Patienter som genomgår en operation har normalt ingen kontakt med varken operationssjuksköterska eller en anestesisjuksköterska innan ingreppet. En första kontakt sker oftast när patienter anländer till operationsavdelningen, då är tiden knapp och gör det svårt att tillsammans med patienter planera vården. En perioperativsjuksköterska har ett etiskt ansvar att bjuda in patienter till en vårdande gemenskap och skapa förtroende genom sina möten med patienter, vilket bäst kan göras genom ett perioperativt samtal någon dag innan operationen. Idag ges sällan den möjligheten.Det finns få studier gjorda om hur spinalbedövade patienter upplever tiden under sin operation. Därför riktas uppmärksamheten i denna studie mot hur spinalbedövade patienter erfar den intraoperativa fasen. Åtta patienter har intervjuats i åldrarna 60-86 år, fem kvinnor och tre män. Studien är kvalitativ och en reflekterande livsvärldsansats har använts för att kunna beskriva världen så som den är levd av patienten..Resultatets beskrivningar av upplevelser i den intraoperativa fasen presenteras i fyra teman. Dessa är: ” Följsamma patienter som överlämnar sig”, ” Det vårdande mötets betydelse”, ” Förtroendet till vården och vårdpersonalen” samt ” Patienters okunskap och informationsbehov”. Patienter ifrågasätter inte utan litar till hundra procent på vården och vårdpersonalens kompetens De överlämnar sig därför utan att vara oroliga. En känsla av trygghet samt att vara välkommen till operationsavdelningen fanns hos patienterna. Dock fanns en brist på kunskap om vårdprocessen under den perioperativa fasen, vilket gör att patienter har svårt att påverka sin vård. Resultatet visar att patienter i stort sett upplever sig ha tillräcklig med information om vad som händer under operation. Dock framkom det även att patienterna ställer frågor som aldrig besvaras. / Program: Fristående kurs

Introduktion: Personcentrerad vård är ett erkänt internationellt och nationellt begrepp, där patienten ska ses som en person och fokus flyttas från personen behov och problem till hens resurser. Syfte: Var Att beskriva operationssjuksköterskors uppfattningar om personcentrerad vård, utifrån ett arbetsledande perspektiv. Metod: En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes. Inklusionskriterier var operationssjuksköterskor med arbetsledande ansvar på olika nivåer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen framkom ett gemensamt tema: Kontinuitet i patientens vård med två kategorier: Patienten i fokus och Utveckling och hinder med tillhörande subkategorier. För operationssjuksköterskor var det viktigt att se patienten som en person, skapa en vårdrelation för att patienten skulle bli delaktig i vården. Olika hinder framkom i form av brist på tid och bemanning som medförde svårigheter att skapa en vårdrelation med patienten. Flera operationssjuksköterskor beskrev en önskan att kunna träffa patienten före, under och efter operation och viljan fanns för utveckling av personcentrerad vård. Konklusion: Operationssjuksköterskorna strävade efter kontinuitet i vården genom att ha patienten i fokus, även i samarbete med andra professioner och vårdgivare. Genom att vara en förebild som arbetsledare kunde de påverka utvecklingen av personcentrerad vård.

<p>Ett barn kan uppleva en operation som skrämmande, inte bara på grund av den miljö de möter utan även inför separationen från sina föräldrar. Föräldrars oro inför sitt barns operation är viktig att beakta då den kan vara relaterad till barnets oro. Syftet med studien var att göra en litteraturöversikt för att kartlägga tidigare forskning om föräldrars delaktighet i barnets perioperativa vård. Metoden var en systematisk litteraturöversikt och resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar. I analysen framkom tre teman: <em>Närvaro</em>, <em>Information</em> och <em>Andra hjälpmedel.</em> Resultatet visade att föräldrar önskade närvara i samband med barnets operation samt att deras närvaro bidrog till att barnets upplevelse blev positiv. Oroliga föräldrar beskrevs som att inte vara till hjälp för barnet. Information till föräldrar och barn skapade delaktighet och resulterade i minskad oro. Det fanns ett samband mellan hur tillfredsställande information föräldrar ansåg sig fått och hur positiva de var med barnets vård. När föräldrarna fick berätta för operations- och anestesipersonalen hur barnet skulle kunna uppleva situationen, underlättade det för planeringen av vården. Det sammanfattade resultatet visade att föräldrars delaktighet var viktig för att barnets oro ska minska i samband med operationen.</p>

Ett barn kan uppleva en operation som skrämmande, inte bara på grund av den miljö de möter utan även inför separationen från sina föräldrar. Föräldrars oro inför sitt barns operation är viktig att beakta då den kan vara relaterad till barnets oro. Syftet med studien var att göra en litteraturöversikt för att kartlägga tidigare forskning om föräldrars delaktighet i barnets perioperativa vård. Metoden var en systematisk litteraturöversikt och resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar. I analysen framkom tre teman: Närvaro, Information och Andra hjälpmedel. Resultatet visade att föräldrar önskade närvara i samband med barnets operation samt att deras närvaro bidrog till att barnets upplevelse blev positiv. Oroliga föräldrar beskrevs som att inte vara till hjälp för barnet. Information till föräldrar och barn skapade delaktighet och resulterade i minskad oro. Det fanns ett samband mellan hur tillfredsställande information föräldrar ansåg sig fått och hur positiva de var med barnets vård. När föräldrarna fick berätta för operations- och anestesipersonalen hur barnet skulle kunna uppleva situationen, underlättade det för planeringen av vården. Det sammanfattade resultatet visade att föräldrars delaktighet var viktig för att barnets oro ska minska i samband med operationen.

SAMMANFATTNING På de flesta operationsavdelningar är det rutin att föräldrar är med sitt barn till och med anestesiinduktionen. Föräldranärvaron syftar till att minska barnets oro och för att undvika att barnet separeras från sin förälder. Fokus ligger på barnet och det är lätt att bortse från den medföljande förälderns upplevelser och känslor. Mot denna bakgrund var syftet med denna studie att kartlägga föräldrars upplevelser av att vara tillsammans med sitt barn i den perioperativa perioden och vilka vårdåtgärder som kunde underlätta för föräldrarna. En litteraturstudie genomfördes och 22 artiklar som behandlade detta ämne fanns och analyserades. Resultatet visade att föräldrar som närvarade vid sitt barns perioperativa period framförallt upplevde en stor stress, oro, förlorad kontroll och förlust av föräldrarollen. Sjukvårdspersonalen ansåg att föräldrarna kunde vara till hjälp och stötta sina barn, men att de även upptog tid från personalen. Föräldrarna upplevde att vårdpersonalen visade engagemang och gav god omvårdnad, men de upplevde även en ”löpandeband-känsla”. De vårdåtgärder som kan underlätta är att ge individualiserad information till föräldrarna, låta dem genomgå förberedelseprogram och få stöd från vårdpersonalen. En annan slutsats av litteraturstudien är att den perioperativa dialogen kan vara ett hjälpmedel för anestesisjuksköterskan i mötet med föräldrar och barn. / ABSTRACT On most operating theaters it’s routine for parents to be with their child until the anaesthesia induction. The purpose of parental presence is to reduce the child’s anxiety and to avoid the child from being separated from its parent. The child comes first and it's easy to overlook the accompanying parent’s experiences and feelings. Hence, the purpose of this study was to identify parents' experiences of being with their child in the perioperative period and the interventions that could help the parents. A literature review has been conducted based on 22 articles. The result showed that parents who attended their child's perioperative period, mainly experienced great stress and anxiety. They also experienced loss of control and loss of the parental role. The caregivers experienced that the parents could be of help and support to the children, but they also took time from the staff. The parents experienced that the caregivers showed commitment and gave good care, but they also experienced a “conveior belt feel”. The interventions that could help are primarily to give parents individualized information, to let them undergo preparation program and better support from caregivers. Another conclusion of the study is that the perioperative dialogue also could assist the nurse anaesthetist.

Introduktion: Patienter kan drabbas av vårdskador i samband med positionering med operation. Det är operationssjuksköterskan som tillsammans med operationsteamet ansvarar för patientens positionering. Syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskor uppfattningar av vårdåtgärder som utförs i samband med positionering av patient i benstöd. Metod: Studien har genomförts med kvalitativ metod och datainsamlingsmetod var enskilda intervjuer. Databearbetning har genomförts med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier med tillhörande sex subkategorier. Den första kategorin visar att vårdåtgärder som operationssjuksköterskor utför i samband med positionering är anpassade efter patientens kroppsliga förutsättningar och behov. Den andra kategorin visar att operationssjuksköterskor tar ansvar för och kontrollerar att positioneringen utförs med bästa möjliga avlastning att tryck och sträckning undviks. Det framkommer vidare att riktlinjer fyller en viktig funktion för att tiden i benstöden inte skall överskridas. Det är viktigt att operationsteamet samarbetar för att söka lösningar som passar patienten. Slutsats: Denna studie visar att för en lyckad positionering i benstöd behöver hänsyn tas till patientens kroppsbyggnad och behov. Ett pre- och intraoperativt samtal ger kunskap om behov som patienten har inför positioneringen. Studien visar att operationssjuksköterskor tar ansvar för och kontrollerar att positioneringen utförs på riktigt sätt och bevakar att tiden i begränsas genom att följa riktlinjer. De kontrollerar positioneringen innan drapering sker och har en handlingsberedskap under hela operationen för att skydda patienten. Vid begränsningar att ligga i benstöd provas läget ut tillsammans med patienten innan spinalbedövningen ges för att förhindra att skador uppstår. Studien visar vidare att patientens delaktighet är viktig för att uppnå bästa möjliga avlastning i samband med positioneringen samt att hela operationsteamet samarbetar och bidrar med nya flexibla lösningar på problem som uppstår. / Introduction: Patients may suffer from medical injuries associated with surgery positioning. There is the theatre nurse together with the operating team who is responsible for the patients positioning. The aim of the study was to describe theatre nurses perceptions of nursing interventions conjunction with the positioning of the patient in leg bearer. Method: The study was conducted using qualitative methodology and data collection method was individual interviews. Data processing was carried out with qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in two categories with the associated six subcategories. The first category shows that health interventions performed by the theatre nurses is adopted for the patients’ physical conditions and needs. The second category shows that theatre nurses take responsibility for and control the positioning that it is carried with the best possible relief of pressure and tension are avoided. It proves that guidelines serves an important function to prevent the time in leg bearer from being exceeded. It is important that the operating team working together to find solutions. Conclusion: This study shows that for a successful positioning in the leg bearer need to take account of patient's body conditions and needs. A pre- and intraoperative dialogue provides knowledge about the patients’ needs prior to positioning. The study shows that theatre nurses take responsibility for and make sure that positioning is carried out properly and monitor the time in restricted following the guidelines. They control the positioning before draping is done and has a readiness to act throughout the surgery to protect the patient. When limitations to lie in the leg bearer the position are tried out together with the patient before spinal anesthesia is given to prevent damage. The study further shows that the patient's participation is important for achieving the best possible relief in connection with the positioning and that the whole operating team collaborates and contributes with new flexible solutions to problems.

No description available.

Introduktion: Förebyggande och korrekt utförda omvårdnadsåtgärder är en del av operationssjuksköterskans arbete. Operationssjuksköterskan arbetar utifrån den perioperativa vårdprocessen med att planera, genomföra och utvärdera omvårdnadsåtgärder. Återkoppling har visat sig förbättra omvårdnad och utveckla professionen. I litteraturen finns få studier om hur operationssjuksköterskor upplever återkoppling under den perioperativa vårdprocessen. Syfte: Studiens syfte var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelse av återkoppling och upplevelse av återkopplingens betydelse för utveckling av professionen. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. 11 operationssjuksköterskor i åldern 26-60 år och med erfarenhet som operationssjuksköterska mellan 7 månader och 36 år inkluderades, alla var kvinnor. Resultat: Operationssjuksköterskorna önskade mer återkoppling både för professionens utveckling i stort och för förbättrad utvärdering av egna utförda omvårdnadsåtgärder. All återkoppling upplevdes positivt. Avsaknad av samarbete mellan vårdenheter påverkade möjligheten till återkoppling negativt. Brist på återkoppling ledde till eget sökande av återkoppling på utförda omvårdnadsåtgärder. Konklusion: Genom återkoppling kan operationssjuksköterskorna få svar på sina utförda omvårdnadsåtgärder. Återkoppling till operationssjuksköterskan behöver implementeras och utvecklas i det dagliga arbetet. / Introduction: Preventive and correctly taken nursing measures is part of the operating theatre nurse´s work. The operating theatre nurse´s work with the perioperative process by planning and implementing the nursing measures and evaluating them. Feedback has been shown to improve the care and develop the profession. There are few studies in the literature about the operating theatre nurses experience of feedback during the perioperative process. Aim: The aim of this study was to describe the operating theatre nurse´s experience of feedback and the importance of the feedback for the development of the profession. Method: A qualitative study with semi-structured questions has been analyzed with a qualitative content analysis. 11 operating theatre nurses in the age 26-60 years with the experiences an operating theatre nurse from 7 month to 36 years participated, all were women. Results: The operating theatre nurses experienced that it would be significant with more feedback, both for the development of the profession and to improve the evaluation of taken nursing measures. All feedback was positive. Lack of cooperation between care units affected the possibility of feedback negatively. The lack of feedback led them to seeking feedback of nursing measures by themselves. Conclusion: Through feedback the operating theatre nurses can get answer of their taken nursing measures. The feedback to the operating theatre nurses need to be implemented and develop in the daily work.

BAKGRUND: Det teoretiska ramverket Fundamentals of Care innefattar de grundläggande delarna i en patients vårdbehov uppdelade i olika dimensioner. En dimension är etablera vårdrelation. Tidigare forskning belyser bemötande och vårdrelation utifrån sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor i olika vårdkontexter. Mötet i den perioperativa vårdkontexten är ofta kort, där specialistsjuksköterskan ska arbeta för att vinna patientens tillit och bilda sig en uppfattning av patienten. En kunskapslucka föreligger hur dimensionen etablera vårdrelation i den perioperativa vården mellan den perioperativt verksamma specialistsjuksköterskan och patienten etableras. SYFTE: Att undersöka hur etablerandet av vårdrelation utifrån Fundamentals of Care sker mellan specialistsjuksköterska och patient under den perioperativa perioden. METOD: Litteraturstudie med systematisk ansats baserad på kvalitativa artiklar. Deduktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. RESULTAT: I resultatet framkom att delar av FoC dimension etablera vårdrelation går att återfinna i den kliniska verksamheten. Skapa förtroende, vara närvarande och förutse behov, återfanns i majoriteten av artiklarna. Vara påläst samt reflektera och utvärdera var huvudområden som uppfattades bristande. Det fanns en önskan om kontinuitet i den perioperativa vårdrelationen. En aspekt som påverkade detta var tidsbristen som ofta förelåg. SLUTSATS: Specialistsjuksköterskan etablerar en vårdrelation med patienten dagligen, vilken går att applicera i FoCs dimension etablera vårdrelation. En önskan om en kontinuitet i vården och att få följa patienten med pre- intra- och post-operativa möten fanns hos specialistsjuksköterskan. Att tillämpa FoC i en verksamhet skulle kunna möjliggöra för specialistsjuksköterskan att genom ett anpassat arbetssätt, få möjligheten till en kontinuitet i vårdrelationen, vilket skulle kunna gynna patienten. / BACKGROUND: The theoretical framework Fundamentals of Care includes the basic parts of a patient's care needs divided into different dimensions. One dimension is establishing a care relationship. Previous research sheds light on treatment and care relationships based on nurses and nurse specialists in different care contexts. The meeting in the perioperative care context is often short, where the nurse specialist must work to gain the patient's trust and gain an understanding of the patient. There is a knowledge gap regarding how the dimension of establishing a care relationship in perioperative care between the nurse specialist in the perioperative practice and the patient is established. PURPOSE: To investigate how establishment of a care relationship, based on Fundamentals of Care, takes place between the nurse specialist and the patient during the perioperative period. METHOD: Literature review with a systematic approach based on qualitative articles. Deductive content analysis according to Elo and Kyngäs. RESULTS: The results showed that parts of the FoC dimension establishing a care relationship can be found in the clinical work. Creating trust, being present and anticipating needs were found in the majority of the articles. Obtain knowledge and reflect and evaluate were main areas that perceived as deficient. There was a desire for continuity in the perioperative care relationship. One aspect that affected this was the lack of time that often existed.  CONCLUSION: The nurse specialist establishes a care relationship with the patient on a daily basis, which can be applied in FoC's dimension to establish a care relationship. The nurse specialist had a desire for continuity in care and to be able to follow the patient with pre- intra- and postoperative meetings. Applying FoC in a clinical environment could enable the nurse specialist through an adapted way of work, gain the opportunity for continuity in the care relationship, which could benefit the patient.

Introduktion: Hypotermi är ett tillstånd som kan orsaka lidande hos patienter och är ett välkänt problem inom den perioperativa vården. Det finns flertalet olika uppvärmningsmetoder för att förebygga förekomst av hypotermi perioperativt. Trots detta är hypotermi ett återkommande problem inom den perioperativa vården och denna litteratursammanställning av aktuell forskning i ämnet kan bidra till ökad kunskap. Syfte: Syftet var att beskriva förekomst av perioperativ hypotermi och effekter på kroppstemperatur hos patienter vid användning av olika uppvärmningsmetoder. Metod: En systematisk litteraturstudie där sökningar genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Studierna som inkluderades i litteraturstudien var kvantitativa och var publicerade mellan 2016–2021. Resultat: Resultatet presenteras i huvudkategorin ”Aktiv uppvärmning” med underkategorierna ”Förekomst av hypotermi hos patienter som fått aktiv eller utökad aktiv uppvärmning” och ”Effekter på patienters kroppstemperatur vid aktiv uppvärmning perioperativt”, samt huvudkategorin ”Passiv uppvärmning” med underkategorin ”Effekter på patienters kroppstemperatur vid passiv uppvärmning perioperativt”. Resultatet påvisade att aktiv uppvärmning under en eller flera faser i det perioperativa förloppet var den metod som var effektivast för att förbygga hypotermi och bibehålla patienters normala kroppstemperatur. Bland aktiva uppvärmningsmetoder var det framförallt forced air som undersöktes och visade sig vara effektivast i jämförelse med annan uppvärmningsmetod. Det framkom att forced air var effektivast när den kombinerades med annan uppvärmningsmetod. Slutsats: Studiens resultat visade att tillämpning av aktiv uppvärmning med forced air genom hela det perioperativa förloppet var en effektiv metod och att den med fördel kunde kombineras med annan uppvärmningsmetod. Det finns mycket kunskap om olika uppvärmningsmetoder och dess effekt men ändå är val av metod olika och hypotermi förekommer ändå inom den perioperativa vården. Anledningen till detta kan vara svårigheter att implementera nya arbetssätt men behov finns för ytterligare forskning kring detta problem. / Introduction: Hypothermia is a state that can cause suffering among patients in perioperative care and is a wellknown problem. There are several warming techniques to prevent hypothermia perioperatively, despite this hypothermia is a recurrent issue within perioperative care. By compiling this literature review of current research regarding this subject may lead to increased knowledge. Aim: The aim was to describe the prevalence of perioperative hypothermia and effects on body temperature among patients who receive different warming techniques. Methods: A systematic literature review was conducted and search was made in the databases PubMed and Cinahl. The studies that were included in the literature review were quantitative and were published between 2016 – 2021. Results: The result was presented in the main category ”Active warming” with following under category ”Incidence of hypothermia among patients who received active warming or extended active warming” and “Effects on patients body temperature when receiving active warming perioperatively”, and main category “Passive warming” with following under category “Effects on patients body temperature when receiving passive warming perioperatively”. The results showed that active warming during one or several phases in the perioperative period were the most effective method to prevent hypothermia and maintain patients normal body temperature. The most examined active warming technique was forced air and was the most effective method compared to other warming techniques. Forced air was also defined as the most effective warming technique when combined with other warming techniques. Conclusion: The result of this study showed that active warming with forced air throughout the perioperative period was an effective method and could be combined with other warming techniques. There are a lot of knowledge about different warming techniques and its effects, despite this the warming techniques differ, and hypothermia does still occur within the perioperative care.  The reason may be difficulties in implementing new work procedures, but further research in the subject is required.