Die vorliegende Ausgabe beschäftigt sich mit dem Thema „Erstellung einer Sachbilanz-Studie und Modellierung des Lebensweges von Operationstextilien". Das Ergebnis der Sachbilanz ist, dass die Mehrwegtextilien, im Vergleich zu den Einwegtextilien, einen geringeren Stoff- und Energiefluss erzeugen. Die Modellierung der Lebenszyklen ist in der Software Umberto vorgenommen. Sie visualisiert die Stoffflüsse zwischen den einzelnen Modulen des Lebensweges sehr gut. Es konnte verdeutlicht werden, dass der Wasserfluss der mengenmäßig größte Stoffstrom ist. Die größten Wasserverbräuche werden bei den Mehrwegtextilien in der Wäscherei und der Textilveredlung getätigt; bei den Einwegtextilien sind dies hingegen die Textilveredlung und die Kunststoffherstellung. Als Ergebnis der gesamten Überlegungen wird festgehalten, dass die erstellte Sachbilanz einen guten Hinweis auf die Umweltverträglichkeit der OP-Textilien gibt. Eine anschließende Ökobilanz, aufbauend auf den gewonnenen Daten, könnte die ermittelten Ergebnisse bestätigen.

extilindustrin måste ständigt söka nya alternativ inom beläggningar och laminering för att minska den skadliga miljöpåverkan. En fråga som uppkommit är om beläggningar används i större utsträckning än vad som egentligen behövs. Denna kandidatuppsats har skrivits i samarbete med Artex AB och kretsar kring ett befintligt solskydd och solens ljusspektrum som består av strålar mellan 320–2500 nm. Material som bestrålas kan antingen absorbera, reflektera eller transmittera dessa strålar. Strålarnas alternativa vägar adderat med varandra blir alltid hundra procent, vilket innebär att genom att öka den reflekterande förmågan minskas de andra två tillstånden. I denna studie granskas den totala reflekterande förmågan av ljusspektrumet hos textila material som i sin tur beror på många olika faktorer. Det undersöks även om det är ett steg i fel riktning att använda sig av beläggningar för att nå ett bättre högreflekterande material. Detta även för att minska miljöbelastningen. Eftersom beläggningar generellt förstyvar material är detta kontraproduktivt när man vill bibehålla följsamheten hos en tygvara, vilket är avgörande för denna typ av produkt. Skrynkelheten går nämligen hand i hand med tygvarans då stumma yta. Detta projekt fokuserar på solskydd som ska användas inifrån en bil. Syftet med studien var alltså att undersöka om en obelagd vit och tät tygvara kan uppnå tillräcklig funktion för ett solskydd innanför en bil. I experimenten användes fyra olika tygvaror med olika strukturer i bindningarna för att göra en så omfattande studie som möjligt. Dessa fyra var: en satin, en varptrikå och två stycken tvåskaft, varav den ena glesare och mer matt än den andra. Respektive tygvara beströks med ett färgpigment för att analysera om kombinationen mellan reflektion och elastisk potential var möjlig. Tester som genomförts i denna undersökning var: bestämning av färghärdighet, total reflektion, ljustransmittansmätning och ett egenkomponerat skrynkeltest. Vidare granskades dess skillnader för att undersöka om ett vitt material kunde ge en bättre totalreflektion, men även för att bevisa att en tygvaras konstruktion kan erhålla följsamheten även om en beläggning är nödvändig. Mätvärdena granskades för att sedan jämföra, först med varandra och sedan mot ett referensprov som kommer från en befintlig produkt som författarna fick att tillgå från Artex AB. En trikåvaras elastiska förmåga visade sig kunna bibehållas trots ett belagt ytskikt, och visade även på bra totalreflektion. Denna varptrikå uppvisade, tillsammans med satinen, på bra totalreflektion då de var obelagda och hade god följsamhet. I test om totalreflektion visades det att en vit tät tygvara reflekterade större procent än en belagd tygvara i det synliga ljusets spektrum. För att kunna dra slutsatser om ett vitt obelagt tyg med dessa konstruktioner (satin och varptrikå) hade varit bättre för ett solskydd hade vidare undrsökningar behövts göras. Detta för att se hur mycket av den totala reaktionen som är diffus respektive spekulär / The textile industry must always find ways to reinvent itself and look for alternative options, as the coating and lamination industries are vital for a better environment. A question that needs answering is if coating on textiles are used more than needed. This bachelor thesis is written in cooperation with Artex AB and revolves around the suns light spectrum that consists of rays of 320 to 2500 nm. Materials that irradiate can either absorb, reflect or transmit these wavelengths. The rays alternative routes added with each other is always one hundred percent, which means that through increasing the reflecting capacity the other two will decrease. The most interesting part of this study, was to examine the ability of the light spectrum for material, and take in to consideration it’s construction, structure and color. Textile materials are often coated to add qualities and, in this case, to increase reflecting quality. This study is trying to prove, that it's a step in the wrong direction when it comes to the functionality of a sunshade product and for a reduced impact on the environment. As coating generally stiffens materials it’s contuerproductive with regards to keeping the resilience for the fabric, which is decisive for this type of product. The wrinkles go hand in hand with the fabrics coated surface. Since this project focuses on an existing sunshade product that will be used inside of a car, the heat radiation and the undulations within a certain wavelength that requires reflection will be focused on. The purpose with the study was to examine if an uncoated white fabric can achieve the same function in a sunshade as the current fabric in the product. In the experiments, four fabrics with different structures were used to complete such a comprehensive study as possible. These four fabrics were: one satin, one warp knitted and two plain weave, where one of them was more faint and sparse than the other. Each fabric was coated with a color pigment to analyze the possibilities of a high reflective material that still has elastic potential. The tests that were made was: determination of color fastness, total reflection, light transmit and a wrinkle test. Further on these differences were reviewed, and then concluded that the coating, in hope of increasing the reflection, is negligible. But also, to prove that a fabrics construction can keep its resilience even with a coated surface. These values have been reviewed and then compared with each other and against a reference fabric that the writers took part of from Artex AB. A warp knitted fabric was able to maintain its elastic ability regardless of a coated surface, and also shows good total reflection. This warp knitted fabric showed, together with the satin, good total reflection when they were uncoated and had good resilience. In this test for total reflection, it was proven that a white dense fabric reflects better than a coated fabric in the visible spectra of light. To be able to conclude if a white uncoated fabric with these constructions (satin and warp knitting) would be more useful for a sunshade, further studies had to be made, to see how much of the total reaction that is diffuse and specular.

Denna uppsats syftar till att utforska vilka textilfibrer och färgningsmetoder som har låg miljöpåverkan och hur dessa ska införas i modeindustrin. För att undersöka detta har jag använt intervju och tematisk analys som metod där jag intervjuat två forskare, en återvinningsanläggning och två modeföretag. Drivkrafter och hinder som driver på och försvårar användning av miljövänligare textilfibrer och färgningsmetoder belyses där ett stort hinder för cirkulärt mode är ekonomi där företag och kunder tjänar mer på billigare och sämre textilfibrer samt färgningsmetoder. Ett alternativ för att sänka kostnaden är subventioner eller skatteavdrag på miljömärkta kläder i butik samt skattepålägg på syntetkläder som säljs. Modeindustrin är den näst mest förorenande industrin efter oljeindustrin med 10% av världens koldioxidutsläpp. Textilindustrin är en av tio industrier som förbrukar mest vatten. Sverige är en stor aktör i modebranschen där flera svenska företag är etablerade internationellt och samtidigt ses som en representant för cirkulärt mode. Internationellt är polyester den vanligaste använda textilfibern idag och svenska företag går emot normen förde använder främst bomull som är en förnybar textilfiber. Användning av hållbara textilfibrer är större än hållbara färgningsmetoder i Sverige men en väletablerad modekedja har utvecklat miljövänligare färgningsmetoder med sina leverantörer. Slutsatser jag dragit är att återvunna och cellulosafibrer kommer öka i framtiden samt att ekonomiska incitament är viktiga för miljöarbete med textilfibrer och färgningsmetoder. Kunskap och information är också en viktig komponent för att göra miljövänliga val i modeindustrin. / This essay aims to explore which textile fibers and dyeing methods have a low environmental impact and how these will be introduced in the fashion industry. I have used interview and thematic analysis as a method to investigate this area where I have interviewed two scientists, one recycling facility and two fashion companies. Drivers and obstacles that drives and complicates utilization of more environmentally friendly textile fibers and dyeing methods are casted light on, where a big obstacle for circular fashion is economy where companies and customers earn money on cheaper and inferior textile fibers and dyeing methods. An option to lowering the cost is subsidies or tax deductions for environmentally marked clothes in stores and tax additions for synthetic clothes which is for sale. The fashion industry is the most polluting industry after the oil industry with 10% of the carbon emissions in the world. The textile industry is one of ten industries which consumes the most water. Sweden is a large actor in the fashion industry with several international established Swedish companies and is seen as a representative of circular fashion at the same time. The most common textile fiber today is polyester but Swedish companies foremost utilize cotton which is a renewable textile fiber. Utilization of sustainable textile fibers is more common than sustainable dyeing methods in Sweden, but a well-established fashion chain has developed more environmentally friendly dyeing methods with their suppliers. Conclusions I have made are that recyclable and cellulosic fibers will increase in the future and economic instruments are crucial for the environmental work with textile fibers and dyeing methods. Knowledge and information are also important components to make environmentally friendly choices in the fashion industry.

L’objectif principal a été d’élaborer de nouveaux revêtements hybrides O/I de morphologie contrôlée afin de répondre des exigences de haute stabilité thermique (300°C) et résistance à la rayure et ayant des propriétés mécaniques spécifiques. Pour répondre à ces attentes, une phase inorganique est générée in-situ par des réactions d’hydrolyse/condensation d’un précurseur inorganique silicié (TEOS) au sein de matrices organiques de microstructures variées : polyesters hyperramifiés (Boltorn H20 and H40), oligoesters ramifiés (Synthoester et dérivés tanniques). Les nombreuses fonctions hydroxyles de la composante organique et leur forme spécifique permettent, dans les conditions de synthèse choisies, de contrôler les interactions entre les phases organiques et inorganiques et retarder les mécanismes de séparation de phases induite lors de la condensation du TEOS. Les matériaux hybrides ont été analysés par TEM, SAXS, ATG et DMA, microscratch testeur. L’influence de la masse molaire, de la teneur en composés inorganiques, de la teneur en fonctions hydroxyle de la composante organique sur la morphologie finale et les propriétés thermiques et mécaniques de surface. / This study focuses on coatings based on news O/I hybrid coatings having a specific morphology to improve resistance to heat, abrasion and scratch as well as mechanical properties. To obtain and control the hybrid morphology, inorganic domains are generated in-situ via sol-gel chemistry based on hydrolysis/condensation reactions of metal alcoxydes (TEOS) into an organic polymer: hyperbranched polyesters (HBP Boltorn H20 and H40) and branched oligoesters (Synthoester, tannic acids). Which ones are high hydroxy functionalized, dense structure and peculiar shape are exploited to control the interactions between the organic and inorganic phases. The hybrid materials were characterized by TEM, SAXS, TGA, DMA, and microscratch tester. We investigated the influence of weight fraction of silica and of hydroxyl functionality of organic component on one side, and the influence of condensation degree on the other side, on the final morphology and thermal and mechanical properties.

Les travaux de recherche réalisés, dans le cadre de la préparation de cette thèse consiste à préparer une nouvelle famille de polyesters ionomères furanique incorporant dans leur structure d’une part des unités aromatiques sulfonées et d’autre part des unités pyridiniques. Ce Choix est justifié principalement par les trois considérations suivantes : (i) la présence d’unités sulfonées dans la structure du poly (téréphtalate d’éthylène) confère à ce genre de polymère des propriétés physico-chimiques spécifiques favorisant son utilisation dans divers secteurs industriels dont principalement celui du détergents et celui des textiles, (ii) la présence d’unité furanique pourrait conduire à la biodégradabilité des matériaux dont on envisage leur préparation, (iii) la présence d’unités pyridiniques confère à ce genre de polymère des propriétés optoélectroniques (conductivité électrique, photoconductivité et propriétés luminescentes) permettant son utilisation dans diverses applications dont principalement le secteur spatiale et aéronautique. / The research conducted for the preparation of this thesis is devoted to develop a new family of furanic copolyesters incorporating in their structure sulfonated and pyridinic units. This choice is justified mainly by the following three considerations: (i) the presence of sulfonated units in the poly(ethylene-terephthalate) structure gives to this kind of polymer a specific physicochemical properties favoring its use in various industrial sectors in a detergents and in textiles domains (ii) the presence of furanic unit could lead to the biodegradability of these materials (iii) Pyridinic units confer to these polymers an optoelectronic properties (electrical conductivity, photoconductivity and luminescent properties) favoring its use in various applications , in the space and aeronautics fields.

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI) / Microspectrophotometry is a quick, accurate, and reproducible method to compare colored fibers for forensic purposes. The use of chemometric techniques applied to spectroscopic data can provide valuable discriminatory information especially when looking at a complex dataset. Differentiating a group of samples by employing chemometric analysis increases the evidential value of fiber comparisons by decreasing the probability of false association. The aims of this research were to (1) evaluate the chemometric procedure on a data set consisting of blue acrylic fibers and (2) accurately discriminate between yellow polyester fibers with the same dye composition but different dye loadings along with introducing a multivariate calibration approach to determine the dye concentration of fibers. In the first study, background subtracted and normalized visible spectra from eleven blue acrylic exemplars dyed with varying compositions of dyes were discriminated from one another using agglomerative hierarchical clustering (AHC), principal component analysis (PCA), and discriminant analysis (DA). AHC and PCA results agreed showing similar spectra clustering close to one another. DA analysis indicated a total classification accuracy of approximately 93% with only two of the eleven exemplars confused with one another. This was expected because two exemplars consisted of the same dye compositions. An external validation of the data set was performed and showed consistent results, which validated the model produced from the training set. In the second study, background subtracted and normalized visible spectra from ten yellow polyester exemplars dyed with different concentrations of the same dye ranging from 0.1-3.5% (w/w), were analyzed by the same techniques. Three classes of fibers with a classification accuracy of approximately 96% were found representing low, medium, and high dye loadings. Exemplars with similar dye loadings were able to be readily discriminated in some cases based on a classification accuracy of 90% or higher and a receiver operating characteristic area under the curve score of 0.9 or greater. Calibration curves based upon a proximity matrix of dye loadings between 0.1-0.75% (w/w) were developed that provided better accuracy and precision to that of a traditional approach.

Cette thèse porte sur le traitement de la farine de bois et son utilisation comme renforts de composites à matrice polymère. En effet, l'incompatibilité entre le bois, hydrophile, et les polymères, généralement hydrophobes, est la principale difficulté de mise en oeuvre des composites bois-polymère. Un traitement des renforts bois est alors nécessaire pour améliorer les propriétés mécaniques et hygroscopiques des composites. Un traitement par fluoration directe est ici proposé pour diminuer le caractère hydrophile du bois et augmenter son adhésion avec la matrice polymère. Après une phase de développement et de réglage du traitement, une caractérisation physico-chimique de la farine de bois non-traitée ou fluorée a été réalisée afin d'observer l'effet de la fluoration. Le greffage de fluor sur les constituants du bois a été validé, et une diminution du nombre des sites de sorption de l'eau dans le bois a été constatée. Cette réduction a conduit à une diminution de la teneur en eau du bois après fluoration. En outre, la structure physique des particules et le comportement thermique du bois n'ont pas été modifiés par le traitement. Des composites bois-polyester ont été fabriqués par moulage par compression à chaud, avec des renforts non-traités et fluorés. Ceux-ci ont été testés en traction, en flexion, et en fluage afin d'observer l'influence du traitement sur les propriétés mécaniques des composites. Par ailleurs, une caractérisation hygroscopique a également été conduite. Les résultats montrent que la fluoration directe des renforts permet d'améliorer les propriétés mécaniques et hygroscopiques des composites bois-polyester.

Polyetentereftalat, PET, är den vanligaste polymeren i den grupp av syntetiska polymerer som går under det generiska namnet polyester, PES, i textilindustrin. År 2015 producerades cirka 53 miljoner ton PET-fibrer, vilket är 58,6% av alla fibrer som producerades i världen samma år. Användningen av syntetiska fibrer som tillexempel PET förväntas öka eftersom platån för bomullsproduktion är uppnådd. Det är en stor utmaning för samhället att ta tillvara på dessa resurser även när en textil anses vara förbrukad på andra sätt än downcycling, energiutvinning eller deponi. Det kommer att krävas flera olika metoder för att effektivt ta tillvara på förbrukad textil från konsument för att föra in textilen i en cirkulär livscykel. En metod för att minska mängden jungfruligt material som används är återvinning. PET-flaskor återvinns mekaniskt genom att granulera och smälta om till ny spinnmassa och PET-fibrer återvinns genom kemisk återvinning. Vad gäller mekanisk återvinning är ett problem tillsatser som finns i produkten. Detta arbete beskriver olika tillsatser som tillsätts i polyester från garnspinning till slutberedning. Det har inte framkommit hur dessa tillsatser påverkar en mekanisk återvinning. Tillsatser som är kända att skapa problem vid återvinning av PET-flaskor är lim, pappersetiketter och färg. Färg i ingående material resulterar i en missfärgning i återvunnet material. Därför undersöktes möjligheten i detta arbete att ta bort dispersionsfärg från polyesterfibrer för att även kunna återvinna dessa genom omsmältning. Det finns flera patent som har som gemensam metod att avfärga polyester genom att lägga ned materialet i mindre bitar i upphettat lösningsmedel under konstant omrörning. I patenten bryts sedan polyestern ned genom kemisk återvinning och därför är det inte tydligt beskrivet hur resultatet av avfärgningen blir. Ett nyligen publicerat patent från 2016 har studerats närmare då patentet syftar till att avfärga och återvinna polyesterfibrer från använda kläder. I detta arbete har försök utförts genom att modifiera en del av ett exempel som beskrivs i patentet. Syftet var att undersöka och optimera återanvändningen av lösningsmedel samt definiera en optimal avfärgningstid. Resultatet har betydelse eftersom det ger kvantitativ data med avseende på avfärgning inför en återvinningsprocess och skulle kunna bidra till att mekanisk återvinning av textil utvecklas, vilket gynnar ett hållbart samhälle. I studien har en kontrollerad färgning av ett trikåtyg i 100% polyester utförts med dispersionsfärg som enbart innehåller en kromofor grupp, Disperse Blue 56. Tyget har sedan skurits i mindre bitar, 2*2 cm, för att avfärgas i lösningsmedel, 93-95 ℃, under konstant omrörning med badförhållandet 1:20. Lösningsmedlet som används i denna studie är 1,3 dimethyl-2-imidazolidione 98%, vilket har förkortats genomgående till DMI. Det har undersökts om avfärgningstiden kan förkortas till 10 minuter vilket sedan jämfördes med textil som avfärgats under 15 minuter. En förkortning av processtiden kan innebära en mer resurssnål avfärgningsprocess. Vidare har det även undersökts om det går att återanvända samma lösningsmedel till flera omgångar avfärgning, vilket definierats som användningsgrad 1 till 3. Textilen har efter avfärgning tvättats i rumstempererad DMI och rumstempererad etanol innan torkning i 12 timmar. Tygbitar som avfärgats i användningsgrad 1 av DMI under 15 minuter ger lägst värden på kulörthet vilket har säkerställts genom statistiska beräkningar. Det har även visats att optiskt vitmedel, av okänd typ, delvis avlägsnats i samtliga försök. Vikt- och volymförändring har analyserats men det går inte att fastslå att någon förändring sker.

This research explored a Digital Laser Dye (DLD) patterning process as an alternative coloration method within a textile design practice context. An interdisciplinary framework employed to carry out the study involved Optical Engineering, Dyeing Chemistry, Textile Design and Industry Interaction through collaboration with the Society of Dyers and Colourists. In doing so, combined creative, scientific and technical methods facilitated design innovation. Standardized polyester (PET) knitted jersey and plain, woven fabrics were modified with CO2 laser technology in order to engineer dye onto the fabric with high-resolution graphics. The work considered the aesthetic possibilities, production opportunities and environmental potential of the process compared to traditional and existing surface design techniques. Laser-dyed patterns were generated by a digital dyeing technique involving CAD, laser technology and dye practices to enable textile coloration and patterning. An understanding of energy density was used to define the tone of a dye in terms of colour depth in relation to the textile. In doing so, a system for calibrating levels of colour against laser energy in order to build a tonal image was found. Central to the investigation was the consideration of the laser beam spot as a dots-per-inch tool, drawing on the principles used in digital printing processes. It was therefore possible to utilise the beam as an image making instrument for modifying textile fibres with controlled laser energy. Qualitative approaches employed enabled data gathering to incorporate verbal and written dialogue based on first-hand interactions. Documented notes encompassed individual thought and expression which facilitated the ability to reflect when engaged in practical activity. As such, tacit knowledge and designerly intuition, which is implicit by nature, informed extended design experiments and the thematic documentation of samples towards a textile design collection. Quantitative measurement and analysis of the outcomes alongside creative exploration aided both a tacit understanding of, and ability to control processing parameters. This enabled repeatability of results parallel to design development and has established the potential to commercially apply the technique. Sportswear and intimate apparel prototypes produced in the study suggest suitable markets for processing polyester garments in this way.

Os filtros de fibras flexíveis são módulos de filtração direta cujo leito filtrante é formado por micro fibras de poliamida, permitindo altas eficiências de remoção de sólidos suspensos, e aplicação de altas taxas de filtração. O presente estudo avaliou tal configuração de filtro utilizando fibras de algodão mercerizado e poliéster na forma de fios. Foram realizados testes de resistência dos fios a meios com características químicas distintas - alcalino, ácido e com cloro residual. Foi realizada caracterização das fibras estudadas através de Microscopia Óptica e Microscopia Eletrônica de Varredura. Foram construídos 4 filtros com diâmetro interno de 28 mm, e porosidade 67% (algodão), e 75% (poliéster), sendo 2 filtros constituídos de fibras de algodão mercerizado - comprimento de leito 60 e 100 cm; e 2 filtros constituídos de fibras de poliéster - comprimento de leito 60 e 100 cm. Foi utilizada para alimentação dos filtros água sintética de turbidez 7,7 ± 0,3 uT, e cor aparente 97 ± 5,0 uC, e realizada coagulação in-line com 22,5mg/L e 15 mg/L (este último valor somente para os filtros de 100 cm) de sulfato de alumínio. Foram avaliadas taxas de filtração de 40, 60, 80, 100 e 120 m/h. Os limites de turbidez estabelecidos para o filtrado foram de 1 e 2 uT. Os filtros de fibras flexíveis de algodão mercerizado e poliéster de leito 60 cm só conseguiram atingir os limites de turbidez até taxa de 80 m/h. Os filtros de leito 100 cm atingiram os limites satisfatoriamente em todas as taxas de filtração. Os filtros de poliéster obtiveram carreiras de filtração mais longas do que as obtidas pelos filtros de algodão, além de apresentarem perdas de carga menores. Exceto para taxa 40 e 60 m/h para o filtro de algodão mercerizado, todas as outras taxas em ambos os filtros obtiveram desempenhos melhores (carreiras de filtração longas, e filtrado de melhor qualidade) com dosagem menor de coagulante. Esse estudo mostrou potencial no uso das fibras de algodão mercerizado e poliéster nos filtros de fibras flexíveis aplicados em tratamento de água para abastecimento. Sugere-se estudos avançados para aplicação no Brasil de tal tecnologia. / The flexible fiber filters are direct filtration modules which filter media is made of polyamide micro fibers, obtaining high solids removal efficiency, and high filtration rates. This study evaluated the performance of the filter using mercerized cotton and polyester fibers. Tests of fibers resistance due to alkaline, acid and chlorinated environments were realized at the present research. The fibers were also analyzed by means of Optic and Scanning Electronic Microscopy. Four field-scale filters with an internal diameter of 28mm, porosity of 67% (cotton), and 75% (polyester) were installed; two of them made of mercerized cotton fiber- high of 60 and 100 cm; and two made of polyester fiber - high of 60 and 100 cm. A synthetic water was used as influent - turbidity 7,7 ± 0,3 uT, and color 97 ± 5,0 uC. In-line coagulation was used with 22,5 mg/L and 15 mg/L (this last value was only applied on 100cm length filters) of aluminium sulfate. The filtration rates studied were 40, 60, 80, 100 e 120 m/h. The turbidity limits were 1 e 2 uT. The 60 cm high flexible fiber filter made of mercerized cotton and polyester only could work under the established turbidity limits until 80 m/h. The 100 cm high flexible fiber filter could work well in all the filtration rates. The flexible fiber filter made of polyester obtained longer filtration times, and lower pressure drop comparing to the flexible fiber filter made of mercerized cotton. Except for filtration rates of 40 e 60 m/h which mercerized cotton filter, in all the rates for both fiber filters, the lower coagulant dosage demonstrated better results - longer filtration times, and better quality in the effluent. This study indicated the potential of using flexible fiber filter made of mercerized cotton and polyester in water treatment. It is suggested advanced studies for this technology application in Brazil.