Självmedkänsla anses vara betydelsefull för vår fysiska och psykiska hälsa och ökar förutsättningarna för vår inre trygghet vid motgångar och svårigheter. Självmedkänsla motverkar nedstämdhet, stress och ökar förmågan till känslomässig självreglering och ger ökad kontakt med adaptiva aktiverande affekter med ökad förmåga till läkande och helande hos människan. Blivande psykoterapeuter och andra inom människovårdande yrken anses speciellt utsatta och självomsorg blir en viktig komponent. Självmedkänsla utvecklas i den trygga anknytningen och kan övas upp som vuxen, via meditation, mindfulness, affektfokuserade psykoterapier och i en trygg terapeutisk relation. Studiens syfte var att undersöka självskattad självmedkänsla och fysisk/psykisk hälsa bland psykoterapeutstudenter och göra en jämförelse med legitimerade psykoterapeuter. En enkät (Self-Compassion Scale, SF-36) som mäter självmedkänsla respektive fysisk/psykisk hälsa, distribuerades till studenterna i en klassrumssituation och till legitimerade psykoterapeuter via post. Totalt kom 33 psykoterapistudenter och 34 legitimerade psykoterapeuter att ingå i studien. Resultatet visar att psykoterapeutstudenterna, enligt självskattning, hade en signifikant bättre självmedkänsla men signifikant sämre fysisk och psykisk hälsa än de legitimerade psykoterapeuterna. Båda grupperna hade en medel nivå avseende självskattad självmedkänsla. Mindfulnessträning och meditation kan vara verktyg att stärka upp självmedkänslan och minska självkritiken.

Bakgrund: Personcentrerad vård förknippas med ett humanistiskt vårdande där utgångspunkten är patienters perspektiv. Sjuksköterskor ska synliggöra den hela patienten och visa en ömsesidig respekt för att kunna bevara patienters värdighet. Patienter och familjemedlemmar erfar att det är viktigt att sjuksköterskor kan se till den unika människan. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att arbeta med personcentrerad vård. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats med en beskrivande syntes har använts för detta examensarbete. Resultat: Sjuksköterskorna beskrev att arbeta med personcentrerad vård gav dem upplevelser av inre tillfredställelse. Upplevelsen av underlättning uppkom när patienter blev delaktiga och en relation kunde växa fram. Resultatet visade även på att sjuksköterskorna upplevde att de var otillräckliga i den hektiska arbetsmiljön som fanns och att det fanns organisatoriska hinder som försvårade utövandet av personcentrerad vård. Slutsats: Det var främst positiva upplevelser som framkom genom resultatet. Sjuksköterskor upplevde dock att det var svårt att arbeta med personcentrerad vård när organisationen inte tillhandahöll med tillräckliga resurser och utbildning. En översikt av sjuksköterskors upplevelser ger möjligheter för att lyfta fram brister och bidrar till en förståelse över att kraven inte endast ligger hos sjuksköterskorna utan även hos organisationen. / Background: Person-centered care is associated with a humanistic view, where the starting point is the perspectives of the patients. The nurse has to make the whole patient visible and show respect in order to preserve the dignity of the patients. Patients and family members experiences that it’s important that nurses can see the unique human. Aim: To describe the nurses' experience of working with person-centered care. Method: A systematic literature study with qualitative approach and a descriptive synthesis has been chosen. Results: Nurses described that a person-centered care gave them experiences of satisfaction. Experiences of relief arose when patients became involved and relationships could emerge. The result also showed that nurses felt that they were inadequate in the hectic working environment and that there were organizational barriers that hampered person-centered care. Conclusion: There were mainly positive experiences that emerged from the result. However, nurses felt that it was difficult to work with person-centered care when the organization didn’t provide adequate resources and education. Overviews of nurses' experiences provides opportunities to highlight deficiencies and contributes to an understanding that the requirements doesn’t only depend on nurses but also on the organization.

Det finns många läkare som arbetar deltid, sjukskrivs eller byter jobb på grund av ett påfrestande arbetsmiljö. Syftet med min studie är att identifiera läkarens upplevelse av arbetsrelaterad stress inom vårdcentral. Metoden som valdes är en kvalitativ metod där jag använder halvstrukturerade intervjuer. Två kategorier och fyra subkategorier av upplevelse av arbetsrelaterad stress hos läkare identifierades: faktorer som påverkar stress i arbetet, egna strategier för stresshantering, tidsbrist, ledarskap, brister i organisatorisk och social arbetsmiljö, upplevelse av krav och förväntningar. Informanterna upplevde att deras stress orsakades av brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Läkarens arbete kan förstås påverkas negativt av upplevd stress. Arbetsrelaterad stress kan påverka negativt läkarens bedömningsförmåga vilket ställer patienterna i risk för felbedömningar. / There are many doctors who work part-time, are laid off or change jobs because of a stressful work environment. The purpose of my study is to identify the physician's experience of work-related stress in a health center. The method chosen is a qualitative method where I used semi-structured interviews. Two categories and four subcategories of high of work-related stress were identified: factors affecting stress at work, own strategies for stress management, lack of time, leadership, deficiencies in organizational and social work environment, demands and expectations. It was found that the respondents experienced stress was caused by problems in the organizational and social work environment. The physician's work can be adversely affected by high stress. Work-related stress can adversely affect the physician's judgment, which puts patients at risk of misjudgment.