Bakgrund: Ungefär 40% av befolkningen i Sverige lider av långvarig smärta. Smärta är en individuell och subjektiv upplevelse som kan upplevas helt olika trots liknande situationer. Långvarig smärta påverkar patientens livskvalitet och livssyn. Patienten upplevelse av bemötande från vårdpersonal är en viktig faktor för patienten då många upplever att vårdpersonalen inte tror på deras smärta. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelse av vårdpersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod: En systematisk litteraturstudie med induktiv ansats gjordes. Tolv kvalitativa artiklar valdes ut och analyserades med integrerad analys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Bli bemött med engagemang och respekt, Bli bemött med okunskap och Vikten av att bli trodd. Slutsatser: Smärta är ett komplext område där ett bra bemötande från vårdpersonalen är viktigt för att vården ska bli så bra som möjligt för patienten. En viktig betydelse för patienten är att vårdpersonalen lyssnar och tror på patienten som lider av långvarig smärta. Genom att patienten upplever ett bra bemötande så ökar tilliten och förtroende för vårdpersonalen samt kan det påverka patienten till att må bättre. Ett dåligt bemötande kan bidra till ett onödigt lidande och ett sämre mående för patienten.

Bakgrund: Att vårda patienter i livets slutskede är en del av sjuksköterskans profession. Att vara trygg i detta möte kan göra vårdandet meningsfullt för patienten. Som sjuksköterska är det viktigt att kunna bemöta och stötta patienten under denna svåra tid. Det kan uppstå svårigheter i att tillgodose patienter på sjukhus en optimal vård vid livets slutskede om det saknas kunskap och känslighet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att möta patienter i livets slutskede inom den somatiska slutenvården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl och PubMed. Analysen resulterade i två huvudkategorier: Att hantera döden, Upplevelsen av professionell och personlig utveckling. Samt fem underkategorier: Känslan av maktlöshet, Emotionell utmattning och känslan av att inte känna sig tillräckligt förberedd, Upplevelsen av trygghet i sin profession, Att bli berikad av sina erfarenheter, Relationers betydelse för sjuksköterskan.  Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever att de inte är tillräckligt förberedda för att möta patienter i livets slutskede. De känner uppgivenhet och maktlöshet för att inte ha gjort tillräckligt för patienten trots att det gjorts allt i sin makt. Att få stöd från andra upplevs vara till stor hjälp för att hantera de känslor som uppstår vid mötet med patienter i livets slutskede.  Diskussion: Metoden diskuteras utifrån Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp för kvalitativa studier. Resultatet diskuteras utifrån Travelbees (1971) omvårdnadsteori samt närhetsetik.

Epilepsi är en kronisk neurologisk sjukdom som förekommer över hela världen. Epilepsi yttrar sig genom olika former av anfall som kan innebära kramper, medvetslöshet, muskelryckningar, utöver det är sjukdomen många gånger helt osynlig. Epilepsi påverkar det dagliga livet för den drabbade, närstående blir också påverkade av denna sjukdom. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att leva med epilepsi. I litteraturstudien analyserades fjorton vetenskapliga studier med en kvalitativ innehållsanalys. Beskrivningen av upplevelserna av att leva med epilepsi formulerades i sex kategorier. I litteraturstudien framkom det att personer kände sig rädda och oroliga för att få ett anfall eller diagnosen, de upplevde även begränsningar och restriktioner, de kände sig märkta och behandlade annorlunda. Personerna upplevde sig även som en börda då dem hade ett behov av stöd från sin omgivning, och upplevde en förändrad vardag på grund av sjukdomen. Till slut lärde sig personerna att acceptera sin sjukdom. Genom en ökad kunskap och djupare förståelse för upplevelser av sjukdomen kan sjuksköterskan bättre anpassa omvårdnadsåtgärder och på så vis ge en patientcentrerad omvårdnad för att främja både livskvalitet och hälsa hos denna patientgrupp.

No description available.

Varje år dör personer i väntan på en organtransplantation. Transplantation är många gånger det sista alternativet för att bota allvarliga sjukdomstillstånd när en medicinsk behandling inte längre är tillräcklig. Sjuksköterskan kan möta dessa personer överallt. För att kunna bemöta behoven är det viktigt att sjuksköterskan kan förstå personernas upplevelse. Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelse av att vänta på en organtransplantation. För att besvara syftet analyserades nio kvalitativa artiklar enligt Bengtsson (2016). Det resulterade i fem huvudkategorier: att känna hopp och förväntningar inför framtiden, att ha livet på paus och alltid vara redo, att känna ovisshet och inte kunna påverka förloppet, att känna oro inför transplantationen och att tänka på döden och känna skuld för donatorn. I resultatet framkom det att personer kände hopp och förväntningar för framtiden efter organtransplantationen. Under väntan var livet på stand-by och personer var alltid redo för ett samtal om att transplantationen kan komma att ske. Personer uttryckte ovisshet över tiden innan transplantationen och känslor av att inte kunna påverka. Oroliga tankar inför, under och efter transplantationen beskrevs och under väntan tänkte personer mycket på döden och kände skuldkänslor för donatorn. Sjuksköterskan behöver arbeta personcentrerat för att kunna möta de behov som uppstår i väntan på en organtransplantation. Med hoppet i centrum är det viktigt att sjuksköterskan främjar hopp och identifierar vad som kan kännas hoppfullt för varje enskild individ. För att kunna stödja personer som väntar på en organtransplantation behövs ytterligare kunskap om hur sjuksköterskan på bästa sätt ska bemöta dessa personers och behov.

Bakgrund: Upplevelsen av ensamhet ökar med en stigande ålder. Det finns ett samband mellan ensamhet och psykisk eller fysisk ohälsa, och detta samtidigt som medellivslängden förväntas öka i Sverige och i andra delar av världen. Situationen medför ett ökat behov av att vårdpersonal ska kunna se lidandet ensamhet skapar och för att kunna ge adekvat vård. Syfte: Att beskriva äldre personers erfarenheter och upplevelse av ensamhet. Metod: Litteraturstudie med 10 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Analysen av artiklarna genomfördes med hjälp av Fribergs femstegsmodell och SBUS granskningsmall. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier med sju underkategorier: Ensamhetens konsekvenser, Saknad av betydelsefulla relationer och Att skapa meningsfullhet. Konklusion: Resultatet av litteraturstudien visade på att äldre personer erfarenheter och upplevelser påverkar det psykiska måendet. Ensamhet kan vara kopplat till känslan av utanförskap från samhället. Genom att lyfta fram äldres upplevelse av ensamhet kan sjuksköterskan bidra till en förbättrad vård och ge en djupare förståelse för den ensamma individen. / Background: The feeling of loneliness or exclusion increases with age. And there is a connection between perceived loneliness and mental or physical ill health. At the same time, the average life expectancy is expected to increase in Sweden and other parts of the world. The situation means that there is an increased need for healthcare professionals to see the suffering created by loneliness, to provide adequate care. Aim: To describe older people's experience of loneliness. Methods: Literature review conducted with 10 qualitative articles found in PubMed and Cinahl. Analysis was conducted with help from Friberg's five steps model and SBUS review template. Result: The analysis resulted in three main categories with 7 subcategories: The consequences of loneliness, The lost of meaningful relationships and To create meaningfulness. Conclusion: The result of this literature study showed that elderly peoples experiences of loneliness affects their mental health. Loneliness could be related to feelings of alienation from the society. By highlight elderly peoples experience of loneliness is it possible for the nurse to enable and contribute with a better care and to give a deeper understanding for the lonely individual.

Bakgrund: Demenssjukdomarnas utbredning växer kontinuerligt och klassas idag som en folksjukdom. Med demenssjukdomarna följer flertalet konsekvenser som påverkar den drabbades livskvalitet och bland dessa är kommunikationssvårigheter i olika grad centralt. Därför behöver sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter specifika strategier för att optimera sin kommunikationsförmåga i mötet med person med demens.  Syfte: Beskriva hur sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kan optimera kommunikationen med personer som lever med demenssjukdom. Metod: Litteraturstudie som följer Polit och Becks (2017) niostegs-modell där vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo har granskats och analyserats. Studiens resultat bygger på 13 vetenskapliga artiklar som studerats enligt konventionell innehållsanalys.  Resultat: Tre huvudsakliga kategorier identifierades. Dessa var utbildning av sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter, specifika strategier för verbal och icke verbal kommunikation samt anpassning av miljö och omgivning. Resultatet påvisade att utbildning var en effektiv metod för att optimera kommunikationen mellan sjuksköterska, sjuksköteskestudenter och person med demens. Exempel på specifika strategier för verbal och icke verbal kommunikation som identifierades var användning av alfakommandon, Therapeutic lie samt bilder och minnesböcker. Vid anpassning av miljö behöver distraherande stimulin elimineras, dock kan total tystnad ha en negativ inverkan.   Slutsats: Sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter behöver utbildas i specifika strategier för att optimera kommunikation med person med demens. Detta för att stärka förståelse, relationer och slutligen livskvaliteten hos personer med demens. Även åtgärder för att förhindra skifte i fokus vid kommunikation är nödvändiga.

Bakgrund: Palliativ vård är något som de flesta sjuksköterskor kommer i kontakt med under professionen. Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt som kännetecknas av en helhetssyn på människan. Sjuksköterskor har ett stort ansvar för att lindra lidande samt stödja patienter att leva med största möjliga välbefinnande till livets slut. Dessutom ska sjuksköterskor respektera patienters önskemål och behov vid livets slutskede, samt ge stöd till patienters anhöriga. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda i livets slutskede. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Sjuksköterskor upplevde både positiva och negativa aspekter vid vårdandet av patienter i livets slutskede. De positiva aspekterna presenteras i temat vårdandets betydelse, vilket innefattar tre subteman: vikten av att vara medveten och uppmärksam, tillfredsställelse genom att visa närvaro, samt vikten av betydelsefulla relationer. De negativa aspekterna sjuksköterskor upplevde presenteras i temat begränsningar i vårdandet, vilket innefattar subteman saknad av kunskap, känsla av tidsbrist samt känslomässig påverkan. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde vårdandet i livets slutskede som tillfredsställande och uppmärksamhet som betydelsefull. Goda relationer med medarbetare, patienter och anhöriga upplevs viktigt och kan resultera i bättre vård. Sjuksköterskor upplevde även begränsningar i vårdandet på grund av brist på tid och kunskap, samt på grund av egen känslomässig påverkan. / Background: Most of nurses provide palliative care during their profession. Palliative care is based on an approach that is characterized by a holistic view of the person. Nurses have a great responsibility to alleviate suffering of palliative patients and to support them to live with the greatest possible well-being to the end of their lives. In addition, nurses must respect the patients’ wishes and needs at the end of their lives and provide support to patients’ relatives. Aim: To describe nurses’ experience of end-of-life caring. Method: Qualitative literature study with descriptive synthesis. Results: Nurses experienced both positive and negative aspects in end-of-life caring. The positive aspects are introduced in the theme the importance of caring, which includes the subthemes: the importance of being aware and observant, satisfaction by being present and the importance of meaningful relationships. The negative aspects are presented in the theme limitations in caring, which includes the subthemes: lack of knowledge, feeling the lack of time and emotional impact. Conclusion: Nurses experienced end-of-life caring satisfactory and awareness as significant. Good relationships with co-workers, patients and patients’ relatives were perceived important and can result in better care. Nurses experienced limitations in caring due to lack of time and knowledge and due to emotional impact.

Bakgrund: Sexualitet är en central del i människans liv och begreppet inkluderar bland annat närhet och relationer. Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige och att drabbas av stroke kan ge olika typer av nedsättningar som kan förändra livet både fysiskt och psykiskt. Kroppens begränsningar kan påverka personens självuppfattning och livskvalité samt sexualitet.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av sexualite hos personer efter stroke. Metod: I denna litteraturstudie har data analyserats med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där nio artiklar inkluderades.Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: svårigheter att prata om sexualitet, kroppen som hinder, förlust av den sensuella lusten och den förändrade relationen. Resultatet visade på att personer upplevde kroppen som hinder för intimitet och svårigheter att tala om sexualitet till både partnern och hälso- och sjukvårdspersonal. Relationer och sexlivet påverkades negativt trots det ansågs sexualiteten vara en viktig del av livet.  Slutsats: Genom att belysa upplevelsen av sexualitet hos personer efter stroke kan kunskapen hos sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal öka så att bemötandet blir personcentrerat utifrån varje enskild individs behov.

Bakgrund: Postpartumdepression (PPD) kallas även förlossningsdepression vilket är en depression som inträffar under eller efter en graviditet. En depression i kombination med ett nyfött barn gör att familjen och speciellt barnet blir särskilt utsatt och riskerar långsiktig negativ påverkan. PPD drabbar inte bara kvinnor utan även män då en riskfaktor är mammans PPD och incidensen av depression hos pappan är då 24-50 %. En bristande medvetenhet hos sjukvårdspersonal kan innebära att familjer drabbade av PPD inte fångas upp inom vården och därmed ökar risken för negativa konsekvenser för individen, familjen och samhället. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva pappans upplevelser av att vara partner till en mamma med postpartumdepression. Metod: Litteraturstudien baserades på nio vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Pappans upplevelser av att vara partner till en mamma med postpartumdepression beskrivs i sex kategorier. När mamman drabbas av PPD påverkas hela familjen. Pappan får ta ett större ansvar i hemmet samtidigt som krav utifrån stressar honom. Stödbehovet ökar samtidigt som flera faktorer påverkar svårigheten att få det stöd som behövs. En ökad medvetenhet och en familjefokuserad omvårdnad kan leda till tidigare diagnos vilket kan minska konsekvenserna från PPD för hela familjen. Slutsats: PPD påverkar hela familjen och genom en ökad medvetenhet om diagnosen i kombination med familjecentrerad omvårdnad kan sjuksköterskan begränsa de negativa konsekvenserna PPD har.