Abstract In this study eight caregivers, all with long experience from working in nursing homes for people with dementia, were interviewed.  The aim of the study was to describe the caregiver’s experiences in caring for people with dementia and Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia disorder. Data were processed by qualitative, inductive, content analysis. The results were presented in four categories: To connect, Two days are never the same, Being calm and giving time and All are needed. The result showed that caregivers met a variety of difficult and varied tasks in nursing. The caregivers responded to people with dementia disorder by adjusted the meeting based on current conditions. They also spoke calmly using few words and let contact with the person with dementia disorder take time. They used both verbal and nonverbal communication to create contact, sometimes they even used humor or music to connect. However, a good treatment presupposes supportive context, both at the group and organizational level. The caregivers mentioned the importance of a functional team where continuous needs-based planning and clear objectives were essential elements in the care of people with dementia disorder. The nurse, specialist in elder care, has a central role in the care for persons with dementia. With her expertise nursing is able to develop and ensure the care as well as combine the theoretical knowledge together with work experience. Keywords: Dementia, Elder, Experiences, Nursing home / ABSTRAKT I föreliggande studie har åtta vårdpersonal med lång erfarenhet av arbete på vård och omsorgsboende för personer med demenssjukdom personer intervjuats. Syftet med denna studie var att beskriva vårdpersonals upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom och BPSD. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och induktiv ansats. Analysen resulterade i fyra kategorier: Att skapa kontakt, Ingen dag är den andra lik, Vara lugn och ta sig tid samt Alla behövs. Resultatet visade att vårdpersonal i vård och omsorgsboende ställdes inför en mängd svåra och varierande uppgifter i omvårdnaden. Vårdpersonalen bemötte personerna med demenssjukdom genom att anpassa mötet utifrån rådande förutsättningar. Vårdpersonalen pratade lugnt, använde få ord och lät kontakten ta tid. Både verbal och icke verbal kommunikation användes för att få kontakt och i vissa fall humor och musik. Ett gott bemötande förutsatte emellertid ett stödjande sammanhang både på grupp- och organisationsnivå.  Vårdpersonalen beskrev betydelsen av ett fungerande team där kontinuerlig behovsbaserad planering och en tydlig målsättning var viktiga delar i vården av personer med demenssjukdom. Specialistsjuksköterskan inom vård av äldre har en central roll i att leda och samordna vårdarbetet i teamet med den demenssjuke personens behov som utgångspunkt. Med sina expertkunskaper kan sjuksköterskan utveckla omvårdnadsarbetet och säkerställa att den teoretiska kunskapen omsätts och kombineras med erfarenhetsbaserad kunskap.   Nyckelord: Demens, Äldre, Upplevelser, Vård och omsorgsboende

ABSTRACT   Background: Aging and losing cognitive and physical functions is difficult. To also be affected by dementia means that you lose some part of your identity and the ability to take care of yourself. It is important to find alternative, non-pharmacological ways to increase health for the elderly and those who are affected by dementia. When dogs are used for therapeutic purposes in health care it is roughly divided into two different forms; AAA (Animal Assisted Activity) and AAT (Animal Assisted Therapy). AAI (Animal Assisted Intervention) is also used as a term, in which AAT is included. These three forms of animal contact do not require verbal communication, which is advantageous to use for people with dementia. Purpose: Through a literature review examine whether dogs affect the health of elderly residents, living in nursing homes suffering from somatic diseases and/or dementia. Method: Literature study with a total of nine included articles, of which one is qualitative and eight are quantitative. The databases used are PubMed, CINAHL and SCOPUS. Results: One can derive some improved health in people living in nursing homes through the presence of dogs. However, one can not see any connection in the articles on how much time is required with the dogs or if any form of therapy (AAI, AAT or AAA) is more beneficial and effective. Conclusion: The result demonstrates that there are positive effects on mental and physical health of those exposed to dogs in nursing homes. However, more research on larger groups is needed to determine whether there is evidence of how these therapies should be used and on what patients. Keywords: dogs, health, dementia, nursing home

No description available.

Värdegrundsfrågor är idag ett aktuellt ämne när kvalitet i äldreomsorgen diskuteras och värdegrundsarbete är starkt relaterat till bemötande. Syftet med vår uppsats var att undersöka hur äldreomsorgschefer arbetar med bemötandefrågor. Vi har intervjuat sex chefer på vård- och omsorgsboende i Stockholm med en kvalitativ induktiv ansats. Vi gjorde en perspektivanalys med olika ledarskapsperspektiv, handlingsutrymme och dialogens betydelse som teoretiska utgångspunkter. Vårt resultat ger en bild av att cheferna har en värdegrund som ett stöd i bemötandefrågor men vi ser att ett fortsatt arbete kring komplexiteten med bemötandefrågor bör utvecklas. Vi menar att dialogens betydelse är nödvändig i kombination med arbetet kring tillit mellan ledare och personal. Tillräckliga resurser och ett mer närvarande ledarskap behövs för att ge rätt förutsättningar till att skapa en god bemötandekultur i äldreomsorgen.

Bakgrund På vård- och omsorgsboenden bor äldre människor med omfattande omvårdnadsbehov och där läkemedel är den vanligaste behandlingsformen. Få sjuksköterskor och stora grupper vårdtagare medför att sjuksköterskan måste delegera uppgifter, såsom läkemedelsadministrering, till omvårdnadspersonal. Läkemedelsdelegering regleras av lagen i syfte att garantera patientsäkerheten. Det är en ansvarsfull och komplex uppgift som utgör en av de svåraste utmaningarna som den legitimerade sjuksköterskan kan möta. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av delegering av läkemedelsadministrering till omvårdnadspersonal på vård- och omsorgsboende.MetodArton legitimerade sjuksköterskor på 11 olika vård- och omsorgsboenden intervjuades med en halvstrukturerad intervjuguide. Intervjuerna spelades in med ljudupptagare och transkriberades sedan ordagrant. Analysen av intervjuerna genomfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat De praktiska förutsättningarna utgjorde en omöjlighet för sjuksköterskan på vård- och omsorgsboende att följa lagen. Sjuksköterska och omvårdnadspersonal måste ge respektive acceptera läkemedelsdelegering för att verksamheten på vård- och omsorgsboenden skulle fungera. Detta trots att delegeringsbeslut enligt lag ska vara frivilligt. Personalbrist och ekonomiska skäl uppgavs bland annat vara anledningar till att läkemedelsdelegering användes. Samtidigt som delegering av läkemedelsadministrering möjliggjorde tid för sjuksköterskan att använda sin kompetens till andra arbetsuppgifter, såsom omvårdnadsbedömningar och kontakt med anhöriga, upplevde flera sjuksköterskor en osäkerhet i att överlämna sin arbetsuppgift. Skälet var att omvårdnadspersonal inte alltid ansågs ha den erfarenhet och kompetens som erfordrades. Vidare saknades en enhetlig rutin och en form av utbildningspaket i samband med undervisning vid delegeringsbeslut, samt tid och resurser för att kunna ge tillräckligt med handledning samt följa upp delegeringsbesluten. Slutsats Det är nödvändigt att öka kunskapen hos omvårdnadspersonalen för att höja vårdkvaliteten och förbättra patientsäkerheten. Ökad kunskap hos omvårdnadspersonalen skulle kunna förbättra kommunikationen i vårdteamet och därmed minska risken för missförstånd och avvikelser. Bättre utbildningsmaterial till undervisning i samband med handledning och delegeringsbeslut krävs. Dessutom krävs mer tid för handledning och uppföljning för att säkerställa en god vård för den äldre människan.

Bakgrund: Måltidsmiljön och personalens agerande under måltiden påverkar gästens fysiska välmående och nutritionsstatus. Syfte: Att observera om följsamheten till riktlinjer för nutrition förändras efter en intervention med fokus på den sociala interaktionen och serveringen vid måltidssituation. Metod: Fältanteckningar från måltidsobservationer genomförda på två boenden analyserades enligt Systemic Text Condensation (STC). Denna innebar att identifiera teman, meningsbärande enheter, koder och underkoder för att slutligen resultera i en syntetisering som representerade innehållet i fältanteckningarna. Interventionen bestod av handledning av personalen under ett år. Kontrollgruppen gavs en sedvanlig föreläsning vid ett tillfälle. Resultat: Handledning ökade följsamheten till riktlinjerna hos personalen i viss mån och speciellt inom vissa områden till exempel förfrågan om portionsstorlek och samtal med gäster. Även på det boende som fick den sedvanliga föreläsningen kunde en skillnad ses, om än inte lika tydlig. Slutsats: Handledning ökade personalens följsamhet till riktlinjerna i något högre grad än den sedvanliga föreläsningen. Mer forskning behövs för att kunna säga vad som skulle öka följsamheten ytterligare samt för att förstå varför vissa områden inom måltidsstöd är svårare att förändra.

Bakgrund Kognitiv sjukdom drabbar idag mellan 130 000 och 150 000 personer i Sverige. Sjukdomen är ett komplext tillstånd som kännetecknas av en successiv försämring av den kognitiva- och funktionsförmågan och den benämns ofta som en anhörigsjukdom. Anhöriga får en central del i att utforma omvårdnaden för en person med kognitiv sjukdom som flyttar in på ett vård- och omsorgsboende eftersom personer med kognitiv sjukdom kan få svårigheter i att vara delaktig i sin vård. Anhörigas transition blir tydlig när de går från att vara anhörigvårdare till att endast vara anhörig till en person boende på ett vårdoch omsorgsboende. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa anhörigas delaktighet i vården av en person med kognitiv sjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Metod Litteraturöversikt valdes som design för att svara på syftet. Databaser som användes var CINAHL och PubMed. Det inkluderades 15 artiklar som var med kvalitativ och kvantitativ design och hade samlat information med hjälp av intervjuer och frågeformulär eller kombination av dessa. Resultat Resultatet visar utifrån subteman och övergripande teman att anhöriga kände sig delaktiga när de blev sedda som en resurs och kunde tillgodose vårdpersonalen relevant information om personer med kognitiv sjukdom. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal och anhöriga var en stor faktor som gjorde att anhöriga inte kände sig delaktiga. Anhöriga kände också att de behövde få en ökad kunskap om kognitiv sjukdom för att kunna bli mer delaktiga. Slutsats Delaktigheten är central för anhörigas välbefinnande samt för att främja en god relation med vårdpersonal. Genom att göra anhöriga delaktiga i vården kan relevant information om personer med kognitiv sjukdom tillgodoses vilket kan främja omvårdnaden. För att skapa bättre förutsättningar för en ökad delaktighet behöver vårdpersonal kunskap om sjukdomen och anhörigas roll.

Bakgrund: I Sverige finns det idag omkring 130 000–150 000 personer som har demenssjukdom och fler personer beräknas insjukna. Sömnstörningar relaterat till demenssjukdom är vanligt och beror dels på förändringar i hjärnan och dels på läkemedelsrelaterade orsaker. Sömnstörningar blir svårare desto längre sjukdomen fortskrider. Problem: Sömnstörningarna leder till nedsatt psykiskt och fysiskt välbefinnande. Sömnstörningar behandlas ofta med läkemedel på vård- och omsorgsboende men det är sällan tillräckligt, utan medför biverkningar och fortsatta sömnstörningar. Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan främja sömnen hos personer med demenssjukdom på vård- och omsorgsboende. Metod: En allmän litteraturöversikt inkluderande tio kvantitativa och två kvalitativa vetenskapliga artiklar har analyserats. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre teman som kan främja sömn hos personer med demenssjukdom: Främja sömnen med hjälp av beröring, Främja sömnen med hjälp av aktivitet och sysselsättning samt Främja sömnen med hjälp av åtgärder i miljön. Slutsats: Omvårdnadsåtgärder kan främja sömn hos personer med demenssjukdom, och kan vara ett alternativ istället för sederande läkemedel. Samtidigt krävs en lyhördhet hos de som vårdar personer med demenssjukdom för vad som skulle fungera hos den enskilde.

Det här är en studie om omsorgspersonals resonemang och erfarenheter av etik i deras yrkesutövning inom äldreomsorgens särskilda vård- och omsorgsboenden med demensinriktning. Studiens resultat bygger på kvalitativa intervjuer med fem undersköterskor från ett vård- och omsorgsboende i Stockholm. Metoden som använts för datainsamling är semistrukturerade intervjuer. Tolkning och bearbetning av den insamlade empirin har skett genom tematisk innehållsanalys där huvudteman och underteman identifierats och analyserats med hjälp av teorin om Accounts samt de etiska teorierna konsekvensetik, deontologisk etik och dygdetik. Slutsatser som gjorts utifrån resultat och analys är att undersköterskornas arbete är präglat av en mängd etiska val, men också av olika aktörers intressen som påverkar dessa val och vilka ibland försätter undersköterskorna i svåra lojalitetskonflikter. Det finns också en ovisshet kring huruvida de beslut och handlingar som undersköterskorna utför gentemot de äldre är till de äldres fördel. Andra konstateranden som kunnat göras är att det föreligger en maktobalans i förhållandet mellan undersköterskorna och de boende samt att ökade resurser och större förståelse för undersköterskornas arbete är viktiga aspekter för att kunna tillhandahålla en god vård och omsorg för de äldre.

Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om biståndshandläggares erfarenheter av utredningar av insatsen vård- och omsorgsboende för äldre. Biståndshandläggningen inom äldreomsorgen i Stockholms stad har genomgått flera förändringar de senaste åren. De förändringar vi koncentrerat oss på att studera, är införandet av kartläggnings- och bedömningsinstrumentet som biståndshandläggarna använder för att utreda äldres ansökningar om vård- och omsorgsboende enligt socialtjänstlagen 4 kap. 1 §, samt den centrala köhanteringen som används vid placering av äldre på vård- och omsorgsboende. Vår avsikt har varit att ta del av biståndshandläggarnas erfarenheter av dessa förändringar, hur de ser på ärendedragning eller så kallade boråd, samt vilket inflytande de anser sig ha över besluten. Vi har intervjuat åtta biståndshandläggare i Stockholms stad och har använt oss av induktiv ansats. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av tidigare forskning gällande lagstiftning och valda teorier om gräsrotsbyråkraten, handlingsutrymme och ålderism.