No description available.

I det här examensarbetet undersöktes hur designprocessen kan se ut när en grupp medelålders människor genom två workshops tar sig an ett designprojekt med hjälp av participatory design i det offentliga rummet. Participatory design innebär en deltagande design där brukaren, alltså den tänkta användaren, är med i hela designprocessen. Jag har utgått från allemansrätten som ram för det offentliga rummet. Jag har använt mig av etnografiskt inspirerad metod och gjort ett kortare fältarbete i en liten stad i Dalarna där jag genomförde designprojektet. Undersökningen utgår från frågeställningen: Hur kan designprocessen se ut när en grupp arbetar kollektivt med det offentliga rummet och allemansrätten som utgångspunk i ett designpedagogiskt projekt? Projektet har sedan dokumenterats med hjälp av foto, film och fältanteckningar. I anslutning till varje workshop har ett samtal skett, där deltagarna berättat om designprocessen och upplevelserna av att arbeta med design i det offentliga rummet. Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av socialkonstruktionistisk teori. I gestaltningen visade jag en processfilm från workshop två. Filmen visar på gruppens designprocess i arbetet med en artefakt i det offentliga rummet och hur de går till väga i sitt arbete. Hammocken som gruppen gjorde på platsen finns även delvis med i utställningen. Den visade på materialet som användes och hur deltagarna använde sig av det. Till gestaltningen gjordes även en affisch. Bakgrundsbilden på affischen visar platsen där workshop två utfördes. På affischen fanns även stadsmiljörådets "agenda för staden": 1. Staden är demokratins arena 2. Stadens struktur är avgörande för en, hållbar samhällsutveckling 3. Komplexitet och vitalitet är stadens kännemärken 4. Gatan, torget och parken är stadens vardagsrum 5. Allemansrätten gäller också i staden 6. Successiv förändring ger staden, kontinuitet och mångfald Dessa punkter var viktiga för att ringa in och förtydliga arbetets syfte. Utställningens olika delar, inklusive uppsatsen, kommunicerade tillsammans hela undersökningen. / BI / KonstDe bifogade processbilderna (1-7) visar endast ett urval.

The title: ”Klara färdiga GÅ” can be translated as ”Ready steady GO”, and is ment as a request to start move. In this project I want to invite people to walk more by creating creative, demanding and playful walkways and paths, where the body can be allowed to work just a tiny bit harder. It’s because walking means exercise and fresh air, for free and without spetial equipment. Walking can also be fun, it allows people to stop, change direction and experience things. I think activity should be fun, inspired by children playground my project is a contribution to how adults might stay healthier in a city, where too often healthy activity is solely confined to the gym or sports fields. Our urban spaces are not just for the purposes of work, tourism, retail and all that supposedly important stuff, but also for having fun, for letting go and being ourselves. My project isn´t a common interior design project, and may be seen more as a work for a landscape architect. But there´s also a thin line between this professions. For me it´s a project about furnishing the outside and desig good and healthy public spaces. / Arbetet är ett examensprojekt inom inredningsarkitektur och möbeldesign utbildningen på Konstfack i Stockholm. Jag har valt en inriktning utöver den traditionella inom yrket och valt att jobba med det öppna rummet utan väggar. I mitt projekt ”möblerar” jag den offentliga uteplatsen för att vi ska trivas och må bra. Det finns ett behov av att ta hand om dessa ”rum” och gestalta utifrån vad människan behöver. Enligt den danske arkitekten Jan Gehl attraheras människor av andra människor – att se en annan människa i rörelse kan resultera i nyfikenhet, och att viss aktivitet kan leda till mer aktivitet. Men aktivitet uppstår också om det finns en möjlighet, tid och en plats att utföra den på (Gehl 1996). Det här projektet är ett bidrag till den vardagliga omgivningen för att främja spontan fysisk aktivitet. Genom formgivning av enkla element och val av nya material i sammanhanget skapar jag nya estetiskt formgivna platser. Den nya utformningen ska locka och skapa nyfikenhet, inbjuda till rörelse och lek. Samla människor och även kunna bli en social mötesplats. Att gå betyder motion och frisk luft, men tillåter oss också att stanna till, byta riktning och uppleva saker. De nya elementen ger tillfällen att gå och röra sig på ett spännande och innovativt sätt, då man är på väg från en plats till en annan. Dessa element ska kunna appliceras på olika platser och vara delvis ”i vägen” för den gående. Det är viktigt att inte bygga för, bl.a. på grund av tillgänglighetskrav, men också för att individen ska själv kunna bestämma när och på vilket sätt man vill använda stråket, valmöjligheten ska behållas. De idéer jag har vidareutvecklat och presenterar i detta arbete är nytänkande gångstråk. Jag föreslår olika platser som skulle kunna omgestaltas med mina element för att påvisa variationsmöjligheter. / Magisterexamen 2008

Projektet omfattas av ett parkprojekt med analyser och gestaltning av grönstrukturer i Nynäshamns stad. Inriktningen är utformning av allmänna utrymmen i det offentliga uterummet med fokus att öka tillgängligheten och tillgången av grönytor och parker. Projektet syftar i att skapa värdefulla platser för ökad trygghet och trivsel. Målsättningen är också att visualisera en vision om rum för upplevelser och aktiviteter. Rum i vilka allmänheten frivilligt vistas om den fysiska miljön är god. Stadsrummet utgör en stor del av stadens identitet. Ambitionen med projektet är därför att med hjälp av formgivning och arkitektur skapa en enhetlig identitet som återspeglas i stadens offentliga rum. / The core concept in the project includes a proposal for urban public open space and green structure planning for the city of Nynäshamn. The work is concentrated to give form to the outdoor public space in order to increase the accessibility and availability of green areas and parks. The proposal aims to create valuable places focused on safety and comfort. But also to give form to public rooms for experences which the citizens voluntary seeks and participates if the physical environment is good. The identity of a city constitutes a great deal by its urban environment. Therefor design and architecture helps creating a uniform identity which can be reflected in the urban public spaces of the city. / Magisterexamen 2007

Karlskrona har varit en stängd stad för utländska besökare under en period på 300 år men flera delar av staden har också varit stängd för allmänheten. Ett exempel på ett stängt område är Stumholmen som öppnades på 90-talet inför bomässan som hölls på ön år 1993. Stadsdelen har hyllats för sin varsamma ombyggnation men människors vistelse på ön har inte varit konfliktfri. Det har varit förändringar i den fysiska miljön samt användning av de offentliga rummen som legat till grund för konflikterna. Konflikterna har bidragit till ett stort missnöje bland de som vistas där men också till att Stumholmen övervakas sommartid. Den södra udden av Stumholmen, Bångs plan, är en av två allmänna platser på Stumholmen där konflikter har utspelat sig den andra är badplatsen. Den ö som varit stängd i århundrande för allmänheten präglas ännu en gång av slutenhet men inte i samma utsträckning som innan 90-talet. Den här studien syftar därför till att se hur de offentliga rummen på Stumholmen och specifikt Bångs plan kan inkludera fler människor och om det är möjligt att hantera konflikter med hjälp av en mer inkluderande planeringsmodell.Städer präglas idag av mångfald och heterogenitet där människor är olika. Sandercock(1998;2003) hävdar dock att planering av städer i västvärlden inte behandlar den diversitet som finns. Istället fortsätter planerare förlita sig på att där finns ett allmänintresse som ska hantera människors olikheter. Men planering som inte ser till människors olikheter riskerar istället föda människors rädsla för det kulturellt ”andra”. Dessa rädslor leder tillkonflikter och när miljöer förändras utan att människor får vara delaktiga i processen finns risk att missnöje uppstår. Därför efterlyser Sandercock en radikal planering där människors känslor och minnen blir en del av planeringsunderlaget. Därför avser studien undersöka hur problematiken i de offentliga rummen på Stumholmen förhåller sig med en teoretisk utgångspunkt i den radikala planeringsteorin.För att undersöka hur konflikterna har sett ut har planhandlingar och tidningsartiklarstuderats och intervjuer samt observationer har gjorts för att skapa en bild av hur platsen används. Det framgår av studien att Bångs plan främst är en plats som passeras förbi på en promenad men att det fortfarande finns minnen av händelser kopplade till platsen och att dessa kan ha bidragit till konflikterna. Det framgår av planhandlingarna att det inte finns några planerade allmänna platser på Stumholmen men ändå avses ön vara tillgänglig för alla. Det går alltså att konstatera att idén om Stumholmen som en öppen och tillgänglig miljö för allmänheten går att ifrågasätta.

Denna studie undersöker några yrkesverksamma i offentliga myndigheter (Länsstyrelsen, polisen, elevhälsan) och en frivillighetsorganisations (Rädda Barnen) definition och föreställningar om "hedersrelaterat" våld och förtryck, vilken problematik de möter i sitt dagliga arbete samt vilka perspektiv som finns representerade och etablerade inom dessa verksamheter sedan "hedersfrågan" initierades år 2002. Studien tar sin utgångspunkt i det intersektionella perspektivet. För att få svar på de yrkesverksammas definitioner och föreställningar har studien genomförts via fem semistrukturerade intervjuer - som en del av en kvalitativ forskningsansats. Som analysmetod för tolkning av empiri har innehållsanalys tillämpats. De centrala fynden av studien går i linje med tidigare intersektionell forskning, där en framträdande kulturalisering i definitionen av "hedersproblematiken" återfinns, då den förknippas och förklaras utifrån kulturella aspekter. Det framkommer även en avgränsning av kunskap, det vill säga att kunskapen centreras till ett fåtal personer inom verksamheten och där en uttalad föreställning om att "specialkompetens" om "hedersproblematiken" behövs. Detta är helt i motsats till andra kritiska perspektiv som anser att detta är en stigmatiserande social praktik genom särdelningen av problematiken. Dessa perspektiv pekar istället på att förtrycket bör ses som globalt och inte bundet till vissa "kulturer". Vidare syns att könsfördelning fortfarande finns uttalat, trots många års forskning och politiska kunskapssatsningar. / <p>2015-06-12</p>

Digitaliseringen i samhället har medfört att invånarna förväntar sig att offentliga förvaltningar ska erbjuda tjänster elektroniskt, s.k. offentliga e-tjänster. Sett från ett samhällsperspektiv finns det demokratiska och samhällsekonomiska vinster med att skapa bättre vägar mellan invånare och myndigheter. Men införandet av nya offentliga e-tjänster innebär inte per automatik att invånare eller företag använder dem om existerande alternativ upplevs bättre. Invånarnas nöjdhet med en e-tjänst kan vara en faktor som avgör hur framgångsrik e-tjänsten blir. Syftet med detta examensarbete är att med hjälp av en kvalitativ vetenskaplig ansats undersöka vad invånare anser att nöjdhet egentligen innebär med en specifik offentlig e-tjänst, samt vilka anledningar de tillskriver till varför de är nöjda eller missnöjda med e-tjänsten. Respondenterna har utvärderat en e-tjänst de redan använt en längre tid tillbaka. Fynden är att respondenterna fokuserar på nöjdhet i relation till målet att lyckas genomföra sitt ärende. Respondenterna var generellt nöjda med e-tjänsten de utvärderade men kunde enklare återberätta specifika aspekter som gjort dem missnöjda än specifika aspekter som gjort dem nöjda. Ett förslag för att förstå användarnas nöjdhet med en offentlig e-tjänst en längre tid efter användandet är att använda kvalitativa instrument med öppna frågor om vad och varför något skapat nöjdhet eller missnöjdhet.

I vår studie har vi följt projektet Nollklassade, som har i syfte att utveckla och implementerasamordningsmetoder mellan Kommunen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen ochVården. Målet med projektet är att öka samordningen mellan myndigheterna för att dessa påbästa sätt ska kunna stödja de individer som saknar sjukpenninggrundande inkomst,Nollklassade. Syftet med vår studie var att se utvecklingen av samordningsmetoder, vilkahinder och möjligheter som uppstår samt vilka förutsättningar som finns för att projektet skaleda till en hållbar utveckling. Studien genomfördes med induktiv ansats och kvalitativ metod.Data samlades in via semi-strukturerade intervjuer med anställda från varje organisation föreframtagandet av teorier och tidigare forskning. Det insamlade materialet kategoriseradessedan upp i ämnen där vi utgick från våra frågeställningar; Uppdrag och mål,Samordningsmetoder, Hinder och möjligheter samt Förutsättningar för hållbarhet. Resultatetvisar att implementeringen av samordningsmetoder har kännetecknats av kontinuerligautvärderingar och samverkan mellan myndigheternas chefer, samt handläggarna påKommunen och Försäkringskassan. I vår studie fann vi att organisationsmedlemmarnasattityd mot varandra kan bli ett hinder. Men det största hindret kan den Nollklassade vara,som kan själv förhindra att myndigheterna samverkar med varandra.

Syftet men uppsatsen är att göra en kartläggning av perspektiv på graffiti i det offentliga rummet. Detta görs genom kvalitativa intervjuer av semi-strukturell karaktär med sju olika aktörer som på olika sätt spelar en roll i konflikten om graffitins existens i det offentliga. Uppsatsen präglas av ett humanistgeografisk perspektiv och undersöker även hur dessa sju aktörer upplever det offentliga rummet. Det teoretisk ramverket för uppsatsen är Doreen Massey´s Sense of place. Som också utgör det huvudsakliga källmaterialet. Undersökningen utgår huvudsakligen från Stockholm med bakgrund av Stockholms nolltoleranspolicy mot graffiti. Men det görs även jämförelser med Malmö som präglas av en tolerantare inställning till graffiti med bland annat lagliga graffitiväggar. Uppsatsen innehåller även en mindre kvantitativ enkätundersökning som fungerar som ett komplement till den i övrigt kvalitativa empirin. Den främsta skiljelinjen tenderar att gå mellan att se till graffitins positiva eller negativ konsekvenser.

Diss. Sundsvall : Mittuniversitetet, 2008.