<p>Enligt tidigare forskning har tidiga insatser och chefens agerande betydelse för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete av långtidssjukskrivna. Enligt lag har arbetsgivare och chefer skyldighet att organisera en lämplig rehabiliteringsverksamhet, för att strukturera detta arbete uppförs därför dokument och handlingsplaner. Men hur arbetar chefer med det här i praktiken, vilken roll antar de och vilka föreställningar finns om sjukskrivna medarbetare? Vilka hinder och möjligheter finns för att bedriva detta arbete? För att ta reda på detta utfördes en fallstudie där nio chefer deltog i semi-strukturerade intervjuer. Det framkommer att cheferna arbetar efter de processer som finns, dock med vissa undantag. Medarbetare som varit frånvarande från arbete i flera år är svåra att få med i rehabiliteringsprocessen och detta utgör ett hinder. En stödjande roll framkommer som viktig för att få tillbaka sjukskrivna medarbetare, men även ett situationsanpassat ledarskap tillämpas. Vidare är samverkan och stödfunktioner en förutsättning för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete.</p>

Tidigare forskning visar att det finns olika framgångsfaktorer för återgång i arbete efter en långtidssjukskrivning. Syftet med studien var att identifiera framgångsfaktorer för återgång i arbete för personer som haft en långtidssjukskrivning, d.v.s. längre än 60 dagar, inom Jämtland läns landsting (JLL). Utifrån resultatet i denna studie ville vi se om det förelåg ett behov av mer stöd eller utbildning för JLL:s chefer. Studien var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med fem anställda som varit långtidssjukskrivna. Två chefer intervjuades också för deras syn på de anställdas återgång. Alla intervjuade var kvinnor mellan 30-60 år och de hade olika arbeten inom sjukvård, administration och landstingsservice. Genom personalhandläggare och chefer fick vi kontakt med lämpliga intervjupersoner. Vi fann att framgångsfaktorer för återgång i arbete inom JLL var: en god fysisk arbetsmiljö, en god psykosocial arbetsmiljö, organisationens stöd, Försäkringskassans stöd men även Försäkringskassans regelverk och byråkrati som får anställda att välja tjänstledighet utan lön istället för sjukskrivning, stöd från familj och vänner, ett bra ledarskap, arbetsträning och arbetsanpassning, en hög intern locus of control och en god hälsa. Slutsatsen visade att de viktigaste framgångsfaktorerna var: ett tidigt stöd från organisationen i rehabiliteringen, ett bra ledarskap, en bra arbetsmiljö, medarbetarens motivation till återgång i arbete och en hög intern locus of control.

Antalet långtidssjukskrivna i samhället har ökat kraftigt under det senaste årtiondet och aktuell forskning visar att sannolikheten att komma tillbaka i arbete efter en lång sjukskrivning är låg. Mot bakgrund av detta är det av stor vikt, såväl ur ett samhälleligt perspektiv, ur ett organisationsperspektiv som ur ett individperspektiv, att nya vägar tillbaka till arbete utforskas. Syftet med föreliggande studie är att undersöka långtidssjukskrivnas upplevelser av att komma tillbaka i arbete med hjälp av rehabilitering genom en så kallad arbetsgivarring. Mer konkret innebär det att undersöka vilken roll respondenterna upplever att arbetsgivarringen haft i deras väg tillbaka till arbetslivet. Metodansatsen är kvalitativ och elva djupintervjuer har genomförts med personer som genomgått arbetslivsinriktad rehabilitering via en arbetsgivarring. Ett stratifierat urval användes i syfte att öka möjligheterna att förstå fenomenet, genom att studera individuella variationer av upplevelserna hos intervjupersonerna. Resultatet visar att arbetsgivarringen spelat en avgörande roll för individernas återinträde på arbetsmarknaden.

Vi läser sista terminen på Rehabiliteringsvetenskap och idén att skriva om det här ämnet fick vi från en lista med förslag på c-uppsatser från en av lärarna. Vi har tidigare läst 5p ledarskap vilket fick oss intresserade av att studera ledarrollens betydelse när det gäller återgång i arbetet. För att komma till rätta med det stora antalet sjukskrivningar visar tidigare studier på hur viktigt det är med en arbetsgivare som tar ansvar över arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågor. Medarbetarnas närmsta chef bör ges befogenhet och utbildning i dessa frågor för att kunna främja både fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Det är vanligt att fysiska besvär har sitt ursprung i psykosociala orsaker. Syftet med den här studien var att ta reda på hur fyra före detta långtidssjukskrivna individer upplever sin arbetsledares stöd under rehabiliteringsprocessen. Kriterierna för urvalet av intervjupersoner var sjukskrivning minst 1 år, slutförd rehabilitering och återgång i arbete. Vi använde oss av kvalitativa djupintervjuer. Respondenterna upplevde sina arbetsledares betydelse olika under processen, detta verkar bero på hur bra och ”välutbildad” organisationen är inom rehabiliterings- och arbetsmiljöfrågor och hur engagerad och pådrivande arbetsledaren är. Det framgick i berättelserna att arbetsledarna har haft viljan att stötta och hjälpa till under processen, men inte riktigt rätt kunskaper för att göra detta på ett bra och effektivt sätt.

Enligt tidigare forskning har tidiga insatser och chefens agerande betydelse för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete av långtidssjukskrivna. Enligt lag har arbetsgivare och chefer skyldighet att organisera en lämplig rehabiliteringsverksamhet, för att strukturera detta arbete uppförs därför dokument och handlingsplaner. Men hur arbetar chefer med det här i praktiken, vilken roll antar de och vilka föreställningar finns om sjukskrivna medarbetare? Vilka hinder och möjligheter finns för att bedriva detta arbete? För att ta reda på detta utfördes en fallstudie där nio chefer deltog i semi-strukturerade intervjuer. Det framkommer att cheferna arbetar efter de processer som finns, dock med vissa undantag. Medarbetare som varit frånvarande från arbete i flera år är svåra att få med i rehabiliteringsprocessen och detta utgör ett hinder. En stödjande roll framkommer som viktig för att få tillbaka sjukskrivna medarbetare, men även ett situationsanpassat ledarskap tillämpas. Vidare är samverkan och stödfunktioner en förutsättning för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete.

Detta examensarbete handlar om långtidssjukskrivna kvinnor och om hur de upplever sin situation som sjukskrivna. Vilka hinder upplever de för att komma tillbaka till arbete? Vilken roll skulle en professionell studie- och yrkesvägledning kunna spela för att övervinna dessa hinder.

<p>I Sverige dominerar kvinnorna sjukskrivningstalet, framförallt då det gäller någon form av stressrelaterad ohälsa. I forskning och offentlig debatt är ofta arbetsrelaterad stress i fokus. Denna studie undersöker hur kvinnor som har fått en stressrelaterad diagnos själva ser på orsakerna till sin ohälsa och till att de fått denna diagnos samt hur diagnosförfarandet kan gå till. Resultatet analyseras ur ett könsperspektiv. I denna kvalitativa studie tillfrågades fem läkare om diagnostisering och åtta kvinnor med någon form av stressrelaterad diagnos intervjuades. Resultatet genomsyras av att kvinnorna beskriver sin livssituation som en kamp på fyra arenor: den personliga, i familjen, på arbetet samt på samhällsarenan. Kampen försvåras av det dubbeltydiga budskap som förmedlas till kvinnor om deras värde och krocken mellan värdeskalorna i det privata och det offentliga livet. Flera känner inte igen sig i den diagnos de får då den antingen förminskar eller förstorar kvinnornas upplevelse. Kanske tydliggör dessa kvinnor att den manliga normen som präglar forskning och diagnoskriterier måste ersättas med en som tar hänsyn till båda könens förutsättningar.</p>

No description available.

I Sverige dominerar kvinnorna sjukskrivningstalet, framförallt då det gäller någon form av stressrelaterad ohälsa. I forskning och offentlig debatt är ofta arbetsrelaterad stress i fokus. Denna studie undersöker hur kvinnor som har fått en stressrelaterad diagnos själva ser på orsakerna till sin ohälsa och till att de fått denna diagnos samt hur diagnosförfarandet kan gå till. Resultatet analyseras ur ett könsperspektiv. I denna kvalitativa studie tillfrågades fem läkare om diagnostisering och åtta kvinnor med någon form av stressrelaterad diagnos intervjuades. Resultatet genomsyras av att kvinnorna beskriver sin livssituation som en kamp på fyra arenor: den personliga, i familjen, på arbetet samt på samhällsarenan. Kampen försvåras av det dubbeltydiga budskap som förmedlas till kvinnor om deras värde och krocken mellan värdeskalorna i det privata och det offentliga livet. Flera känner inte igen sig i den diagnos de får då den antingen förminskar eller förstorar kvinnornas upplevelse. Kanske tydliggör dessa kvinnor att den manliga normen som präglar forskning och diagnoskriterier måste ersättas med en som tar hänsyn till båda könens förutsättningar.

No description available.