Med syfte att analysera två metoder för läs- och skrivinlärning samt att jämföra dessa med den nu rådande kursplanen i svenska har vi genomfört en textanalys av dessa. Frågeställningarna vi ställt för att besvara vårt syfte berör metodernas arbetsupplägg, vilka teorier om lärande som återfinns i metoderna samt innehållet i kursplanen. Materialet som samlades in var texter som berör de två metoderna samt kursplanen i svenska med tillhörande kommentarsmaterial. För att bearbeta och analysera materialet genomfördes först en innehållsanalys och därefter en analys av lärande utifrån olika lärandeperspektiv, vilka var våra analysverktyg. Slutligen jämfördes metoderna med kursplanen för att säkerställa att metodernas innehåll motsvarade det som står uppställt i kursplanen. Arbetet har resulterat i kunskaper om hur metoderna förhåller sig till kursplanen samt vilka teorier om lärande som återfinns i metoderna. Med dessa kunskaper kan vi konstatera att metoder måste granskas och att lärare ibland måste frångå en vald metod för att tillgodose kursplanen samt elevers individuella behov.

Syfte Syftet med studien är att bidra med kunskap kring lärares upplevelser av att använda kooperativt lärande i den tidiga läs- och skrivutvecklingen, samt att få ta del av deras upplevelser av fördelar och nackdelar med att undervisa på detta sätt. Frågeställningar  Hur utformar lärarna den tidiga läs- och skrivundervisningen? Hur använder lärarna kooperativt lärande i läs- och skrivundervisningen? Vilka effekter ser lärarna av att använda kooperativt lärande i läs- och skrivundervisningen? Hur upplever lärarna att arbetssättet passar elevers olika förutsättningar? Teorier Den teoretiska grunden i studien vilar framför allt på några delar inom det sociokulturella perspektiv, KASAM och inkludering. Det kommer att tas upp generella tankar inom det sociokulturella perspektivet och sedan titta lite närmare på den proximala utvecklingszonen och scaffolding.  Metod Studien är inspirerad av en fenomenologisk metodansats där det empiriska materialet består av semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Dokumentationen består av videoupptagningar som sedan har transkriberats i sin helhet. Resultat Lärarna som ingick i studien hade en enig upplevelse av att kooperativt lärande var ett gynsamt förhållningssätt till undervisning. De ansåg att koopertivt lärande var bra på många olika plan. Dels för att eleverna skulle ha möjlighet att utveckla sina kunskaper och sina sociala förmågor på bästa sätt. Lärarnma var eniga om att det var ett arbetssätt och förhållningsätt till lärande som var gynnsamt för de flesta eleverna. Genom att arbeta på detta sätt var det lätt att göra anpassningar och eleverna stöttade varandra, vilket fördjupade deras kunskaper, menade lärarna. Respondenterna ansåg att arbetssättet ledde till stora vinster i den sociala utvecklingen hos elever vilket i sin tur även bidrog till ett gott klassrumsklimat. Dock såg några av dem svårigheteri de grupper där det fanns många elever med svårigheter att samarbeta. De kunde även se att det ibland blev rörigt och högljutt vilket var svårt att hantera för vissa elever. Några av lärarna menade även att planeringen av undervisningen blev tyngre eftersom det blev fler moment som skulle förberedas.

Chourbagi, Zouhaira. & Jönsson, Marie. (2006). Läs- och skrivinlärning igrundskolan och särskolan - Likheter och skillnader. (Reading and WritingSkills in the Primary and Special Schools, Simularities and Differences).Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning,Lärarutbildningen, Malmö högskolaSyftet med vårt arbete är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv lyfta frammetoder för läs- och skrivundervisning som används i grundskolans förstaårskurser samt i särskolan. Vi frågar oss vilka metoder som är aktuella, vilkametodiska likheter och skillnader som kan iakttas mellan grundskolans ochsärskolans undervisning samt vilken den specialpedagogiska rollen är i denförsta läs- och skrivinlärningen.Studien är en kvalitativ undersökning som bygger på halvstruktureradeintervjuer av tio yrkesverksamma lärare och specialpedagoger, fem lärare frångrundskolans årskurs två och fem specialpedagoger från särskolan. Intervjuernaredovisas genom meningskoncentrering.Resultatet visar att LTG-metoden och den Nya Zeeländska metoden; ”Att läsaoch skriva tillsammans” är vanliga metoder att utgå ifrån i grundskolan. Isärskolan används LTG-metoden och Wittingmetoden, samtidigt somordbildsmetoder är viktiga. Båda skolformerna understryker vikten avnoggrannhet, struktur och en långsam inlärningstakt. Man vill skapaengagemang för att väcka läslust och skrivintresse. De huvudsakligaskillnaderna handlar om arbetsorganisationen kring lärandet, där man inomsärskolan arbetar mer individualiserat. Det är specialpedagoger som arbetar medsärskoleelevernas läs- och skrivinlärning. För grundskolans elever i behov avsärskilt stöd vid läs- och skrivinlärning, visar det sig inte självklart med direktriktade specialpedagogiska insatser, trots att man tidigt identifierar vilka eleversom är i behov av detta.

Syftet med denna studie var att jämföra narrativa texter producerade av elever i årskurs 3 undervisade efter traditionella läs- och skrivinlärningsmetoder, med elever undervisade i enlighet med metoden ASL. Eleverna producerade två texter vardera, en med datorn och en med pennan som skrivverktyg. Texterna analyserades med utgångspunkt i tre förbestämda parametrar: antal ord, antal adjektiv samt i vilken utsträckning texterna följer en narrativ dramaturgisk struktur. Analysen hade även utgångspunkt i sociokulturell teoribildning samt läroplansteori. Resultatet möjliggjorde en jämförelse mellan klasserna samt mellan de två skrivverktygen. Av studien framkom att ASL-klassen producerade texter vilka i genomsnitt innehöll fler antal ord, fler adjektiv samt till större grad följde en narrativ dramaturgisk struktur. Jämförelsen mellan skrivverktygen indikerar att det verktyg eleverna till övervägande del använt i undervisningen även är det som gynnar deras textproduktion till större delen, med ett undantag, där fler elever i ASL-klassen gynnades av pennan som skrivverktyg när det kom till att följa en narrativ dramaturgisk struktur. Huruvida studiens resultat bidrar med mer än en indikation på hur en skillnad mellan elevers textproduktion kan se ut mellan klasser undervisade efter skilda metoder går att diskutera. Studiens resultat bidrar dock med kunskap vilken kan användas för vidare forskning inom området.