Inledning Dyslexi är en diagnos som orsakar läs- och skrivsvårigheter. Dessa kan vara bestående genom hela livet. Svårigheterna kan dock förebyggas genom stöd av olika former i tidig ålder, vilket i sin tur kan bidra till att utveckla läs- och skrivförmågan. Genom en god självkänsla och ett stärkt självförtroende kan eleven utvecklas på ett positivt sätt. Pedagogen har en stor inverkan på elevens skolutveckling. Det har forskats extensivt kring dyslexi, men dock inte om hur pedagoger uppfattar det. Utgångspunkten för denna studie har varit pedagogers uppfattningar om deras kunskap och okunskap kring dyslektikers självkänsla och självförtroende i sociala sammanhang. De teoretiska utgångspunkterna som har använts för studien är George Herbert Meads teorier om symbolisk interaktionism. Syfte Studiens syfte är att utforska pedagogers uppfattningar om hur deras kunskap och okunskap påverkar dyslektikers självkänsla och självförtroende i sociala sammanhang. Metod Studien genomfördes genom en kvalitativ undersökning där sex pedagoger intervjuades. Respondenterna har varit verksamma inom skolvärlden under en längre tid samt har påträffat dyslektiker under sina yrkesverksamma år. Intervjusvaren har transkriberats och därefter analyserats. Resultat Av studiens resultat framkommer att samtliga pedagoger har kännedom om att självförtroendet och självkänslan är två viktiga egenskaper som påverkar elevens skolprestation. Däremot framgår även av resultatet att dyslexi i dagsläget är mindre förekommande än förr i tiden och på så sätt har pedagogerna uttryckt att deras kunskaper kring dyslexi har bleknat bort med tiden, vilket påverkar elevernas självförtroende och självkänsla. Dessutom påvisar studiens resultaten svårighet kring identifiering av dyslexi hos pedagogerna. Däremot visar resultatet även att pedagogerna har goda kunskaper kring varierande arbetssätt och även en god interaktion i klassen, vilka är faktorer som ökar elevens självkänsla och självförtroende.

Historiemedvetande är ett begrepp som används frekvent inom historiedidaktiken. Begreppet finns med i kursplanen för ämnet historia i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Syftet med kunskapsöversikten är att beskriva hur resultat av tidigare didaktikforskning inom ämnet historia ser ut, samt att få insikt i vilka undervisningsmetoder som visat sig vara framgångsrika när det gäller att aktivera och utveckla yngre elevers historiemedvetande. Med yngre elever avser vi elever på låg- och mellanstadiet. Genomsökningar och sökord som historical consciousness, didactics och teaching samt ytterligare urvalskriterier i databaserna Primo och ERIC (ProQuest) fick vi fram vårt material till denna kunskapsöversikt. Det visade sig att forskningen använt sig av olika metoder men ofta fått liknande forskningsresultat. Avhandlingar, rapporter, essäer och läroböcker inkluderades slutligen och utgör grunden till vår kunskapsöversikt. Utifrån det inkluderade materialet uppenbarades en röd tråd inom det befintliga forskningsfältet, men även en ofullkomlighet som kan användas till framtida forskning.

Ett syfte med historieundervisning för elever i årskurs 4–6 är att utveckla ett historiemedvetande vilket ligger till grund för denna undersökning. Studien utgår från Karl-Ernst Jeismanns definition av begreppet historiemedvetande som beskriver hur ett historiemedvetande aktiveras och utvecklas genom multikronologi, vilket innebär att de tre tidsdimensionerna, dåtid, nutid och framtid synliggörs. Undersökningen är gjord i form av en läromedelsanalys som granskar hur ett historiemedvetande förmedlas med hjälp av exemplet Gustav Vasa. Att vi valt att analysera kapitlen om Gustav Vasa är bara ett exempel och analysen skulle kunna utföras på vilken tidsepok eller historisk person som helst. Syftet med studien är att undersöka hur ett historiemedvetande förmedlas i kapitlen om Gustav Vasa i fyra vanligt förekommande läromedel i historia för årskurs 4–6, samt huruvida texten är korrekt i sakuppgifter och konkret nog vad gäller Gustav Vasas betydelse för Sverige. Metoden som använts är en kombination av en värderande analys och en läsbarhetsanalys. Resultaten visar att de analyserade läromedlen har olika förutsättningar för att kunna hjälpa eleverna att aktivera och utveckla ett historiemedvetande. Ett av de fyra analyserade läromedlen har utmärkt sig markant i alla de analyserade aspekterna, så som faktakorrekthet och närhet till källa. Betydande händelser är konkretiserade och ett tydligt tidsperspektiv förmedlas i detta läromedel.

Syftet med studien är att undersöka vilka strategier de undersökta eleverna använder när de löser matematiska problem och om språkförmågan påverkar problemlösningsförmågan. För att genomföra undersökningen har vi använt oss av följande två frågeställningar: - Vilka strategier använder de undersökta eleverna för att lösa matematiska problem? - Finns det någon skillnad i strategianvändning mellan de undersökta eleverna medsvenska som förstaspråk och eleverna med svenska som andraspråk? Utifrån tidigare forskning har vi skapat ett teoretiskt ramverk som beskriver strategianvändning hos elever i problemlösning. Vi intervjuade elever i mindre grupper från två olika skolor för att kunna svara på de båda frågeställningarna. Genom analys av resultatet från intervjuerna mot ramverket kunde strategier hos elevgrupperna synliggöras. Elevgrupperna placerades in i grupper utifrån vilka strategier de använde sig av under problemlösningen för att synliggöra ett samband i strategianvändning. Slutligen diskuterar vi vilken metod som har använts för att svara på syftet med undersökningen samt vilka för och nackdelar det kan ha inneburit för resultatet. För att uppnå vårt syfte, som är att undersöka vilka strategier elever använder när de löser matematiska problem och om språkförmågan påverkar problemlösningsförmågan, har vi använt oss av en kvalitativ metod. Genom att intervjua eleverna i mindre grupper om två till tre elever i varje grupp fick vi möjlighet att lyssna på hur de diskuterade sig fram till en lösning på problemen som presenterades. Analysen genomfördes utifrån det teoretiska ramverket. Genom att jämföra resultatet av intervjuerna med det teoretiska ramverket kunde elevgrupperna placeras i kategorier utifrån vilka strategier de använt under problemlösning. Resultatet av studien visar att elever använder sig av olika strategier när de löser matematiska problem. Varför de använder sig av olika strategier är svårt att säga men vår tolkning visar på att språkförmågan är en betydelsefull faktor på huruvida de undersökta eleverna klarade av att lösa matematiska problem.

Inledning För att lärare ska kunna utveckla elevers lärande är det viktigt att de får genomgå kontinuerlig kompetensutveckling för att utveckla undervisningsmetoderna och sin egen yrkesroll. Det är av vikt att kompetensutvecklingen innefattar utveckling av kunskaperna i ämnet som läraren undervisar i. Det är även av betydelse att kompetensutvecklingen bidrar till att lära sig reflektera kring sin egen undervisning samt att utveckla yrkesspråket kollegor emellan vilket i sin tur kommer leda till en personlig utveckling i den egna yrkesrollen. Syfte Syftet med studien är att få kunskap om svensklärares inställning till kompetensutveckling samt svensklärares attityd till kompetensutvecklingen som benämns som Läslyftet och svensklärarnas erfarenhet av Läslyftet i undervisning. Metod Metoden som använts för studien är en kvantitativ datainsamling i form av en digital enkätundersökning. Detta valdes för att få in ett så stort underlag som möjligt. Resultat Resultatet av studien visar att svensklärarna har en positiv attityd till kompetensutveckling överlag och Läslyftet i synnerhet. Resultatet visar även att svensklärare som arbetat under en längre tid har större insyn i vilka regler och förordningar som finns inom kompetensutveckling.

Sammanfattning Sverige har blivit ett alltmer mångkulturellt land och förskoleverksamheterna möts idag av barn och vuxna som talar många olika språk. Detta ställer krav på hur barn med annat modersmål stöttas. Därför fokuserar studien på hur förskolan bedriver olika former av modersmålsstöd beroende på vilka förutsättningar som finns att tillgå. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar arbetet med modersmålsstöd för en inkluderande verksamhet. Genom våra forskningsfrågor ville vi ta reda på hur de uppfattar sitt arbete med att främja barns modersmål samt vilka möjligheter och utmaningar de upplever i arbetet med och samspelet kring modersmålsstöd för en inkluderande verksamhet. Metod Vi har valt att göra en kvalitativ studie med intervju som metod och har genomfört en fokusgruppintervju som inriktar sig på en specifik grupp med olika erfarenheter, i detta fall förskollärare. I metod delen beskrivs urval, genomförande, forskningsetik, tillförlitlighet och giltighet samt analys av resultatet. Resultat I resultatet framkom det att förskollärarna ser det som en utmaning att arbeta med modersmålsstöd eftersom modersmålspedagogerna nyligen har tagits bort från verksamheten. Förskollärarna upplever att de inte kan tillgodose alla barns olika modersmål samtidigt som de försöker skapa möjligheter i deras arbetssätt för att främja det. De beskriver olika redskap och metoder som de använder för att främja modersmålsstödet.

Idéerna som ligger till grund för den genomförda studien bottnar i ett intresse för undervisning, specifikt i ämnet svenska, och vad vi kan lära av nya och alternativa mediers möjligheter avseende meningsskapande och lärande. Studiens syfte har varit att undersöka vad som händer vid brädspelande, med utgångspunkt i frågeställningarna ”Hur reflekterar eleverna över sina upplevelser av att spela brädspel” samt ”Hur skapas berättande i samband med elevers brädspelande?”. Med grundad teori som metodologisk ansats genomfördes observationer samt intervjuer med ungdomar i år 2 på gymnasiet i samband med att de spelade brädspel. Analysen av observationer samt intervjuer visar att spelen innehåller såväl multimodalt berättande samt inslag av socio-relationella aspekter – ett resultat som överensstämmer med tidigare forskning med anknytning till ämnet och som visar på det multimodala berättandets möjligheter.

I det här examensarbetet undersöks vilken specialpedagogisk forskning som finns i matematik för elever i gymnasieåldern via en systematisk litteraturstudie. Granskningen av empirin har skett med hjälp av en komparativ kunskapskritisk analys som har besvarat frågeställningar om bland annat vilket innehåll och vilken metod som använts i de granskade studierna. Empirin består av tolv internationella studier som uppfyllde de sökkriterier som valts för arbetet. Resultatet visar på att ingen svensk forskning bedrivs inom området och att den vanligaste undersökningsmetoden för de internationella arbetena var intervention. Interventionerna har riktats in mot olika områden av matematik såsom algebra, geometri, procent och bråk. Eleverna blev hjälpta av virtuella och konkreta hjälpmedel samt av grafiska organisatörer och modell-rita-strategin. Några av interventionerna undersökte istället om konkreta hjälpmedel, mentometerknappar och svarskort, kunde öka elevernas lärande genom att de blev mer delaktiga och motiverade. De studier som inte intresserade sig för interventioner granskade vilka fel eleverna gjorde och vilka matematikkurser samt program elever med inlärningsstörning (learning disability) 1 valde att gå. Det framkom att elever gör fel för att de har en permanent förståelse av bråk, men blev hjälpta av att få bråk presenterade som areamodeller. Elever i behov av stöd gick färre matematikkurser på sekundär nivå och de valde att gå program som inte innehöll någon större mängd matematik. Det visade sig också att vissa icke-kärnämneskurser kunde förbättra elevernas prestation i matematik. Det framkom även att eleverna i större utsträckning än andra elever inte fullföljde sina studier på sekundär nivå.

SAMMANFATTNING Vi har valt att undersöka hur några pedagoger beskriver att de förhåller sig till och använder sig av litteratur i sin verksamhet. Varför vi valde att fördjupa oss i detta ämne grundar sig i ett personligt intresse hos oss. Då läroplanen står inför en kommande revidering (Läroplan för förskolan, Lpfö18) där det implementeras nya uppdrag betonas vikten av att läsa högt i förskolan. Därför anser vi att det är relevant att undersöka området litteraturanvändning. För att kunna undersöka ämnet valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer som metod. Vi intervjuade två arbetslag där två förskollärare från var sitt arbetslag deltog. Intervjuerna skedde med en veckas mellanrum och oberoende av varandra. De deltagande arbetslagen arbetar på samma förskola i mellersta Sverige. Förskolan informerade vid det första intervjutillfället att de stod inför en kommande litteraturprofilering, vilket vi inte var medvetna om vid första kontakten. Detta gjorde att våra förberedda intervjufrågor inte syftade på litteraturprofileringen men det visade sig att det öppnade upp för intressanta synvinklar i studien. I studiens resultat framkommer enligt pedagogernas beskrivning att den aktuella förskoleverksamheten tack vare den pågående litteraturprofileringen fått en ökad samverkan och gemenskap. De beskriver att de själva fått en ökad medvetenhet kring syftet med att använda litteratur i undervisningen. Det tema som påbörjats i samband med litteraturprofileringen har efter den korta tid de arbetat med det visat sig ha en positiv inverkan på barngrupperna och väckt nyfikenhet hos barnen. Pedagogerna beskriver i intervjuerna att de har en god samverkan med det närliggande biblioteket och att de går på besök dit regelbundet. Enligt arbetslagens utsagor via de intervjuade pedagogerna beskriver de användningen av litteratur som att det sker både spontant och planerat. Det ena arbetslaget beskriver att de inte använder litteratur i den utsträckning som de önskade då beroende på olika faktorer. Dessa faktorer är att de har för lite tid, för stor barngrupp samt för lite resurser. I resultatet framkommer hur arbetslagen på olika sätt presenterar litteraturen och gör den tillgänglig för barnen. Förhållningssättet kring litteraturen beskriver arbetslagen som att de är medvetna om att det är de som påverkar klimatet kring böcker. Pedagogerna beskriver att de är medvetna om att de skapar förutsättningar för att barnen ska använda sig av litteratur.

Inledning Språket är en central del av människors liv som utvecklas till stor del under barndomsåren. En del barn är sena i sin språkutveckling och därav har intresset för hur förskollärare arbetar språkfrämjande med barn som har en sen språkutveckling tagit form i denna uppsats. Fokus ligger vid hur förskollärare arbetar med 3-5-åringars verbala språkutveckling. Syfte Syftet är att undersöka hur förskollärare arbetar språkfrämjande med 3-5-åringar som är sena i sin verbala språkutveckling. Metod Kvalitativa intervjuer har genomförts med tre förskollärare. De teoretiska ramar som används för undersökningen är Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen samt Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Resultat Resultatet visar olika sätt genom vilka förskollärare arbetar med språkutveckling bland tre-till femåringar som är sena i sin språkutveckling. Olika tillfällen används under dagen i förskolan för språkutveckling, till exempel i samtal under vardagliga rutiner samt i styrda aktiviteter såsom samlingar, temainriktat arbete och högläsning. Det språkfrämjande arbetet sker ofta i mindre grupper vilket ger förutsättningar för dialog och verbal språkutveckling. Även andra faktorer kan ha betydelse för förskollärares språkfrämjande arbete som till exempel förskollärares samarbete med hemmen.