Bakgrund: Under ett kirurgiskt ingrepp är patienten många gånger sövd och täckt av draperingsmaterial. Operationssjuksköterskan har spetskompetens gällande omvårdnaden kring patienten i samband med kirurgiska ingrepp. I den högteknologiska operationsmiljön blir operationssjuksköterskans arbete fokuserat till det kirurgiska såret under operationen. I denna situation riskerar patienten att uppfattas som ett objekt och inte som en unik människa. Syfte: Studiens syfte var att undersöka operationssjuksköterskans förhållningssätt till hela människan under arbetet i operationssåret. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och elva operationssjuksköterskor från två olika sjukhus i södra Sverige intervjuades med semistrukturerade intervjufrågor. Datamaterialet analyserades med latent innehållsanalys i enlighet med Erlingsson och Brysiewicz (2017). Resultat: Det genomgående temat i resultatet var Se människan under draperingen.Operationssjuksköterskorna beskrev att noggrant förarbete och förtroendefullt samarbete med kollegor var en förutsättning för att utföra sitt arbete i operationssåret. De var ständigt vaksamma på förändringar kring patienten och försvarade patienten och den utsatta kroppen under operationen. Även under arbetet i operationssåret var operationssjuksköterskorna medvetna om hela människan som låg under draperingen och operationssjuksköterskans fokus i operationssåret tar avstamp i intresse för patienten och det bästa operationsresultatet. Slutsats: Operationssjuksköterskorna är ständigt medvetna om hela patienten under arbetet i operationssåret. Deras patientfokus och drivkraft att göra det bästa för patienten, även i situationer då de måste ägna operationssåret all uppmärksamhet, genererar en god vård för patienten i samband med operation och ger en positiv bild av operationssjuksköterskans yrke. / Background: During a surgical procedure, the patient is often anesthetized and covered with draping material. The operating theatre nurse has expertise regarding the care of the patient in connection to surgical procedures. In the technological environment, the operating theatre nurse's work is focused on the surgical wound, during the operation. In this situation, there is a risk that the view of the patient will change from being a person into an object, and will not be seen as a human being. Objective:This study aims to investigate the operating theatre nurse’s attitude towards the whole picture of the human being during the work in the surgical wound. Method: The study was conducted with a qualitative interview method with an inductive approach, and eleven operating theatre nurses from two different hospitals in southern Sweden were interviewed with semi-structured interview questions. The data material was analyzed with latent content analysis in accordance with Erlingsson and Brysiewicz (2017). Result: The recurring theme in the result was See the human being beneath the draping. The operating theatre nurses described that careful preparation and trust in colleagues were a prerequisite in performing their work in the surgical wound. They were constantly alert to changes around the patient, and guarded the patient and the exposed body during the operation. Even during the work in the surgical wound, the operating theatre nurses were aware of the patient who was beneath the draping and the focus in the surgical wound was due to the concern of the patient, and the best surgical result. Conclusion: The operating theatre nurses are constantly aware of the whole person when they focus during the work in the surgical wound. Their patient focus is to do what is best for the patient. Even in situations when attention must be paid to the work in the wound, it is always due to the concern of the patient and gives a positive image of the profession of the operating theatre nurse.

Bakgrund: Anestesiinduktion av barn kräver särskild kompetens hos anestesisjuksköterskan. Trygghet och tillit behöver skapas i mötet med barnet, vilket kan utgöra en utmaning om mötet är kort och intensivt. Barns förmåga att samarbeta och delta i förberedelser och vid anestesiinduktionen påverkas av barnets ålder och utvecklingsnivå. Bristande följsamhet och samarbetsvilja hos barnet kan leda till att tvång tillämpas i samband med induktionen, vilket kan väcka varierande tankar och känslor hos anestesisjuksköterskan. Tidigare forskning fokuserar främst på barn och föräldrars upplevelse av anestesiinduktionen. Genom att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse kan ett bredare perspektiv på fenomenet belysas och kunskapen inom barnanestesi fördjupas.Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att anestesiinducera barn.Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats har genomförts. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier med 10 underkategorier som formade två övergripande teman: att skapa goda förutsättningar inför anestesiinduktionen vilket innefattade att etablera kontakt, anpassa förberedelser samt att samverka med föräldrarna. Det andra temat var att möta och hantera utmaningar vilket innefattade handlingsberedskap och professionell utmaning.Slutsats: Att anestesiinducera barn kan vara både stimulerande och utmanande. Goda förutsättningar inför anestesiinduktionen främjas av en tillitsfull relation med barnet och föräldrarna, där leken utgör ett viktigt verktyg för att skapa delaktighet och lärande. Genom handlingsberedskap och strategier kan oron för komplikationer minskas. Anestesiinducering av barn kan ge upphov till etiska dilemman samt innebära en yrkesmässig påfrestning hos anestesisjuksköterskan. / Background: Anaesthesia induction of children requires special skills of the anaesthetic nurse, both physiological and emotional. The anaesthetic nurse needs to create security and trust in the meeting with the child, which can pose a challenge if the meeting is short and intense. Children's ability to cooperate and participate in preparations and in connection with the anesthesia is affected by the child's age, level of development and unique conditions. Lack of adherence and willingness to cooperate in the child can lead to the application of coercion in connection with the induction, which provokes different thoughts and feelings in the anesthesia nurse. Previous research focuses primarily on children and parents' experience of anaesthesia. By describing the anesthesia nurse's experience, a broader perspective on the phenomenon can be highlighted and knowledge in pediatric anesthesia increased.Aim: The aim of the study was to describe the anesthesia nurse's experience of anesthetize children.Method: To answer the purpose of the study, a qualitative method with an inductive approach was used. The data collection consisted of semi-structured interviews with 12 informants and the material was analyzed according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis.Results: The analysis resulted in five main categories with ten subcategories that shaped two overarching themes. The first theme was to create good conditions for the anesthesia induction, which included establishing a contact, adapting preparations and collaborating with the parents. The second theme was to meet and manage challenges, which included readiness to act and handling a professional challenge.Conclusion: Anesthetizing children can be both stimulating and challenging. Good conditions can be created through preparation, play and the establishment of contact with the child and its parents. The worry of complications can be reduced through readiness to act and strategies. Anesthetizing children can give rise to ethical dilemmas as well as involve a professional strain on the anaesthetic nurse.

Perioperativ överrapportering associeras allt mer till säker vård, kvalitet och effektivitet. Bristande överrapportering medför en ökad risk för fördröjd- och felaktiga åtgärder, komplikationer och förlängd vårdtid för patienten. Fundamentals of Care används som teoretiskt stöd för att förstå och förklara vårdkontexten och dess påverkan på överrapporteringen samt belysa den enskilde anestesisjuksköterskans ansvar.  Syfte Syftet är att belysa anestesisjuksköterskans uppfattning om faktorer som påverkar överrapporteringen under den perioperativa vården.   Metodbeskrivning Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats. Metoden valdes då den ansågs lämplig för att på ett systematiskt sätt skapa en överblick över publicerad forskning inom området. PEO-modellen användes som stöd vid skapandet av studiens sökstrategier och guidade vilka nyckelord från syftet som var centrala i sökprocessen. Inkluderade artiklar analyserades med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).    Resultat De faktorer som påverkar överrapportering enligt anestesisjuksköterskors uppfattning utformade tre kategorier med tillhörande subkategorier. Faktorer relaterade till arbetsmiljö, faktorer relaterade till arbetskultur och faktorer relaterade till överrapporteringens innehåll. De faktorer som påverkar överrapporteringsprocessen härleds främst till organisationen och dennes ansvar att skapa en miljö och kultur som främjar utförlig överrapportering och somliga faktorer härleds till den enskilde anestesisjuksköterskan och dennes ansvar.   Slutsats Överrapporteringen är en komplex process där fler faktorer påverkar överrapporteringens kvalitet. Kunskap gällande vilka faktorer som påverkar överrapportering skapar medvetenhet, belyser förbättringsområden inom perioperativ överrapportering vilket bidrar till säker vård. / Background  Handover in perioperative care is increasingly associated with safe care, quality and efficiency.  Lack of handover entails an increased risk of delayed and incorrect measures, complications and extended care time for the patient. Fundamentals of care is used as theoretical support to understand and explain the care context and its impact on the handover as well as highlight the responsibility of the individual nurse anesthetist.    Aim   The purpose is to investigate the anesthesia nurse's perception of factors that influence handovers during perioperative care.     Methods  The study is a systematic review. The method was chosen as it was considered suitable for overview of published research in the field. The PEO model was used to design the study's search strategies and guided keywords was also central to the search process. 18 articles were analyzed using manifest qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004).     Results  The factors that influence the handover process according to the perception of anesthesia nurses formed three categories with associated subcategories. Factors related to work environment, factors related to work culture and factors related to the content of the handover. Factors that affect the handover process are mainly derived from the organization and its ability to create an environment that promotes detailed handover. Further some factors are derived from the individual nurse anesthetists and their responsibilities.    Conclusion  Handover is a complex process where several factors might affect the quality of the process. Knowledge regarding which factors that influence the handover process creates awareness, highlights areas for improvement within peri-operative handover and thereby contributes to safe care.

Bakgrund:  I samband med operation upplever patienter stress, oro och en känsla av utsatthet. Anestesisjuksköterskans agerande påverkar patientens upplevelse och hen har en utmaning i att tillgodose patientens behov i en miljö präglad av hög produktion och effektivitet. Det finns en risk att de relationella och psykosociala aspekterna av omvårdnaden nedprioriteras. Vårdrelation mellan patient och vårdgivare beskrivs som fundamental för att ge kvalitativ vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det finns en samsyn mellan patientens upplevelser och anestesisjuksköterskans erfarenheter av vårdrelationen i det perioperativa mötet.  Metod: Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats och en deduktiv kvalitativ innehållsanalys utifrån etablera vårdrelation i Fundamentals of Care.  Resultat: I delarna skapa förtroende och vara närvarande är det tydligt att det som anestesisjuksköterskan gör överensstämmer med det patienten vill ha och behöver för att känna förtroende och närvaro. Utifrån resultatet är det svårt att uttala sig om en samsyn när det gäller förutse behov och vara påläst. Det finns en samsyn om vikten att få möjlighet att utvärdera och reflektera vårdmötet. Slutsats: Anestesisjuksköterskans agerande för att skapa förtroende och närvaro är väl sammanlänkade med patientens upplevelser och behov i det perioperativa mötet. Mer tid och kontinuitet underlättar anestesisjuksköterskans etablerande av vårdrelation till gagn för patienten. För att kunna uttala sig om samsyn i de delar där anestesisjuksköterskan är i fokus behövs vidare forskning. / Background: Patients experience stress, anxiety and vulnerability during surgery. The actions of the nurse anesthetist (NA) affect the patient’s experience. The NA have a challenge in meeting the patients’ needs in an environment characterized by high production and efficiency. This environment means that there’s a risk that the relational and psychosocial aspects of nursing will be deprioritized. The relationship established between patient and caregiver has been described as fundamental to providing quality care. Purpose: The purpose of the study was to investigate whether there’s a consensus between patients and NA’s experiences of the caring relationship in the perioperative meeting. Method: Literature study with a systematic approach and a deductive qualitative content analysis based on relationship established in Fundamentals of Care. Results: In the parts trust and focus the NA’s actions are consistent with patients wants and needs to feel trust and presence. Based on the results, it’s difficult to comment on a consensus when it comes to anticipate and know. Being able to evaluate the perioperative meeting is of importance. Conclusion: The NA’s actions to create trust and focus are well linked to patient’s experiences and needs in the perioperative meeting. Time and continuity facilitates the NA’s establishment of a caring relationship which benefits the patient. Further research is needed in order to be able to express a consensus in the parts where the NA is in focus.

Bakgrund: Produktionen på en operationsavdelning utgår från att hålla vårdgarantin och samtidigt hantera alla akutfall som sker. Hela operationsteamet har ett delat ansvar för patientens perioperativa vård. I ett operationsteam ingår operatör, operationssjuksköterska, anestesisjuksköterska och en assisterande personal. Personcentrerad vård bygger på en interaktion mellan patient och vårdgivare och kan delas in i fyra delar; Att odla en bra kommunikation, Skapa en respektfull och medkännande vård, att patienterna engagerar sig i sin vårdgivare och integration av vården. Syfte: Undersöka den perioperativa sjuksköterskans erfarenhet av hur operationsteamets personcentrerade vård påverkas vid produktionsinriktad vård. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta intervjuer genomfördes baserade på en semistrukturerad intervjuguide. Insamlad data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kontroll fick informanterna genom förberedelse och tid till att skapa en helhet. Tidsstress fanns främst hos nyare medlemmar, men krav utifrån påverkar operationsteamet beroende på dess uppsättning av individer och erfarenhet. Operationsteamet gav personcentrerad vård i balans med att få operationen genomförd. Genom att skapa ett flöde gavs de bästa förutsättningar för produktivitet och för personcentrerad vård. Slutsats: Oftast påverkas inte bemötandet, utan möjlighet att uppfylls alla patienten behov. / Background: Production is about keeping the healthcare guarantee and at the same time handle all emergency cases that occur. The team has a shared responsibility for the patient's perioperative care, a team includes an operator, operating nurse, anesthesia nurse and an assisting staff. Person-centred care is based on interaction between patients and caregivers, divided into four parts; Cultivate a good communication, Create a respectful and compassionate care, Patients engage with their caregiver and Integration of care. Aim: Investigate the perioperative nurse's experience of how the surgical team's person-centered care is affected in production-oriented care. Method: A qualitative interview study with an inductive approach based on semi-structured interviewguide. Eight interviews were analyzed using a qualitative content analysis. Result: Control was given to the informants through preparation and time to create a entirety. Time stress was mainly present in newer members, but demands affect the surgical team depending on its set of individuals and experience. The team provided person-centred care in balance with getting the surgery completed. By creating a flow, the best conditions for production and person-centred care were provided. Conclusion: The treatment was not affected, but the opportunity to meet all the patient's needs.

Obesitas är ett växande problem världen över och definieras genom att Body Mass Index (BMI) är över 30. Antalet personer med obesitas ökar för varje år, både globalt och nationellt. Det ställer ökade krav på sjukvården, att möta behoven och ge högkvalitativ vård till denna patientgrupp. Att bli sövd är förenat med risker, att dessutom ha högt BMI ökar riskerna kring generell anestesi. Den förändrade anatomin och fysiologin hos personer med obesitas utgör en ökad risk vid generell anestesi. Detta är något som anestesisjuksköterskan måste vara förberedd på och kunna bemästra. Syftet med denna studie var att utforska generell anestesi hos vuxna patienter med obesitas. Metoden som användes var en integrativ litteraturöversikt och de 36 vetenskapliga artiklarna som mötte inklusionskriterierna analyserades med ett integrativt förhållningssätt. Resultatet visar på vikten av att ta tid till förberedelser, nyttja tiden väl, teamarbete samt viktspecifik justering av läkemedel för att uppnå framgångsrik generell anestesi hos patienter med obesitas. Ett videolaryngoskop ger stora fördelar vid intubering såväl som att positionera patienten för optimal insyn till stämbanden. Emellertid visar resultaten även att vikt endast är en av flera viktiga faktorer för anestesisjuksköterskan att ta hänsyn till, tillsammans med exempelvis ålder och kön. Det är viktigt att vårda hela patienten och inte fokusera för mycket på vikt för att inte riskera att missa andra viktiga faktorer i den perioperativa vården. / Obesity is a growing problem worldwide and it is defined by the Body Mass Index (BMI) being over 30. The number of people with obesity are increasing each year, both globally and nationally. This places increased demands on healthcare, to meet the needs and provide high quality care for this patient group. Being anesthetized is associated with risks and a high BMI increases the risks surrounding general anesthesia. The changed anatomy and physiology in patients with obesity constitute a risk when generally anaesthetizing. This is something the anesthetic nurse needs to be prepared for and be able to handle. The aim of this study was to explore general anesthesia in adult patients with obesity. The method used was an integrative literature review and the 36 scientific articles meeting the inclusion criteria were analyzed using an integrative approach. The results show the importance of taking time to prepare, time management, teamwork, and weight specific adjustment of medicine in order to create successful anesthesia. A video laryngoscope provides great benefits when intubating patient with obesity, as well as optimizing the position of the patient for a good view of the vocal cords. However, the results also show that weight is only one of several important factors to consider, such as gender and age. It is important to care for the whole patient and not focus too much on weight, thus risking overlooking other important aspects in the perioperative care.

Patienter som genomgår laparoskopiska ingrepp sövs med anestesiläkemedel och behöver administration av intravenösa vätskor och inblåsning av koldioxidgas i bukhålan under operationen. Ju längre anestesitid och ju längre tid det laparoskopiska ingreppet tar desto större är risken att patienter drabbas av perioperativ hypotermi. Icke-invasiva och invasiva uppvärmningsmetoder visar kunna förebygga perioperativ hypotermin och de postoperativa komplikationer som associeras med hypotermiuppkomst vid laparoskopiska ingrepp.Syfte: Syftet är att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förebygga uppkomsten av perioperativ hypotermi och dess postoperativa komplikationer hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Metod: En integrativ litteraturöversikt. Resultat: Studien visar att icke-invasiva och invasiva uppvärmningsåtgärder kan förebygga perioperativ hypotermi och minska de postoperativa komplikationerna associerade med hypotermi vid laparoskopisk kirurgi. Forcerad varmluftsbehandling visar sig vara den mest effektiva metoden för att förebygga perioperativ hypotermi. Andra icke-invasiva och invasiva värmebehandlingar är effektiva när de kombineras med varandra men inte när de administreras enskilt.Uppvärmningsmetoder visar sig förebygga uppkomst av hypotermi, bibehålla intraoperativ normotermi, öka komfort, minska postoperativa komplikationer vilket även leder till bättre återhämtning hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Slutsats: Denna studie belyser att uppvärmnings åtgärder med invasiva och icke-invasiva uppvärmningsmetoder kan behandla och förebygga hypotermiuppkomst under den perioperativa perioden hos patienter som genomgår laparoskopisk kirurgi. Studien även visar att dessa uppvärmningsmetoder förebygger även de postoperativa komplikationer som associeras med perioperativ hypotermin vid laparoskopisk kirurgiuppkomst. / Patients undergoing laparoscopic procedures need anesthetics, intravenous fluids and insufflation of carbon dioxide gas during laparoscopic surgery. The larger the time of the anesthesia and the laparoscopic procedure is, the greater is the risk of the patients being affected by perioperative hypothermia. Non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. Purpose: The aim of the study is to describe the nursing interventions that can prevent the onset of perioperative hypothermia and its postoperative complications during laparoscopic surgery. Method: An integrative review. Result: The study indicates that non-invasive and invasive warming methods can prevent the onset of perioperative hypothermia and complications during laparoscopic surgery. Forced air warming turns out to be the most effective treatment to prevent perioperative hypothermia. Invasive and non-invasive warming treatments seem to be more effective in combination with each other to prevent perioperative hypothermia than when administered alone. These treatments prevent intraoperative hypothermia, maintain intraoperative normothermia, increase comfort, decrease postoperative complications and improve patient recovery after laparoscopic surgery. Conclusions: This study illustrates that non-invasive and invasive warming methods can treat and prevent the onset of perioperative hypothermia during laparoscopic surgery. The study even illustrates that these warming methods prevent the postoperative complications associated with perioperative hypothermia during laparoscopic surgery.

Introdução: A atelectasia intraoperatória ocorre imediatamente após a indução anestésica e pode ser detectada por ultrassom pulmonar (LUS). No entanto, até o momento o LUS não é utilizado para avaliar a hiperdistensão pulmonar. Neste estudo, descreveu-se um método para detectar hiperdistensão pulmonar usando LUS. A tomografia de impedância elétrica (TIE) foi a referência para comparação dos métodos. Métodos: Dezoito (18) pacientes, com 63 ± 6 anos de idade, com pulmões normais, submetidos à cirurgia abdominal inferior. O TIE foi calibrado, realizada a indução anestésica, intubação e ventilação mecânica. Para reverter a atelectasia posterior, realizou-se uma manobra de recrutamento alveolar com o uso de pressão expiratória final positiva (PEEP) 20 cmH20 e pressão aérea do platô 40 cmH2O durante 120 segundos. A titulação PEEP foi então obtida com valores descendentes: 20, 18, 16, 14,12,10, 8, 6 e 4 cmH2O. Os dados de ultrassom e TIE foram coletados em cada nível PEEP e interpretados por dois observadores independentes. O número de linhas H foi contado usando um filtro especial. O teste de correlação de Spearman e a curva ROC foram utilizados para comparar os dados do LUS e TIE. Resultados: O número de linhas H aumentou linearmente com PEEP: de 3 em PEEP 4 cmH2O a 10 em PEEP 20 cmH2O. Cinco linhas H foram o limiar para a detecção de hiperdistensão pulmonar, definida como hiperdistensão na TIE >= 24,5%. A área sob a curva ROC foi 0,947 (IC 95% 0.901-0.976). Conclusão: O LUS intraoperatório detectou hiperdistensão pulmonar em valores descendentes de PEEP. A presença de cinco ou mais linhas H podem ser consideradas como indicando hiperdistensão pulmonar / Purpose: Intraoperative atelectasis occurs immediately after anaesthetic induction and can be detected by lung ultrasound (LUS). However, LUS is considered as unable to assess pulmonary hyperinflation. In this study, we propose a method to detect pulmonary hyperinflation using LUS. Electrical impedance tomography (EIT) was the reference method. Methods: We included 18 patients, 63 ± 6-year old, with normal lungs, undergoing lower abdominal surgery. The following protocol was used: EIT was calibrated, followed by anaesthetic induction, intubation and mechanical ventilation. To reverse posterior atelectasis, a recruitment maneuver - positive end-expiratory pressure (PEEP) 20 cmH20 and plateau airway pressure 40 cmH2O during 120 sec was performed. PEEP titration was then obtained during a descending trial: 20, 18, 16, 14,12,10, 8, 6 and 4 cmH2O. Ultrasound and EIT data were collected at each PEEP level and analyzed by two independent observers. The number of H lines was counted using a special filter. Spearman correlation test and ROC curve were used to compare LUS and EIT data. Results: The number of H lines increased linearly with PEEP: from 3 at PEEP 4 cmH2O to 10 at PEEP 20 cmH2O. Five H lines was the threshold for detecting pulmonary hyperinflation, defined as a mean decrease in maximum EIT compliance >= 24,5 %. The area under the ROC curve was 0.947 (CI 95% 0.901-0.976). Conclusion: Intraoperative transthoracic LUS can detect pulmonary hyperinflation during a PEEP descending trial. Five or more H lines can be considered as indicating pulmonary hyperinflation in normally aerated lung regions

Introdução: A atelectasia intraoperatória ocorre imediatamente após a indução anestésica e pode ser detectada por ultrassom pulmonar (LUS). No entanto, até o momento o LUS não é utilizado para avaliar a hiperdistensão pulmonar. Neste estudo, descreveu-se um método para detectar hiperdistensão pulmonar usando LUS. A tomografia de impedância elétrica (TIE) foi a referência para comparação dos métodos. Métodos: Dezoito (18) pacientes, com 63 ± 6 anos de idade, com pulmões normais, submetidos à cirurgia abdominal inferior. O TIE foi calibrado, realizada a indução anestésica, intubação e ventilação mecânica. Para reverter a atelectasia posterior, realizou-se uma manobra de recrutamento alveolar com o uso de pressão expiratória final positiva (PEEP) 20 cmH20 e pressão aérea do platô 40 cmH2O durante 120 segundos. A titulação PEEP foi então obtida com valores descendentes: 20, 18, 16, 14,12,10, 8, 6 e 4 cmH2O. Os dados de ultrassom e TIE foram coletados em cada nível PEEP e interpretados por dois observadores independentes. O número de linhas H foi contado usando um filtro especial. O teste de correlação de Spearman e a curva ROC foram utilizados para comparar os dados do LUS e TIE. Resultados: O número de linhas H aumentou linearmente com PEEP: de 3 em PEEP 4 cmH2O a 10 em PEEP 20 cmH2O. Cinco linhas H foram o limiar para a detecção de hiperdistensão pulmonar, definida como hiperdistensão na TIE >= 24,5%. A área sob a curva ROC foi 0,947 (IC 95% 0.901-0.976). Conclusão: O LUS intraoperatório detectou hiperdistensão pulmonar em valores descendentes de PEEP. A presença de cinco ou mais linhas H podem ser consideradas como indicando hiperdistensão pulmonar / Purpose: Intraoperative atelectasis occurs immediately after anaesthetic induction and can be detected by lung ultrasound (LUS). However, LUS is considered as unable to assess pulmonary hyperinflation. In this study, we propose a method to detect pulmonary hyperinflation using LUS. Electrical impedance tomography (EIT) was the reference method. Methods: We included 18 patients, 63 ± 6-year old, with normal lungs, undergoing lower abdominal surgery. The following protocol was used: EIT was calibrated, followed by anaesthetic induction, intubation and mechanical ventilation. To reverse posterior atelectasis, a recruitment maneuver - positive end-expiratory pressure (PEEP) 20 cmH20 and plateau airway pressure 40 cmH2O during 120 sec was performed. PEEP titration was then obtained during a descending trial: 20, 18, 16, 14,12,10, 8, 6 and 4 cmH2O. Ultrasound and EIT data were collected at each PEEP level and analyzed by two independent observers. The number of H lines was counted using a special filter. Spearman correlation test and ROC curve were used to compare LUS and EIT data. Results: The number of H lines increased linearly with PEEP: from 3 at PEEP 4 cmH2O to 10 at PEEP 20 cmH2O. Five H lines was the threshold for detecting pulmonary hyperinflation, defined as a mean decrease in maximum EIT compliance >= 24,5 %. The area under the ROC curve was 0.947 (CI 95% 0.901-0.976). Conclusion: Intraoperative transthoracic LUS can detect pulmonary hyperinflation during a PEEP descending trial. Five or more H lines can be considered as indicating pulmonary hyperinflation in normally aerated lung regions

Beneš J.: HEMODYNAMIKA V ČASNÉ FÁZI KRITICKÝCH STAVŮ A PERIOPERAČNÍ MEDICÍNĚ - Využití méně invazivních monitorovacích prostředků k cílené hemodynamické péči ABSTRACT Hemodynamic instability occurs very often in critically ill patients and during the perioperative period. Insufficiency in the preload, contractility and afterload contribute in major part to this phenomenon. Hemodynamic monitoring allows clinicians to recognize and to intervene early the underlying cause. Due to new technologies development in recent years it is possible to provide continuous monitoring of hemodynamic parameters with diminished invasivity. Hemodynamic optimization and goal directed therapy show treatment benefit in some groups of critically ill patients and mainly during the perioperative period. Aim of hemodynamic optimizations is to attain the best obtainable hemodynamic conditions with use of fluid loading and inotropic support. In many studies in recent years goal-directed therapy was associated with morbidity and mortality reduction. According to the results of our clinical research hemodynamic optimization using stroke volume variation and minimally invasive device based on the pressure wave analysis is feasible and show the same results as other works with more invasive devices. Key words Hemodynamic monitoring,...