Bakgrund: Obesitas är ett medicinskt tillstånd med överdriven fettansamling i kroppen vilket ökar risken för hälsoproblem. Body Mass Index (BMI) används för att ställa diagnos. Orsakerna till obesitas inkluderar genetiska faktorer och beteendemönster. Negativa fördomar från sjukvårdspersonal kan hindra personer att söka vård. Syfte: Syftet var att undersöka individers erfarenheter av att leva med obesitas. Metod: Litteraturstudie används för att sammanställa kvalitativ forskning om individer med obesitas. Engelskspråkiga peer-reviewed artiklar mellan 2015 och 2023 fokuserade på erfarenheter av obesitas. 11 utvalda artiklar analyserades. Detta resulterade i övergripande insikter om livet med obesitas. Resultat: Det framkommer tre teman i resultatet: ”Beteendemässiga hinder och strategier i vardagen”, ”Att möta fördomar men att få personcentrerad vård” och ”Strävan efter inre harmoni”. Litteraturstudien visar på starka känslor av skam och utanförskap hos individer med obesitas på grund av samhällets stigmatisering. De möter negativt bemötande både i vardagen och inom vården vilket försämrar deras välbefinnande. Konklusion: Sjuksköterskor har en viktig funktion i att förebygga ohälsosamma matvanor genom stöd. Ett samarbete mellan yrkesgrupper är av betydelse för att stödja individer med obesitas. Negativa fördomar från sjukvårdspersonal kan negativt påverka individer med obesitas. Ett stöd från hälso- och sjukvården kan öka motivationen för livsstilsförändringar och självacceptans. / Background: Obesity is a medical condition characterized by excessive fat accumulation in the body, increasing the risk of health problems. Body Mass Index (BMI) is used for diagnosis. The causes of obesity include genetic factors and behavioral patterns. Negative biases from healthcare professionals can prevent individuals from seeking medical care. Aim: The purpose of the study was to investigate individuals experiences of living with obesity. Method: Literature review is used to compile qualitative research on individuals with obesity. English-language peer-reviewed articles between 2015 and 2023 focusing on experiences of obesity. 11 selected articles were analyzed, resulting in overarching insights into life with obesity. Findings: The result reveals three main themes: “Behavioral barriers and strategies in everyday life”, “Facing prejudices but receiving person-centered care” and “Striving for inner harmony”. The literature study reveals strong feelings of shame and exclusion among obese individuals due to societal stigmatization. They encounter negative treatment both in everyday life and within healthcare which worsens their well-being. Conclusion: Nurses play a crucial role in preventing unhealthy eating habits through support. A collaboration between professions is important to support individuals with obesity. Negative biases from healthcare professionals can adversely affect individuals with obesity. A support from healthcare providers can enhance motivation for lifestyle changes and self-acceptance

<p>The study aims to demonstrate the significance of educators lived experiences of stimulating children's physical development. It has been noted that children are occupying themselves with more and more sedentary activities, which may lead to that they do not develop motor skills at the pace expected. To understand educators lived experiences from a phenomenological hermeneutic perspective empirical relevance has been collected through narrative interviews. The results shows that educators find it difficult to understand the Curriculum goals for motor activity and that the desire to stimulate motor development is great, but the realization is conspicuous by its absence. The discussion highlights educator’s commitment and motivation and the importance of being a reflecting practitioner.</p> / <p>Syftet med studien är att belysa innebörder i pedagogers levda erfarenheter av att stimulera barns motoriska utveckling. Det har uppmärksammats att barn sysselsätter sig med allt mer stillasittande aktiviteter, vilket kan leda till att elever inte utvecklar motoriken i den takt som förväntas. Empirin har samlats in genom narrativa intervjuer för att kunna tolka pedagogers levda erfarenheter ur ett fenomenologisk hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar att pedagoger har svårt att tolka läroplanens mål för motoriken och att viljan till att stimulera till motorisk utveckling är stor, men handlandet lyser med sin frånvaro. Diskussionen belyser pedagogers engagemang och motivation samt vikten av att vara en reflekterande praktiker.</p>

The study aims to demonstrate the significance of educators lived experiences of stimulating children's physical development. It has been noted that children are occupying themselves with more and more sedentary activities, which may lead to that they do not develop motor skills at the pace expected. To understand educators lived experiences from a phenomenological hermeneutic perspective empirical relevance has been collected through narrative interviews. The results shows that educators find it difficult to understand the Curriculum goals for motor activity and that the desire to stimulate motor development is great, but the realization is conspicuous by its absence. The discussion highlights educator’s commitment and motivation and the importance of being a reflecting practitioner. / Syftet med studien är att belysa innebörder i pedagogers levda erfarenheter av att stimulera barns motoriska utveckling. Det har uppmärksammats att barn sysselsätter sig med allt mer stillasittande aktiviteter, vilket kan leda till att elever inte utvecklar motoriken i den takt som förväntas. Empirin har samlats in genom narrativa intervjuer för att kunna tolka pedagogers levda erfarenheter ur ett fenomenologisk hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar att pedagoger har svårt att tolka läroplanens mål för motoriken och att viljan till att stimulera till motorisk utveckling är stor, men handlandet lyser med sin frånvaro. Diskussionen belyser pedagogers engagemang och motivation samt vikten av att vara en reflekterande praktiker.

Bakgrund: Bröstcancer är en av de vanligaste cancersjukdomarna hos kvinnor i världen. Trots att förekomsten av bröstcancer uppskattas öka årligen har mortaliteten minimerats på grund av rutinmässiga mammografikontroller som kan upptäcka indikationer på bröstcancer i ett tidigare skede. Bröstcancer uppkommer när cancerceller förökar sig okontrollerat och bildar en tumör. Beroende på tumörens storlek och spridning krävs olika behandlingsmetoder. Varje enskild kvinna upplever sjukdomstillståndet individuellt, livsvärlden och hälsan kan påverkas negativt. Sjuksköterskan har i sin yrkesroll ett ansvar att vårda dessa patienter utifrån ett helhetsperspektiv. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva kvinnors upplevda erfarenheter av att leva med bröstcancer. Metod: En litteraturöversikt utfördes utifrån Fribergs metod. Databaserna som användes var CINAHL Complete och Medline vilket genererade i nio kvalitativa artiklar samt en artikel som utgjorde en mixad metod där främst den kvalitativa datan användes. Författarna sökte artikelurvalet utifrån helikopterperspektivet vilket kännetecknas av ett öppet och kritiskt tänkande. Resultat: I resultatet identifierades tre huvudteman: Vikten av att få information och rådgivning från vårdpersonal, att handskas med sin bröstcancer samt påverkan på det dagliga livet. Det sistnämnda temat gestaltar tre subteman: Kroppslig och psykisk påverkan, betydelsen av att få stöd från närstående samt perspektiv på livet och andra existentiella frågor. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Katie Erikssons Caritativa teori vars syfte är att förstå och lindra lidande. Bröstcancer kan frambringa olika former av unika lidande som sjuksköterskan bör ta hänsyn till i vårdandet. / Background: Breast cancer is one of the most common cancer diseases affecting women in the world. Despite the existence of breast cancer is increasing yearly the mortality has decreased due to routine mammography checkups that are able to discover early signs of breast cancer. Breast cancer occurs when cancer cells multiply uncontrollably and form a tumor. Depending on the tumors size and proliferation there are different types of treatments. Each individual woman experiences the disease state individually, life-world and health can be affected negatively. In its professional role, the nurse has a responsibility to care for these patients from a holistic perspective. Aim: The aim of this study is to describe women’s lived experiences of living with breast cancer. Method: A literature review was conducted based on Friberg´s method. The databases that were used were CINAHL Complete and Medline which generated in nine qualitative articles and one mixed method where main the qualitive part was used. The authors sought articles with help from the helicopter perspective, which is characterized by open and critical thinking. Results: The result identified three main themes: The importance of receiving information and counseling from health care professionals, handle their breast cancer and the disease affecting daily life. The latter theme embodies three subthemes: Bodily and mental impact, the meaning of receiving support from close friends and different perspectives on life and other existential questions. Discussion: The result has been discussed in the basis of Katie Eriksson´s Caritative theory, which aims to understand and relieving suffering. Breast cancer can produce carious forms of unique suffering that the nurse should consider in the care.

Bakgrund: Svårläkta bensår är symtom på underliggande sjukdom och drabbar cirka två procent av befolkningen. Det är ett plågsamt tillstånd som kräver kontinuerlig omvårdnad under långa perioder.  Syfte: Syftet var att belysa vuxna personers erfarenheter av att leva med svårläkta bensår. Metod: En litteraturstudie genomfördes utifrån tio kvalitativa empiriska studier och analyserades med Fribergs femstegsmodell. Studierna återfanns i CINAHL, PubMed, Scopus och Google scholar. Resultat: Utifrån analysen formades fyra huvudkategorier och tio underkategorier. ’Förlorad makt över kroppen’: ’Outhärdlig smärta’ och ’Outhärdlig lukt’. ’Förlorad kontroll över livet’: ’En begränsad vardag’, ’Svårt att upprätthålla relationer’ och ’Måsta härda ut’. ’Betydelsen av delaktighet’: ’Svårt att känna tillit’, ’Att känna sig nonchalerad’ och ’Att känna samhörighet’. ’Ständig ovisshet’: ’Att inte veta varför’ och ’Rädsla för framtiden’. Bensåren orsakade ett stort lidande i livets fysiska, psykiska och sociala aspekter.  Konklusion: För att lindra lidandet behöver sjuksköterskor ökad kunskap samt förståelse för att kunna ge en god omvårdnad. Vården måste prioritera denna patientgrupp och omorganisera för en bättre struktur vid diagnostisering, behandling och uppföljning. Det behövs fler interventionsstudier om svårläkta bensår. / Background: Hard-to-heal leg ulcers are symptoms of underlying disease and affects about two percent of the population. It is an agonizing condition that requires continuous care for long periods.  Aim: The aim was to shed light on adults' experiences of living with hard-to-heal leg ulcers.  Methods: A literature study was conducted based on ten qualitative studies and analyzed with Friberg's five-step model. The studies were found in CINAHL, PubMed, Scopus and Google scholar.  Results: Based on the analysis, four main categories and ten subcategories were formed. ’Lost power over the body’: ’Unbearable pain’ and ’Unbearable odour’. ’Lost control over life’: ’A limited everyday life’, ’Difficult to maintain relationships’ and ’Must endure’. ’The importance of participation’: ’Difficult to feel trust’, ’To feel neglected’ and ’To feel affinity’. ’Constant uncertainty’: ’Not knowing why’ and ’Fear of the future’. The leg ulcers caused great suffering in the physical, psychological and social aspects of life. Conclusion: To ease the suffering, nurses need to increase their understanding and knowledge to provide a good care. The healthcare organization must prioritize this patient group and reorganize for a better structure in diagnosis, treatment and follow-up. More intervention studies are needed about hard-to-heal leg ulcers.

Bakgrund: Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) är en neuropsykiatrisk sjukdom. Klassiska symtom för ADHD är bristande impulskontroll, hyperaktivitet samt koncentrationssvårigheter. Det saknas systematiska översiktsstudier som beskriver vuxna personers erfarenheter av att leva med ADHD och dessa kan vara viktiga för att sjuksköterskan ska kunna ge en god omvårdnad.  Syfte: Att beskriva vuxna personers erfarenheter av att leva med ADHD. Metod: Åtta kvalitativa artiklar granskades och sammanställdes till denna litteraturstudie. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema: “Att uppleva ADHD både som hinder och styrka i vardagen”. Huvudtemat bestod av följande subteman: “Att utsätta sig för risker på grund av stress och dålig impulskontroll”, “Bristande impulskontroll och koncentrationssvårigheter försvårar relationer”, “Att uppleva svårigheter i skola och arbetsliv på grund av koncentrationssvårigheter”, “Att uppleva hur ADHD leder till positiva erfarenheter”, “Att uppleva stigmatisering och brist på förståelse från samhället” och “Att självkänslan och självbilden påverkas negativt”.      Konklusion: Litteraturstudiens resultat visar att personer med ADHD har en ökad risk för ett sämre välmående. Sjuksköterskan kan genom personcentrerad omvårdnad bidra till högre vårdkvalité. Att hitta strategier och metoder som kan bidra till att personer med ADHD får möjlighet att hantera diagnosen bättre kan sannolikt leda till ett ökat välmående men fler studier behövs. / Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) is a neuropsychiatric disorder. Classic symptoms of ADHD are lack of impulse control, hyperactivity and difficulty concentrating. There are no systematic reviews that describes the lived experience among adults living with ADHD. These could be important for nurses to provide good nursing care.Aim: The aim of this study was to describe the lived experience among adults living with ADHD. Methods: Eight qualitative articles were reviewed, analyzed and compiled for this literature study. Results: The analysis resulted in an overall theme: “Experience ADHD both as an obstacle and a strength in everyday life”. The main theme consisted of sub-themes: "Exposing oneself to risks due to stress and poor impulse control", "Lack of impulse control and concentrating difficulties impact on relationships", "Experiencing difficulties in school and work due to concentration difficulties", "Experiencing how ADHD leads to positive experiences”, “Experiencing stigma from lack of understanding from society” and ”That self-esteem and self-image are negatively affected ”. Conclusion: This literature study shows that people with ADHD have an increased risk for a poorer well-being. The nurse can contribute to higher quality care through person-centered nursing. Finding strategies that can help people with ADHD handle their diagnosis could lead to increased well-being, more studies are needed.

Genom narrativ analys av fyra berättelser undersöker denna studie så kallade glasbarns levda erfarenheter av deras uppväxt med deras syskon. Syftet med studien är att vidga förståelsen av hur barn påverkas av att växa upp med ett syskon med omfattande vårdbehov orsakat av funktionsnedsättning eller sjukdom. Den narrativa analysen har skett i tre steg: 1) enskild analys av var berättelse; 2) identifiering av huvudnarrativ, och 3) analys av huvudnarrativ. Den narrativa analysen grundade sig framför allt i poststrukturalistisk narrativ teori, men med en antagen utgångspunkt i socialkonstruktivism.  Analysprocessen resulterade i två huvudnarrativ: normalisering och internalisering av sociala roller. Dessa huvudnarrativ kunde sedan brytas ned i underteman som skildrar narrativens komplexitet och nyans. Under normalisering identifierades undertemana: normalisera för samhället; vem hade personen kunnat vara?, och; att passa in i det normativa. Narrativet om internalisering av sociala roller kunder brytas ned i undertemana: att navigera tilldelade sociala roller; att känna ansvar och skuld, och; svårighet med att skapa egen identitet. Slutsatser som dras är att glasbarn har en tudelad relation till normer och normalisering och att tilldelade sociala roller tillsammans med förväntningar, skuld och ansvar hämmar deras förmåga till identitetsskapande. / Through a narrative analysis of four stories, this study examines the lived experiences of so-called "glass children" during their upbringing with a sibling. The objective is to enhance the understanding of how children are affected by growing up with a sibling requiring high care due to disability or illness. The narrative analysis involves three steps: 1) analysing each story; 2) identifying main narratives; and 3) analysing main narratives. The narrative analysis is rooted in poststructuralist narrative theory but grounded in social constructivism. The analysis yielded two main narratives: normalization and internalization of social roles. Themes capturing the complexity and nuance of these narratives could be extracted. From the normalization narrative, the following themes emerged: normalization for society; envisioning an alternative identity, and; conforming to societal norms. The internalization of social roles narrative could be subdivided into: navigating assigned social roles; feeling responsibility and guilt; and struggling with self-identity. The conclusions drawn suggest that glass children have a complex relationship with norms and normalization, and that assigned roles, coupled with expectations, guilt, and responsibility, impede the ability to develop a sense of identity.

Background and aim: In society there is a growing awareness that a vital factor for patientswith chronic diseases, such as head and neck cancer (HNC), is how well they are able to function in their every day lives – a common, but often overlooked, public health issue. The overall aim of this thesis is to reach a deeper understanding of living with HNC and to identify the experiences that patients felt promoted their health and well-being. It also explores the patients' experiences of contact and care from health professionals and whether these encounters could increase their feelings of health and well-being; salutogenic approach. Methods: This thesis engages a qualitative data design. On three occasions, 35 purposivelyselected patients were interviewed (31 from Sweden and one from Denmark, Finland, Island, and Norway). The first study was conducted in the Nordic counties (I), and the remainingstudies were conducted in Sweden (II, III, IV). Interviews were performed on a single basis(I, II, III) and then repeated (IV). The individual, semi-structured qualitative interviews usedopen-ended questions (n=53). Three different forms of analyses were used: critical incident technique (I), thematic content analysis (II), latent content analysis (III), and interpretativedescriptive analysis (paper IV). Findings: Living with head and neck cancer was expressed as living in captivity, in the sensethat patients' sometimes life-threatening symptoms were constant reminders of the disease. The patients experienced a threat against identity and existence. Patients struggled to find power and control over everyday life, and if successful this appeared to offer them better health and well-being along with spiritual growth. The general understanding was that these patients had strong beliefs in the future despite living on a virtual rollercoaster. The patients went through a process of interplay of internal and external enabling that helped them acquire strength and feelings of better health and well-being. Consequently, they found power and control from inner strength and other health resources, e.g. social networks, nature, hobbies, activity, and health professionals. However, the findings also revealed the opposite; that some patients were more vulnerable and felt powerless and faced everyday life with emotional and existential loneliness. They were dependent on next of kin and health professionals. Having good interpersonal relationships and emotional support 24 hours a day from next of kin were crucial, as were health promoting contacts and care from health professionals. This health promoting contact and care built on working relationships with competent health professionals that were available, engaged, respectful, validating, and, above all experienced in the treatment phase. But many patients experienced not health promoting contact and care – and a sense of not being respected, or even believed. Added were the patients' experiences of inadequate coordination between phases of their lengthy illness trajectory. They felt lost and abandoned by health services, especially before and after treatment. Conclusions: Inner strength, good relationships with next of kin, nature, hobbies, andactivities could create strength and a sense of better health and well-being. Patients experienced a mutual working relationship during dialoguing and sensed co-operation and equality in encounters with competent health professionals. This could lead to enhanced power and control i.e. empowerment in a patient's everyday life. The findings highlight psychosocial rehabilitation in a patient-centred organisation when health professionals supportpatients' inner strength and health resources , and also offer long-term support to next of kin.Finally, this research suggests that if health professionals could gain a deeper understanding of the psychosocial, existential, social, and economic questions on patients' minds, they could better sense how patients feel and would be better equipped not only to offer greater support, but to raise their voices to improve health policy and health care for these patients. / Syfte och bakgrund: Avhandlingens övergripande syfte var att få en djupare förståelse för personer med huvud – halscancer vardagsliv samt vad som främjar deras hälsa och välbefinnande d v s ett salutogent synsätt. Kroniska sjukdomstillstånd såsom cancer räknas numera till de stora folksjukdomarna och vid huvud – halscancer är vikten av ett fungerande vardagsliv emellertid ett ofta förbisett folkhälsoproblem. Metod: Avhandlingen omfattar fyra delarbeten baserade på kvalitativa data. Resultaten baseras på semistrukturerade individuella intervjuer (n=53) som riktades till 35 utvalda personer. Den första studien (I) genomfördes i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige och de övriga i Sverige (II, III, IV). Intervjuerna genomfördes vid ett tillfälle (I, II, III) och vid upprepade tillfälle (IV). Tre olika textanalyser användes, kritisk händelse teknik (I), tematisk innehålls analys (II), latent innehållsanalys (III) och tolkande beskrivande analys (IV). Resultat: Att leva med huvud - halscancer beskrevs som ett liv i fångenskap och upplevdes som att åka i berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. De ofta livshotande symtomen påminde ständigt om sjukdomen och upplevdes som hot både mot existensen och mot identiteten. Detta till trots kom ibland en stark optimism och tro på framtiden till uttryck. Några av de intervjuades vardagsliv präglades dock av känslomässig och existentiell ensamhet och upplevelser av sårbarhet och maktlöshet. Att ha makt och kontroll över den egna livssituationen liksom närståendes känslomässiga stöd, ibland dygnet runt, främjade hälsan. Hälsofrämjande kontakter med vårdpersonalen upplevdes främst under sjukhusvistelsen. Avgörande var en god och bekräftande patient vårdar relation samt att personalen hade hög kompetens och visade engagemang och respekt i vårdsituationen. Flera av de intervjuade beskrev dock allvarliga brister i kontakten med sjukvården. Upplevelser av brist på respekt och att inte bli trodd i sin sjukdomsupplevelse beskrevs, vilket vanligast i perioderna före och efter sjukhusvistelsen. Samordningen mellan hälso- och sjukvårdens olika funktioner upplevdes som bristfällig under hela sjukdomsförloppet. Konklusion: Inre styrka, goda relationer med närstående, nära kontakt med naturen, hobbyer och andra aktiviteter skapade upplevelser av hälsa och välbefinnande hos personer med huvud - halscancer. I dialog med kompetent vårdpersonal, där samverkan och jämlikhet var tydlig, upplevdes ömsesidiga, vänliga relationer som en hjälp för dem att få ökad egenmakt och kontroll i vardagslivet. Resultatet visar på patienternas långvariga kamp med ett vardagsliv med ständig känslomässig, psykosocial, existentiell, social och ekonomisk oro. Resultatet pekar också på en brist på patientcentrerad organisation och psykosocial rehabilitering, där vårdpersonal stödjer patienters inre styrka och hälsoresurser. Förhoppningen är att resultatet kan leda till en ökad förståelse hos vårdpersonal för hur vardagslivet kan upplevas då man har en huvud- hals cancer, för att på så vis ge adekvat hjälp till dessa patienter och deras närstående.

Background and aim: In society there is a growing awareness that a vital factor for patientswith chronic diseases, such as head and neck cancer (HNC), is how well they are able to function in their every day lives – a common, but often overlooked, public health issue. The overall aim of this thesis is to reach a deeper understanding of living with HNC and to identify the experiences that patients felt promoted their health and well-being. It also explores the patients' experiences of contact and care from health professionals and whether these encounters could increase their feelings of health and well-being; salutogenic approach. Methods: This thesis engages a qualitative data design. On three occasions, 35 purposivelyselected patients were interviewed (31 from Sweden and one from Denmark, Finland, Island, and Norway). The first study was conducted in the Nordic counties (I), and the remainingstudies were conducted in Sweden (II, III, IV). Interviews were performed on a single basis(I, II, III) and then repeated (IV). The individual, semi-structured qualitative interviews usedopen-ended questions (n=53). Three different forms of analyses were used: critical incident technique (I), thematic content analysis (II), latent content analysis (III), and interpretativedescriptive analysis (paper IV). Findings: Living with head and neck cancer was expressed as living in captivity, in the sensethat patients' sometimes life-threatening symptoms were constant reminders of the disease. The patients experienced a threat against identity and existence. Patients struggled to find power and control over everyday life, and if successful this appeared to offer them better health and well-being along with spiritual growth. The general understanding was that these patients had strong beliefs in the future despite living on a virtual rollercoaster. The patients went through a process of interplay of internal and external enabling that helped them acquire strength and feelings of better health and well-being. Consequently, they found power and control from inner strength and other health resources, e.g. social networks, nature, hobbies, activity, and health professionals. However, the findings also revealed the opposite; that some patients were more vulnerable and felt powerless and faced everyday life with emotional and existential loneliness. They were dependent on next of kin and health professionals. Having good interpersonal relationships and emotional support 24 hours a day from next of kin were crucial, as were health promoting contacts and care from health professionals. This health promoting contact and care built on working relationships with competent health professionals that were available, engaged, respectful, validating, and, above all experienced in the treatment phase. But many patients experienced not health promoting contact and care – and a sense of not being respected, or even believed. Added were the patients' experiences of inadequate coordination between phases of their lengthy illness trajectory. They felt lost and abandoned by health services, especially before and after treatment. Conclusions: Inner strength, good relationships with next of kin, nature, hobbies, andactivities could create strength and a sense of better health and well-being. Patients experienced a mutual working relationship during dialoguing and sensed co-operation and equality in encounters with competent health professionals. This could lead to enhanced power and control i.e. empowerment in a patient's everyday life. The findings highlight psychosocial rehabilitation in a patient-centred organisation when health professionals supportpatients' inner strength and health resources , and also offer long-term support to next of kin.Finally, this research suggests that if health professionals could gain a deeper understanding of the psychosocial, existential, social, and economic questions on patients' minds, they could better sense how patients feel and would be better equipped not only to offer greater support, but to raise their voices to improve health policy and health care for these patients. / Syfte och bakgrund: Avhandlingens övergripande syfte var att få en djupare förståelse för personer med huvud – halscancer vardagsliv samt vad som främjar deras hälsa och välbefinnande d v s ett salutogent synsätt. Kroniska sjukdomstillstånd såsom cancer räknas numera till de stora folksjukdomarna och vid huvud – halscancer är vikten av ett fungerande vardagsliv emellertid ett ofta förbisett folkhälsoproblem. Metod: Avhandlingen omfattar fyra delarbeten baserade på kvalitativa data. Resultaten baseras på semistrukturerade individuella intervjuer (n=53) som riktades till 35 utvalda personer. Den första studien (I) genomfördes i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige och de övriga i Sverige (II, III, IV). Intervjuerna genomfördes vid ett tillfälle (I, II, III) och vid upprepade tillfälle (IV). Tre olika textanalyser användes, kritisk händelse teknik (I), tematisk innehålls analys (II), latent innehållsanalys (III) och tolkande beskrivande analys (IV). Resultat: Att leva med huvud - halscancer beskrevs som ett liv i fångenskap och upplevdes som att åka i berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. De ofta livshotande symtomen påminde ständigt om sjukdomen och upplevdes som hot både mot existensen och mot identiteten. Detta till trots kom ibland en stark optimism och tro på framtiden till uttryck. Några av de intervjuades vardagsliv präglades dock av känslomässig och existentiell ensamhet och upplevelser av sårbarhet och maktlöshet. Att ha makt och kontroll över den egna livssituationen liksom närståendes känslomässiga stöd, ibland dygnet runt, främjade hälsan. Hälsofrämjande kontakter med vårdpersonalen upplevdes främst under sjukhusvistelsen. Avgörande var en god och bekräftande patient vårdar relation samt att personalen hade hög kompetens och visade engagemang och respekt i vårdsituationen. Flera av de intervjuade beskrev dock allvarliga brister i kontakten med sjukvården. Upplevelser av brist på respekt och att inte bli trodd i sin sjukdomsupplevelse beskrevs, vilket vanligast i perioderna före och efter sjukhusvistelsen. Samordningen mellan hälso- och sjukvårdens olika funktioner upplevdes som bristfällig under hela sjukdomsförloppet. Konklusion: Inre styrka, goda relationer med närstående, nära kontakt med naturen, hobbyer och andra aktiviteter skapade upplevelser av hälsa och välbefinnande hos personer med huvud - halscancer. I dialog med kompetent vårdpersonal, där samverkan och jämlikhet var tydlig, upplevdes ömsesidiga, vänliga relationer som en hjälp för dem att få ökad egenmakt och kontroll i vardagslivet. Resultatet visar på patienternas långvariga kamp med ett vardagsliv med ständig känslomässig, psykosocial, existentiell, social och ekonomisk oro. Resultatet pekar också på en brist på patientcentrerad organisation och psykosocial rehabilitering, där vårdpersonal stödjer patienters inre styrka och hälsoresurser. Förhoppningen är att resultatet kan leda till en ökad förståelse hos vårdpersonal för hur vardagslivet kan upplevas då man har en huvud- hals cancer, för att på så vis ge adekvat hjälp till dessa patienter och deras närstående.

Background and aim: In society there is a growing awareness that a vital factor for patientswith chronic diseases, such as head and neck cancer (HNC), is how well they are able tofunction in their everyday lives – a common, but often overlooked, public health issue. Theoverall aim of this thesis is to reach a deeper understanding of living with HNC and toidentify the experiences that patients felt promoted their health and well-being. It alsoexplores the patients’ experiences of contact and care from health professionals and whetherthese encounters could increase their feelings of health and well-being; salutogenic approach. Methods: This thesis engages a qualitative data design. On three occasions, 35 purposivelyselected patients were interviewed (31 from Sweden and one from Denmark, Finland, Island,and Norway). The first study was conducted in the Nordic counties (I), and the remainingstudies were conducted in Sweden (II, III, IV). Interviews were performed on a single basis(I, II, III) and then repeated (IV). The individual, semi-structured qualitative interviews usedopen-ended questions (n=53). Three different forms of analyses were used: critical incidenttechnique (I), thematic content analysis (II), latent content analysis (III), and interpretativedescriptive analysis (paper IV). Findings: Living with head and neck cancer was expressed as living in captivity, in the sensethat patients’ sometimes life-threatening symptoms were constant reminders of the disease.The patients experienced a threat against identity and existence. Patients struggled to findpower and control over everyday life, and if successful this appeared to offer them better health and well-being along with spiritual growth. The general understanding was that these patients had strong beliefs in the future despite living on a virtual rollercoaster. The patients went through a process of interplay of internal and external enabling that helped them acquire strength and feelings of better health and well-being. Consequently, they found power and control from inner strength and other health resources, e.g. social networks, nature, hobbies,activity, and health professionals. However, the findings also revealed the opposite; that somepatients were more vulnerable and felt powerless and faced everyday life with emotional andexistential loneliness. They were dependent on next of kin and health professionals. Having good interpersonal relationships and emotional support 24 hours a day from next of kin were crucial, as were health promoting contacts and care from health professionals. This healthpromoting contact and care built on working relationships with competent healthprofessionals that were available, engaged, respectful, validating, and, above all experiencedin the treatment phase. But many patients experienced not health promoting contact and care –and a sense of not being respected, or even believed. Added were the patients’ experiences ofinadequate coordination between phases of their lengthy illness trajectory. They felt lost andabandoned by health services, especially before and after treatment. Conclusions: Inner strength, good relationships with next of kin, nature, hobbies, andactivities could create strength and a sense of better health and well-being. Patientsexperienced a mutual working relationship during dialoguing and sensed co-operation andequality in encounters with competent health professionals. This could lead to enhancedpower and control i.e. empowerment in a patient’s everyday life. The findings highlightpsychosocial rehabilitation in a patient-centred organisation when health professionals supportpatients’ inner strength and health resources, and also offer long-term support to next of kin.Finally, this research suggests that if health professionals could gain a deeper understandingof the psychosocial, existential, social, and economic questions on patients’ minds, they couldbetter sense how patients feel and would be better equipped not only to offer greater support,but to raise their voices to improve health policy and health care for these patients. / Syfte och bakgrund: Avhandlingens övergripande syfte var att få en djupare förståelse förpersoner med huvud – halscancer vardagsliv samt vad som främjar deras hälsa ochvälbefinnande d v s ett salutogent synsätt. Kroniska sjukdomstillstånd såsom cancer räknasnumera till de stora folksjukdomarna och vid huvud – halscancer är vikten av ett fungerandevardagsliv emellertid ett ofta förbisett folkhälsoproblem. Metod: Avhandlingen omfattar fyra delarbeten baserade på kvalitativa data. Resultatenbaseras på semistrukturerade individuella intervjuer (n=53) som riktades till 35 utvaldapersoner. Den första studien (I) genomfördes i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverigeoch de övriga i Sverige (II, III, IV). Intervjuerna genomfördes vid ett tillfälle (I, II, III) ochvid upprepade tillfälle (IV). Tre olika textanalyser användes, kritisk händelse teknik (I),tematisk innehålls analys (II), latent innehållsanalys (III) och tolkande beskrivande analys(IV). Resultat: Att leva med huvud - halscancer beskrevs som ett liv i fångenskap och upplevdessom att åka i berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. De ofta livshotande symtomenpåminde ständigt om sjukdomen och upplevdes som hot både mot existensen och motidentiteten. Detta till trots kom ibland en stark optimism och tro på framtiden till uttryck.Några av de intervjuades vardagsliv präglades dock av känslomässig och existentiellensamhet och upplevelser av sårbarhet och maktlöshet. Att ha makt och kontroll över denegna livssituationen liksom närståendes känslomässiga stöd, ibland dygnet runt, främjadehälsan. Hälsofrämjande kontakter med vårdpersonalen upplevdes främst under sjukhusvistelsen. Avgörande var en god och bekräftande patient vårdar relation samt att personalenhade hög kompetens och visade engagemang och respekt i vårdsituationen. Flera av deintervjuade beskrev dock allvarliga brister i kontakten med sjukvården. Upplevelser av bristpå respekt och att inte bli trodd i sin sjukdomsupplevelse beskrevs, vilket vanligast iperioderna före och efter sjukhusvistelsen. Samordningen mellan hälso- och sjukvårdens olikafunktioner upplevdes som bristfällig under hela sjukdomsförloppet. Konklusion Inre styrka, goda relationer med närstående, nära kontakt med naturen, hobbyeroch andra aktiviteter skapade upplevelser av hälsa och välbefinnande hos personer med huvud- halscancer. I dialog med kompetent vårdpersonal, där samverkan och jämlikhet var tydlig,upplevdes ömsesidiga, vänliga relationer som en hjälp för dem att få ökad egenmakt ochkontroll i vardagslivet. Resultatet visar på patienternas långvariga kamp med ett vardagslivmed ständig känslomässig, psykosocial, existentiell, social och ekonomisk oro. Resultatetpekar också på en brist på patientcentrerad organisation och psykosocial rehabilitering, därvårdpersonal stödjer patienters inre styrka och hälsoresurser. Förhoppningen är att resultatetkan leda till en ökad förståelse hos vårdpersonal för hur vardagslivet kan upplevas då man haren huvud- hals cancer, för att på så vis ge adekvat hjälp till dessa patienter och derasnärstående.