Offentlig upphandling är ett område som varje år omsätter stora belopp i Sveriges ekonomi. När en upphandlande enhet skall göra inköp av varor eller tjänster som inte är av obetydligt belopp skall enheten tillämpa reglerna om offentlig upphandling. I lagen om offentlig upphandling (LOU) finns det en lagstadgad möjlighet för anbudsgivare att komplettera sitt anbud, 1 kap. 21 §. Rättsregeln att komplettera sitt anbud skulle kunna tolkas som ett avsteg från den för offentlig upphandling gällande likabehandlingsprincipen. Vidare uppkommer frågan om möjligheten att komplettera anbud ger en förhandlingsfördel i upphandlingsförfarandet? Syftet med uppsatsen är att undersöka om rätten att förtydliga och komplettera ett anbud enligt 1 kap. 21 § LOU kan innebära att upphandlingsförfarandet till viss del frångår likabehandlingsprincipen som är fastställd i 1 kap. 4 § LOU och om tillämpningen av 1 kap. 21 § LOU skulle kunna utnyttjas av anbudsgivare för att erhålla fördel i upphandlingsförfarandet. Likabehandlingsprincipen gäller alltid och kommer till uttryck i svensk lag genom begreppet affärsmässighet som återfinns i 1 kap. 4 § LOU. Tillämpningen av 1 kap. 21 § LOU utgör ett verktyg för att göra anbud jämförbara med varandra. Jämförbarheten mellan olika anbud är viktig för att likabehandlingsprincipen ska upprätthållas och komplettering av anbud får bara begäras av den upphandlande enheten. 1 kap. 21 § LOU syftar till att upprätthålla konceptet affärsmässighet och ett brott mot paragrafen innebär därför i sig ett brott mot likabehandlingsprincipen. Härav kan tillämpningen av 1 kap. 21 § LOU inte anses innebära att likabehandlingsprincipen frångås. Vidare kan denna paragraf ge en fördel vid utformandet av anbud under tidsbegränsning då lagrummet ger utrymme för tidsbesparing vid utformande av anbud. Om detta är en fördel vid anbudsgivningen är beroende på om företaget väljer att utnyttja möjligheten eller inte. Exempelvis kan ju detta uppfattas som en fördel och utnyttjas när en anbudsgivare har tidsbrist vid utformandet av sitt anbud. Om denna möjlighet används utgör användandet av möjligheten i sig inte att likabehandlingsprincipen frångås då möjligheten kan användas utan att det ursprungliga kontraktsförhållandet frångås.

Offentlig upphandling är allt växande betydelse. Från och med 1 Januari 2008 har en ny lag om offentlig upphandling trätt ikraft. Denna har en syster lag som reglerar upphandling inom försörjningssektorn. Den klassiska sektorn omfattar offentliga upphandlingar som upphandlande myndigheter gör gällande varor, tjänster och byggnadsentreprenader. Efter att en upphandlande myndighet har prövat anbuden ska de upplysa alla anbudssökande och anbudsgivare om utgången. Detta sker genom ett tilldelningsbeslut, i vilket skälen för tilldelning står att finna. Ett tilldelningsbeslut är en accept av ett anbud, vilket genom de allmänna reglerna i avtalsrätten leder till ett civilrättsligt bindande avtal. Detta kan innebära ett problem då denna avtalsbundenhet uppkommer innan en upphandling är avslutad enligt LOU. I den händelse att en domstol vid en överprövning skulle finna att upphandling måste göras om eller rättas blir detta ett problem då den upphandlande enheten har ett avtal som de inte längre får bibehålla. Denna problematik kan undvikas genom att den upphandlande myndigheten redan i förfrågningsunderlaget anger att avtal sluts genom ett upphandlingskontrakt. På det viset uppkommer även det civilrättsliga avtalsslutet vid samma tidpunkt som den offentligrättsliga. Kvarstår finns dock en viss problematik kring att upphandlande myndighet ändock ingår ett avtal med en leverantör när det fortfarande finns överprövningsmöjligheter kvar, dvs. innan upphandlingen är avslutad. Efter Alcatel-målet har Sverige ändrat LOU och det går nu att överpröva ett tilldelningsbeslut även efter det att ett upphandlingskontrakt är ingåtts. Det har inför lagändringen förs en diskussion om huruvida skall vara uttryckligen förbjudet att ingå avtal innan överprövningstiden har löpt ut, och att avtal som då är i strid med LOU skall vara ogiltiga. Lagstiftaren valde dock att enbart ändra lagen genom att låta överprövningsrätten kvarstå en period även efter tilldelningsbeslutet och eventuellt avtalsslutande. Denna ordning har föranlett vissa problem då en civilrättslig bundenhet kan uppkomma även om upphandlingen inte är avslutad enligt LOU. Två mål som har avgjorts i kammarrätten har fastslagits att tilldelningsbeslutet är en accept som ger ett giltigt avtal. Det ena av dessa domar gick upp till regeringsrätten där de inte gick emot kammarrätten. Svea hovrätt har även de i ett skadeståndsmål funnit att tilldelningsbeslutet skapade ett bindande avtal. Författaren anser att det vore önskvärt att lagstiftaren i lag fastslog en upphandling avslutas med ett upphandlingskontrakt som får ingås först efter att minst 10 dagar förlöpt sedan tilldelningsbeslut delgavs anbudsgivarna. Vid en eventuell prövning i högsta instans vore det eftersträvansvärt att tilldelningsbeslutet, och andra fall av eventuellt för tidiga avtalsslut att det fastslogs under vilka omständigheter en civilrättslig bundenhet kan eller inte kan uppstå.

No description available.

No description available.

No description available.

Ett grundläggande argument för yttrandefrihet är att ett fritt flöde av information leder till att felaktiga yttranden sållas bort. Till följd av internetutvecklingen har den idén satts på prov. Algoritmer gör det lätt att endast ta del av information som stödjer de åsikter människor redan har. Intag av information avgörs i allt större omfattning av värderingar och politiska åsikter. I det nya landskapet kan den faktabaserade informationen sållas bort till förmån för desinformation. Samtidigt som media har fått svårare att finansiera sin verksamhet pågår en infodemi enligt WHO. EU har uppställt krav på att plattformar ska motarbeta desinformation trots att det inte nödvändigtvis är olagligt innehåll. Myndigheten för press, radio och tv vill dra in mediestöd till medier som publicerar desinformation. Dessa åtgärder kan anses stå i strid med de värden som yttrande- och informationsfriheterna finns till för att skydda, så som medias frihet och oberoende. I uppsatsen utreds åtgärder som vidtagits mot desinformation i relation till yttrande- och informationsfriheterna.

Abstracts [Sv] En del av Myndigheten för psykologiskt försvars (MPF) uppdrag är att identifiera otillbörlig informationspåverkan. Begreppet saknar legaldefinition men utvecklas i förarbetet som föranledde upprättandet av myndigheten. Otillbörlig informationspåverkan beskrivs primärt som aktiviteter där främmande makt försöker påverka Sverige eller svenska intressen negativt. Utöver främmande makt kan otillbörlig informationspåverkan också anses spridas av antagonistiska aktörer, men vilka dessa aktörer är klargörs inte till fullo i förarbetet. En fråga som ännu inte är utredd är om, och i så fall på vilket sätt MPF i sitt arbete med att identifiera otillbörlig informationspåverkan har rätt att samla in uppgifter om personer inom Sveriges gränser. Myndighetsuppdrag som innefattar att individers personuppgifter samlas in bör formuleras så precist som möjligt för att leva upp till offentligrättsliga krav på legalitet. I detta arbete konkretiseras begreppet otillbörlig informationspåverkan, varpå begreppsdefinitionen analyseras ur en legalitetsynpunkt, med ett särskilt avsnitt omrättighetsbegränsningar. Myndighetsuppdraget att identifiera otillbörlig informationspåverkan analyseras även med hjälp av en teori om effektiv lagstiftning. Det finns betydande utmaningar i att bedöma om MPF:s uppdrag är effektivt utformat i relation till myndighetens utpekade mål. Vad som går att konstatera är att MPF:s uppdrag är effektivt främst i det avseendet att det utformats för flexibilitet. Ett flexibelt begrepp för vad som ska anses vara otillbörlig informationspåverkan gör att MPF snabbt kan anpassa sitt arbete efterhand som nya typer av påverkanskampanjer riktas mot Sverige. Ett flexibelt uppdrag, som inte lätt låter sig ringas in, skapar goda förutsättningar för att kunna möta oförutsägbara hot och gör det sannolikt svårare för en angripare att planera påverkanskampanjer. Såsom identifieringsuppdraget är utformat av regeringen i dagsläget får tydlighet och konkretion i uppdraget till viss del stå tillbaka till förmån för ett flexibelt, effektivt och för motståndaren oförutsägbart psykologiskt försvar.

I Europa finns det flertal exempel på länder där den politiska makten utnyttjat sin maktposition, vilket har resulterat i ett lidande för befolkningen. Många länder och dess medborgare har varit utsatta för diktaturstyre, maktmissbruk och kränkningar av mänskliga rättigheter. En konstitution kan fungera som ett medel för att garantera medborgarna vissa fri- och rättigheter samt att begränsa den styrande makten från att kränka de värderingar som är tänkta att prägla samhället. Den mest grundläggande författningen i ett rättssystem utgörs av en eller flera grundläggande författningar, dessa grundlagar anger riktlinjer för vilka värderingar och normer som ska styra samhället. Grundlagen, konstitutionen eller statsförfattningen ska tillförsäkra en normgivande funktion i ett rättssystem genom att reglera bland annat bestämmelser om sin överordnade ställning. Den överordnade ställningen innebär att den genom sina stadganden ska vägleda den lagstiftande makten till att anta lagar som är förenliga med grundlagen. Konstitutionen kan också tillförsäkra alla medborgare deras rättigheter att delta i det politiska rummet, genom att föreskriva grundläggande värderingar som tillförsäkrar att minoriteters rättigheter garanteras. Ett viktigt element i konstitutionalismen är just att begränsa att en politiskt vald makt inte ska kunna ändra på grundläggande författningar som enbart syftar till att gynna majoritetsåsikter i landet. Däremot finns det inga krav på vilka värderingar som konstitutionen ska föreskriva, ett lands författning kan vara god eller ond och tillförsäkra medborgarna skilda rättigheter och binda landets lagstiftande makt på olika sätt. Bosnien och Hercegovina (BiH) är ett land som grundar sig på en konstitution som landet själv inte har författat. Konstitutionen är unik eftersom den är skapad av omvärlden i samband med Dayton Peace Agreement med syftet att bygga upp en stat som ska tillförsäkra fred och rättvisa. Sverige däremot är ett land som har en lång tradition av fred och ett stabilt välfungerande samhälle, ett land där den politiska makten verkar med folkets förtroende. Konstitutionen har historiskt sett inte haft en stark ställning i Sverige och behovet av att begränsa den politiska makten har inte alltid varit en prioritering. För att försäkra konstitutionens genomslag i ett land och att den efterlevs av den lagstiftande makten krävs det någon form av kontroller som kan tillförsäkra konstitutionens effekt. Kontrollerna kan göras i form av preventiv normkontroll som utövas innan parlamentet antagit en lag och ett system av efterhandskontroll av redan antagna lagar. Båda formerna av kontroll utövas i BiH och i Sverige. I BiH utövas den preventiva normkontrollen av The Constitutional Legal Commitee (Ustavnopravna Komisija), vilka granskar alla lagförslag och andra juridiska akter under lagstiftningsprocessen i parlamentet. I Sverige finns ett liknande organ, Lagrådet som på begäran av regeringen eller aktuellt riksdagsutskott uttalar sig om ett lagförslags grundlagsförenlighet innan lagen ska antas av riksdagen.  Utöver den preventiva kontrollen finns det även en möjlighet att genomföra efterhandskontroll av lagarnas grundlagsförenlighet i länderna. I BiH har författningsdomstolen ensam kompetens i att utöva den konkreta normkontrollen och har möjlighet att kräva en ändring av en lag eller att kräva upphävning av en rättsakt som bedömts vara oförenlig med den nationella konstitutionen. I Sverige utövas den konkreta normkontrollen av alla de allmänna domstolarna men också av förvaltningsmyndigheterna. Om något av dessa organ skulle förklara att en lag inte är förenlig med grundlagen kan de enbart åsidosätta den grundlagsstridiga lagen i det aktuella ärendet.9 BiH och Sverige är länder med tämligen olika konstitutioner och de har valt skilda metoder för att garantera konstitutionens genomslag. Uppsatsen kommer att belysa ländernas likheter och skillnader vid den konkreta normkontrollen samt undersöka vad för effekter dessa skilda modeller av konkret normkontroll ger för att försäkra konstitutionens värderingar och dess genomslag.

Uppsaten utreder hur förslaget om maskeringsförbud vid idrottsarrangemang är utformat i förhållande till legalitetsprincipens krav på tydlighet och precision och dess förutsättningar med hänsyn till behov - och proportionalitetsprincipen att kunna tillämpas i praktiken.

Den här uppsatsen utgår från det upphandlingsdirektiv som Europeiska unionen antog 2014, ett direktiv som skulle modernisera och uppdatera föråldrade upphandlingsregler inom hela den europeiska gemenskapen. Uppsatsen tittar närmare på de direktivartiklar som ställer krav på upphandlande myndigheters motiveringsskyldighet som är en del av det som inom EUrätten kallas för principen om god förvaltning. En rättssäkerhetsprincip som ska garantera den enskildes trygghet emot maktutövare. Beslut som fattas av maktutövare ska motiveras för att öka transparensen och öppenheten. Uppsatsen tar också upp det som inom EU-rätten kallas för medlemsländernas processuella autonomi, ett begrepp som innebär att medlemsländer har rätt till visst självbestämmande när det kommer till hur deras förvaltningsarbete ska skötas och verka, så länge EU-rättens mål och krav genomförs ska medlemsstaterna själva kunna bestämma över genomförandet. För att EU ska kunna rättfärdiga att de gör intrång i medlemsländernas självbestämmande måste de kunna hänvisa till grundfördragens mål. Syftet men den här uppsatsen är att undersöka hur artiklarna om motiveringsskyldighet implementerades av Sverige. Uppsatsen ämnar också kommentera förhållandet mellan artiklarna om motiveringsskyldighet och den processuella autonomin som medlemsländerna har i förhållande till unionen. Uppsatsen söker också svar på motiveringsskyldigheten inom offentlig upphandlingsförfarandet kan komma att användas i framtiden. Slutsatsen som uppsatsen leder fram till är att de artiklar som ålägger myndigheter att motivera individuella beslut hade kunnat genomföras med den svenska förvaltningslagen och är således inte nödvändiga för att upprätthålla en god konkurrens inom offentlig upphandling. Däremot är de artiklar som rör normbeslut inte genomförbara med hjälp av Sveriges tolkning av motiveringsskyldigheten och därför nödvändiga försvarbara i förhållande till konkurrensen. Den andra slutsatsen uppsatsen kommer fram till är att EU tenderar att använda motiveringsskyldigheten som ett verktyg för att driva igenom och normalisera deras vision för upphandlingsförfarandet. Om utgångspunkten för motiveringsskyldigheten är att främja rättssäkerheten för den enskilde så har EU använt denna utgångspunkt för att driva igenom sin politiska vision och inte bara för att stärka den enskildes ställning i förhållande till myndigheter. Det är ingen hemlighet att EU ser offentlig upphandling som ett viktigt område där de har stora möjligheter att påverka utvecklingen.