Denna studie är ett examensarbete i kursen självständigt arbete i förskollärarutbildningen. Problemområdet som studien utgår ifrån är problematiken som kan uppstå i arbetet för att skapa likvärdig utbildning för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Studiens syfte var att bidra med kunskap om förskolepedagoger anser att de har tillräckligt med kunskap och personalresurser för att kunna skapa likvärdiga utbildning för dessa barn i förskolan. Studien utgick ifrån en kvantitativ forskningsmetod där enkätfrågor skickades ut via mejl till förskolepedagoger i Skåne och Småland. Resultatet visade att förskolepedagogerna inte ansåg sig ha tillräckligt med kunskaper för att kunna möta barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, detta trots att majoriteten av respondenterna angav att de både hade erfarenhetsbaserad och teoretisk kunskap inom området. Mer än hälften angav även att de har fått kompetensutveckling om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Resultatet visade även att förskolepedagogerna ansåg att det fanns brist på personal i förskolans verksamhet i arbetet barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Styrdokument och andra riktlinjer, som till exempel värdegrunden, utgår från en relationell ansats, inte minst när det kommer till alla barn i förskolans rätt till en likvärdig utbildning. Då förskolepedagogernas kunskaper visade sig vara bristfälliga, samt att det inte fanns tillräckligt med personalresurser i förskolorna för att möta alla barn, innebär det att risken för att förskolepedagogerna tvingas inta ett mer kategoriskt förhållande till barn i behov av särskilt stöd ökar. / This study is a degree project in the course independent work in preschool teacher education. The problem area on which the study is based is the problems that may arise in the work to create equivalent education for children with neuropsychiatric disabilities (NPF). The purpose of the study was to contribute with knowledge about preschool educators believe that they have sufficient knowledge and staff resources to be able to create equivalent education for these children in preschool. The study was based on a quantitative research method where questionnaires were sent out via email to preschool educators in Skåne and Småland. The results showed that the preschool educators did not consider themselves to have sufficient knowledge to be able to meet children with neuropsychiatric disabilities, despite the fact that the majority of the respondents stated that they had both experience-based and theoretical knowledge in the field. More than half also stated that they have received competence development on neuropsychiatric disabilities. The results also showed that the preschool educators considered that there was a shortage of staff in the preschool's activities at work children with neuropsychiatric disabilities. Governing documents and other guidelines, such as the values, are based on a relational approach, not least when it comes to all children in preschool's right to an equal education. As the preschool teachers' knowledge proved to be deficient, and the fact that there were not enough staff resources in the preschools to meet all children, this means that the risk of the preschool teachers being forced to take a more categorical relationship with children in need of special support increases.

In this paper we have chosen to focus on social workers and their experiences of interacting with clients with neuropsychiatric disabilities, in example persons with ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder), Asperger syndrome, autism and/or Tourette syndrome. The main purpose was to look into three areas: What knowledge do social workers mean that they need about neuropsychiatric disabilities and how can their needs of knowledge can be met? How do they experience the meeting with a person with neuropsychiatric disabilities? How does the cooperation function between authorities regarding persons with neuropsychiatric disabilities? Definition of the concept of disability and function from a historical perspective points out that the approach has changed over time. Previous research studies of the interaction in meeting between the client and the social worker shows that the social worker carries two faces, so called aspects. The first aspect is about help and care and the second aspect is about administrative functions. These two aspects can be difficult combining due to their differences. The processing in social work consists of three phases. The first is about the client presenting its issues, the next is about gathering background details about the client and the third phase to decide what action is the most adequate for the client. Recent studies show that persons with neuropsychiatric disabilities do not get the help and support they are in need of. This study is based on a qualitative method where we performed semi-structured interviews. We used a strategic sampling with maximum variation to get more in-depth answers from our informants. Interviews were made with six informants who were social workers who all have encountered neuropsychiatric disabilities on a daily basis. The analysis was based on an inductive driven analysis method which we have chosen to carefully describe. It shares some similarities with Grounded theory (GT), but it cannot really be considered as GT. Our results shows that the knowledge has improved due time but there still are some issues with the cooperation between sections due to the lack of knowledge of these diagnosis. With knowledge and interaction with clients our informants experienced that their approach changed. They felt more secure in their role as a social worker in meeting persons with neuropsychiatric disabilities. The prevalence of these disabilities has increased. Our informants noted that females are more noticeable than before and that the diagnosis can be performed in an earlier stage in life. / I denna uppsats har vi valt att fokusera på socialarbetare och deras upplevelser av att interagera med klienter som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, exempelvis personer med ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder), Aspergers syndrom, autism och/eller Tourettes syndrom. Syftet  var att undersöka tre områden: Vilken kunskap anser sig socialarbetarna behöva om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och hur kan de tillgodose den kunskap de behöver om funktionsnedsättningarna? Hur upplever de mötet med en person med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? Hur fungerar samarbetet mellan olika instanser när det gäller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar?   Definitionen av begreppet handikapp och funktion utifrån  ett historiskt perspektiv påvisar att synsättet har förändrats över tid. Tidigare forskning visar att i interaktionen i mötet mellan socialarbetaren och klienten visar att socialarbetaren bär på två ansikten, så kallade aspekter. Den första aspekten handlar om hjälp och omtanke och den andra aspekten handlar om administrativa funktioner. Dessa två aspekter kan vara svåra att kombinera I och med deras olikheter. Handläggningen i socialt arbete består av tre faser. Den första handlar om att klienten skall presentera sina problem, den andra att samla in information rörande bakgrund och den tredje fasen handlar om att bestämma vilken insats som är mest lämpad för klienten. Nyare studier visar att personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte får den hjälp och stöd de är i behov av. Denna studie är baserad på en kvalitativ metod där vi genomförde semi-strukturerade intervjuer. Vi använde oss av ett strategiskt urval med maximal variation för att få mer djupgående svar från våra informanter. Intervjuerna gjordes med sex informanter som var socialarbetare varav alla hade kommit i kontakt med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på en daglig basis. Analysen grundade sig i en induktivt driven kvalitativ analys som vi har valt att beskriva noggrant. Den delar vissa likheter med Grounded Theory (GT), men den kan inte riktigt betraktas som GT. Våra resultat visar att kunskapen har ökat över tid, men att det finns svårigheter med samarbetet mellan instanser på grund av bristande kunskap om dessa diagnoser. Med kunskap och interaktion med klienter så upplever våra informanter att deras synsätt har förändrats. De känner sig mer säkra i sin roll som socialarbetare i att möta personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Prevalensen av dessa funktionsnedsättningar har ökat. Våra informanter noterade att kvinnor är mer förekommande än tidigare och att diagnostisering kan ske i ett tidigare skede i livet.