Detta är en kvalitativ undersökning om hur Sveriges Television arbetar med mångfald med fokus påfunktionshindrade i dramaproduktion och hur medarbetarna integrerar det i sitt arbete. För att kunna ta reda på hur det går till har vi utgått ifrån dramaserien Livet i Fagervik som fallstudie och gjort kvalitativa intervjuer med personer som varit delaktiga i produktionen av första säsongen av dramaserien. De personer som vi har intervjuat är: Stefan Baron, programchef på SVT Drama, MikaelSyrén, upphovsman till Livet i Fagervik, Calle Marthin, kreativ producent, Man Chiu Leung Carlson, projektledare, Harald Hamrell, regissör, Maria Kiisk, rollbesättare och Johannes Wanselow, skådespelare. Vi har även gjort intervjuer med personer på Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO som har ett samarbete med SVT, Emil Erdtman, utvecklingsledare, HSO och Mia Ahlgren, projektledare, HSO. Intervjuer har även skett med Johan Hartman, CSR- Chef på SVT, och Christoffer Lärkner, handläggare hos Granskningsnämnden. Förutom de elva kvalitativa intervjuerna som vi har genomfört så har det empiriska materialet bestått avRadio och TV-lagen 1996, dramaserien Livet i Fagervik (12 avsnitt á 45 minuter), samt följande dokument: Sveriges Televisions mångfaldsplan 2008, överenskommelsen mellan SR, UR och SVT gällande fördelning för olika slags insatser rörande program om och för funktionshindrade 2008, Public service-redovisningen 2008, Anslagsvillkor 2008, Sändningstillstånd för 2007-2009 och Beställningsskrivelse. Den teoretiska ramen som denna uppsats utgår ifrån och som vi har kopplat vårt resultat till, är teorierkring identitet och representation, produktion och makt samt den sociala ansvarsteorin.Resultat visar att de som arbetar med att producera dramaserier, till stor del har tänkt på begreppet mångfald, men då i ett större perspektiv och inte specifikt på enskilda grupper. Utifrån de dokument vitagit del av, där vi tittat närmare på de angivna riktlinjerna för mångfald och då särskilt på funktionshinder har vi kunnat konstatera att direktiven är väldigt vaga och främst handlar omtillgänglighet och tekniska aspekter medan representation omnämns i ytterst diffusa ordalag.

Uppsatsen ställer frågor kring- och undersöker hur man som uttolkare av notbild och teatermanus går tillväga för att det man framför på scenen ska kännas som att det har förankring i en själv, trots att det är någon annan som är upphov till grundmaterialet. Syftet är att undersöka hur musiker och skådespelare ser på sitt arbete med sin respektive text för att söka efter likheter, skillnader, motsättningar och därigenom öppna upp för vidare sätt att tänka kring interpretation. I uppsatsen finns också ett sökande efter något som skulle kunna fungera som allmängiltiga strategier för alla som arbetar med någon form av interpretation.En mängd litteratur i ämnet har genomgåtts och intervjusamtal har genomförts med två musiker och två skådespelare. Eftersom ett tolkningsarbete ofta upplevs som en väldigt subjektiv process finns det i uppsatsen en vilja att låta personliga röster få komma till tals, både i form av citat från böcker, ordagranna citat från intervjudeltagarna och från uppsatsens författare.Tankar kring vad man med konstnärliga uttryck strävar efter och vad det här arbetet givit mig avslutar uppsatsen. / The essay investigates how you deal with the score as a musician and the script as an actor to make the performance on stage a part of yourself, although somebody else is the creator of the piece. The aim is to look into the musicians and the actors work to find similarity, differences, contraposition and through that open up for wider thinking in interpretation. The essay is also searching for something that could be genaral strategies for everybody working with interpretation.Literature has been read and interviews with two musicians and two actors has been made. As the interpretation often is seen as a subjective process is there in this essay a will to let personalities speak through quotes from books, word-perfect quotation from the interviews and from the author of this essay.Thoughts on what you seek for in artistic expression and what this writing has given me concludes the work.

Avhandling--Filosofie doktorsexamen i socialantropologi--Göteborg, 1993.

Thesis (Ph. D.)--University of Kansas, 1985. / eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographical references (leaves 435-439).

Thesis (Ph. D.)--University of Kansas, 1985. / eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographical references (leaves 435-439).

Thesis (Ph. D.)--University of Texas at Austin, 1987. / Includes bibliographical references (leaves 201-212).

A detailed morphological description of a proboscidean manus from the Gray Fossil Site (GFS), Gray, Tennessee is provided. Manus elements from an American mastodon (Mammut americanum), a Britt’s shovel-tusker (Amebelodon britti), an undescribed small gomphothere species, and a Columbian mammoth (Mammuthus columbi) are used for comparisons. Linear measurements indicate proportional differences between the GFS mastodon and other proboscidean taxa ranging from the Hemphillian to Rancholabrean land mammal ages. Possible pathologies are also described. The purpose of this study is to determine how the GFS mastodon differs in manus morphology and locomotion from different proboscidean taxa, including size, environmental, evolutionary, and taxonomic factors. Morphological differences are more pronounced in carpals and metacarpals in regard to shape, size, and orientation of articular surfaces but are not statistically compared due to the small sample size.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur amerikanska studiokomedier adapterar komik från manus till film. Eftersom humor är subjektivt och personer finner komik i olika företeelser är det svårt att adaptera komedimanus till komedifilm. Vår uppsats undersöker hur de tre filmerna Baksmällan (2009), Horrible Bosses (2011) och Pixels (2015) adapterats. Detta gör vi ur ett humorperspektiv med hjälp av Geoff Kings komediteori om orimlighet och annan liknande teori. Komiken undersöks sedan inom tre kategorier: skämt genom dialog, visuell komik och situationskomik. Resultatet visade att Baksmällans adaption var trognast till sitt manus komiska intentioner medan Horrible Bosses och Pixels oftare avvek. I diskussion kommer vi fram till att detta kan ha att göra med att Baksmällans regissör var med i manusprocessen medan Horrible Bosses och Pixels regissörer inte var det. Detta tyder på svårigheten med att adaptera humor eftersom personer har egna subjektiva åsikter om vad som är komiskt.

Bron över floden Kwai är en klassisk och prisbelönt film från 1957 av regissören David Lean. Det som filmen kanske är mest känd för är maktspelet mellan den japanske överste Saito och den brittiske överste Nicholson vilket gestaltas på ett tydligt sätt utan att vara övertydligt. Ordet makt yttras inte alls under filmens gång men ändå är det tydligt att det är en mycket viktig del av berättelsen. Saito har fått ett kompani brittiska fångar skickat till sig långt ut i djungeln för att bygga en bro, vilket britterna accepterar. När han däremot kräver att även de brittiska officerarna ska delta i arbetet motsätter sig överste Nicholson med hänvisning till Genèvekonventionen. Maktkampen mellan de båda överstarna tar sin början när Saito bestämmer sig för att betvinga Nicholson och dennes envisa krav att följa konventionen. När kraftmätningen når sin kulmen sker detta genom dialog. Nicholson vägrar att ge efter för Saitos krav och under berättelsens gång övergår överste Saitos makt långsamt till den tillfångatagne Nicholson. Uppsatsen fokuserar på den del av manustextens dialog som utgör mittpunkt i maktspelet, det tillfälle i filmen där makten övergår från Saito till Nicholson. Det den undersöker är vilka talakter och implikationer som kan utläsas ur respektive replik och vad detta gör för maktspelet.

<p>Syftet med min undersökning är att genom kommunikationsetnografisk metod undersöka hur arbetet med manus går till på Ica Bokförlag. Vad händer med manustexten i redigeringen? På vilken nivå inleder redaktörerna sin redigering, och var lägger de mest arbete? Undersökningen baserar sig dels på intervjusvar och enkätsvar från anställda på förlaget, dels på analys av tre texter när de befinner sig i tre olika faser i redigeringsprocessen. Intervjuer och enkätsvar visar att det redaktörerna upplever att de arbetar mest med är stycken och samband, disposition och syntax. Resultaten av textanalyserna visar bland annat att det är på nivåerna lexikon, interpunk-tion och innehåll som flest ändringar sker. Vad redaktörerna granskar först varierar beroende på hur manuset ser ut.</p>