Carol Bacchi (2009) emphasizes the importance of critically examining ideas about social and political problems that are taken for granted, as well as the power relations these conceptions maintain. In this essay, the aim is to contribute to the critical, interdisciplinary discussion about the relationship between children, democracy and public art by studying the project Children's Sculpture Park in Rosengård, Sweden. With the project as an analytical hub, and inspired by Carol Bacchi’s critical approach WPR, I examine how the underlying values are articulated. The various assumptions regarding children, art and democracy, are underlying the presented problem representations. In the empirical research, three problem representations can be distinguished: (1) People perceive Herrgården, Rosengård as an insecure neighborhood; (2) The voices of children and young people have not been heard in public spaces, and (3) public art is not meant for everyone.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur området Hornstull i Stockholm upplevs utifrån olika konstnärliga uttryck som återfinns i det offentliga rummet. Uppsatsen söker även svar på hur konsten påverkar platsidentiteten samt hur konstens olika avsändare och intentioner uppfattas av de personer som bor och vistas i området. Sju kvalitativa intervjuer genomfördes med personer som upplevde sig ha en personlig relation till platsen, antingen genom boende eller återkommande vistelse. Utöver intervjuerna användes fotodokumentation som kompletterande metod. Foton på olika konstuttryck runt Hornstull samlades i en fotoguide som fungerade som diskussionsunderlag och exemplifiering av offentliga konstverk. Resultatet av studien diskuteras utifrån David Harveys ombearbetning av Lefebvres rumsliga triad: det materiella rummet, det föreställda rummet och det levda rummet. Informanterna förknippade inte Hornstull med konst i någon större utsträckning på grund av den relativa frånvaron av klassiska målningar och skulpturer. Detta tolkas som en avsaknad av begreppsdefinition för offentlig konst samt en upplevd sammansmältning mellan plats och konst där konstverken är så integrerade med platsen att de inte längre är synliga. Hornstulls platsidentitet är tydligt kopplad till ett ungdomsideal där områdets konstnärliga uttryck i form av graffiti och gatukonst bär tydliga spår av detta. Kreativiteten hos många boende i området bidrar till den attraktionskraft som driver gentrifieringen och som leder till ökande hyror och levnadskostnader. Informanternas inställning till illegal gatukonst och konstnärligt utformad marknadsföring beror i första hand på skickligheten i utformningen samt lokaliseringen av konsten, även om attityderna skiljde sig något åt.

Uppsatsen avhandlar förekomsten av offentlig konst i tre olika områden i Uppsala med avsikt att undersöka skillnader mellan kommun (Svartbäcken), region (Akademiska sjukhuset) och stat (Kåbo). De olika instanserna undersöks i förhållande till det arbete som utförs med offentlig konst, hur de anpassar arbetet efter varandra och konstens placering. Denna information hämtas delvis från studier av instansernas tillgängliga dokument angående riktlinjer kring arbetet och från en fältstudie. Resultatet visade att både antal konstverk och konstens placering skiljer sig åt. Medan region och stat konstnärligt gestaltar platser där de verkar, negligerar kommunen i viss utsträckning områden där konst redan finns uppförd av annan aktör. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter omfattar konstens positiva effekter på medborgare samt kritiska perspektiv som uppmanar till reflektion kring konsten, staden och hur invånare mottager verken. Analysen undersöker därmed offentlig konst i förhållande till de olika instanserna och diskuterar jämlik fördelning av konst samt vad detta kan innebära. Slutsatsen ställer flera nya frågor som kräver vidare undersökningar för att besvara men argumenterar att konsten ofta är riktad åt en eller flera målgrupper och att konsten i ett område inte fördelas med boendeantal i åtanke. Ytterligare observationer föreslår hur konsten bör placeras mer tillgängligt för alla.

Uppsatsen undersöker konstnären Lage Lindells (1920–1980) strävan att beskriva sin egen tillvaro bortom glas och ram genom att i huvudsak undersöka tre olika verk: en muralmålning, ett verk i akryl och en uppstoppad docka. Undersökningen fokuserar på mötet mellan konstverket och betraktaren och hur de samverkar.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att lyfta fram den offentliga miljöns betydelse förkreativitet och lärande. Detta gör jag genom att analysera forskning kring hur och på vilket sätt det offentliga rummet kan användas i bildundervisningen. I denna kunskapsöversikt genomfördes en systematisk sökprocess där 9 artiklar valdes ut. Resultatet visar att gatukonst möjliggör för diskussioner kring samtida konst genom att utmana betraktaren med tankeväckande innehåll. I diskussionen problematiseras resultatet i förhållande till läroplanen för grundskolan och ett resonemang förs kring min roll som lärare i det arbete som kan bidra till lärande på bildundervisningen.

The aim of this essay is to study and analyse the sculpture Gowhar that was made on a commission for Uppsala City Hall, the sculpture was created by the swedish based artist Samaneh Reyhani. The artist created a sculpture made out of marble and bronze and it takes the shape of a seashell and it’s pearl. The pearl is a visual embodiment of the word democracy, meaning that it takes a time for a pearl to be created, such as democracy has taken time to become a part of todays society. This study examens how the design and the material of the sculpture affects its interpretation. Thereafter the placement of the artwork is analysed and the connection between sculpture and location is investigated. The method that has been used to analyse the sculpture is inspired by Jessica Sjöholm Skrubbes reworked version of Wolfgang Kemps receptions aesthetics method. The theoretical framework was inspired by Rosalind E. Krauss sculpture theory.

FN:s globala mål nr 3 handlar om god hälsa och välbefinnande, inom detmålet ryms dagens problematik med psykisk ohälsa, ett samhällsproblemsom många lider av. Under 2018 svarade 17% i åldrarna 18-64 år att de ledav nedsatt psykiskt välbefinnande. Därför är det extra viktigt att våraoffentliga vårdmiljöer bidrar till att främja psykiskt välbefinnande. Syftetmed denna studie har varit att un- dersöka konstens roll i offentligaväntrum. Ett väntrum i en vårdmiljö är en plats som kan bidra till oro ochstress. Studien undersökte väntrum till tandläkaren, en plats därmänniskor i olika åldrar befinner sig, och även en plats där många äroroliga inför kommande tandläkarbesök. För att undersöka dettagenomför- des en semiotisk bildanalys på ett urval konstverk iväntrummen, samt en fråge- undersökning där en konsthandläggare påRegion Västernorrland tillfrågades att besvara funderingar kring konsten.Resultatet visade att det är svårt att se hur konsten i väntrummen äranpassade för att främja välbefinnande utifrån de teorier som studien lutarsig emot, däremot så jobbar Region Västernorrland ak- tivt med konsten ilänet, utifrån perspektiven att det ska passa en bred målgrupp och kunnainspirera, möta och utmana besökarens känslor. Undersökningen vi- sadeatt färger och motiv som forskningen menar kan främja vårtvälbefinnande, är underrepresenterade i dessa väntrum. Slutsatsen är attfärg, form och motiv har en stor möjlighet att påverka vårt välbefinnande,men att offentlig konst syf- tar till mycket mer än så. Studien diskuterarhuruvida konst i offentliga miljöer kan betraktas som ett designelementmed ett syfte att få besökare och patienter att må bra och känna sig lugna idessa miljöer, eller om konst måste ses utifrån ett konstvetenskapligtperspektiv, och därför går det inte att ställa samma krav på konsten sompå grafisk design. I mitt självständiga arbete har jag utvecklat ett AR-baserat väntrum medfokus på konst och välmående. Jag har skapat en sammanhängandedesignlösning genom att följa en tydlig röd tråd från marknadsanalys tillskapande av visuell identitet och AR-upplevelse. Mitt arbete har löst detdefinierade problemet genom att erbjuda ett unikt koncept som främjarvälmående och interaktion i väntrumsmiljöer. Trots vissa begränsningar medAR-verktyget känner jag att jag har lyckats förverkliga min vision och visapotentialen i denna typ av kommunikation och koncept. Genom att utmanamig själv både kreativt och tekniskt har jag fått en djupare förståelse för ARteknikenoch inspirerats att fortsätta utforska och utveckla liknandedesignlösningar.

Offentlig konst definieras av Miles (1997, s. 1–3) som allmänna verk vilka beställts till platser som är tillgängliga för allmänheten. Kumla kommuns invånare för intensiva diskussioner om den offentliga konsten på offentliga plattformar, vilket väcker funderingar om hur de ser på Kumlas utveckling och om synen på konstverken faktiskt är övervägande negativ. Syftet med denna uppsats är att undersöka och analysera invånarnas attityder till offentliga konstverk samt undersöka hur konst kan stärka förhållanden mellan invånare och kommun. I denna studie används kommun som geografisk avgränsning och som administrativ enhet. Undersökningen är begränsad till Kumla kommun och utfördes år 2023. Kumla valdes då de själva, med sina 71 konstverk, betraktar sig som en “konstkommun”. För att besvara syftet används följande frågeställningar: - Vilka faktorer påverkar invånarnas attityder till de offentliga konstverken i Kumla kommun? - Hur uttrycker den offentliga konsten Kumla kommuns identitet? - Vilka likheter och skillnader finns det mellan Kumla kommuns visioner med den offentliga konstverken och invånarnas upplevelse av den? Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är tidigare forskning kring platsidentitet och offentlig konst, vilket vid tillämpning på Kumla kommuns lokala kontext innebär att studien fyller en tidigare kunskapslucka. För att genomföra undersökningen har en dokumentanalys och en digital enkätstudie genomförts. Studien fann att attityden till de offentliga konstverken i Kumla kommun generellt var positiv men att denna påverkades av både individuella och utomstående faktorer, såsom kön och ekonomi. Konsten stärker även Kumla kommuns identitet som konststad men speglar för vissa inte Kumlas historiska händelser. Både likheter och skillnader mellan kommunens visioner och invånarnas upplevelse av den offentliga konsten påträffades. Likheter var bland annat att de tillfrågade invånarna upplevde att konsten hade värden genom dess funktion, estetiska utformning och den positiva känslan den gav. Skillnader som påträffades berörde den ekonomiska satsningen på konst, där flera av respondenterna (ej majoritet, men en betydande del) ansåg att den offentliga konstens värde inte återspeglade de kostnader den förde med sig ekonomiskt.

Barnkonventionen reglerar barns rättigheter och ansvaret för att den tillämpas i fysiskplanering faller på kommunerna. Rätten till lek kan planeras resurseffektivt genom rationellplanering men för att barns rätt att uttrycka sig i frågor som rör dem krävs kommunikativplanering. Det ställer krav på att kommuner själva aktivt samlar in åsikter genom oprövademetoder och icke traditionella sätt att arbeta. Synen på konst inom stadsplanering harbreddats och offentlig konst har en självklar plats i våra städer idag. Det finns en traditionellroll av en konstnär där denne bidrar med ett verk i slutet av en planprocess men allt oftarebidrar konstnärer utifrån en roll som konsult eller inspiratör i planprocessen, både vidmedborgardialog och gestaltning. Syftet med studien är att se över hur konstnärlig kompetens kan verka för barn deltagande iplaneringen av våra städer. Metoden utgörs av en fallstudie över Kristinebergs Slottspark därbarn varit närvarande genom historien och även planerades fortsatt verka för barn i framtiden.Studien tar hänsyn till hur planeringsprocessen, planeringsdiskurs och fysisk utformningutförts med barns deltagande i åtanke. Intervjuer med projektets konstnärlig ledare PäviErnkvist samt konstnär Elisabeth Westerlund har utförts för att se över konstnärens roll.Slutsatsen är att konstnärlig inblandning och kompetens kan verka bidragande för barnsdeltagande men det ställer krav på kommunikativ planering, medborgardialog och tydligmålsättning från planerarnas håll samt en kunskap och bredare syn på konstnärens roll. Allt fler barn växer upp inne i storstäder och synen på vad de kan bidra med har till viss delförändrats. Idag anses barn vid tillfällen vara experter på sin egen miljö och bidragande tillnya sätt att se på planeringen av våra offentliga miljöer. Deltagande är viktigt ur ettdemokratiskt perspektiv och värdefullt för människors livskvalitet. Synen på konstens värdeför stadsplanering har emellertid vunnit större acceptans genom ett mätbart ekonomiskt värdevilket omvandlar en del av varje byggbudget till konst. Konst främjar dialog och resulterardessutom ofta i fysiska verk i vår stad. Kan barn då vara med och skapa staden genom konst? / Communicative planning is considered to create participation for many social groups andcontribute to new perspectives on urban planning of public spaces as more levels ofknowledge are added. Through communicative planning, children's right to be consulted onmatters concerning them as stated in the Convention of Childrens Rights, can be taken in toaccount. But in order for children to be heard municipalities are required to actively collectchildren's views, and that in itself demands unproven methods and non-traditional ways ofworking. The view of art in urban planning has broadened. The traditional role of an artist iscontribution with a piece at the end of the planning process, but an artist's work can alsocontribute artistic competence or act as an inspiration. These roles, compared to thetraditional role, have not been fully accepted by officials and planners. The purpose of this study was to examine how artistic work can promote greater participationof children. An extensive literature study has been conducted based on scientific papers,legislation, reports from concerned authorities, reports, statistics, interviews and facts to get abroad understanding of children's participation and the role of art in the planning discourse,the planning process and the design of our public spaces. To interviews were held withartistic leader Pävi Ernkvist and artist Elisabeth Westerlund. The conclusions drawn were thatartistic involvement and expertise can enhance the communication with children, whichcreates a higher level of participation. Art can serve as a prototype for possible changes andwithin it the reflections may eventually create spaces based on the children's terms, whichcan give them a higher level of participation, primarily in smaller projects.

<p>I uppsatsen redogörs för hur processen kring offentlig skulptur kan gå till, med Borås kommun och Charlotte Gyllenhammars skulptur <em>Ute</em> (2004) som exempel. Uppsatsen innehåller en redogörande del om organisationen kring inköp av offentlig skulptur samt en undersökande del vad gäller det specifikt valda fallet.</p><p>Den analytiska delen utgår från Göran Sonesson och Anders Marners semiotiska teorier och skulpturen analyseras utifrån begreppen <em>uttryck och <em>innehåll </em></em>med fokus på hur skulpturen uppfattas och tas emot av publiken, <em>referentialitetsbegrepet. </em>Analysen innefattar även perspektiv på platsen och vad den har för betydelse för hur verket uppfattas, utifrån Christian Norberg-Schulz teorier.</p>