No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Ideella föreningar är enligt svensk nuvarande lagstiftning, under vissa förutsättningar, befriade från skattskyldighet för såväl inkomstskatt som mervärdesskatt. I den nuvarande regleringen gäller samma bedömningsgrunder för vad som är skattebefriat i de båda skatteslagen. Detta framgår av den hänvisning som finns i 4 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200, ML) till 7 kap. 7 § första och andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229, IL), Denna koppling kommer att utvecklas längre ned i denna framställning. Medan inkomstskatt är en nationell angelägenhet är mervärdesskatt ett av de rättsområden som omfattas av EU:s normgivningsmakt. Sverige har alltså givit upp normgivningsmakten på mervärdesskatteområdet till förmån för EU.3 I juni 2008 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) ett fördragsbrottsförfarande mot Sverige. Kommissionen ansåg bl.a. det vara oförenligt med EU-rätten att låta ideella föreningars ekonomiska verksamhet falla utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatt. Vidare ansåg kommissionen att svensk rätt, genom hänvisningen i 4 kap 8 § ML till 7 kap. 7 § IL, ger unionsrättsliga begrepp en innebörd som inte överensstämmer med den EU-rättsliga. En rimlig konsekvens av detta, om det är fallet, är att de unionsrättliga begreppen i mervärdesskattedirektivet inte tolkas enhetligt i alla medlemsstater. Med anledning av fördragsbrottsförfarandet tillsatte regeringen en utredning vars uppdrag bl.a. var att bedöma de svenska mervärdesskattereglernas förenlighet med EU-rätten. I uppdraget ingick att utredningen, utifrån den ram som EU-rätten medger, skulle föreslå så långt gående undantag för den ideella sektorn som möjligt. Dessutom skulle utredningen undersöka möjligheten till andra ordningar, för att kompensera de eventuella försämringar för den ideella sektorn som anpassningen till mervärdesskattedirektivet skulle komma att innebära. Vid utformandet av de nya lagförslagen skulle principen om skatteneutralitet och likabehandlingsprincipen särskilt beaktas. Därutöver skulle hänsyn även tas till EU-rättens villkor för statsstöd. Rapporten, Mervärdesskatt för den ideella sektorn, m.m. (mervärdesskatteutredningen), lades fram i början av november 2009. I den föreslås bland annat regeln i 4 kap. 8 § ML slopad. Vissa andra undantag från mervärdesskattskyldighet för den ideella sektorn föreslås bli införda. Kommissionens krav på harmonisering av ML till mervärdesskattedirektivet kommer alltså att innebära att tanken bakom gammal svensk föreningstradition, som återspeglas i IL och ML, ska anpassas till EU:s neutralitetssynsätt som återfinns i mervärdesskattedirektivet. För föreningarna och dess funktionärer kommer detta förmodligen att ge upphov till en hel del frågor. Vad kommer anpassning till mervärdesskattedirektivet att innebära för förändringar för den ideella verksamheten i Sverige? Exempelvis är, enligt nuvarande svensk lagstiftning, de allmännyttiga ideella föreningarna skattebefriade för verksamhet som är i ett direkt led eller har naturlig anknytning till föreningens ändamål. Så även det som av hävd utgör finansieringskälla för föreningens ändamål. Mervärdesskattedirektivet anger istället vilka särskilda transaktioner som ska undantas från mervärdesskatteplikt. I vissa fall är undantaget knutet till vilket subjekt som utför transaktionen, i andra fall inte. Vad kommer till följd därav, enligt utredningens förslag, att vara befriat från mervärdesskatteskatteplikt för de ideella föreningarna? Hur stämmer förslaget överens med mervärdesskattedirektivet och hur ställer sig allt detta till principen om skatteneutralitet, som ligger till grund för mervärdesskattedirektivet?

No description available.

Inom gemenskapsrätten har en princip om förfarandemissbruk växt fram på mervärdes-skatteområdet. Den har tydligast befästs genom rättsfallet Halifax. Där uttalade EG-domstolen att formellt riktiga transaktioner som vidtagits i syfte att uppnå skattefördelar som inte överrensstämmer med direktivets syften utgör förfarandemissbruk. Det krävs dock att det ska utgå av de objektiva omständigheterna att det huvudsakliga syftet med transaktionen var att uppnå en skattefördel. I och med detta ska förhållandena omdefinieras så att de verkliga förhållandena upprättas. Den objektiva vinklingen är viktig enligt EG-domstolen för att inte komma i konflikt med rättssäkerhetsprincipen och förutsebarhetsprincipen. Dessa säkerställer blanda annat att omständigheter som inträffat efter en transaktion och beslut om beskattning inte kan inverka på skattebeslutet. Inom mervärdesbeskattningen i Sverige finns ännu ingen bestämmelse som tar sikte på skatteflyktsförfaranden. Genom det ovan nämnda rättsfallet Halifax har det ansetts av vissa att principen om förfarandemissbruk kan tillämpas i svensk rätt. Andra anser att det skulle strida mot den svenska legalitetsprincipen att använda principen i svensk rätt. Utbudet av rättsfall på området är magert och endast en dom från kammarrätten finns som belyser det svenska rättsläget. Kammarrätten diskuterar om principen om förfarandemissbruk genom direktiv-konform tolkning kan intolkas i svensk rätt, likaså om principen kan anses utgöra direkt effekt och därmed få genomslag i svensk rätt. I målet ansåg man dock att den svenska legalitetsprincipen satte stopp för bestämmelser som inte har stöd i föreskrift. Därmed kunde principen om förfarandemissbruk inte tillämpas. EG-rättsliga målet Kofoed handlade om hur en direktivbestämmelse som inte implementerats i den nationella rätten skulle tillämpas. EG-domstolen uttalar i detta mål att bedömningen ska utgå ifrån den nationella implementeringen av direktivregeln. I och med det kan inte en bestämmelse som inte implementerats, genom direktivkonform tolkning få genomslag i den nationella rätten då den är till nackdel för den enskilde. Det finns olika röster om hur principen om förfarandemissbruk ska tillämpas. Jag anser att legalitetsprincipen i svensk rätt talar emot en tillämpning av principen om förfarande-missbruk. Det som behövs i Sverige är en lagändring där principen tas med och därmed kan tillämpas i svensk rätt. I och med det finns inga hinder mot en tillämpning och svensk rätt blir i överrensstämmelse med gemenskapsrätten.

Den 1 januari 2012 sänktes den svenska mervärdesskatten på restaurang- och cateringtjänster med 13 procentenheter. Liknande åtgärder genomfördes i Frankrike 2009 samt i Belgien och Finland 2010. Det främsta politiska syftet med momssänkningarna har uppgetts vara den positiva effekten på sysselsättningen. Denna uppsats utvärderar styrkan i detta påstående för Frankrike, Belgien och Finland. Med hjälp av data från Eurostat analyseras sysselsättningsutvecklingen i restaurangbranschen med hjälp av hotellbranschen som referenspunkt. I undersökningen ingår 25 EU/EFTA-länder under perioden 2008-2011. Studien finner att inga säkerställda sysselsättningseffekter kan påvisas till följd av de tre momssänkningarna. För en mer grundlig analys om orsakerna tills detta krävs dock djupare studier i observerad effekt på priser och löner.

No description available.

Uthyrning av lokaler undantas från mervärdeskatt enligt mervärdeskattelagen (1994:200), nedan benämnt ML. När en lokal hyrs ut för stadigvarande användning kan uthyrningen ändå bli skattepliktig om fastighetsägaren väljer att omfattas av frivillig skattskyldighet. När en fastighetsägare i stället hyr ut till en aktör som bedriver skattefri verksamhet omfattas fastighetsägaren inte av den frivilliga skattskyldigheten. Det leder bland annat till att privata skolverksamheter blir hänvisade till baracker. Vi ser därför ett behov av att kritiskt granska den frivilliga skattskyldigheten vid uthyrning av lokaler.  Vårt huvudsakliga syfte är att undersöka om frivillig skattskyldighet uppnår de kriterier som följer av mervärdesskattens rättsliga karaktär. För att uppnå syftet kommer en norm att upprättas utifrån vad vi anser utgör primära kriterier för mervärdesskattens rättsliga karaktär. Därefter ska kriterierna appliceras på den frivilliga skattskyldigheten för att avgöra om regleringen följer den upprättade normen. För att applicera kriterierna måste därför även rättsläget avseende den frivilliga skattskyldigheten undersökas. När rättsläget utreds utgår vi ifrån den rättsdogmatiska metoden innebärande att vi tolkar och systematiserar gällande rätt baserat på den rättskällehierarki som består av lagstiftning, praxis, förarbeten och doktrin.  I uppsatsen har vi kommit fram till att den frivilliga skattskyldigheten endast i viss utsträckning uppfyller den upprättade normen. De kriterier som utgör normen består av att mervärdesskatten ska uttas på den slutliga konsumtionen, skatten ska övervältras i samtliga led och att skatten ska vara neutral. Vi kan därmed konstatera att frivillig skattskyldighet vid uthyrning till en aktör som bedriver skattskyldig verksamhet följer mervärdesskattens rättsliga karaktär vid fastighetsrelaterade transaktioner som egentligen är undantagna skatt. Däremot när uthyrning av en lokal sker till en aktör som bedriver skattefri verksamhet ser vi att utfallet skiljer sig åt om hyresgästen är en kommunal eller privat aktör, vilket inte följer att uthyrning ska vara neutral. Även kriterierna att mervärdesskatt ska övervältras och uttas på slutlig konsumtion uppfylls inte vid uthyrning till en aktör som bedriver skattefri verksamhet. Vi kan därmed konstatera att frivillig skattskyldighet som den är utformad i dagsläget inte uppfyller normen och därmed inte följer mervärdesskattens rättsliga karaktär. För att kriteriet neutralitet framöver ska uppfyllas anser vi att en lösning är att frivillig skattskyldighet bör avse all uthyrning av lokaler oavsett skattskyldighet.