seen in fewer lesions as well as repigmented lesions, however, no repigmentation seen in some patients. Studies 3 and 4 evaluate local treatment with tacrolimus ointment. Patients with vitiligo in study 3 received some repigmentation of the lesions and the patients with alopecia areata in study 4 received partial hair regrowth. The effect of orally administered janus kinase inhibitors is evaluated in studies 5 and 6. Study 5 shows that many patients with alopecia have received a lot of hair regrowth at the end of treatment and study 6 shows treatment response in half of vitiligo patients where repigmentation is mainly seen in sunlight exposed areas.  The literature study shows that different types of immunosuppressive treatment can relieve disease outbreaks and shorten disease in autoimmune skin diseases alopecia areata and vitiligo. Immunologically the diseases have similar disease mechanisms through inflammatory responses that provide activation of autoreactive T cells. Conclusion of this smallscale literature study is the need for further research on mechanisms of the diseases and research on therapies because therapy resistance is seen in both diseases although many patients responded to the immunosuppressive therapies.

Sveriges äldre blir allt fler. Deras läkemedelsanvändande ökar och många läkemedelsinteraktioner inträffar. Genom att begränsa antalet onödiga läkemedel till äldre kan man förbättra patientens läkemedelsbehandling och minska enskilt lidande. Samtidigt kan man så minska samhällets kostnader orsakade av läkemedelsrelaterade problem. En jämförelse av fyra vårdhögskolor visar att sjuksköterskor i grundutbildningen läser en kurs om max 7,5 hp i ämnet farmakologi. Forskning visar vidare att kompetensutveckling för sjuksköterskor har låg prioritet på grund av tidsbrist och av ekonomiska anledningar. Borås stad har tillsammans med Primärvården Borås- Bollebygd och FoU Sjuhärad sedan 2006 bedrivit ett utbildningsprojekt under namnet LÄR UT – Bättre läkemedelshantering för äldre. Målet med projektet är att öka kunskapen om äldre och läkemedel hos sjuksköterskor och omvårdnadspersonal inom kommunal hälso- och sjukvård samt att förbättra utvärderingen av läkemedelsbehandlingen för äldre patienter inskrivna i hemsjukvården, Borås stad. Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskor i hemsjukvård förhåller sig till den äldre patientens läkemedelsbehandling efter projektet LÄR UT. Studien är gjord enligt metoden kvalitativ innehållsanalys. Halvstrukturerade intervjuer har genomförts med sju sjuksköterskor. Studiens resultat visar att sjuksköterskan, efter LÄR UT anser sig arbeta med en för den enskilde patienten ökad säkerhet, då hon reflekterar och ifrågasätter den äldre patientens läkemedelsbehandling aktivt. Vidare pekar resultatet på kompetens i symtomskattning och en för sköterskorna tydlig funktion i patientens läkemedelsbehandling . Författarna ser att sjuksköterskan har en viktig roll att fylla i arbetet med den äldre patientens läkemedelsbehandling och vår slutsats är att teoretisk kunskap i farmakologi är nödvändig för att komma till rätta med de läkemedelsrelaterade problemen hos den äldre patientgruppen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Läkemedels relaterade problem är en stor orsak till återinläggningar på sjukhus. Problemen orsakar både fysiska, psykiska och ekonomiska konsekvenser för patienten och samhället. Tidigare studier visar att många patienter har dålig kunskap om sin läkemedelsbehandling. Syftet med denna studie är att undersöka patienters upplevelser av läkemedelshantering såväl inneliggande som i den vana hemmiljön, samt att inhämta underlag för förbättringar i läkemedelshanteringen. Metoden är kvalitativ med fenomenologisk ansats och elva intervjuer har utförts. Analysen utfördes enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att patienter känner att de måste lita på det vårdpersonalen säger och gör och ser inget annat val. Bristande information leder till att patienten ifrågasätter om det verkligen är rätt medicin han eller hon får. Resultatet visar på vissa faktorer som är viktiga för att få en väl fungerande läkemedelshantering och det latenta innehållet i resultatet sammanfattas som att en väl fungerande läkemedelshantering bygger på goda kunskaper, kommunikation och delaktighet. / Drug related problems (DRP) are a major concern for hospital readmissions. These problems have physical, physiological and economical implications for the patients and for society. Research has shown that many patients´ have a lack of knowledge about their drug therapy. The aim of this study was to investigate patients´ perceptions of the medication use process in hospitals as well as in their own home environment, and in addition to establish foundations to provide a better medication use process. The research was based on eleven interviews using a qualitative method with a phenomenological approach. A qualitative content analysis was applied. The study shows that patients´ have a feeling that they have to trust their caregivers for what they say and what they do and there is no other choice. Lack of information leads to questioning if its´ the right medication he or she received. The results show that certain main factors are important for a functional medication use process. The main factor being that a good medication use process is based on good knowledge, communication and involvement. / " En säker läkemedelsprocess"

SAMMANFATTNING Nyckelord: ApoDos, LSS, sjuksköterska, kvalitetssäkring, läkemedelsbehandling Bakgrund: I enlighet med sjuksköterskans kompetensbeskrivning och ApoDos riktlinjer, ligger ett stort ansvar på sjuksköterskan gällande uppföljning av patienters läkemedelsbehandlingar. Sjuksköterskan skall även samverka med andra aktörer i vårdkedjan och sträva efter en god informationsöverföring mellan dessa, i syfte att kvalitetssäkra vården. Syfte: Utifrån sjuksköterskans erfarenheter beskriva rutiner för uppföljning av läkemedelsbehandlingar, hos patienter med ApoDos och boende enligt LSS, samt identifiera eventuella välfungerande- och bristande rutiner. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvalitativ ansats. Fem intervjuer genomfördes med sjuksköterskor, samtliga verksamma på LSS-boenden inom Uppsala kommun. Det inhämtade materialet analyserades enligt en reviderad version av Graneheim och Lundmans (2004) metod för innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att det finns vissa bristande rutiner och ett behov av bättre kommunikation samt tydligare riktlinjer för ansvarsfördelningen mellan olika aktörer vid uppföljning av patienternas läkemedelsbehandlingar. De deltagande sjuksköterskorna är dock överlag nöjda med systemet ApoDos och det finns inget som tyder på att de bristande rutinerna har ett samband med ApoDos-systemet. Konklusion: Studien visar att vissa rutiner bör ses över och omprövas samt att ett förtydligande av ansvarsfördelningen mellan sjuksköterska och läkare skulle kunna leda till förbättringar vid uppföljning av läkemedelsbehandlingar. Det krävs dock vidare studier inom området för att klarlägga ett bredare perspektiv av dessa rutiner. / ABSTRACT Keywords: multidose drug dispensing system, LSS, nurse, quality improvement, medical treatment Background: The nurse has a great responsibility regarding medical treatment follow-ups and must also seek a good interaction with other participants in the continuum of care, in order to assure the quality of care. Aim: From a nurse’s perspective describe routines for medical treatment follow-ups, regarding patients with multidose drug dispensing system and accommodations according to LSS, as well as identify possible well-functioning and deficient routines.  Method: The study has a descriptive design with qualitative approach. Five interviews were conducted with nurses, all working at accommodations according to LSS in Uppsala Municipality. The data was analyzed according to Graneheim and Lundman's (2004) method of content analysis. Results: There are some deficient routines and a need of better communication and more clear guidelines for the division of responsibilities regarding the patients’ medical treatment follow-ups. Overall, the participating nurses are content with the multidose drug dispensing system and there is nothing indicating that the deficient routines are associated with this system. Conclusions: The study shows that certain routines should be overhauled and reconsidered and that a clarification of the division of responsibilities, between nurses and doctors, could lead to improvements at medical treatment follow-ups. However, to elucidate a broader perspective of routines for medical treatment follow-ups, further studies are required.