Personlighetssyndrom utgör ett globalt hälsoproblem. Individer med Personlighetssyndrom blir ofta inlagda i psykiatrisk heldygnsvård. Det saknas fortfarande starkt vetenskapligt stöd vad det gäller effektiviteten av heldygnsvård för denna patientkategori.Denna undersökning avser att belysa patienters upplevelse av terapeutisk betydelse av olika moment på en heldygnsvårdsavdelning.  Alla patienter med diagnos personlighetssyndrom som vårdas inneliggande  samt personalen fick svara på en enkät om deras upplevelse av terapeutisk värde i de olika moment som ingår i vården. Både patienterna och personalen svarar mestadels positivt om samtliga moment. Neutrala aktiverings moment utan stark interpersonell interaktion får högre poäng från både patienter och personal. Personalen underskattar patienternas upplevelse av egen tid. Beteendeaktivering verkar ha positiv effekt även för patienter med personlighetssyndrom. Ökad implementering av sådana moment i slutenpsykiatrisk vård verkar vara gynnsam för patienterna.

Typ 2-diabetes är ett globalt folkhälsoproblem som ökar. Patienten har en central roll i sin diabetesbehandling och en god egenvård minskar risken för långsiktiga komplikationer. Socialstyrelsen beskriver att grupputbildning för patienter med typ 2-diabetes är en viktig del i diabetesvården och är kostnadseffektivt ur ett hållbart perspektiv. Trots detta så erbjuds få patienter grupputbildning. Utbildning i grupp för patienter med typ 2-diabetes kan användas som ett komplement till individuell diabetesutbildning för att ge patienter grundläggande kunskaper kring typ 2-diabetes. Att undersöka hur patienterna upplever grupputbildningen och om utbildning ger dem ökade förutsättningar för att hantera sin typ 2-diabetes och lättare ta till sig den individuella utbildningen anses vara av intresse. Studiens syfte är att beskriva hur patienter med typ 2-diabetes upplever grupputbildning och hur det påverkat livet efteråt. Studien har genomförts utifrån en kvalitativ ansats med livsvärldsteori som grund. Ett tema, Verktyg för att hantera typ 2-diabetes, och två huvudkategorier framkom (1) Kunskap och (2) Gemenskap skapar motivation. Vidare behandlar studien patienternas upplevelser av den kunskap de fått genom grupputbildningen och hur de kan applicera den i vardagen. Studien bidrar till att visa hur gemenskap genom delande av erfarenheter och kunskaper kan öka motivationen till att ta till sig kunskap för patienter med typ-2 diabetes.

No description available.

Antalet suicidförsök är ett stort problem i Sverige och är en av den vanligaste dödsorsaken, synnerligen gällande unga människor mellan 15-24 år. I arbetet som ambulanspersonal ingår mötet med patienter som gjort suicidförsök. Dessa möten kan gestalta sig på många olika sätt, vilket ställer höga krav på ambulanspersonalen för att ge en god och säker vård till patienten. Denna studie syftar till att få kunskap om ambulanspersonalens upplevelse av mötet med patienter som gjort suicidförsök. Studien utgår från en kvalitativ ansats med kvalitativ innehållsanalys. Två verksamhetschefer kontaktades som godkände tillfrågan av personalgruppen. Djupintervjuer med öppna frågor utfördes och sex informanter deltog. Dessa intervjuer analyserades därefter och resulterade i fem huvudkategorier och elva underkategorier. Huvudkategorierna är Insikt i skörhet, Varierande kollegialt stöd, Svårighet att förstå handlingens grund, Känsla av otillräcklighet och Svårighet att möta patientens reaktioner. Resultatet visar att ambulanspersonalen har förståelse för att den suicidnära patienten är skör och vill skapa trygghet, men har svårt att veta på vilket sätt detta bör ske. Kollegan har en betydande roll i dessa möten och kan vara en styrka i situationen men även försämra den genom sitt förhållningssätt. Ambulanspersonalen upplever en avsaknad av kunskap och trygghet i mötet med suicidnära patienter som bidrar till en svårighet att förstå patienternas handling. Okunskap och oerfarenhet upplevs vara orsaker till att inte kunna ge tillräcklig vård. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Stress kan definieras som obalans mellan de krav och den förmåga som den enskilde individen ställs inför och hur detta hanteras. Stress är en naturlig reaktion som skyddar vår existens. När stressen blir långvarig kan den leda till ohälsa. Sjuksköterskor möter patienter med stressrelaterad ohälsa inom olika vårdformer. Syftet med studien är att belysa patienters upplevelse av stress kopplat till utmattningssyndrom och hur sjuksköterskor i ett tidigt skede kan identifiera stressrelaterade symtom. Det är en litteraturstudie som baseras på både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Dessa har granskats med hjälp av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006) protokoll för kvalitetsbedömning. Vårt resultat bildar fem huvudteman och fyra subteman. Resultatet visar hur patienter med utmattningssyndrom upplever en obalans mellan arbete och vila. Vidare leder obalansen till kroppslig sjukdomsupplevelse. Det har visat sig hur patienter till en början ignorerat kroppsliga symtom som signalerat sviktande hälsa. Det är både fysiska och psykiska symtom som föregått ett tillstånd av utmattningssyndrom. Sömnen har stor betydelse för återhämtning vid stressrelaterad ohälsa. Patienter med stressrelaterad ohälsa beskriver hur de slutligen kommit till en punkt där de accepterat sitt tillstånd, vilket leder till en försoning som bidrar till återvunnen hälsa. Det framkom att patienter kunde uppleva en misstro och okunskap från sjukvårdspersonal vid diagnostisering av utmattningssyndrom. Samtal där patienter blivit lyssnade till visar sig vara det främsta stödet. Samtalen beskrivs som en livlina. För att förbättra omvårdnaden av patienter med stressrelaterad ohälsa kan sjuksköterskor genom ökad kunskap och förståelse bidra till en bättre vård. Genom lyhördhet och engagerat samtal med patienter kan symtom upptäckas tidigare, vilket leder till snabbare tillfrisknande. / Program: Sjuksköterskeutbildning

No description available.

När sjukdom drabbar en människa, förändras tillvaron. En av sjuksköterskans uppgifter är att hjälpa och stötta patienten att finna mening i sin nya situation och med andra förutsättningar än tidigare. Ska patienten kunna leva sitt liv så självständigt som möjligt, behöver vården utgå från patientens behov, och utformas så att patienten kan vara delaktig. Syftet med studien är att få förståelse för vad delaktighet kan innebära för kroniskt sjuka patienter i mötet med vården. Som metod för att svara på studiens syfte, valdes en kvalitativ ansats med intervjuer som datainsamling. Sex intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en fenomenologisk-hermeneutisk analysmetod. Under analysen växte två huvudteman med underteman fram. Resultatet visar att delaktighet kan innebära att bli lyssnad till. Det är centralt för informanterna, då önskan finns om att vården ska utgå från informantens tankar, behov och kunskap. Detta innefattar även tankar kring att erhålla relevant information för att kunna vara delaktig. En faktor som påverkade känslan av delaktighet eller ej för informanterna, var kontinuiteten bland vårdpersonalen. När en relation kunde byggas upp, gav det trygghet och känsla av delaktighet. Resultatet av studien ger förståelse för hur vårdpersonal kan arbeta för att patienter med kronisk sjukdom ska kunna vara delaktiga.

Bakgrund: Akutmottagningen är en plats dit människor söker sig vid akuta besvär, de har öppet dygnet runt, det finns inga schemalagda besök och väntetiderna är långa. Kommunikation är en viktig faktor på en akutmottagning då det används för att leverera omvårdnad och för att samarbeta. Sjuksköterskan på en akutmottagning har en hög arbetsbelastning och besitter breda kunskaper för att leverera vård till de varierande sjukdomarna som förekommer. Man vet att vara patient på ett sjukhus kan innebära ett förlorat egenvärde och hopplöshet däremot finns det lite studier på hur det är att vara patient på en akutmottagning.

Bakgrund: Patienter på intensivvårdsavdelning (IVA) upplever ofta vårdtiden som traumatisk då stressreaktioner, mardrömmar samt minnesförlust uppkommer. Sjuksköterskor startar en personlig IVA-dagbok där anteckningar och fotografier sparas av patienters vårdförlopp. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att ta del av en personlig IVA-dagbok som skrevs under vårdtiden på IVA. Metod: Icke-systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Datainsamlingen bestod av en systematisk litteratursökning via databaserna Cinahl samt PsycINFO. Inklusionskriterier var Peer-reviewed artiklar från Skandinavien mellan 2009–2019 som beskrev patienters upplevelser av IVA-dagboken. Studiens resultat baserades på åtta vetenskapliga artiklar via en integrerad analys. Resultat: Fem kategorier framkom; Intensiva känslor, Bearbetning, Minnesrekonstruktion, Ökad verklighetsuppfattning samt Omhändertagen eller Bortglömd. Resultatet visade att patienter upplevde intensiva känslor relaterat till IVA-dagbokens innehåll. Känslan av att ha blivit omhändertagen eller bortglömd infann sig beroende på om närstående och personal antecknade, hur ofta, samt om vad. Upplevelsen av saknat innehåll utgjorde en försämrad förståelse för vårdtiden för patienter, samtidigt kunde allmänsjuksköterskor gå miste om insikt i patienters upplevelser om de inte läste innehållet eller antecknade. Slutsats: IVA-dagboken kan stödja patienters bearbetning av trauma och därmed minska de stressreaktioner som på sikt kan utvecklas till PTSD. Slutsatsen blir därmed förslag på införandet av nationella riktlinjer kring IVA-dagbokens utformning, användning samt återlämning via evidensbaserad samt erfarenhetsbaserad kunskap.

<p>Studien syftar till att undersöka hur vårdpersonalen på en vårdavdelning beskriver transsexuella patienter och mötet med dessa. Sammantaget har tolv personer från olika yrkesgrupper på Hand- och Plastikkirurgiska avdelningen (HPK) på Universitetssjukhuset i Linköping intervjuats. På HPK utförs könsbytesoperationer, och inom psykiatrin på samma sjukhus görs utredningar, som ligger till grund för könsbytet. Intervjuerna har analyserats med hjälp av diskursanalys. Utifrån informanternas beskrivningar framkom en mångfacetterad bild av transsexuella patienter, som i vissa stycken visade sig vara både paradoxal och komplex. Resultaten har tolkats som att de transsexuella patienterna utmanar vårdpersonalens syn på patienter utifrån det faktum att de både är annorlunda än andra patienter, och inte. Det finns en tvekan i att beskriva dem som sjuka, men samtidigt upplevs dessa patienter vara i stort behov av vård. Vidare beskrivs det specifika för patientgruppen i termer av att dessa patienter är pålästa och fokuserade. Dessutom uppfattas det inte sällan av vårdpersonalen som mycket speciellt och positivt att vara med i en process som ofta innebär en mycket stor livsomställning för patienten. Mötet mellan den transsexuella patienten och vårdpersonalen beskrivs också på en övergripande diskursiv nivå. Resultaten kan användas för att öka förståelsen för och begripliggöra mötet mellan de transsexuella patienterna och sjukvården.</p>