Bakgrund: Under operation är patienten utsatt för en ökad risk att drabbas av perioperativ hypotermi, kärntemperatur under 35°C. Att drabbas av perioperativ hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer, bidrar med ett onödigt lidande för patienten, förlänger vårdtiden, samt ger ökade vårdkostnader. Den perioperativa sjuksköterskan har ansvar, tillsammans med det perioperativa teamet att patientsäkerheten upprätthålls. Vilket innebär att identifiera och förebygga risker för komplikationer. Syfte: Sammanfatta metoder som förebygger oavsiktlig perioperativ hypotermi. Metod: En systematisk litteraturöversikt för att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av metaanalyser. Resultat: Resultatet sammanfattas i fyra interventioner; perioperativ administration av aminosyror, uppvärmd, fuktad insufflationsgas, uppvärmd sköljvätska samt varmluft- och luftfria uppvärmningssystem. Konklusion: Interventionerna har olika möjligheter och begränsningar samt är anpassade för olika typer av ingrepp. Det kan vara aktuellt att kombinera olika åtgärder för att uppnå önskad effekt. Den perioperativa sjuksköterskan ska använda sig av den metod som anses mest effektiv och bör anpassa den utifrån vilken patient som behandlas samt situation, där sjuksköterskan utgår från internationella riktlinjer och evidens. / Background: During operation, the patient is exposed to an increased risk to be affected from perioperative hypothermia, core temperature below 35°C. Suffering from perioperative hypothermia can lead to serious complications, contribute to unnecessary suffering for the patient, extended care time and increased care costs. The perioperative nurse is responsible, together with the perioperative team, that patient safety is maintained. Which is based on identifying and preventing risks of complications. Aim: Identify methods that prevent accidental perioperative hypothermia. Method: A systematic literature review where the data consisted of meta-analysis. Result: The results are summarized in four interventions; perioperative administration of amino acids, heated, humidified insufflation gas, warmed irrigation fluid and forced-air warming and air-free warming systems. Conclusion: The interventions have different possibilities and limitations and that is adapted to different types of surgical interventions. It may be relevant to combine different methods to achieve the desired effect. The perioperative nurse should use the method that is considered most effective and should adapt it based on the patient who is being treated and the situation, where the nurse is depending on international guidelines and evidence.

Bakgrund: Organtransplantation är en behandling som räddar liv på personer med organsvikt. För att detta ska vara möjligt krävs en organdonator, antingen levande eller avliden. Som avliden donator utförs en uttagsoperation efter medgivande till donation. Perioperativa sjuksköterskor deltar tillsammans med transplantationsteamet vid uttagoperationerna för att tillvarata organ och tillgodose donatorns önskan om donation. Syfte: Att beskriva anestesi- och operationssjuksköterskors upplevelser av att delta vid uttagsoperationer hos avlidna organdonatorer. Metod: En kvalitativ metod genomfördes, där åtta perioperativa sjuksköterskor intervjuades med öppna frågor som var fenomenorienterade. Datamaterialet analyserades med innebördsanalys. Resultat: Den essentiella innebörden är Värdighet och Respekt, som är en tydlig kärna i studiens fyra innebördsteman: Dubbelbottnade känslor, Känslan av att göra gott för andra, Samarbete i teamet skapar en känsla av trygghet och Professionellt bemötande. Konklusion: Resultatet visar att de perioperativa sjuksköterskorna upplevde värdighet och respekt som en central del vid uttagsoperationer hos avlidna donatorer. Uttagsoperationerna erfars av känslor som glädje, meningsfullhet och sorg. Samarbete i teamet upplevs som viktigt och gav en känsla av trygghet. Återkopplingen om mottagarna till organens tillstånd upplevdes som hjälp i den känslomässiga hanteringen. / Background: Organ transplantation is a treatment that saves the lives of people with organfailure. For it to be possible, an organ donor is required, either alive or dead. A donors’operation is performed after consent to donation. Perioperative nurses participate togetherwith the transplant team in the removal operations to remove organs and to pursue the donor'sdesire for donation.The aim: To describe the anesthesia- and operating theatre nurses' experiences ofparticipating in deceased organ donors' operations.Methods: A qualitative method, where eight perioperative nurses were interviewed throughopen-ended questions that were phenomenon-oriented. The data was analyzed with meaninganalysis.Results: The essential meaning is Dignity and Respect, which is a clear core of the study'sfour clusters of meanings: Double-edged emotions, The feeling of doing good for others,Cooperation in the team creates a feeling of security and Professional treatment.Conclusions: The perioperative nurses experienced dignity and respect as a central part indonors’ operations for deceased donors. The operations were experienced by emotions asjoy, meaning and sadness. Cooperation in the team is perceived as important and gives afeeling of security. Feedback about recipients of the organs condition was perceived ashelpful in emotional management.

Operationssjuksköterskan verkar i en tekniskt avancerad miljö och arbetar aktivt att förebygga risker och vårdrelaterade skador genom att planera och dokumentera patientens vård utifrån en omvårdnadsprocess. Utebliven eller bristfällig dokumentation av tyst kunskap kan påverka patientsäkerheten negativt då utförda handlingar inte är spårbara i patientens journal och osynliggör operationssjuksköterskans kompetens för omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av dokumentation av perioperativa omvårdnadsåtgärder utifrån patientsäkerhet. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats där femton semistrukturerade intervjuer genomfördes med operationssjuksköterskor. Materialet tolkades utifrån konventionell innehållsanalys. Resultat: Materialet resulterade i tre kategorier: Tekniska förutsättningar, Ett personligt- och delat ansvar och Meningsfullheten med dokumentationen. Kategorierna beskriver operationssjuksköterskans erfarenheter kring dokumentation med olika känslor och förbättringsförslag lyfts och redovisas. Konklusion: Studien visar att operationssjuksköterskans dokumentation kan kompletteras i form av muntlig rapportering till postoperativa avdelningen för att stärka, upprätthålla patientsäkerheten och för att synliggöra operationssjuksköterskans kompetens för omvårdnad och motverka tyst kunskap. Mycket av rutinerna kring dokumentationen är relaterat till kulturen på arbetsplatsen vilket operationssjuksköterskorna var medvetna om och ville förändra. Det visade sig även att dokumentationen var något som operationssjuksköterskan själv kunde påverka genom att prioritera och skapa goda förutsättningar för samarbete med assistenten på sal. / The theatre nurse works in a technologically advanced environment and works actively to prevent risks and health-related injuries by planning and documenting the patient's care based on a nursing process. Missing or deficient documentation of tacit knowledge that can adversely affect patient safety as performed actions are not traceable in the patient's journal and invisible to the theatre nurses’ expertise in nursing. Aim: The aim was to describe the theatre nurses’ experiences of documentation of perioperative nursing from patient safety.  Method: Qualitative method with inductive approach and fifteen semi-structured interviews were conducted. The material was interpreted based on conventional content analysis.  Result: The material resulted in three categories: Technical conditions, A personal and shared responsibility, and the Meaningfulness of the documentation. The categories describe the operations nurse’s experiences regarding documentation with different emotions and improvement suggestions are raised and reported.  Conclusion: The study shows that the theatre nurses’ documentation can be reinforced in the form of verbal reporting to the post-anaesthesia care unit to strengthen and maintain patient safety, and to make visible the nurse competence for nursing where tacit knowledge emerges. Much of the routines around the documentation are related to the culture in the workplace, which the theatre nurses were aware of and wanted to change. It also turned out that the documentation was something that the operating nurse herself could influence by prioritizing and creating good conditions for and collaboration with the assistant on ward.

Introduktion: Hypotermi är ett tillstånd som kan orsaka lidande hos patienter och är ett välkänt problem inom den perioperativa vården. Det finns flertalet olika uppvärmningsmetoder för att förebygga förekomst av hypotermi perioperativt. Trots detta är hypotermi ett återkommande problem inom den perioperativa vården och denna litteratursammanställning av aktuell forskning i ämnet kan bidra till ökad kunskap. Syfte: Syftet var att beskriva förekomst av perioperativ hypotermi och effekter på kroppstemperatur hos patienter vid användning av olika uppvärmningsmetoder. Metod: En systematisk litteraturstudie där sökningar genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Studierna som inkluderades i litteraturstudien var kvantitativa och var publicerade mellan 2016–2021. Resultat: Resultatet presenteras i huvudkategorin ”Aktiv uppvärmning” med underkategorierna ”Förekomst av hypotermi hos patienter som fått aktiv eller utökad aktiv uppvärmning” och ”Effekter på patienters kroppstemperatur vid aktiv uppvärmning perioperativt”, samt huvudkategorin ”Passiv uppvärmning” med underkategorin ”Effekter på patienters kroppstemperatur vid passiv uppvärmning perioperativt”. Resultatet påvisade att aktiv uppvärmning under en eller flera faser i det perioperativa förloppet var den metod som var effektivast för att förbygga hypotermi och bibehålla patienters normala kroppstemperatur. Bland aktiva uppvärmningsmetoder var det framförallt forced air som undersöktes och visade sig vara effektivast i jämförelse med annan uppvärmningsmetod. Det framkom att forced air var effektivast när den kombinerades med annan uppvärmningsmetod. Slutsats: Studiens resultat visade att tillämpning av aktiv uppvärmning med forced air genom hela det perioperativa förloppet var en effektiv metod och att den med fördel kunde kombineras med annan uppvärmningsmetod. Det finns mycket kunskap om olika uppvärmningsmetoder och dess effekt men ändå är val av metod olika och hypotermi förekommer ändå inom den perioperativa vården. Anledningen till detta kan vara svårigheter att implementera nya arbetssätt men behov finns för ytterligare forskning kring detta problem. / Introduction: Hypothermia is a state that can cause suffering among patients in perioperative care and is a wellknown problem. There are several warming techniques to prevent hypothermia perioperatively, despite this hypothermia is a recurrent issue within perioperative care. By compiling this literature review of current research regarding this subject may lead to increased knowledge. Aim: The aim was to describe the prevalence of perioperative hypothermia and effects on body temperature among patients who receive different warming techniques. Methods: A systematic literature review was conducted and search was made in the databases PubMed and Cinahl. The studies that were included in the literature review were quantitative and were published between 2016 – 2021. Results: The result was presented in the main category ”Active warming” with following under category ”Incidence of hypothermia among patients who received active warming or extended active warming” and “Effects on patients body temperature when receiving active warming perioperatively”, and main category “Passive warming” with following under category “Effects on patients body temperature when receiving passive warming perioperatively”. The results showed that active warming during one or several phases in the perioperative period were the most effective method to prevent hypothermia and maintain patients normal body temperature. The most examined active warming technique was forced air and was the most effective method compared to other warming techniques. Forced air was also defined as the most effective warming technique when combined with other warming techniques. Conclusion: The result of this study showed that active warming with forced air throughout the perioperative period was an effective method and could be combined with other warming techniques. There are a lot of knowledge about different warming techniques and its effects, despite this the warming techniques differ, and hypothermia does still occur within the perioperative care.  The reason may be difficulties in implementing new work procedures, but further research in the subject is required.

Background: There is a high incidence of moderate to severe postoperative pain in patients undergoing neurosurgery. Post-craniotomy headache (PCH) remains undertreated due to the cautious use of opioids in this surgical population. Various alternative analgesics such as acetaminophen and scalp blocks are widely utilized for the treatment of PCH, but this is often inadequate. Although a multimodal approach to the management of PCH may be effective in improved pain relief, only a limited number of randomized controlled trials have explored this. Aim: This study aims to investigate whether or not a multimodal analgesic regime, consisting of gabapentinoids and non-steroidal inflammatory drugs (NSAIDs) provides superior pain relief in patients undergoing elective craniotomy compared to the standard of care analgesia utilized at a local South African hospital. Methods: Twenty-seven patients, 18 years or older, scheduled for elective craniotomy for the management of their epilepsy were recruited into this clinical trial. Enrolled participants were randomized into one of two groups. The experimental group received oral 150mg pregabalin one hour before surgery, IV 40mg parecoxib at surgical closure, and oral 150mg pregabalin two hours after surgery. The control group received a matching placebo at these respective time points. Postoperatively, all patients received standard of care analgesia consisting of 24 hours IV paracetamol and additional analgesia as required (prn). Pain assessments using the numerical rating scale (NRS) and visual analogue scale (VAS) were performed at 1 hour, 8 hours, 24 hours, 48 hours and 72 hours postoperatively. Additional analgesia consumption, postoperative nausea and vomiting, as well as the incidence of any adverse events were captured. Results: Patients who received placebo showed an average trend of higher mean NRS pain scores compared to patients receiving pregabalin and parecoxib, although there was no significant difference (p = 0.218) in the maximum mean NRS pain scores between the experimental and control groups. However, patients who received pregabalin and parecoxib consumed significantly less dihydrocodeine than those who received placebo (p = 0.029). No significant differences were identified in use of other additional opioids and non-opioid analgesia during the first 24 postoperative hours. Conclusion: There is insufficient evidence to confirm that the perioperative use of pregabalin and parecoxib reduces PCH in patients undergoing elective craniotomy. The study medication did, however, result in a significant reduction in the use of postoperative dihydrocodeine, although it was also associated with higher rates of reported blurred vision and dizziness.

In the aftermath of cancer surgery, Natural killer (NK) cells are severely suppressed. NK cells are critical for anti-tumour surveillance and their postoperative dysfunction creates an opportunity for metastases. I hypothesized that NK cell suppression is mediated by multiple suppressive mechanisms of surgery-induced Myeloid Derived Suppressor Cells (Sx-MDSCs). In this thesis, I first show that NK cell dysfunction is far worse than previously described. In a cohort of colorectal cancer (CRC) surgery patients (n=42), the ability of NK cells to secrete IFN-gamma in response to stimulation was suppressed for up to 2 months after surgery. Secondly, since Sx-MDSCs have been poorly characterized in humans, I thoroughly phenotyped Sx-MDSCs from cancer surgery patients using flow cytometry (n=32 patient samples) and single-cell RNA sequencing (n=6 patient samples). Additionally, upon screening a library of 150 compounds, I showed that Sx-MDSC rely on PI3K signaling for their suppression of NK cells in ex vivo NK cell suppression assays. The third part of this thesis explores the contribution of Sx-MDSCs to the rapid reduction in postoperative arginine, the perioperative importance of arginine for NK cells, and the therapeutic effects of a perioperative arginine enriched supplement (AES) on metastases in murine models of surgical stress. Here, I showed that perioperative AES attenuates postoperative metastases by accelerating NK cell recovery after surgery. These promising preclinical data combined with evidence from the scientific literature led us to initiate a Phase II randomized-controlled clinical trial assessing the ability of perioperative AES to improve NK cell function after surgery in CRC patients (n=12/arm). In the last part of this thesis, I present the results from our clinical trial, which showed only a transient and, at best, modest improvement in NK cell function. Importantly, this may have been heavily influenced by poor postoperative patient compliance in taking the AES. In conclusion, this body of work describes the multifactorial role that Sx-MDSCs play in mediating postoperative NK cell suppression, and that safe, effective, and targeted perioperative interventions should be further investigated as a strategy to attenuate metastatic disease recurrence after surgery.

Bakgrund: Värdighet är ett centralt begrepp i omvårdnadens etik och ska alltid eftersträvas i vården. Patienter som ska opereras befinner sig i en särskilt utsatt situation där kroppen i många fall helt och hållet utlämnas till personalen. Samtidigt kan den teknikorienterade operationsmiljön bidra till att sjuksköterskan distanseras från patienten med objektifiering och kränkning av värdigheten som följd. För att kunna arbeta på ett sätt som bevarar patientens värdighet är det nödvändigt att veta vad begreppet har för innebörd i den perioperativa omvårdnaden.  Syfte: Syftet var att analysera begreppet värdighet för att därefter belysa dess betydelse inom perioperativ omvårdnad.  Metod: Begreppsanalysen gjordes i sju steg enligt Walker och Avant (2014).  Resultat: Ur begreppsanalysen framträdde fyra utmärkande kännetecken, attribut, för värdighet i den perioperativa omvårdnaden. Dessa var: respekt, integritet, delaktighet och relation. Förutsättningar för värdighetsbevarande perioperativ omvårdnad är att personalen har en etisk medvetenhet och tid att möta patienten.  Slutsats: I vårdrelationen överlämnar sig patienten till den perioperativa sjuksköterskan som bär dennes värdighet genom det perioperativa förloppet. Sjuksköterskan vidtar åtgärder som främjar delaktighet, visar respekt och skyddar patientens integritet. Förutsättningarna för ett värdighetsbevarande arbetssätt skapas delvis av den perioperativa organisationen då denna kan verka för att främja en etisk medvetenhet i operationsteamet och ge sjuksköterskan tid att möta patienten.

BACKGROUND: Tranexamic acid (TXA) has become highly utilized in total joint arthroplasties for its anti-fibrinolytic effect. Recently, intra-articular application of TXA has become popular for its avoidance of systemic distribution within the body. With a more direct application to the surgical site, there is interest to see if topical application will provide hemostasis without increasing rates of venous or arterial thrombotic events and infections. In particular, there is lack of published data describing the safety of TXA in patients who have a significant disposition towards thromboembolic events. METHODS: This study was a retrospective chart-review (RCR) to assess the safety and efficacy of intra-articular TXA (IA-TXA) in total knee and hip arthroplasty patients. IA-TXA 2g/50mL NS was administered to patients who were contraindicated for IV-TXA usage based on our hospital’s guidelines (history of VTE events, mitral or aortic valve replacement with additional risk factors for stroke, active cancer, genetic or acquired thrombophilia, significant cardiac disease, serum creatinine > 2.8 mg/dL). Primary efficacy outcomes were total blood loss on post-operative day 1 (POD1), overall perioperative blood loss, and changes in hemoglobin/hematocrit values over the hospital stay. Primary safety outcomes were the incidence of arterial or venous thrombosis and wound infections. The study compared patients who received IA-TXA (study group) to patients who did not receive TXA (control group). The study included TKA patients=156 (Control=72 Study=83), anterior THA patients=57 (Control=20 Study=37), and posterior THA patients=59 (Control=27 Study=32). RESULTS: TKA patients administered IA-TXA showed a significant decrease in POD1 blood loss compared to the control group [305.84 mL, p = 0.004]. Additionally, the control patients showed significantly lower levels of overall hematocrit than those who had received IA-TXA [0.9 units, p = 0.041]. However, IA-TXA did not cause a reduction in blood loss in either the anterior or posterior THA patients. No statistically significant differences existed between treatment and control groups for transfusion rates or post-operative complications (VTE events and infections). CONCLUSION: IA-TXA 2g/50mL is effective in reducing blood loss in TKA patients; however, further research is needed regarding IA-TXA use in THA patients. The lack of efficacy in THA may have been related to the dosage used, the volume instilled, the timing of administration, or technique of administration.

Bakgrund: I Sverige genomförs årligen hundratusentals operationer. Vid dessa operationer behövs kirurgiska instrument samt en operationssjuksköterska som är ansvarig för hur de kirurgiska instrumenten iordningställs inför operationen. Uppdukningen av de kirurgiska instrumenten är en stor del i operationssjuksköterskans arbete. Det är viktigt att veta vilka instrument som ska dukas upp, deras användningsområde och vart de placeras. Det finns olika direktiv angående hur uppdukningen ska utföras. Motiv: Få studier är genomförda där operationssjuksköterskornas erfarenhet och upplevelse av uppdukning är beskrivna. Denna studie kan resultera i ökad kunskap om hur operationssjuksköterskan upplever uppdukning av kirurgiska instrument och hur det påverkar operationssjuksköterskans arbetssituation.  Syfte: Syftet med studien är att beskriva operationssjuksköterskans erfarenhet vid uppdukning av kirurgiska instrument. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer med åtta operationssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Deltagarnas upplevelser och erfarenheter av att duka upp kirurgiska instrument beskriver hur de byggt upp deras eget uppdukningssystem baserat på klinisk erfarenhet. Att jobba efter ett eget system inbringade en känsla av trygghet och kontroll men trots detta fanns situationer i processen som gjorde att otrygghet och brist på kontroll upplevdes. Från intervjuerna identifierades tre huvudkategorier; Att forma ett eget system, Att arbeta efter ett eget system, Att gå ifrån sitt eget system. Konklusion: Att uppleva trygghet och kontroll vid uppdukning av kirurgiska instrument var viktigt för operationssjuksköterskorna. Det framkom faktorer som påverkar känslan av trygghet och kontroll både positivt och negativt. För att erhålla klinisk kompetens inom området krävs omfattande klinisk erfarenhet.   Nyckelord: Operationssjuksköterska, Erfarenheter, Kirurgiska instrument, Kvalitativ innehållsanalys / Background: In Sweden, hundreds of thousands of operations are conducted yearly. Each operation needs surgical instruments and an operating room nurse who is responsible for setting up and organizing the instruments prior to the operation. Setting up surgical instruments is an integral part of the operating room nurses’ responsibility. To set up the instruments it is of importance to know which instrument is needed for the operation, how the instrument is used, and where it should be placed. Practice guidelines differ in their recommendations regarding how surgical instruments should be set-up and organized prior to the operation. Motive: There is limited research about operating room nurses’ experiences of setting up and organizing surgical instruments. This study can result in increased understanding regarding how operating room nurses’ experience set-up of surgical instruments and how this affects their working environment.   Aim: The aim of this study is to describe operating room nurses’ experiences of setting up and organizing surgical instruments. Methods: Individual semi-structured interviews were conducted with eight operating room nurses. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Result: The participants' experiences of setting up and organizing surgical instruments describe how they build up their own organizational system based upon clinical experience. While utilizing their own system they experience a sense of security and control. However, there are situations in which feelings of insecurity and lack of control can occur. The interviews identified three main categories; Forming your own system, Working with your own system, Working outside your own system. Conclusion: Experiencing security and control related to set-up and organization of instruments was considered important for the operating room nurses. Factors were identified that affect the operating room nurses’ feelings of security and control both positively and negatively. Substantial clinical experience is necessary to achieve clinical competence setting up and organizing surgical instruments.  Keywords: Perioperative nursing, Experiences, Surgical instruments, Qualitative content analysis

No description available.