Trots att smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker vård, upplevs den ofta behandlas olika av sjuksköterskor beroende på patientens bakgrund. Sjuksköterskor upplevde en kunskapsbrist som fick dem att känna rädsla inför vårdandet av patienter med opioidberoende och smärta. Litteraturstudien belyser faktorer som framhävts under analysen av nio artiklar, både kvalitativa och kvantitativa, som påverkar den vårdande relationen mellan sjuksköterska och patient. Sjuksköterskorna förbisåg och tvivlade på den subjektiva smärtan, framförallt hos patienter med opioidberoende i bakgrunden. Detta tvivel härstammade många gånger från att sjuksköterskor inte kände sig trygga i vårdandet. Utan en god vårdande relation kan inte patientens vård anpassas till den enskilda individens behov. I diskussionen belyses vikten av en arbetsmiljö med god organisatorisk planering som en grund för en individanpassad och trygg vård för patienten. Arbetsplatsen ska även främja hållbar utveckling och sjuksköterskors möjlighet till att växa i sitt lärande.

Patienter med ett opioidmissbruk kan upplevas ha ett socialt avvikande beteendemönster som kan leda till en social stigmatisering. Att inom sjukvården se patienter som socialt avvikande kan leda till att de får en sämre vård och behandling än vad de har rätt till. Smärta är en subjektiv upplevelse, där patienten har en individuell uppfattning om sin smärta och kan därför inte jämföras med någon annans smärtupplevelse. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors attityder till smärtbehandling av patienter med opioidmissbruk. En systematisk litteraturstudie genomfördes bestående av 11 vetenskapliga artiklar. Resultatet mynnade ut i tre kategorier: Attityder gentemot patienter med opioidmissbruk, Attityder till den subjektiva smärtan och Attityder i samband med erfarenhet och bristande kunskap. Resultatet visade att sjuksköterskor har negativa attityder till patienter med opioidmissbruk. Trots att sjuksköterskorna var medvetna om att patienter med ett tidigare eller pågående opioidmissbruk, som upplevde smärta, behöver en högre dos av smärtlindring än patienter utan missbruksproblem, så upplevdes de ändå som de att ljög för att få en ökad dos opioider. Studien lyfte fram en bristande kunskap hos sjuksköterskor angående missbruk och beroende, vilket kunde leda till ett dömande av patienter med opioidmissbruk. Till vidare studier behövs det ytterligare forskning om hur patienter med opioidmissbruk upplever sjuksköterskornas attityder i det vårdande mötet. / Patients with an opioid addiction may be perceived to have a socially deviant behavior which may lead to social stigmatization. To see patients as socially deviant in healthcare can lead to that they receive worse care and treatment than what they are entitled to. Pain is a subjective experience, where the patient has an individual perception of his pain and can not be compared with another's experience of pain. The purpose of the study was to examine nurses' attitudes to pain treatment of patients with opioid addiction. A systematic literature review was conducted consisting of 11 scientific articles. The results culminated in three categories: Attitudes towards patients with opioid addiction, Attitudes to the subjective pain and attitudes associated with experience and lack of knowledge. The results showed that nurses have negative attitudes towards patients with opioid addiction. The nurses were aware that patients with a previous or current opioid addiction experienced pain needed a higher dose of pain medication, they were perceived nonetheless as they lied to get an increased dose of opioids. The study highlighted a lack of knowledge of nurses regarding addiction and dependence, which could lead to a judgment of patients with opioid addiction. For further studies there is a need to study how patients with opioid addiction experienced nurses' attitudes in the caring encounter.

Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, förkortat till LARO, innebär att personer som är beroende av opioider blir behandlade med läkemedel för att minska suget efter andra opioider. Socialtjänsten, LARO-programmet samt polisen har alla en roll i denna typ av behandling. Socialtjänsten hjälper patienten att ansöka. Socialtjänstrepresentanter, personalgruppen från LARO-programmet samt enhetschefer träffas i en så kallad beslutskonferens, där de beslutar om den ansökande patienten ska få börja på programmet eller inte. I början av behandlingen kontrolleras patienten hårdare, kontrollen blir mindre ju längre patienten har varit i behandlingen och om patienten har följt behandlingens regler. Polisen hjälper till att kontrollera samt meddela LARO-personalen om patienter påträffas med andra droger. Patienter väljer programmet främst för att de anser att de är klara med droger, att de har förlorat vårdnaden om sina barn eller att de har träffat en ny partner. Några fördelar med programmet ansågs vara att patienterna får en chans till ett liv utan kriminalitet. De får en chans att få jobb, få en fast bostad och laga trasiga relationer. Några nackdelar ansågs vara bland annat svårigheten att prata om eventuella återfall med personalen på grund av rädslan för att bli utskriven. Även stigmatiseringen och den eviga missbrukarrollen ansågs vara en nackdel.

Sammanfattning Läkemedelsassisterad behandling och rehabilitering, LARO, rekommenderas som behandlingsform vid opioidberoende i Sverige, detta efter att andra behandlingsformer först har uteslutits. LARO-programmet är därför ofta en sista utväg ur ett destruktivt missbruk för många av patienterna inom programmet. I en narkotikapolitisk kontext kan LARO-programmet anses vara av skadereducerande karaktär, vilket i sig strider mot den svenska nollvisionen gällande narkotika som varit aktuell sedan 1960-talet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka patienternas upplevelse av programmet, delvis utifrån bemötandet inom programmet, men även satt i en samhällelig kontext i fråga om omgivningens tankar och åsikter och hur respondenterna upplever detta. Studien har utformats och analyserats utifrån det teoretiska ramverket bestående av begreppen makt, stämpling och stigma, och sex kvalitativa intervjuer har genomförts med patienter inskrivna vid en LARO-mottagning i en mellanstor stad i Sverige. Studiens resultat visar att ojämlika maktförhållanden förekommer inom programmet samt att detta kan resultera i en stigmatisering. Vidare framkommer att respondenterna till viss del fortfarande upplever sig själva som avvikande i samhället trots avslutat missbruk. Studien behandlar även att det narkotikapolitiska läget i Sverige rent historiskt kan vara en betydande faktor i hur individer med opioidberoende blir bemötta idag, både av behandlare och av sin övriga omgivning.

Bakgrund: Opioider är det övergripande begreppet för substanser med affinitet för opioidreceptorer som framkallar morfinliknande effekter bland annat sedering, smärtlindring, muskelavslappning och eufori. Samtliga opioider har beroendeframkallande effekter som står för en global missbruksproblematik. Utveckling av ett opioidberoende associeras med tre neurobiologiska förändringar; positiv påverkan av drogen i form av eufori, negativ påverkan i form av abstinens och slutligen cravings vilket skapar ett starkt begär av drogen. Vid upprepade intag av opioider uppstår en störning i den fysiologiska balansen som skapats av hjärnan belöningssystem och antibelöningssystem vilket resulterar i ett opioidberoende. Vid diagnosticering används ICD-10 och DSM-V och behandlingen består av farmakologisk substitutionsbehandling med buprenorfin och metadon i samband med psykologisk- och psykosocial behandling. Buprenorfin är en partiell opioidagonist och metadon är en opioidagonist som båda verkar genom att reducera cravings och abstinenssymptom. Substitutionsbehandling med metadon medför risk för överdosering, andningsdepression och läckage till gatumissbruk. I jämförelse medför buprenorfin lägre risk för andningsdepression och potentiellt beroende. Syfte: I denna litteraturstudie var syftet att utvärdera och jämföra kliniska effekten och säkerheten av buprenorfin respektive metadon som substitutionsbehandling vid diagnosticerat opioidberoende. Metod: Föreliggande litteraturstudie baserades på fem kliniska prövningar erhållna från databasen PubMed med sökorden ”opioid dependence”, ”buprenorphine” och ”methadone”. Retention, sidomissbruk och biverkningar utvärderades för samtliga fem kliniska prövningar. Resultat: Erhållna resultat påvisade att samtliga läkemedel effektivt reducerade förekomst av sidomissbruk av opioider. I högre doser sågs respektive läkemedel öka sannolikheten att erhålla minst 12 opioidnegativa urinprover i följd. Både läkemedlen lyckades bevara patienterna i behandlingen, dock sågs metadon bevara patienterna mer effektivt. Fler fall av avgiftning förekom vid behandling med buprenorfin. I övrigt tolererades läkemedlen bra och inga allvarliga biverkningar uppstod. Slutsats: Samtliga läkemedel minskade sidomissbruk av opioider effektivt, lyckades bevara patienterna i behandlingen och tolererades bra. Med avseende på att buprenorfin har bättre säkerhetsprofil än metadon bör buprenorfin ges som förstahandspreparat vid substitutionsbehandling av opioidberoende. Initialt bör dosering av buprenorfin titreras och följas upp noggrant via bedömningar av patientens kliniska status, då detta ses vara av stor vikt för retention till behandling. Eventuellt byte till metadon bör möjliggöras för patienter som ej lyckats stabiliseras av buprenorfin. Beskriven behandlingsmetodik stämmer överens med nuvarande riktlinjer. Flest avgiftningar skedde i behandlingsgruppen med buprenorfin detta beror sannolikt på otillräcklig dos av buprenorfin. Det krävs fler framtida studier för att säkerställa samband mellan dosering och retention, sidomissbruk och biverkningar samt dra generella slutsatser. / Background: Opioids are the general term for substances with affinity for opioid receptors that produce morphine-like effects including sedation, pain relief, muscle relaxation and euphoria. All opioids have addictive effects that account for a global substance abuse problem. Development of opioid dependence is associated with three neurobiological changes; positive effects of the drug such as euphoria, negative effects such as abstinence and cravings which cause a continuously drug intake. With continuously intake of opioids, an imbalance occurs in the physiological balance created by the brain reward system and anti-reward system, which results in opioid dependence. At diagnosis, ICD-10 and DSM-V are used and the treatment consists of pharmacological substitution treatment with buprenorphine or methadone combined with psychological and psychosocial treatment. Buprenorphine is a partial opioid agonist and methadone is an opioid agonist, and both reduce cravings and withdrawal symptoms. Substitution treatment with methadone includes risk of overdose, respiratory depression and leakage to illegal drug sales. In comparison, buprenorphine includes a lower risk of respiratory depression and developing drug dependence.  Aim: In this literature study, the aim was to evaluate and compare the clinical efficacy and safety of buprenorphine and methadone as maintenance treatment for diagnosed opioid dependence.  Method: The present study was based on five clinical trials obtained from the PubMed database with the keywords “opioid dependence”, “buprenorphine” and “methadone”. Retention, substance use and adverse effects were evaluated for all five clinical trials. Results: The results showed that all drugs effectively decreased substance use. Patients receiving higher doses of methadone or buprenorphine were more likely to obtain at least 12 consecutive opioid negative urine samples than patients receiving lower doses. Both drugs effectively retained patients in treatment, however, methadone was seen to retain patients more effectively. Several cases of detoxification occurred during treatment with buprenorphine. Otherwise, the drugs were well tolerated and no serious adverse effects occurred.  Conclusion: All drugs effectively decreased opioid use, managed to retain patients in treatment and were well tolerated. Due to the fact that buprenorphine has a better safety profile than methadone, buprenorphine should be given as a first-line drug in the substitution treatment of opioid dependence. Initially, the dosage of buprenorphine should be adjusted according to the patient’s clinical status, as this is considered important for retention to treatment. Transition to methadone should be possible for patients who have not been successfully stabilized by buprenorphine. This treatment strategy is in accordance with current used guidelines. Most detoxification cases occurred in the buprenorphine treatment group probably due to insufficient dosing of buprenorphine. Further studies are needed to evaluate the relationship between dosage and retention, substance use and adverse effects.

Bakgrund Opioidberoende är ett ökande problem världen över. Som behandling erbjuds personer med opioidberoende läkemedelsassisterad rehabilitering med Metadon eller Buprenorfin i kombination med psykosociala insatser. Behandlingen är i många fall livslång vilket innebär en lång vårdrelation med sjuksköterska som arbetar på mottagning för personer med opioidberoende. Genom personcentrerad omvårdnad kan sjuksköterskan bygga upp och bibehålla en god vårdrelation. För att vårda personer med personcentrerat förhållningsätt krävs olika arbetsmetoder och erfarenhet. Sjuksköterskans kompetensbeskrivning upplevs vara otillräcklig, vilket kan orsaka brister i sjuksköterskans professionella ansvar och således ge upphov till otillfredsställande omvårdnadskvalitet. Syfte Sjuksköterskors upplevelser av att bibehålla sitt professionella ansvar i en lång vårdrelation med personer med opioidberoende. Metod En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Studien har en induktiv ansats där sex grundutbildade sjuksköterskor intervjuades. Resultat I denna studie har två kategorier uppstått. I kategorin God vårdrelation belyser sjuksköterskorna vikten av ett personcentrerat förhållningsätt för att upprätta och bibehålla en god vårdrelation. I kategorin Sjuksköterskans arbetssätt för att bibehålla professionellt ansvar i vårdrelationen framkom vikten av sjuksköterskans känslohantering och erfarenhet samt ett gott teamarbete. Slutsats Denna studie visar att vården för personer med opioidberoende är personcentrerad där sjuksköterskor i rollen som kontaktperson upprätthåller en vårdrelation vilket kan gynna och stötta personer under behandling. Den återkommande och långa kontakten ger upphov till att vårdrelationen blir personlig, vilket innebär ett stort ansvar hos sjuksköterskan för egen känslohantering och självrannsakan för att kunna upprätthålla professionalitet i vårdrelationen.

Bakgrund: Heroin är en opiat ursprungen från opiumvallmon och är starkt förknippad med beroende och död. När heroin och andra kortverkande opiater binder in till μ-opioidreceptorer i hjärnan sker en ökad frisättning av signalsubstansen dopamin och en stark känsla av eufori infinner sig. Vid upprepat intag sker förändringar i hjärnan; belöningseffekten minskar medan antibelöningseffekterna ökar och cravings och abstinensymptom blir allt tydligare vid frånvaro av drogen. Vid läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende (LARO) används förutom psykosocial behandling även långverkande opioider såsom opioidagonisten metadon och den partiella opioidagonisten buprenorfin, för att återställa homeostasen och reducera cravings och abstinenssymptom som opioidberoendet har skapat. Metadon är effektivt vid beroendebehandling men dess risker begränsar dess användning. Buprenorfin har lägre överdospotential men eventuellt sämre effekt än metadon. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka skillnad i effekt mellan buprenorfinpreparat och metadon vid behandling av opioidberoende. Metod: Arbetet är en litteraturstudie baserat på fem vetenskapliga studier vilka har erhållits via sökning i PubMed samt Cochrane Library. De aspekter som avhandlats är; fullföljande och retention av behandling, samtidigt sidomissbruk av opiater samt allvarliga incidenter och biverkningar. Resultat: De inkluderade studierna i denna litteraturstudie visade att metadon är bättre på att bevara patienter i behandling medan buprenorfin mer effektivt kan minska sidomissbruket av opiater. Ju högre doser som användes, desto fler deltagare stannade kvar i behandling och desto färre urinprover rapporterades positiva för sidomissbruk av opiater. Få allvarliga incidenter rapporterades från studierna. Slutsats: Både metadon och buprenorfinpreparaten har sina för- och nackdelar.  Då behandling med metadon tidigare bevisats vara mer riskfyllt bör buprenorfinpreparaten utgöra förstahandsval, men vid otillräcklig effekt bör byte till metadon ske. Detta överrensstämmer med riktlinjerna i Sverige idag. Dock tycks det finnas anledning att i framtida studier undersöka dos-effekt-samband för både dessa preparat, samt också att fokusera på den initiala fasen vid behandling med buprenorfin. / Background: Heroin is an opiate from the opium poppy which is strongly associated with dependence, overdose and death. When heroin and other opiates binds to the μ-opioid receptors located in the brain, dopamine is released from the ventral tegmental area and a strong feeling of euphoria arises. Continuous intake of opioids cause changes in the brain and the feeling of euphoria will be less distinct during drug intake. Instead, cravings and abstinence, will be more distinctive in absence of the drug and causes drug-abusers to continue to use the drug. The cravings and abstinence is due to an overactive HPA-axis and amygdala. This overactivity can be reduced by treatment with long lasting opioids that is used in treatment of opioid dependence. The development of opioid maintenance treatment started in the US during the early 1960s. A few years later, opioid dependent people could join the first opioid maintenance treatment program in Uppsala, Sweden. The opioid maintenance treatment involves both pharmacological and psychosocial treatment. There are two main substances available for opioid maintenance treatment in Sweden: methadone, a full μ-opioid receptor agonist and buprenorphine, a partial μ-opioid receptor agonist. Methadone has been proven to be very efficacious treating opioid dependence. However, the risk of overdose leading to respiratory depression, limits its usefulness. Buprenorphine on the other hand, has a lower risk of toxicity but may not have same efficacy as methadone. Aim: The purpose of this literature study is to examine the efficacy of buprenorphine versus methadone among patients in opioid maintenance treatment. Methods: Five different randomized, controlled trials were selected from PubMed and The Cochrane Library to be included in this literature study. To limit this degree project, four variables was selected: completion and retention in treatment, use of illicit opiates during treatment and adverse events associated with treatment medication. Results: According to the findings in the five studies, methadone can be considered as a better option than buprenorphine when it comes to retaining participants in treatment. However, buprenorphine is somewhat more effective reducing the illicit use of opiates. When both methadone and buprenorphine were used in higher doses, more participants stayed in treatment. Also, higher doses were associated with a lower portion of urine samples positive for illicit opiates. Few adverse events were documented from the studies. Conclusion: Both methadone and buprenorphine have advantages and disadvantages. Since treatment with methadone is more perilous, buprenorphine should be considered as first-line treatment. But if the clinical effect remains insufficient, a transition to methadone treatment should occur, all according to the guidelines of opioid maintenance treatment in Sweden. However, future studies should consider evaluating the relationship between dose and effect of buprenorphine and possibly also methadone. Furthermore, more focus should be added on the initiation phase of treatment with buprenorphine.

Opioidberoende är en kronisk sjukdom, som behandlas med substitutionsbehandling för att hjälpa personen till ett drogfritt liv med en god livskvalité. Beroendesjukdomar har en hög psykiatrisk samsjuklighet. En eventuell följd av ett opioidberoende är att om drogen har injicerats så kan personen ha smittats med en hepatit C, då det är den vanligaste smittvägen. Stigmatisering är ett sätt att märka en individ med en egenskap eller ett attribut som visar att personen ofördelaktigt avviker från mängden/normen. Specialistsjuksköterskan inom psykiatri skall vårda personcentrerat och med ett etiskt förhållningssätt med en strävan mot hållbar utveckling. Patientcentrerad vård kan beskrivas utifrån livsvärldsperspektiv där specialistsjuksköterskan utgår ifrån patientens egna upplevelser. Syftet var att undersöka förekomst av stigmatisering hos individer i substitutionsbehandling samt att undersöka eventuella skillnader mellan grupperna som uppger psykiatrisk samsjuklighet och hepatit C gentemot övriga studiedeltagare. En tvärsnittsstudie gjordes genom att dela ut en enkät inom en substitutionsverksamhet i västra Sverige. Deskriptiv statistik användes för att beskriva förekomst av stigmatisering och analytisk statistik användes för att analysera gruppskillnader. Resultatet visar att en klar majoritet av deltagarna har erfarenhet av stigmatiserande upplevelser. Det förväntade sambandet med psykiatrisk samsjuklighet och hepatit C kunde ej verifieras. Resultatet kan användas för att ge vårdpersonal ökad förståelse för patienters situation inom substitutionsbehandling och också till att ta hänsyn till detta utifrån patientens livsvärld. Vidare studier rekommenderas med kvalitativ ansats för att få en djupare förståelse av fenomenet.

Bakgrund: Opioidberoende hos personer är ett folkhälsoproblem och konsumtionen av opioider ökar konstant. Beroendet kan utvecklas efter en regelbunden användning av opioider och kännetecknas av exempelvis kognitiva samt fysiologiska tecken. En persons beroende kan utvecklas trots att konsumtionen inte överstigit den ordinerade mängd opioider, oftast utvecklas ett beroende ovetandes hos personen som använder opioider. Personer med ett beroende upplever stöd av de sjuksköterskor som lyssnar och visar medkänsla. Syfte: Syftet var att belysa hur personer som använder opioider och de personer som har utvecklat ett beroende av opioider upplever mötet med vården. Metod: Studien är en litteraturstudie. Sökningar genomfördes i två databaser och genererade nio resultatartiklar. Resultat: Tre kategorier skapades: Upplevelser av oro; Det upplevda bemötandet; Önskan på ett gott vårdmöte. Konklusion: Upplevelsen som framkallades vid en behandling av opioider var karakteriserad av risken att drabbas av ett beroende. Upplevelsen för hur livet skulle påverkas av att använda opioider och hur vårdens stigmatisering ledde till misstro av personer som använde opioider. Upplevelsen av ett fördomsfritt bemötande kunde avgöra huruvida en person valde att fortsätta få vård. / Opioid addiction is a public health problem and the consumption of opioids is constantly increasing. An addiction can develop after using opioids regularly and can be recognized by cognitive and physiological characteristics. A person's dependence can develop unknowingly despite following the opioid prescription. People with an addiction experience support from the nurses who listen to them and show compassion. Aim: The aim of this literature study was to highlight how people who use opioids and people with an opioid addiction experience the encounter with healthcare. Method: This study is a literature study. The searches were made using two databases and the searches generated nine result articles. Result: Three categories were formed: Experiences of worry; The experiences of the encounter; Desires of a good healthcare encounter. Conclusion: People’s experiences of getting treatment with opioids was characterised with concerns of becoming addicted. The effect opioid treatment had on people's lives and the stigmatization of opioid use with healthcare professionals led to distrust. People who received care from healthcare professionals who had an open mind and were non-judgmental were more likely to finish their care.

Bakgrund  Opioidepidemin som pågår ses som ett globalt folkhälsoproblem där ökad förskrivning av receptbelagda opioider spelar en central roll. Opioider kan orsaka lidande och i många fall en för tidig död. Patienter har ofta negativa upplevelser av sjukvården. Vårdpersonal saknar vanligen utbildning och upplever rädsla för att vårda denna patientgrupp. Syfte Syftet var att beskriva patienters upplevelser av opioidanvändning och opioidberoende. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt utfördes. Med hjälp av relevanta sökord som bland annat “opioid related disorder”, “substance use disorder” och “patient perspective” för föreliggande syfte togs de inkluderade artiklarna fram från databaserna CINAHL och PubMed. För att säkerställa att artiklarna var av god kvalitet granskades de utifrån Sophiahemmets högskolas bedömningsinstrument. Därefter utfördes en integrerad analys som resulterade i fyra olika teman. Resultat Litteraturöversiktens resultat beskriver patienternas upplevelser av opioidanvändning och opioidberoende. Resultatet ger kunskap om patienternas upplevelser av att påbörja och avsluta användning av opioider, sambandet mellan smärta och opioidanvändning samt upplevelsen av stigmatisering. Även en kunskapsbrist kring opioiders beroendeframkallande effekt beskrivs i studien. Slutsats Resultatet av litteraturöversikten kan öka kunskap och förståelse kring betydelsen av vägledande och fullständig information som bör ges till patienter gällande opioider. Genom att informera om, samt öka patienternas förståelse om opioider kan detta förhoppningsvis minska risken att utveckla beroende. För att kunna garantera en hållbar utveckling ur ett holistiskt perspektiv är vårdpersonal i behov av lämpliga verktyg och förutsättningar för att kunna bidra till en säker behandling och god omvårdnad. / Background The ongoing opioid epidemic is seen as a global public health problem, where increased prescribing of prescription opioids has a significant role. Opioids can cause suffering and, in many cases, premature death. Patients often have negative experiences of healthcare. Nursing staff do not usually have enough education and experience fear of caring for this patient group. Aim The aim of this study was to describe patients' experiences of opioid use and opioid dependence. Method A non-systematic literature review was performed. Using relevant keywords such as “opioid related disorder”, “substance use disorder” and “patient perspective” for the present purpose, the included articles were retrieved from the CINAHL and PubMed databases. To ensure that the articles were of good quality, they were examined on the basis of Sophiahemmet University's assessment instrument. An integrated analysis was then performed, resulting in four different themes. Results The results of the literature review were based on 16 scientific articles of both qualitative and quantitative design. The results provide knowledge about patients' experiences of living with opioids, the connection between pain and opioid use and the experience of stigma. A lack of knowledge about the addictive effect of opioids is also described in the study. Conclusions The results of the literature review can increase knowledge and consideration about the importance of guiding and complete information that should be given to patients regarding opioids. By informing them about and increasing patients' understanding of opioids, this can hopefully reduce the risk of developing addiction. In order to guarantee sustainable development from a holistic perspective, care staff need suitable tools and conditions to be able to contribute to safe treatment and good nursing.