SAMMANFATTNING Enligt Socialstyrelsen finns det 70 stycken akutmottagningar i Sverige. Patientflödet ökar stadigt år för år till akutmottagningarna. Åtgärder för att effektivisera vården och minska ledtiderna samtidigt som patientsäkerheten säkerställs har påbörjats. Bland de åtgärder som införts berör utveckling av sjuksköterskearbetet. Däribland införandet av behandlingssjuksköterskor på akutmottagningen, vilka utför enklare bedömningar och behandlingar på patienter äldre än 14 år med skador på bland annat nedre extremiteter. Utvecklingen av sjuksköterskors arbete har sedan länge pågått i andra länder så som USA, Storbritannien och Australien. I dessa länder har begreppet Nurse Practitioner etablerats. Syftet var att beskriva patienters upplevelse av att tas emot och behandlas av en behandlingssjuksköterska på sjuksköterskemottagning ansluten till en akutmottagning. Eftersom syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av att bedömas och behandlas av en behandlingssjuksköterska har studien en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sammanlagt sju stycken informanter. Intervjuerna transkriberades efter genomförande och analyserades enligt innehållsanalys alltefter Graneheim och Lundman. Resultatet av analysen gav två teman. De tema som analyserades fram var upplevelse av snabb bedömning och upplevelse av tillit till sjuksköterskans behandlande kunskaper. Varje tema delades vidare in i fyra kategorier. De fyra kategorierna var: upplevelse av effektiv vård, upplevelse av att vara med om något nytt, upplevelse av sjuksköterskans kompetens samt upplevelse av tillit. I denna studie har patienters upplevelser av att behandlas av en behandlingssjuksköterska beskrivits av sju stycken informanter. Resultaten som framkommit i studien kan tenderar att påvisa att patienter har övervägande positiva upplevelser av att behandlas av en behandlingssjuksköterska. Informanterna upplever att bedömningen och behandlingen som de erhöll på sjuksköterskemottagningen var snabb. De upplevde att behandlingen var effektiv då väntetiderna var komprimerade. Resultaten kan även tolkas som att informanterna upplevde tillit till behandlingssjuksköterskans behandlande kunskaper.

Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet. Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan). Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III. I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer. Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades. Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö. [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text. [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

Sammanfattning Bakgrund: Homosexualitet har bevittnats länge genom historien. Patienter med homosexuell läggning kan vårdpersonal och vårdstudenter ha kontakt med i arbetet och i praktiken varje dag. Det förekommer diskriminering mot dessa patienter i svensk sjukvård, vilket strider mot svensk lag. Syfte: Syftet med studien är att beskriva faktorer som är associerade med vårdpersonals och vårdstudenters attityder mot patienter med homosexuell läggning. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på 8 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Artiklarna är etiskt granskade och har även kvalitetsgranskats utifrån en modifierad granskningsmall av Forsberg & Wengström (2008). Resultat: Resultatet beskriver faktorer som associeras med vårdpersonals och vårdstudenters attityder mot patienter med homosexuell läggning. Faktorerna påverkar både positivt och negativt på attityderna. Faktorerna identifierades under fem teman: Ålder och kön, Bekantskap, Exponering, Utbildning och kunskap samt Religion, kultur och trosföreställningar. Slutsats: Mer utbildning och information till vårdpersonal och vårdstudenter, för att medvetengöra dessa faktorer som påverkar attityderna och på så sätt undvika att diskriminera dessa patienter.

Stigmatisering kring människor som lever med humant immunbristvirus (HIV) är utbredd. Patienter som lever med viruset har inte bara symptomen av infektionen att ta itu med, de måste också handskas med den diskriminering och de fördomar som finns. Tidigare studier har visat att kunskapsnivån om hiv är låg bland hälso- och sjukvårdspersonal och att de är rädda för att själva smittas när de vårdar hivsmittade patienter. Tidigare studier visar även att sjukvårdpersonal dömer människor med HIV på grund av fördomar kring människors bakgrund och livsstil. Syftet med denna studie var att belysa patienter med HIV/AIDS upplevelser av mötet med vården. En kvalitativ metod användes för att samla in och analysera data som bestod av fyra självbiografier och fjorton berättelser. Ur analysen formades fyra huvudteman och två subteman. Huvudteman är: Kränkt i sin sjukdom, bekräftad i stunden, att inte få rätt information och skyldig enligt lag. Resultatet visade att patienterna kände sig kränkta och behandlade utan respekt när vårdpersonalen agerade med okunskap och rädsla. Patienterna kände otrygghet inför att söka konsultation på grund av att personalen har rapporteringsskyldighet enligt Smittskyddslagen. Resultaten i studien kan öka sjuksköterskan förståelse för patienter som lever med HIV/AIDS och därmed förbättra vårdgivare -patient relationen. / Stigma around people living with Human Immunodeficiency virus (HIV) is widespread. Patients living with HIV not only have to deal with the symptoms of the infection but also with the discrimination and prejudice. Previous studies have shown that knowledge about HIV is low among healthcare professionals and that they are afraid of being infected themselves when they care for HIV patients. Previous studies also show that healthcare givers judge people with HIV because of prejudges concerning patients background and lifestyle. The aim of this study was to enlighten patients with HIV/AIDS experiences when meeting healthcare. A qualitative method was used to collect and analyze the data which consist of four autobiographies and fourteen stories. The analysis revealed four main themes and two sub themes. The main themes are: Violated within the illness, confirmed within the moment, not getting the right information and obligated by law. The results showed that patient’s felt violated and treated without respect when nursing staff acted with ignorance and fear. Patients felt insecure when seeking consultation because of the staff’s reporting obligation. These results may increase the nurses understanding of patients living with HIV/AIDS and thereby improve the caregiver-patient relationship.

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett vanligt förekommande tillstånd som ger symtom som andfåddhet, trötthet och hjärtklappningar. Hjärtsvikt kan orsakas av flera olika anledningar där ischemisk hjärtsjukdom och hypertoni är vanligast förekommande. För att ange graden av hjärtsvikt används funktionsklassificering enligt New York Heart Associaton Functional Classification (NYHA I-IV). Lidande kan uppstå vid sjukdom där sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande är tre olika former. Egenvård är en viktig faktor för att vidhålla hälsa och välbefinnande. Patienter med hjärtsvikt har vanligen regelbunden kontakt med sjukvården. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med hjärtsvikt. Metod: Litteraturbaserad studie som är baserad på 13 vetenskapliga artiklar. Resultat: Patienter upplevde fysiska och psykiska begränsningar i det dagliga livet. De var tvungna att hitta nya sätt att leva och deras sociala roll förminskades. Patienterna upplevde ibland vården negativ, de beskrev brist på information och stöd. Framtiden var osäker för patienterna. En del patienter upplevde att de hade framtidstro och andra var redo att dö. Konklusion: Hjärtsviktens nedbrytande effekter orsakar att patienternas sociala roller förminskas, de dagliga aktiviteterna blir svårare att genomföra och framtidstron minskas. Det är viktigt att stärka patientens tilltro till sig själv. Sjuksköterskor har ett ansvar i att lindra lidande och stärka patienternas förmåga till att bedriva egenvård. / Background: Heart failure is a common condition that causes symptoms like shortness of breath, fatigue and palpitations. Heart failure can be caused by several reasons which ischemic heart disease and hypertension are the most common. To specify the degree of heart failure, New York Heart Associaton Functional Classification (NYHA I-IV), is used. Suffering can occur during illness. Suffering of disease, suffering of life and suffering of care are three varieties of suffering. Self-care is an important factor in order to maintain health and wellbeing. Patients with heart failure usually have regular contact with medical services. Aim: To describe patients' experiences of living with heart failure. Method: A literature-based study that is based on 13 scientific articles. Results: Patients experienced physical and mental limitations in daily life. They had to change the way of life and their social role was diminished. Patients sometimes experienced care negatives, they described the lack of information and support. The future was experienced uncertain for the patients. Conclusion: Patients' social roles are reduced, daily activities become more difficult to implement and confidence is reduced. It is important to strengthen the patient's self-confidence. Nurses have a responsibility to reduce suffering and enhance patients' ability to engage in self-care.

Introduktion: Psykisk ohälsa beskrivs idag som ett hälsotillstånd som är vanligt bland patienter på sjukhus, de senaste åren har psykisk ohälsa hos patienterna ökat. I sjuksköterskans möte med patienter är det viktigt att i tid upptäcka psykisk ohälsa för att på ett hälsofrämjande sätt hjälpa patienten, därför är det viktigt för sjuksköterskor att ha kunskaper om hur man vårdar patienter med psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva hur sjuksköterskor som arbetar med somatisk vård upplever mötet med patienter som har psykisk ohälsa. Metod: Denna studie har en deskriptiv design med kvalitativ ansats. Intervjuer gjordes med åtta stycken sjuksköterskor på en somatisk avdelning. Intervjuerna bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor upplever att de har för lite kunskap och tid för att möta patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskors upplevelse av mötet beror mycket på dennes utbildning, erfarenhet och kunskap. Att möta patienter med psykisk ohälsa kan ibland vara problematiskt på grund av den tidsbrist och stress som finns i vården. Samarbetet mellan yrkeskategorier inom vården bör utvecklas mer för att mötet mellan vårdpersonalen och en patient med psykisk ohälsa ska vara tillfredsställande. Slutsats: Sjuksköterskan behöver mer kunskap för att möta patienter med psykisk ohälsa. Det är ofta för lite personal i sjukvården för att sjuksköterskor skall ha tid för att på ett värdigt sätt möta patienterna med den tid som de behöver. Ett bättre samarbete i vården mellan de olika yrkeskategorierna skulle underlätta vården av patienterna. / Introduction: Mental illness is nowadays described as a fairly common health state among patients at hospitals, in the last few years mental illness among patients has increased. In the nurses meeting with patients, it is important to detect mental illness for a health-promoting way to help the patient, so it is important for nurses to have knowledge of how to care for patients with mental illness. Objective: The purpose of this study is to describe how nurses working with somatic care experience meeting with patients who have mental illness. Method: This study has a descriptive design with qualitative approach. Interviews were conducted with eight nurses in a somatic unit. Interviews were processed with a qualitative content analysis. Results: Nurses experience a limitation in knowledge and time to meet patients with mental illness. The experiences the nurses have of  meeting patients with mental illness relates to a large extent back to the nurses individual training, experience and knowledge. For nurses who meet patients with mental illness it can be problematic due to the time pressure and stress that exists within caring. The collaboration between professionals in healthcare should be developed more to the meeting between the nursing staff and a patient with mental illness to be satisfactory. Conclusion: The Nurse needs more knowledge to meet patients with mental illness. There is often a resource limitation in health care that makes it difficult for the nurse to meet patients with mental illness worthily and give them the time they need. Better collaboration of care between the various occupational categories would facilitate the care of patients.

Närsjukvården i Finspång har idag 540 patienter som är i behov av, och behandlas med det blodförtunnande läkemedlet Waran. Läkemedlet ges till de som drabbats av blodpropp (bentrombos/lungemboli), förmaksflimmer eller har klaffproteser. Patienterna besöker i stor del den mottagning som finns på Finspångs Lasarett men det finns de som av olika anledningar inte kan ta sig till mottagningen, främst beroende på att de lider av andra sjukdomar som gör att de har svårt att förflytta sig längre sträckor. Därför besöks de i hemmet och där tar DS de prover som behövs. Grunden till projektet Närsjukvården i Finspång-Förbättringsarbete för Waran-patienter i Finspång, är att hitta andra lösningar på hur situation kan förändras och därigenom också förbättras för de patienter där provtagningen måste ske i hemmet. Projektet har resulterat i en analys kring fyra olika scenarier som alla medförde förbättringar både vad gäller kostnader, transporter och tid. För att få en inblick i vilka scenarier som användes beskrivs de nedan. Scenario 1a visar en bild över situationen som den såg ut när fösta kartläggningen skedde i och med det första besöket på Närsjukvården i Finspång. Scenario 1b visar en bild över hur hanteringen av patienterna fungerar vid andra kartläggningen på Närsjukvården i Finspång. Här har vissa patientbesök redan ersatts med att patienterna själva, med hjälp av CoaguChek, genomför kontroll av sitt INR-värde. Scenario 2 liknar scenario 1a men istället för en distriktssköterska (DS) är det en biomedicinsk analytiker (BMA) som besöker patienterna och genomför provtagningen. Scenario 3 ger en bild över hur det ser ut när det är en DS som gör hembesöken men att provtagningen nu sker med hjälp av CoaguChek. Scenarier har därefter analyserats sinsemellan med fördelar och nackdelar och projektet har kommit fram till den lösning som projektet anser vara den bäst lämpade för hanteringen av Waran patienterna.

Glaukom eller grön starr är en kronisk och åldersrelaterad sjukdom som drabbar flera miljoner människor och är en av de vanligaste orsakerna till blindhet i världen. Syftet med pilotstudien var att beskriva patienters upplevelser om hur sjukdomen glaukom påverkar det dagliga livet. Pilotstudien hade en kvalitativ deskriptiv design och genomfördes som en intervjustudie som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i tre kategorier: Maktlöshet, Trygghet och Självständighet. Patienterna upplever maktlöshet i det dagliga livet på grund av den oro det innebär att ha glaukom, samt begränsningen det innebär med en synnedsättning. Med stöd av närstående och att tänka positivt kan patienterna uppleva trygghet och känna en positiv framtidstro. Genom anpassning och erfarenhet kan de bli oberoende och självständiga. Resultatet i pilotstudien kan vara ett stöd för ögonsjuksköterskor att förstå de dagliga svårigheter patienter med glaukom ställs inför. Ögonsjuksköterskor kan stärka patienterna genom att stödja dem till att hitta strategier som kan underlätta deras dagliga liv. Ytterligare forskning om patienter med glaukom behövs för att fördjupa förståelsen om deras situation och hur ögonsjuksköterskor kan stödja patienterna för att underlätta deras dagliga liv. Det finns ett stort behov av att utbilda fler ögonsjuksköterskor eftersom befolkningen blir äldre och därmed beräknas patienter med glaukom att öka. / Glaucoma is a chronic age related disease that affects several million people and is one of the most common causes of blindness in the world. The aim of the pilot study was to describe patients' experiences of how glaucoma affects daily life. The pilot study had a qualitative descriptive design and was conducted as an interview study that were analysed using qualitative content analysis. The results are presented in three categories: Powerlessness, Security and Independence. Patients experience powerlessness in daily life because of the anxiety of having glaucoma and the limitation that comes with a visual impairment. With support of family and thinking positively, they may experience security and a positive future. Through adaptation and experience they may become independent. The results may support ophthalmic nurses in understanding patients with glaucoma difficulties in daily life and strengthen them finding strategies that may by support ease daily life. Further research is needed to get a deeper understanding of how patients with glaucoma perceive their visual impairment. There is a great need to educate more ophthalmic nurses as the population ages and therefor the population with glaucoma is estimated to increase.

Bakgrund:Patienter med kronisk njursvikt i slutstadiet behöver dialysbehandling för att överleva. De behöver välja en behandling som passar deras livssituation. Hemhemodialys har ökat som behandlingsform. Sjuksköterskan som arbetar på en dialysavdelning, möter patienter som är i behov av stöd och information. Det är viktigt att sjuksköterskan kan ge en trovärdig information om de olika dialysformerna. Eftersom hemhemodialys är en relativt ny behandlingsform, behövs mer kunskap om vad behandlingen innebär ur ett patientperspektiv.Syfte: Syftet är att beskriva patientens erfarenhet av att ha hemodialys i hemmet.Metod: För att få tillgång till patienternas erfarenheter, ombads de att skriva ner berättelser. Berättelser om en bra och en dålig situation som behandlingen ger dem. Berättelserna analyserades med en kvalitativ metod.Resultat: Från resultatet framgick fem teman: Frihet att vara hemma och själv styra sin behandling, Känsla av att vara ensam med ansvaret, Hemmiljön förändras, Behov av stöd och trygghet och Mår bättre med HHD.Konklusion: Hemhemodialys betyder en frihet. Men friheten är begränsad eftersom behandlingen i sig är tvingande. För att omvårdnaden av hemhemodialyspatienter ska bli bättre, behöver de mer stöd och utbildning. / Introduction:Patients with chronic end stage renal disease needs treatment of dialysis to survive. They need to choose a treatment that suits their lifesituation. Homehaemodialysis has increased as treatment form. The nurse who works in a dialysis ward, meets patients who are in need of support and information. It is of importance that nurses can give trustworthy information about the different regims of dialysis. Since homehaemodialysis is a relatively new treatment form, more knowledge is needed about what the treatment means from a patient perspective.Aim: The aim of this study is to describe the patients experiences of having homehaemodialysis.Method: To gain access to the patients experiences, they were asked to write stories down. Stories about good and bad situations that the treatment gives them. The stories were analysed with a qualitative method.Result: From the analysis five themes emerged: Freedom to be at home and control their own treatment, Feeling of being alone with the responsibility, The home environment changes, Need for support and security and Feeling better with homehaemodialysis.Conclusion: Homehaemodialysis means freedom. But freedom is limited as the treatment itself is compelling. To make the care of homehaemodialysis patients better, they are in need of more support and education.

Smärta är det obehag som individen upplever ligga utanför den nivå av smärta som han eller hon upplever tolererbar. Smärtan benämns vanligtvis som antingen kronisk eller akut. Akut smärta är den som benämns som kortvarig och övergående, den övergår till kronisk smärta då det pågått längre än tre månaders tid. Smärtan uppstår utav en direkt eller indirekt skada som registreras utav de nociceptiva smärtreceptorerna. I fall där smärtans ursprung är okänd benämns smärtan som idiopatisk. Det smärtan medför förutom ett emotionellt lidande är påverkan på individens fysiska och sociala interaktioner samt kan obehandlad smärta leda till följdkomplikationer. Mötet är en unik omvårdnads interaktion där parternas förståelse och tillit för varandra påverkar hur patienten upplever sin smärta. Denna påverkan medför ett ökat eller minskat lidande för den unika individen. Syftet med den här litteraturstudien var att beskriva hur personer med smärta upplever mötet med sjuksköterskan. Metoden var en litteraturöversikt med systematiska sökningar där medicinska omvårdnadsdatabaser genomsöktes. Resultatet bygger på fjorton kvalitativa artiklar. Tre huvudkategorier och nio subkategorier framkom efter analysen. Resultatet innefattar hur patienten upplever sjuksköterskans hanterande vid smärta. Den slutsats som görs är att det krävs av sjukvårdspersonal att tillgodose patientens behov och att se denne som unik. Smärtbehandlingen måste därför utformas efter individens behov mer för att kunna säkerställa att omvårdnaden håller hög kvalitet. Vilket innefattar ett område där förbättringar alltid kan göras. / Pain is the discomfort that the individual is experiencing to be outside the level of pain that he or she is experiencing as tolerable. The pain is usually referred to as either chronic or acute. Acute pain is termed as short-lived transient, it becomes a chronic pain when it lasts past three months. The pain arises out of a direct or indirect damage that is registered out of nociceptive pain receptors. In cases where the pain's origin is unknown is referred to as idiopathic pain. The pain causes in addition to emotional suffering also an impact on the individual's physical and social interactions, and untreated pain can result to medical complications. The meeting is a unique nursing interaction where the parties' understanding and trust for each other affects how patients experience their pain. This effect leads to an increased or reduced suffering for the unique individual. The purpose of this study was to describe how people with pain experience meeting with the nurse. The method was a literature review with systematic searches where medical care databases were searched. The result is based on fourteen qualitative articles. Three main categories and nine subcategories emerged after the analysis. The result includes how the patient experiences the nurse managing the pain. The conclusion is made that it is required by health care professionals to meet the needs of the patient and to see him as unique. Pain treatment must be tailored to the individual needs more in order to ensure that care is of high quality. Which includes an area in which improvements can always be made.