Bakgrund: Sjukvården möter ökade krav på grund av befolkningsökning och avancerade behandlingsmöjligheter. Utlokalisering av patienter innebär att en patient läggs in på en annan avdelning än den som har medicinskt ansvar och specialistkompetens och kan ske på grund av en brist på vårdplatser på hemavdelningen. Swansons teori om vårdande beskriver fem steg som vårdpersonal kan använda för att främja patientens välbefinnande i vården. Sjuksköterskan har omvårdnadsansvaret för patienterna på avdelningen, oavsett vilket medicinskt team de tillhör. Syfte: Att undersöka sjuksköterskans perspektiv på vård av utlokaliserade patienter i slutenvården. Metod: Allmän litteraturöversikt innefattande kvalitativa och kvantitativa data. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde brister och utmaningar kopplat till vårdandet av utlokaliserade patienter, inklusive hög arbetsbelastning, tidskrävande insatser, obekant utrustning, bristande kunskap/erfarenhet och kommunikation begränsade dem i deras yrkesroll. Utifrån sjuksköterskans perspektiv skapade detta en utmanade arbetsmiljö och riskerade försämrad vårdkvalité och patientsäkerhet. Konklusion: Utlokalisering leder till en sämre arbetsmiljö och hindrar sjuksköterskan från att kunna ge en god säker vård. Detta kan leda till stress för sjuksköterskan och innebära en risk för patienten. Det bör endast ske om inget annat alternativ finns. Vid utlokalisering bör ansvariga för utlokaliseringen noggrant välja bästa möjliga avdelning samt utarbeta rutiner för att underlätta samarbete mellan avdelningar. / Background: Healthcare faces increased demands due to growth in population and more advanced treatment options. Patient outlying occurs when a patient is placed in a different ward than the one medically responsible, often due to bed shortages. Swanson's Caring Theory outlines five steps that healthcare professionals can utilize to promote patient well-being. Nurses maintain responsibility for patients on their ward, regardless of medical team affiliation. Aim: To investigate the nurse’s perspective on the care of outlying patients in inpatient care Method: General literature review encompassing qualitative and quantitative data. Findings: Nurses experienced deficiencies and challenges related to caring for outlying patients, including high workload, time constraints, unfamiliar equipment, lack of knowledge/ experience and communication constraints limited them in their professional role. From the nurse’s perspective, this created a challenging work environment, risking diminished care quality and patient safety. Conclusion: Outlying leads to a poorer work environment for nurses, hindering them from providing safe, quality care. This can lead to stress for the nurse but also pose a risk to the patient. Therefore, the practice of outlying patients should only occur if no other alternatives exist. If outlying is unavoidable, careful ward selection and collaboration procedure between ward are crucial.

Patients with mental illness experience dissatisfaction with their care due to lack of understanding and ignorance from the nurses. The nurses’ approach might influence these patients' experience of their care. The purpose of the literature review was to describe nurses' approach in care of patients with mental illness. The literature review is based on an inductive approach and the result is based on 14 scientific papers, of which eight used a qualitative design and sex used a quantitative design. A simpler form of content analysis was used, which resulted in four themes: the importance of knowledge, preconceived perceptions, neglect and feelings of responsibility. Nurses' attitudes to mental illness are both positive and negative. Positive approaches include feelings of responsibility for patient care. Negative approaches include neglect and negative feelings such as distrust and fear. The result of the literature review indicates a need for more education about mental illness in order to reduce stigma and knowledge gaps among registered nurses in public health services. As many results articles were related to abuse problems the area seems limited, therefore more research directed toward other mental illnesses, is recommended. / Patienter med psykisk ohälsa upplever missnöje med sin omvårdnad på grund av brist på förståelse och negligering från sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna kan påverka dessa patienters upplevelser av omvårdnaden genom sitt förhållningssätt. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors förhållningssätt i omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa. Litteraturstudien grundas på en induktiv ansats och resultatet baseras på 14 vetenskapliga artiklar, varav åtta artiklar är kvalitativa och sex artiklar är kvantitativa. En enklare form av innehållsanalys användes, vilket resulterade i fyra teman: kunskapens betydelse, förutfattade uppfattningar, negligering samt känslor av ansvar. Sjuksköterskors förhållningssätt till psykisk ohälsa är både positiv och negativ. Positiva förhållningssätt inkluderar känslor av ansvar för patienternas omvårdnad. Negativa förhållningssätt inbegriper bland annat negligering samt negativa känslor som misstro och rädsla. Litteraturstudiens resultat påvisar ett behov av mer utbildning om psykisk ohälsa för att reducera stigmatisering och kunskapsluckor hos legitimerade sjuksköterskor i den allmänna hälso- och sjukvården. Området upplevdes begränsat då många funna resultatartiklar berör missbruksproblematik, därför rekommenderas mer forskning riktad mot andra psykiska sjukdomar.

Den här avhandlingen handlar om vårdlärares arbete med simulering av arbetsuppgifter i metodrum Ett metodrum kan ses som en hybrid mellan klassrum och sjukhussal. I denna skolmiljö övas arbetsuppgifter som förekommer inom vård och omsorg. Det saknas patienter att öva på och ibland sjukvårdsmaterial, vilket innebär en utmaning för vårdläraren att skapa en autentisk miljö. Syftet med studien är att undersöka hur vårdlärare arbetar med simulering av arbetsuppgifter i metodrumsundervisning för vuxna elever. Avhandlingen grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv och har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Tre metodrumslektioner från tre olika skolor ljudinspelades digitalt : venprovtagning, urinkatetrisering och såromläggning. Resultatet visar att vårdlärarna arbetar med tre olika simuleringsaktiviteter: Tekniskt utförande, Tolkande och Bemötande. Simuleringsaktiviteternas utförande varierar med lektionsinnehållet. Studien visar vilka redskap i metodrumsundervisningen som är vanligt förekommande och hur de används. Ingela Leibring har bakgrund som barnmorska och arbetar för närvarande som vårdlärare inom kommunal vuxenutbildning i Karlstad samt är utbildningsledare för Yrkeshögskolans utbildning till barnspecialiserad undersköterska. / This study centres on clinical skills laboratory teaching in municipal adult education. This type of teaching takes place in a school setting and is hybrid of a nursing and healthcare environment. Future professional tasks are simulated and practised here. Three different schools were visited and three clinical skills laboratory lessons were recorded with a digital audio recorder. The following tasks were included in the study: venipuncture, urinary catheterisation, and wound dressing. The analysis was performed as a qualitative content analysis informed by a sociocultural perspective. The aim of the study is to extend the knowledge of how teachers approach the simulation of tasks in clinical skills laboratory training. The study identifies three simulation activities and their application: technical performance, interpretation, and treatment.  The main teaching tools used in the lessons were the teacher’s body/hands, different physical tools specific to the respective laboratory session and the teacher’s language. All the simulation tasks – venipuncture, urinary catheterisation and wound dressing ­– were included in the sessions. A similarity was that technical performance on the whole was the most common feature in all the laboratory lessons. A difference emerged when the clinical skills laboratory lesson was divided into the components: introduction, students practise themselves, and conclusion. The lesson introduction included treatment to nearly the same extent as technical performance. Differences related to lesson content were evident in the activities interpretation and treatment. A common pattern was that the teachers shifted between everyday language and professional language when they worked with simulation. They named their patients and gave the students immediate response.

Bakgrund: Allt fler personer kontaktar sjukvården via telefon och det medför att telefonrådgivning är ett växande område inom hälso- och sjukvården. Den gör det möjligt för sjuksköterskor och personer som ringer in att skapa en relation trots distans. Telefonrådgivningen gör sjukvården mer effektiv och avlastar de fysiska vårdmiljöerna. Problem: Personer som ringer in upplever att de inte blir uppmärksammade i samtalen och att sjuksköterskorna som arbetar med telefonrådgivning brister i bemötandet. Det framkommer även att de saknar det fysiska stödet från sjuksköterskorna. Syfte: Att skapa en översikt av sjuksköterskans erfarenheter av att arbeta med telefonrådgivning. Metod: Allmän litteraturöversikt innehållande kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Det framkom fyra teman, de var arbetsmiljön som ett hinder eller en möjlighet, svåra samtal en del av arbetet, anamnesupptagningens betydelse och vikten av att ha kunskap och kompetens. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter visade att de tyckte att det var svårt att bedöma utan att kunna se personen samtalet gällde. I framtiden bör telefonen kompletteras med kamera och allmänsjuksköterskor bör ha mer utbildning i att kommunicera och av att använda det vårdande samtalet för att skapa relation och förståelse.

Det finns ungefär 160 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Demenssjukdomar går inte att bota, och leder successivt till funktionsnedsättningar som påverkar den sjuke och dess närstående under många år. För att må bra behöver vi människor känna oss hemma i vår kropp, tillsammans med andra människor och i tillvaron som vi befinner oss i. Avsaknad av eller påverkan på dessa känslor i form av exempelvis sjukdom kan leda till ett lidande. För en person med långt framskriden demenssjukdom kan detta lidande beskrivas som ”att inte känna sig hemma” då demenssjukdomen gör att personen tappar känslan för sig själv både i jaget och i samvaron med andra. Att ge tröst blir kärnan i omvårdnaden av en person med långt framskriden demenssjukdom. Syftet var att belysa tröst i mötet med personer med demenssjukdom utifrån legitimerad personals perspektiv.  Denna kvalitativa studie bygger på sex intervjuer med legitimerade sjuksköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter, där data analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Enligt informanterna är tröst när jag som medmänniska genom att bekräfta, närvara eller genom olika metoder tillgodoser de behov som den som är ledsen eller lider har, så att denne upplever lindring eller ett minskat lidande, en slags harmoni och acceptans, även om situationen är svår och obegriplig. Informanterna beskrev att de i mötet med personen med demenssjukdom befann sig som i ett gränsland mellan motpolerna lidande och tröst, och att situationen utvecklades utefter de förutsättningar, den inställning, den kunskap och de metoder som användes.  Det som tydligast framkom vid intervjuerna var hur viktigt det var att personalen i mötet med personer med demenssjukdom i första hand hade mod och vilja att se behoven som fanns, men sedan också utrymmet att finnas till, närvara i både kropp och tanke, så att man genom anpassning kunde styra och hantera situationen så att lidandet minskade. För att lyckas var det också en förutsättning att personalen hade insikt om att behov av tröst var kontinuerligt för den demenssjuke och därmed måste återupprepas, ibland flera gånger om dagen.   Studien påvisar faktorer som har betydelse för om en tröstsituation uppstår eller inte. Inställningen till begreppet tröst särskiljer sig från person till person vilket till viss del kan kopplas till tidigare erfarenheter både på det personliga planet men också i den yrkesmässiga rollen. Att minska lidande anses vara en självklarhet både som medmänniska och som professionell, men att ge tröst för att minska lidande visade sig inte vara lika självklart för alla. Samtidigt beskriver litteraturen att de två begreppen är sammanflätande vilket visar på det komplexa i begreppet tröst. Då det finns en tendens att ge tröst på samma sätt som man själv vill bli tröstad på är det viktigt att skapa en medvetenhet om detta för personal, då man i mötet med personer med demenssjukdom skall arbeta personcentrerat, alltså möta den demenssjuke på ett för denne individuellt anpassat sätt. BPSD-registret kan då vara ett stöd för personal att identifiera synliga och osynliga behov vilket kan leda till att personen med demenssjukdom upplever en bättre livskvalitet, värdighet och också blir tröstad. / There are approximately 160,000 people with dementia in Sweden. Dementia can not be cured and will gradually lead to disabilities affecting the ill and their relatives for many years. To feel good, we humans need to feel at home in our own bodies, along with people around us and in the world we live in. Lack of or influence on these feelings in the form of, for example, diseases can lead to suffering. For a person with advanced dementia the suffering can be described as "not feeling at home" as dementia causes the person to lose their sense of self both in themselves and in connection with others.Providing consolation is the essence of nursing care of a person with advanced dementia. The purpose was to illuminate consolation in the meeting with people with dementia from a registered staff’s perspective. This qualitative study is based on six interviews with registered nurses, occupational therapists and physiotherapists, where the data has been analyzed according to content analysis with inductive approach. According to the informants consolation occurs when I, as a fellow human being by affirming, attending or through various methods cater to the needs of those who are sad or suffering, so that he/she is experiencing the alleviation or reduction of suffering, a kind of harmony and acceptance, although the situation is difficult and incomprehensible. The informants described that they felt like being in a borderland between the opposite poles suffering and consolation in the meeting with the person with dementia, and that the situation developed by how the conditions, the attitude, the knowledge and the methods were used. What clearly emerged during the interviews was how important it was that the staff in the meeting with people with dementia had the courage and the will to see the needs that existed, but then also the space to be present in both body and mind, so that they by adaptation could control and manage the situation which led to a decreased suffering. To succeed, it was also essential that the staff had insight of that the need of consolation was continuously for people with dementia and therefore must be repeated, sometimes several times a day. The study demonstrates factors that are important for if a consoling situation occurs or not. The approach to the concept of consolation distinguishes itself from person to person, which to some extent can be linked to previous experiences both on a personal level but also in the professional role. Reducing suffering is considered a matter of course, both as a fellow human being and as a professional, but to give consolation to ease suffering proved to be not as obvious to everyone. The literature describes that the two terms are intertwined which demonstrates the complexity of the concept of consolation. Since there is a tendency to give consolation in the same way that you yourself want to be consoled in, it’s important to create an awareness of this among the staff. This since in the meeting with persons with dementia you should work person-centered, meaning to give a care that is individually adapted just for him/her. The BPSD-registry can support the staff to identify visible and invisible needs, which can lead to that the person with dementia experience a better quality of life, dignity, and also will be consoled.

Abstrakt Inledning: I Sverige erbjuds alla kvinnor mellan 40-74 år möjlighet till att genomgå en hälsokontroll (screening) av sina bröst. Syftet med mammografiscreening är att hitta patologi så tidigt som möjligt för att kunna tillgodose en gynnsam behandling och för att förhindra dödlig utgång. Röntgensjuksköterskan har en viktig roll i den bilddiagnostiska utredningen. En av röntgensjuksköterskans uppgifter är att framställa röntgenbilder med optimal bildkvalitet samtidigt som patientsäkerheten måste beaktas. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som kan påverka den optimala bildkvaliteten vid mammografiundersökningar. Metod: För att få svar på syftet genomfördes en allmän litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar letades i databaserna PubMed och Cinahl. 15 artiklar sammanställdes och analyserades sedn i tre kategorier. Resultat: Analysen av artiklarna visade på att det finns flera faktorer som kan inverka på den optimala bildkvaliteten vid mammografiundersökningar. Analysen presenterade tre kategorier såsom patientrelaterade aspekter, tekniska parametrar och röntgensjuksköterskans betydelse. Slutsats: Röntgensjuksköterskans kunskaper och kännedom om vilka faktorer som kan inverka på bildkvaliteten är viktig för att minimera brister i bildkvaliteten. För att kvalitetsförbättra mammografiundersökningarna samt bibehålla kunskap krävs kontinuerlig träning och utbildning.

Syfte: Syftet var att undersöka vilken kännedom och hantering av rutiner samt vilket preventivt arbete som legitimerad vårdpersonal i ledarställning inom primärvård har om missbruk och beroende hos anställd legitimerad vårdpersonal. Metod: Studien har genomförts som en deskriptiv enkätstudie. En kvantitativ metod valdes för att få nå en större population under en kort tidsperiod. Resultat: I studien framkom att majoriteten av de tillfrågade respondenterna i ledarställning hade ledarskapsutbildning och det ingick för de flesta om missbruk och beroende. Studien visar att de arbetar mer eller mindre preventivt med missbruk och beroendefrågor hos sin personal. Det framkommer att legitimerad vårdpersonal i ledarställning anser sig ha tillräcklig kännedom om missbruk och beroende. De belyser vikten av vidareutbildning inom området samt att de behövs diskuteras mer på arbetsplatsträffar om missbruk och beroende. Slutsats: I studien framkommer att de arbetar preventivt genom att använda den lokala rutin som finns rörande alkohol och missbruk. De lokala rutinerna hos landstinget och kommunerna skiljer sig åt då landstinget har en gemensam rutin för hela Dalarna, medan kommunerna har egna rutiner. Vidare framkommer att legitimerad vårdpersonal i ledarställning har kunskap om missbruk och beroende. / Aim : The purpose was to investigate what awareness and management of routines as well as the preventive work that registered healthcare personnel in leadership position in primary care have regarding abuse and addiction to employee- registered healthcare personnel. Method: The study has been conducted as a descriptive survey. A quantitative method was chosen to reach a larger population for a short period of time. Result: The study found that the majority of respondents in leadership positions had leadership training and most of them had education about addiction and abuse. The study shows that they work more or less preventively with addiction and abuse to their staff. It appears that legitimate healthcare personnel in management positions consider themselves sufficiently knowledgeable about addiction and abuse. They highlight the importance of further training in the field and that they are needed to discuss more at workplace meetings about addiction and abuse. Conclusion: The study shows that they work preventively by using the local policy regarding alcohol and addiction. The local routines are different between council and the communities and differences are that the council has a common policy for the whole of Dalarna, while the communities have their own policies. Furthermore, it appears that registered healthcare personnel in management positions have knowledge of addiction and abuse.

Bakgrund: Delegering av omvårdnadsuppgifter blir en allt mer förekommande del av sjuksköterskans arbete, både nationellt som internationellt. Anledningen till att allt mer och mer omvårdnadsarbete delegeras tycks vara en mer komplex omvårdnadsbild kombinerat med en växande population i behov av omvårdnad. Det finns lagar och föreskrifter som begränsar vilka arbetsuppgifter som får delegeras samt vilka som måste utföras av legitimerad personal. Dessa föreskrifter är tänkta att bidra till god omvårdnad och ett patientsäkert arbetsutövande, dock tycks dessa föreskrifter vara aningen otydliga och verkar inte efterföljas till önskad utsträckning. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa forskning kring sjuksköterskans erfarenhet av delegering, med fokus på omvårdnaden och patientsäkerheten. Metod: Studien har genomförts som en litteraturstudie som behandlar tio kvalitativa forskningsansatser inhämtade från CINAHL och PubMed. Resultaten av dessa har analyserats och sammanfattats. Resultat: Det framkommer att både organisatoriska och interpersonella aspekter har en påverkan på delegering. Studien visar att brist på resurser, inklusive personal, bristande uppföljning, bristande kommunikation och bristfällig dokumentation har negativ inverkan på resultatet av delegeringen. Otydliga roller i vårdarbetet är en bidragande faktor som påverkar utgången av delegerade arbetsuppgifter. Ett gott samarbete i vårdlaget är en förutsättning för ett välfungerande delegeringsarbete och omvårdnad av patienten. Konklusion: I de fall en omvårdnadsuppgift delegeras felaktigt eller uppfattas fel kan resultatet påverka patientens omvårdnad negativt vilket i sin tur utgör en risk för patientsäkerheten. Det finns uppenbara kunskapsluckor i ämnet och mer vikt bör läggas vid att lära ut säker delegering under sjuksköterskeutbildningen. / Background: Delegation of authority is becoming a more and common way of carrying out work tasks in healthcare settings, both nationally as globally. The reason behind the increase in delegating nursing care is possibly due to an emerging complexity of nursing care and a growing population in need of health care. There are a number of laws and acts that regulates what health care work can be delegated and which tasks needs to be conducted by registered personnel. These acts are thought to contribute to a high standard health care and patient safety, though the acts appears to be unclear in regards to not being complied with. Aim: The aim of the study was to review prior studies undertaken regarding registered nurses experiences of delegating health care work, focusing on health care and patient safety. Method: A literature review was conducted and data from a total of ten qualitative peer reviewed articles obtained via CINAHL and PubMed. The results of the articles were then analyzed and summarized. Results: The result showed that both organizational and communicational faults had a poor effect on the outcome of the delegated care. Lack of understanding of roles differences and responsibility seemed common findings in the articles. Missed communication and missed documentation in delegated work can lead to missed care and therefor jeopardize patient safety. An effective teamwork is required in order to achieve optimal patient outcome regarding the delegated care. Conclusion: Poor delegation or misinterpretation of delegated tasks may lead to a negative outcome for the patient’s care which may further result in lapse of the patient´s safety. There is a certain lack of knowledge regarding delegation of authority and there ought to be more resources put into teaching the subject more frequently in nursing school.

Den här studien syftar till att öka kunskapen om kuratorer inom hälso- och sjukvården och deras upplevelser av att jobba i en medicinsk kontext samt de eventuella utmaningar och möjligheter det innebär. Socialt arbete bedrivs i stor omfattning inom hälso- och sjukvården. Att bemöta patienter utifrån psykosociala faktorer på en medicinsk arena ställer krav på både en individuell och professionell förmåga hos kuratorerna inom hälso- och sjukvården. Med sin socionomutbildning bidrar kuratorerna inom hälso- och sjukvården med kunskap som sträcker sig långt över det rent medicinska perspektivet på patientens situation. Den 1 juli 2019 infördes legitimationen till hälso- och sjukvårdskurator som ett steg mot en ökad kvalitet och rättssäkerhet för patienter genom krav på lämplighet och kompetens hos kuratorer inom hälso- och sjukvården. Studien syftar därför också till att undersöka om legitimationen till hälso- och sjukvårdskurator eller annan relevant vidareutbildning påverkar kuratorernas upplevelser av att jobba ien medicinsk kontext. Detta har undersökts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju stycken kuratorer på ett somatiskt sjukhus i Stockholmsområdet. Studiens resultatet visar att kuratorer inom hälso- och sjukvården är en välutbildad yrkesgrupp med ett stort handlingsutrymme att utforma det egna arbetet. Det stora handlingsutrymmet tycks också bidra till att yrkesrollen är svår att avgränsa och definiera. Enligt resultaten för denna studie är rutinerna för samverkan över professionsgränserna på ett somatiskt sjukhus långt ifrån tydliga. Att nå samverkan med andra professioner i patientarbetet tenderar att många gånger bli kuratorernas ansvar. Slutsatserna är att yrkesrollen som kurator inom hälso- och sjukvården behöver bli stärkt och definierad, i synnerhet i en medicinsk kontext. Hälso- och sjukvården är en solid organisation som präglas av hierarkier och olika legitimitet att utföra arbetsuppgifter. Kuratorns psykosociala bidrag riskerar att hamna i skymundan trots det viktiga arbete hen erbjuder för patientens välmående. Legitimationen till hälso- och sjukvårdskurator tycks hittills inte ha stärkt professionen i någon större utsträckning. Enligt denna studie är det istället annan vidareutbildning som genererat de viktigaste bidragen för yrkesprofessionen. / The aim of this study is to increase the knowledge about social workers in medical health care and their own experiences and challenges of working in a medical environment. Social workers offer important contributions to the medical settings. Their social and behavioral perspective broadens the possibilities to help the patients in more complex ways than the medical focus can offer. In 2014, as many as 10 percent of all social workers in Sweden were hired as medical and health care counselors. Despite the fact that social work in medical health care can be compared to other social work, there are important differences between the two. The work environment of social workers/counselors in medical health care is primarily focused on physical diseases. Also, the social workers in medical health care are bound to other jurisdiction than just social law. My study also aims to examine if the decision to certify the profession of counselors in medical health care, starting in July 1 2019, or other relevant further education in any ways affect the counselors’ experiences of working in medical health care. Both practically and for the professional identity, personally and as social workers as a group. This study shows that counselors in medical health care are well educated as a professional group having agency to form their own working practices. At the same time, agency seems to contribute to difficulties when defining their professional roles. When dealing with medical patients, the responsibility to create cooperation with other professions often seems to lie on the counselors. According to the results of this study the routines regarding cooperation between professions in a medical hospital are far from distinct. In conclusion, the profession of counselor needs strengthening and defining, perhaps particularly so within the medical context. Swedish medical health care shows a strong organization characterized both by hierarchies and a variety of legitimacies in performing different tasks. The psychosocial contributions of the counselor often seem sidelined despite the important implications for the patient’s well-being. At this point, the medical health care certificate for counselors doesn’t seem to have strengthened the profession to any significant degree. According to this study, it is rather another form of further education which has made the greater contributions to the profession.