Vid import av varor från en plats utanför EU till Sverige uppstår en skyldighet att betalamervärdesskatt i enlighet med 1 kap. 1 § första stycket 3 mervärdesskattelagen(1994:200) ML. En beskattningsbar person som bedriver ekonomisk verksamhet harenligt 8 kap. 3 § ML rätt att göra avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig tillimport. En utländsk beskattningsbar person har enligt 10 kap. 1 § ML återbetalningsrättför ingående mervärdesskatt. Vid import är det vanligt förekommande att det skermisstag som kan leda till att en aktör inte fullföljer Tullverkets föreskrifter. Ett sådantförfarande benämns bristande efterlevnad av tullagstiftningen. Vid bristande efterlevnadav tullagstiftningen har ingen aktör rätt till avdrag eller återbetalning av importmomsenenligt Skatteverket och Tullverket. En aktör har vid självrättelse inte heller någonavdrags- respektive återbetalningsrätt av importmomsen. Det har alltså ingen betydelseatt den bristande efterlevnaden uppkommit till följd av misstag. En aktör förlorar alltsåsin rätt trots att hen inte haft för uppsåt att kringgå bestämmelserna om import.Förfarandet leder till att en inlåsningseffekt av importmoms uppstår. En viktig del avmervärdesskattesystemet är rätten till avdrag och återbetalning av ingåendemervärdesskatten. Enligt Europeiska unionens praxis är avdragsrätten en oskiljaktig delav mervärdesskattesystemet varför medlemsstaterna inte får begränsa denna rätt.Systemet bygger på neutralitetsprincipen samt reciprocitetsprincipen som innebär attden beskattningsbara personen inte ska belastas skatten och att den utgående skatten försäljaren blir den ingående skatten för köparen.SKV:s och Tullverkets bedömningssätt har skiljt sig från EU-domstolens och HFD:srättspraxis. HFD har genom två nya avgöranden fastställt när importmoms kan utkrävasoch medgett återbetalning till den aktör som påförts importmomsen. Avgörandena ärvägledande eftersom det dagligen importeras varor till Sverige och förfarandet att enaktör påförs importmoms vid bristande efterlevnad som uppkommit till följd av misstagär vanligt förekommande.

Uppsatsen analyserar de mervärdesskatteregler som införs genom E-handelspaketet och fokuserar då på lagstiftningen som berör så kallade plattformsföretag. Syftet med arbetet är att identifiera och diskutera potentiella problem med lagstiftningen samt presentera vissa lösningsförslag. Utöver det presenteras alternativa metoder för att beskatta distanshandel som inte ålägger plattformsföretag skattskyldighet. I huvudsak är arbetet inriktat på den EU-rättsliga regleringen men även den svenska implementeringen av lagstiftningen diskuteras kortfattat. De huvudsakliga problemen med E-handelspaketets reglering av plattformsföretag som identifieras i uppsatsen är dels problem med tolkning av direktivet och dels praktiska problem med tillämpningen. De främsta tolkningsproblemen i lagstiftningen är frågorna om vad som är ett möjliggörande av distanshandel med elektroniskt gränssnitt samt hur långt ansvarsbegränsningsregeln för plattformsföretag kan utsträckas. De största praktiska problemen är risken för missbruk av plattformsföretagens IOSS-nummer, lagstiftningens komplexitet som gör det svårt att förutse konsekvenserna för gemene man samt risken för konkurrenssnedvridningar där stora plattformar gynnas framför små och medelstora plattformar. Några av de alternativa metoder som går att använda för att beskatta distanshandel är nyttjandet av blockchain-teknik, split payment method samt direktrapportering av skattepliktiga transaktioner. Alla dessa metoder har både för- och nackdelar med att ålägga plattformsföretag skattskyldighet, men sammantaget är troligtvis en reglering av plattformsföretag den lämpligaste lösningen i dagsläget. Arbetets slutsats är att regleringen av plattformsföretag i E-handelspaketet i stort är en positiv förändring som förenklar för nästan samtliga marknadsaktörer och kommer bidra till en större regelefterlevnad även för företag etablerade utanför EU. Däremot finns flera identifierade problem med lagstiftningen som måste åtgärdas av lagstiftaren.

I samband med att koncerner genomför omstruktureringar, till exempel i form av aktieavyttringar, är det vanligt att rådgivningstjänster förvärvas. Det kan till exempel röra sig om finansiella eller juridiska sådana i syfte att omstruktureringar ska gå korrekt till och ge önskat resultat. På förvärvade rådgivningstjänster utgår mervärdesskatt. I det fall bolag inte kan göra avdrag för den ingående mervärdesskatten, belastar mervärdesskatten bolaget som en kostnad vilket ger en negativ inverkan på dess resultat. Förevarande uppsats syftar till att, genom en rättsdogmatisk metod, utreda under vilka omständigheter som ingående mervärdesskatt hänförligt till förvärvade rådgivningstjänster i samband med aktieavyttringar i dotterbolag anses vara avdragsgilla. Med anledning av det gemensamma system för mervärdesskatt som råder inom EU görs en genomgång och analyser av rättspraxis från EU- domstolen och från HFD, för att utreda problemformuleringen om avdragsrätten. Aktieavyttringar faller antingen utanför mervärdesskattens tillämpningsområde eller, i det fall avyttringen faller inom tillämpningsområdet, så klassas den som en från skatteplikt undantagen transaktion i enlighet med 10 kap. 33 § ML. Avdragsrätt för ingående mervärdesskatt hänförligt till en transaktion som från början inte är skattepliktig, är inte möjligt. Trots detta kan det, utifrån genomgången av rättspraxis från EU-domstolen och HFD, konstateras att avdrag ändå beviljas under vissa omständigheter. För att avdragsrätt ska anses föreligga för ingående mervärdesskatt hänförligt till förvärvade rådgivningstjänster vid aktieavyttringar i dotterbolag, krävs ett direkt och omedelbart samband mellan en viss ingående transaktion och en eller flera utgående skattepliktiga transaktioner. Avdragsrätt anses även föreligga om ett direkt och omedelbart samband föreligger med den beskattningsbara personens samlade ekonomiska verksamhet. Kostnaderna anses då utgöra allmänna omkostnader. Bedömningen av huruvida ett direkt och omedelbart samband föreligger med den samlade ekonomiska verksamheten ska göras mot bakgrund av ifall kostnaderna för förvärven kan anses utgöra kostnadskomponenter i priset på aktieavyttringen eller i priset på utgående skattepliktiga transaktioner som tillhandahålls inom ramen för den mervärdesskattepliktiga ekonomiska verksamheten. Vid bedömningen bör en transaktions bakomliggande syfte beaktas, det vill säga om den syftar till att genomföra skattepliktiga transaktioner inom ramen för den ekonomiska verksamheten och så bör styrkas på objektiva omständigheter. Vid bedömningen bör dessutom stor vikt tillmätas mervärdeskattens grundläggande princip om neutralitet och vikten av att beskatta konsumtion. Över åren har bedömningen i rättspraxis av ett direkt och omedelbart samband gått från en funktionell till en mer ekonomisk bedömning vilket tycks resultera i utvidgade möjligheter till avdrag för ingående mervärdesskatt.

No description available.

Avdragsrätt för ingående moms regleras i 8 kap. 3 § 1 st. mervärdesskattelagen (1994:200) (ML), respektive artikel 168 i mervärdesskattedirektivet. Enligt ordalydelserna i bestämmelserna får en ekonomisk aktör avdrag för ingående moms på ett förvärv sominförskaffas till en mervärdesskattepliktig verksamhet. Avyttring av dotterbolagsandelar klassificeras inte som mervärdesskattepliktig verksamhet. Avdragsrätt för ingående moms på förvärv till aktieavyttring föreligger därmed inte enligt en ordalydelsetolkning av avdragsrättsbestämmelserna. Under senare år har den begränsade avdragsrätten för ingående moms på förvärv som införskaffas till aktieavyttring utvecklats med stöd av rättspraxis. Ett förvärv som med stöd av rättspraxis omfattas av avdragsrätt vid aktieavyttring är rådgivningstjänster. En materiell förutsättning för att tjänsten ska vara avdragsgill är att ett direkt och omedelbart samband föreligger mellan kostnaden för tjänsten och den ekonomiska verksamhet som bedrivs i moderbolaget. Det materiella sambandet kommer till uttryck i en faktura. Avdragsrätt för ingående moms ska styrkas med faktura enligt 8 kap. 17 § 1 st. ML. Faktura ska enligt huvudregeln i 11 kap. 1 § 1 st. ML utfärdas av säljaren. Om Skatteverket (SKV) inte anser att det finns anledning att misstänka att avdragsrätt utnyttjas, förekommer ingen kontroll av fakturor. Detta skapar utrymme för att obefogat utnyttja avdragsrätt för ingående moms på rådgivningstjänster som förvärvas till avyttring av dotterbolagsandelar. Avdragsrätten kan utnyttjas genom att rådgivningsföretaget upprättar enosann faktura. Hur osanna fakturor kommer till uttryck och vad som kännetecknar en osann faktura uttryckte Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) i prejudikatet HFD 2012 ref. 69 i-iii.Enligt HFD kännetecknas en osann faktura av att tjänsten i fakturan kan vara utförd men arbetsbeskrivningen är felrubricerad till förvärvarens fördel. När fakturan är felrubriceradmöjliggör det olika skattefördelar i förvärvarens verksamhet. En skattefördel är avdrag föringående moms. SKV kan omöjligen utöva full kontroll över fakturors äkthet. Striktare krav på innehållet i en faktura kan försvåra möjligheten att felrubricera fakturor, vilket kan förebygga eventuellaobefogade momsavdrag. Hur sådana krav skulle utformas är ett område som inte ryms i uppsatsen. Däremot råder det inga tvivel om att kraven måste utformas på så sätt att de säkerställer att den rådgivningstjänst som enligt fakturan utförts i samband med avyttring även utförts i verkligheten. Ökade krav på innehållet i en faktura vid aktieavyttring kan inom svensk rätt anses begränsade, eftersom faktureringsreglerna i ML styrs av EU-rätt. Däremot har fakturan inte enbart betydelse inom mervärdesskatterätten. En äkta faktura på en rådgivningstjänst vid aktieavyttring kan gynna inkomstskatterrätten och redovisningsrätten. Om motiverande anledningar till ökade faktureringskrav lyfts från andra rättsområden, aktualiseras frågan om det finns fog för att justera faktureringskraven specifikt när rådgivningstjänster förvärvas till aktieavyttring?

Inom den Europeiska unionen har vi idag principen om den fria och gemensamma marknaden där moms ska tas ut i det land där varan konsumeras. Detta innebär att företag inom unionen kan handla varor momsfritt. Det var år 1993 som man inom unionen avskaffade momstullen, vilket i sin tur ledde till att det blev svårare att kontrollera momssystemet. Brottsligheten och bedrägerierna ökade i samband med avskaffandet av tullarna och skattekontrollen blev betydligt sämre då man inte längre betalade momsen vid tillförandet. Detta öppnade för bedrägerier såsom ökad karusellhandel, fiktiv handel- och penningtvätt. Det medför stora kostnader för staterna som utsätts för bedrägeri i form av moms. Med hjälp av den rättsdogmatiska metoden har det i uppsatsen redogjorts för gällanderätt avseende den ekonomiska brottsligheten för att avslutningsvis komma fram till ett förslag till lösning på det aktuella problemet. Ett förslag när det gäller momskarusell är att det inte ska förekomma moms vid handel av två företag inom landet, utan att de företag som säljer till slutkonsument istället ska påföra moms.

<p>Problembakgrund: Varje år förlorar skatteverket miljarder på byggföretag som smiter undan sin skyldighet att betala skatt. Detta skattefusk drabbar inte enbart skatteverket utan också de seriösa byggföretag som får svårt att konkurrera vad det gäller prisanbud gentemot de oseriösa företagen. Riksdagen har beslutat att införa omvänd momsredovisning i Sverige för byggsektorn från och med den 1 juli 2007. Studiens huvudproblem är: Hur påverkar införandet av omvänd momsredovisning stora och små byggföretag i Sverige vad gäller konkurrens och svartarbete? Hur har denna lagstiftning påverkat konkurrensen och svartarbetet bland byggföretagen i Tyskland där omvänd momsredovisning redan implementerats?</p><p>Syfte: Syftet med studien är att undersöka reaktionerna på det kommande införandet av omvänd momsredovisning hos byggföretagen i Sverige. Dessutom undersöks vilka åsikter ett antal utvalda tyska byggföretag har angående införandet av omvänd momsredovisning i Tyskland.</p><p>Metod: För att genomföra undersökningen används en kvalitativ och kvantitativ metod. Insamlingen av primärdata sker genom personliga intervjuer med skattejurister på Ernst & Young respektive Lindebergs Grant Thornton och representanter för de stora byggföretagen JM, NCC, PEAB, och SKANSKA samt med enkäter till små och medelstora byggföretag i Sverige. Enkäter skickas till 200 utvalda byggföretag i Sverige och bland dessa finns både medelstora och små byggföretag representerade. En enkätstudie utförs även bland tyska byggföretag för att kunna jämföras med den svenska studien.</p><p>Resultat och slutsats: De små och medelstora byggföretagen är skeptiska till omvänd momsredovisning. Misstanken bekräftas av de 22 tyska byggföretag som svarat. Eftersom bara 22 av 150 tyska företag och 64 av de 200 svenska företagen svarade, går dock inte svaren att generalisera. Av de undersökta stora svenska byggföretagen är alla positiva till omvänd momsredovisning. Även de intervjuade skattejuristerna ställer sig positiva till de nya reglerna. Staten ser ut som den stora vinnaren men indirekt är det svenska folket som är vinnare.</p> / <p>Background: Every year the government looses billions on construction companies that neglect their responsibility to pay tax (VAT). This fraud does not only affect the government, but the whole construction industry. Employees of a dishonest company never get the benefit of insurance or support to their future pensions. Based on two reports the Parliament has decided to introduce Reverse – Charge in Sweden for building companies effective from 1/7 2007.</p><p>The thesis main problem to investigate is: How the introduction of reverse charge affects different sized construction companies in Sweden in terms of competition and black labour? What effect has Reverse – Charge had on competition and black labour in Germany where this legislation has already been introduced?</p><p>Purpose: To investigate how construction companies in Sweden are reacting to the introduction of Reverse – Charge and what actions they plan to take. The opinions of a number of selected construction companies based in Germany will also be investigated.</p><p>Method: This thesis will both follow the qualitative and the quantitative method of investigation. This will be done during interviews and questionnaires.</p><p>Results and conclusions: The small and medium sized Swedish construction companies are rather skeptic to the introduction of Reverse – Charge. This suspicion is in one way confirmed by the 22 German construction companies who answered. Although only 22 of 150 German companies answered and 64 of 200 of the Swedish companies, which means that the results cannot be generalized. The large Swedish construction companies were all positive to Reverse – Charge and the interviewed tax lawyers support their opinion. The government might look as the big winner, but in the big picture the winners are the Swedish people who no longer has to pay for building companies who cheat with their VAT.</p>

<p>Huvudsyftet med uppsatsen är att närmare undersöka de tillämpningsproblem som uppstår utifrån den frivilliga skattskyldigheten på verksamhetslokaler. Ytterligare en aspekt som diskuteras i arbetet är i vilken grad fastighetsägarnas ekonomi samt hyressättningen påverkas. Det är i huvudsak den rättsdogmatiska metoden som används, med gängse tolkning av lagtext, förarbete, praxis, doktrin samt artiklar i bransch forum som i uppsatsen jämställs med doktrin. För att få ytterligare ett per-spektiv undersöks hur mervärdesskatten påverkar ekonomin för hyresvärd och hyresgäst i ett mindre fastighetsbolag.</p><p>Mervärdesskatt är en konsumtionsskatt och en såkallad indirekt skatt i den mening att den ska vältras över på slutkonsumenten, vilket när det gäller bostäder och skattefria lokaler är hyresgästen. Fastigheter är undantaget den generella mer-värdesskatteplikten vilket har till följd att en kumulativ effekt uppstår i och med att fastighetsägaren inte får lyfta mervärdesskatt på t.ex. driftkostnader, repara-tioner, ombyggnationer eller uppförandekostnader. Det medför att uthyrarens vinst beräknas på kostnader inklusive mervärdesskatt. Med intention att undvika den kumulativa effekten och därmed jämställa den som bedriver skattskyldig verksamhet i hyrda lokaler med den som äger sina egna lokaler utan att införa ob-ligatorisk mervärdesskatt på fastigheter infördes 1979 en möjlighet att ansöka om fri¬villig skattskyldighet på lokaler där skattskyldig verksamhet bedrivs. Det inne-bär att när det gäller lokaler där fastighetsägaren är frivilligt skattskyldig för mervärdesskatt är hyresgästen enbart ett ytterligare steg i övervältringsledet bero-ende på vad det är som tillverkas eller säljs i lokalerna. Det frivil¬liga systemet har till följd att hyresgäster inte får möjligheten till avdrag trots att de har avdrags¬rätt, om fastighetsägaren av någon anledning väljer att inte registrera sig för mervär-desskatt.</p><p>Reg¬lerna har under år 2001 till viss del förenklats, men vissa situationer medför ändå svårigheter att tolka situationer på ett enligt mer¬värdesskattelagen riktigt sätt. I arbetet framkommer bland annat svårigheter att fastställa vad som kan anses klart avgränsat från stadigvarande bostad. Den begränsning som avser att omöj-liggöra avdrag för privat konsumtion medför att framför allt små företag med verksamhetslokal i anslutning till bostaden har svårt att få igenom mervärdes-skatteavdrag. Andra tillämpningsproblem som framkommit är osäkerheten vid vidareuthyrning samt jämkning av mervärdesskatt vid investeringar. Problem som i vissa fall kan tvärtemot lagens syfte, bli relativt kostsamma för både fastighets-ägaren och hyresgästen. Det visar sig dessutom att fastighetsägare som i rent oförstånd debiterat mervärdes¬skatt på hyran, utan att vara skattskyldiga har rätt till återbe¬talning av den utgående mervärdesskatt som betalts in till Skatteverket, utan att behöva kreditera hyresgästen. Rent ekonomisk, kan den frivilliga skattskyldigheten för mervärdesskatt gällande verk¬samhetslokaler anses vara förmånlig framför allt för fastighetsägare, (även om lagstiftarens syfte snarare var riktat mot hyresgästens situation) då ingenting reglerar att mervärdesskatten måste komma hyresgästen tillgodo, det medför att hyrans storlek är beroende på hur marknaden är, det vill säga tillgången på lokaler mm. vid kontraktskrivandet samt hyresgästens förhandlingsstyrka.</p>

<p>Vid omsättning av varor ska svensk mervärdesskatt debiteras, vilket stipuleras i mervärdesskattelagen. Försäljning till andra EG-länder, s.k. gemenskapsinterna förvärv är undantagen svensk mervärdesskatt. Detta är reglerat i 3 kap. 30 a § ML. Vid ett gemenskapsinternt förvärv ska varorna transporteras ut ur Sverige och tillhandahållaren ska inte debitera köparen svensk mervärdesskatt för dessa. Vid s.k. avhämtningsköp, vilket innebär att köparen själv står för transporten från tillhandahållaren uppstår ett problem. För att undantagsregeln i 3 kap. 30 § ML ska bli tillämplig fordras att tillhandahållaren kan styrka att varorna har transporterats ut ur landet och att omsättningen således inte är att klassas som gjord i Sverige. Det är upp till tillhandahållaren att ta fram nödvändig dokumentation som gör det sannolikt att en korrekt gemenskapsintern försäljning har skett. Bevisningen har försvårats i och med avskaffandet av gränskontroller inom gemenskapen. Vid export kan tillhandahållaren erhålla ett tulldokument vilket inte är möjligt vid gemenskapsinterna transaktioner.</p><p>Det finns varken i lag eller i förarbeten några anvisningar på vad som utgör tillräcklig dokumentation. Vid otillräcklig dokumentation riskerar tillhandahållaren att få betala den uteblivna mervärdesskatten och kan dessutom åläggas skattetillägg. Det är Skatteverket som avgör om dokumentationen är tillräcklig och gör det sannolikt att de aktuella varorna har transporterats till en annan medlemsstat.</p><p>I vår uppsats utreder vi rättssäkerheten kring dessa dokumentationskrav. Framförallt är det förutsebarheten för den enskilde som vi undersöker. Vi har tittat på rättsfall från svenska regeringsrätten och EG-domstolen där detta har behandlats och vi har studerat de anvisningar som Skatteverket har gett på området. Vi har utrett dessa i ljuset av de rättsprinciper som är vedertagna för att kunna nå en slutsats. I uppsatsen behandlas även synen på god tro inom skatterätten.</p><p>Vi anser att rättssäkerheten för den enskilde vad gäller dokumentationskraven från Skatteverket har förbättrats genom tydligare information men att avsaknad av lagtext, förarbeten och rättsfall som tolkar dessa utgör en fara för densamma. Riskerna för tillhandahållaren gör sammantaget att denna handelsform kan hämmas. Vi ser lösningen i att lagstiftningen görs tydligare på detta område.</p>

Taxable persons’ right to deduct input VAT is an integral part of the VAT system and may in principle not be limited. Carousel schemes deprive the Member States a great deal of tax revenue, investigations show that up to EUR 100 billion disap-pear every year. In order to stop these trading arrangements and reduce the big amount of tax revenue which disappears every year, some Member States would like to deny traders involved in carousel frauds the right to deduct the input VAT. It exist different opinions regarding taxable persons’ ability to deduct input VAT when involved in carousel frauds. The ECJ has given judgements in three interest-ing cases dealing with the right to deduct in case of carousel fraud. In the Optigen case, it was established that taxable persons who do not know or have any reason to believe that they are involved in a carousel fraud cannot be denied the right to deduct the input VAT. In the FTI case, it was concluded that taxable persons in-volved in carousel frauds can be jointly and severally liable to pay the VAT to-gether with the person, actually liable to pay the VAT. A precondition for making a taxable person jointly and severally liable is that the taxable person has to be aware or should have been aware that the transaction made, was involved in such a scheme. If the taxable person did not know or had no reason to suspect this, he cannot be made jointly and severally liable. The ruling in the Kittel case confirms the Optigen judgement as well as concludes that when a taxable person is aware or should have been aware that he is involved in a carousel scheme, he is not enti-tled to deduct the input VAT. If this is the case, it is possible for the tax authori-ties in the different Member States to deny taxable persons this right as well as claim a refund. These judgements clarify when the national tax authorities can deny a taxable per-son the right to deduct input VAT when the transactions are made in a chain of fraud. However, another problem occurred, it is up to the national courts to de-cide when a taxable person should be aware that he is involved in a carousel fraud. This decision shall be based upon objective factors, no guidelines or any other help as to what these objective factors should consist of have been published. This creates an interpretation gap for the national courts followed by the risk of having an outcome with different interpretations from the courts in the Member States. / Den avdragsrätt som beskattningsbara personer besitter utgör en oskiljaktig del av mervärdesskattesystemet och kan därför i princip inte inskränkas. Karusellhandel berövar medlemsstaterna på stora mängder skatteinkomster. Olika undersökning-ar visar att upp till 100 miljarder euro försvinner varje år till följd av karusellbe-drägerier. Vissa medlemsstater vill kunna neka avdragsrätt för beskattningsbara personer som är inblandade i olika typer av karusellhandel som ett försök att stoppa dessa arrangemang och för att minska de skatteintäkter som årligen förlo-ras. Det finns olika åsikter om möjligheten att neka avdragsrätt för beskattningsbara personer involverade i karusellhandel. EG-domstolen har avkunnat domar i tre in-tressanta mål som rör avdragsrätten vid karusellhandel. I Optigen målet fastställ-des att beskattningsbara personer som inte vet eller har någon anledning att miss-tänka att de är inblandade i en karusellhandel inte kan bli nekade att dra av den in-gående mervärdesskatten. I FTI målet drogs slutsatsen att beskattningsbara per-soner involverade i karusellhandel kan bli solidariskt betalningsansvariga för sälja-rens mervärdesskatteskuld. Förutsättningen för att sådant ansvar skall kunna åläg-gas är att den beskattningsbara personen visste eller hade skälig anledning att misstänka att han var involverad i ett karusellbedrägeri. Däremot kan en beskatt-ningsbar person som inte visste eller hade skälig anledning att misstänka att han var inblandad i ett karusellbedrägeri inte åläggas solidariskt betalningsansvar. Do-men i Kittel målet bekräftar Optigen domen samtidigt som den fastställer att be-skattningsbara personer som medvetet eller som haft skälig anledning att misstän-ka att han är inblandad i ett karusellbedrägeri kan förlora avdragsrätten. Om så är fallet kan följaktligen de nationella skattemyndigheterna neka avdragsrätt för en beskattningsbar person samt kräva en återbetalning av redan utbetalad mervärdes-skatt. Dessa domar klarlägger när de nationella skattemyndigheterna kan neka en be-skattningsbar person avdragsrätten när en transaktion är genomförd i samband med ett karusellbedrägeri. Ett annat problem uppstod dock eftersom det är upp till de nationella domstolarna att bestämma när en beskattningsbar person skall ha skälig anledning att misstänka att han är involverad i ett karusellbedrägeri. Detta beslut ska baseras på objektiva faktorer, det finns emellertid inga riktlinjer eller annan hjälp att ta till för att bestämma vad dessa objektiva faktorer skall vara. Det-ta skapar ett tolkningsproblem för de nationella domstolarna, vilket kan resultera i olika tolkningar mellan medlemsstaterna.