Bakgrund: Forskning tyder på att en vård som bygger på en personcentrerad grund bidrar till en högre kvalitet av vården och har en positiv påverkan på patienter samt hälso- och sjukvårdsprofessionen. Samtidigt pekar studier på att hälso- och sjukvården står inför en mängd utmaningar för att kunna införa ett personcentrerat förhållningssätt i den dagliga vården. Syfte: Att beskriva vilka barriärer som hindrar sjuksköterskan att arbeta personcentrerat i mötet med patienten. Metod: Studien har genomförts som en litteraturöversikt, där resultatet är baserat på 16 vetenskapliga artiklar. Resultat: Flera faktorer som kan utgöra svårigheter för sjuksköterskan att arbeta personcentrerat i vårdmötet med patienten identifierades och genererade fyra kategorier: Samarbete och teamwork, Attityd och kultur, Tid och resurser samt Kommunikation och Patient berättelsen. Resultatet tyder på samarbetssvårigheter mellan olika professioner inom hälso- och sjukvården, motsträvande attityder samt rutiner som inte vilar på vetenskaplig grund. Brist på utbildningsmöjligheter och bristande kunskap kring vad personcentrerad vård innebär och hur ett personcentrerat förhållningssätt kan tillämpas i klinisk praxis. Hög arbetsbelastning och brist på tid påverkade sjuksköterskans möjlighet till att skapa en relation till patienten, samt var en bidragande faktor till stress och känslor av otillräcklighet. Konklusion: Sammantaget tyder litteraturöversikten på att det finns ett flertal barriärer som försvårar för sjuksköterskan att arbeta personcentrerat i mötet med patienten. För att ett personcentrerat förhållningssätt ska praktiseras krävs aktivt arbete individuellt och kollektivt på olika nivåer inom en organisation för att bli en del av den dagliga praktiken. / Background: Research suggests that care based on a person-centered basis contributes to a higher quality of care, and has a positive impact on the patients and the healthcare profession. At the same time, studies point out that health care is facing a variety of challenges in order to introduce a person-centered approach into daily care. Aim: To describe which barriers prevent the nurse to work person-centered in the healthcare meeting with the patient. Methods: The study was conducted as a literature review, the result is based on 16 scientific articles. Results: Several factors that may constitute difficulties for the nurse to work personcentered in the healthcare meeting with the patient were identified and generated four categories: Collaboration and Teamwork, Attitude and Culture, Time and Resources, and Communication and The patient Narrative. The result indicates cooperation difficulties between different health care professions, contradictory attitudes and routines that not lie on a scientific basis. Lack of educational opportunities and knowledge about what person centered care means and how a person-centered approach should be applied in clinical practice. High workload and lack of time affected the nurse's ability to establish a relationship with the patient, and contributed to stress and feelings of inadequacy. Conclusion: Summary the literature study indicates that there are several barriers that make it difficult for the nurse to work person-centered in the meeting with the patient. In order for a person-centered approach to be practiced, active work is required individually and collectively at different levels within an organization to become part of the daily practice.

Forskningsresultat når inte alltid ut i vården till patienter och kliniskt verksam personal. Detta kan leda till att den vetenskapliga grund, som vården enligt svensk lagstiftning ska vila på, inte erbjuds. Anledningen till att vetenskapligt belagd kunskap inte når ut kan vara til lexempel avsaknad av kunskap om hur forskningsresultat sprids och om hur resultat kan omsättas till den egna verksamheten. Ett omfattande forskningsfält inom omvårdnad rör samtal, kommunikation och reflektion kopplat till relationen mellan vårdpersonal och patient. Reflektion bör ses som en central företeelse inom vården dels för att förstå patienten dels för att förändring skall komma till stånd. Reflektioner inom ramen för ett aktionsforskningsprojekt torde leda till förändringar i relation till vårdpersonals förståelse och attityder till patienten. Syftet med studien var att undersöka om förändringar sker i personals syn på sig själv och på patienten i samband med att de deltog i ett aktionsforskningsbaseratutvecklingsarbete. Fokus för utvecklingsarbetet var bedömning av patienters smärta. Studien är kvalitativ. Data har inhämtats i samband med fokusgruppsamtal, transkriberats och analyserats utifrån en hermeneutisk analysmetod. Följande tre huvudteman framkom vid analysarbetet; patienten blir en person; professionell identitet blir tydligare; teamanda förstärks. Innebörderna i dessa tre teman tolkas i relation till teorier om personcentrerad vård och transition. Deltagarbaserad aktionsforskning kan vara ett sätt att öka användning av forskning och omsätta den nya kunskapen till egen handling. I studien gav deltagarna uttryck för att deras arbete resulterade i ett förändrat arbete med smärta och smärtbedömning mot en patientnärmre vård. / Research results do not always reach out in care to patients and clinically active personnel. This can lead to the result that the scientific basis, as health care, according to Swedish law must rest upon are not offered. The reason that scientifically knowledge does not reach out can be such a lack of knowledge about how research is disseminated and how the results can be translated into its own practice. An extensive field of research in nursing relates conversation, communication and reflection related to the relationship between health professionals and patients. Reflection should be seen as a central phenomenon in health care to gain new understanding and lead to develop and change. Reflection in the context of anaction research project should lead to changes in relation to health professionals understanding and attitudes to the patient. The purpose of this study was to investigate whether changes occur in the staff´s view of oneself and the patient in an action research basedproject. Focus of the development project was the assessment of patients' pain. The study is qualitative. Data have been collected during focusgroup, transcribed and analyzed based on a hermeneutic method of analysis. Three main themes emerged from the analysis:the patient becomes a person, professional identity becomes clearer, team spirit is strengthened. Meanings of these three themes interpreted in relation to theories of personcentered care and transition. Participatory action research can be a way to increase the use of research and translate new knowledge to its own practice. In the study, participants expressed that their work resulted in a changed work with pain and pain assessment.

Therapeutic relationships were explored using participatory action research in recreation therapy at Sunnybrook Health Sciences Centre (SHSC). The 22 recreation therapists at SHSC comprised the research team and were actively involved throughout the research process; they determined the research questions, the research process, and engaged in data collection and data analysis. This study explored how recreation therapists understood their therapeutic relationships, how different waves of influences were negotiated and philosophies of care that emerged in their therapeutic relationships. At first glance, therapeutic relationships were understood as meaningful connections and shared experiences that developed over time between a recreation therapist and individual receiving care. Later on, therapeutic relationships emerged as a complex process with welcoming, continuing and closing phases. Positive therapeutic relationships were defined by qualities such as caring, trust, respect, and non-judgment for everyone involved. Therapeutic relationships were also influenced by the organizational context, unit specific cultures, family, and staff members and recreation therapists continually negotiated the expectations, power and boundaries of these influences within their therapeutic relationships. The recreation therapists also discussed the different roles, they and the individuals receiving care could engage in during their therapeutic relationships ranging from the traditional, contemporary or controversial. Findings revealed that recreation therapists’ practices were predominantly influenced by person-centered care philosophies, although the biomedical model and relationship-centred care philosophies were also apparent. The practice of being in the moment emerged as a means of enhancing therapeutic relationships, whereas self-reflective practice assisted the recreation therapists to negotiate different waves of influence on their therapeutic relationships.

Therapeutic relationships were explored using participatory action research in recreation therapy at Sunnybrook Health Sciences Centre (SHSC). The 22 recreation therapists at SHSC comprised the research team and were actively involved throughout the research process; they determined the research questions, the research process, and engaged in data collection and data analysis. This study explored how recreation therapists understood their therapeutic relationships, how different waves of influences were negotiated and philosophies of care that emerged in their therapeutic relationships. At first glance, therapeutic relationships were understood as meaningful connections and shared experiences that developed over time between a recreation therapist and individual receiving care. Later on, therapeutic relationships emerged as a complex process with welcoming, continuing and closing phases. Positive therapeutic relationships were defined by qualities such as caring, trust, respect, and non-judgment for everyone involved. Therapeutic relationships were also influenced by the organizational context, unit specific cultures, family, and staff members and recreation therapists continually negotiated the expectations, power and boundaries of these influences within their therapeutic relationships. The recreation therapists also discussed the different roles, they and the individuals receiving care could engage in during their therapeutic relationships ranging from the traditional, contemporary or controversial. Findings revealed that recreation therapists’ practices were predominantly influenced by person-centered care philosophies, although the biomedical model and relationship-centred care philosophies were also apparent. The practice of being in the moment emerged as a means of enhancing therapeutic relationships, whereas self-reflective practice assisted the recreation therapists to negotiate different waves of influence on their therapeutic relationships.

Hela det mänskliga genomet var sekvenserat i april 2003 och sedan dess har utvecklingen av genetisk testning avancerat snabbt. Sjuksköterskor kan komma att ha en central roll gällande att informera personer kring den genetiska testningen, rådgiva personer som genomgår genetisk testning och hjälpa dem att tolka resultaten. Genom att beskriva personers känslor kring att genomföra genetisk testning kan sjuksköterskor få hjälp till en ökad förståelse. Syftet var därför att beskriva personers känslor kring att genomföra en genetisk testning för genetiskt betingade sjukdomar med en möjlig dödlig utgång. För att få en överblick av det aktuella forskningsläget genomfördes en systematisk sökordsbaserad litteraturöversikt. Totalt tolv artiklar granskades och kodades. Resultatet presenteras i fyra teman: Rädsla och lättnad, som handlar om rädsla för sjukdomen, oro och ångest men också lättnaden när resultatet var negativt; Ovisshet kring hanterandet, där känslor av frustration, chock och orättvisa framkom men även förväntningar inför resultatet; Hopp och hopplöshet, vilket syntes som hopp inför framtiden och personlig kontroll samt en känsla av att vara besegrad, maktlös och förrådd; samt Gemenskap och utanförskap inom familjen, som uppstod i relation till andra där känslan av att vilja dölja samt behov av stöd var framstående. Då hälsa är vårdandets mål diskuteras resultatet utifrån Katie Erikssons hälsokors samt i förhållande till hälsa som rörelse. Ytterligare forskning och utbildning krävs för att sjuksköterskor ska erhålla kunskap om personcentrerat vårdande genom processen av genetisk testning. / The human genome was sequenced in April 2003 and since then genetic testing has developed rapidly. Nurses may come to have a central and significant role regarding informing people about all the potential outcomes of genetic testing, advising people undergoing genetic testing and helping them interpret the results. By describing people's feelings about implementing genetic testing, nurses be helped to a better understanding and ability to perform a person-centered care. The aim was therefore to describe people's feelings about implementing a genetic testing for genetic diseases with possible fatal outcome. To get an overview of the current state of research, a systematic search-terms-based literature review was performed. A total of twelve articles were reviewed and coded, resulted in four themes: Fear and relief, which is about fear of the disease, worry and anxiety but also relief when the result was negative; Uncertainty surrounding the handling, where feelings of frustration, shock and injustice emerged but also expectations for the outcome; Hope and hopelessness, which appeared as a hope for the future and personal control but also a sense of being defeated, powerless and betrayed; and Community and exclusion within the family, which arose in relation to others where feeling of wanting to hide and needs of support were prominent. The goal of caring is health. The result of this study is therefore discussed with reference to Katie Eriksson's health cross and in relation to health as a movement. Further research and education is required for nurses to obtain knowledge about person-centered care through the process of genetic testing.

Background: Mental illness is a growing public health problem which can cause significant disabilities and lead to poor quality of life. As primary care nurses often are the first to encounter these patients they need knowledge to be able to respond appropriately to this group. Aim: The aim was to describe how the sufferer of mental illness experiences the introduction to primary care. Method: The literature review was based on the results of 11 scientific articles which were analyzed with the inspiration of a metasynthesis method. Results: Four categories emerged: the experience of being treated like a human being, the importance of a therapeutic space, the experience of time and availability as well as the importance of competent personnel and the importance of continuity. Patients described different aspects deemed important when encountering nursing staff. Conclusion: Patients experienced that they received good care when they felt listened to and seen as individuals with their own thoughts and feelings. Person-centered care lead to patients feeling acknowledged. / Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande folkhälsoproblem och kan leda till storafunktionsnedsättningar och sämre livskvalitet. Sjuksköterskor inom primärvårdenbehöver kunskap för att kunna bemöta denna patientgrupp då det vanligtvis är de sommöter dessa patienter först.Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med psykisk ohälsa upplever mötet medprimärvården.Metod: Litteraturstudien bygger på 11 vetenskapliga artiklars resultat som analyseradesmed inspiration av en metasyntes.Resultat: Fyra kategorier framkom: Upplevelsen av att bli behandlad som en helmänniska, vikten av ett terapeutiskt utrymme, upplevelsen av tid och tillgänglighet samtbetydelsen av kompetent personal och vikten av kontinuitet. Patienterna beskrev fleraolika faktorer som påverkade mötet med vårdpersonalen.Konklusion: Patienterna upplevde att de fick bra vård när de blev lyssnade på ochsedda som individer med egna tankar och känslor. En personcentrerad vård ledde till attpatienterna kände sig bekräftade.

Bakgrund: Palliativ vård utförs i hela vårdkedjan, från hemsjukvård till specialistvård på institution. Palliativ vård bygger på en helhetssyn som tryggas genom patientcentrerad vård där patientens delaktighet har en central roll. Syfte: Belysa vuxna patienters upplevelser av delaktighet då de vårdas i livets slutskede. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie främst baserad på metodik beskriven av Forsberg och Wengström (2013). Resultat: Temat möjligheter och hinder i upplevelsen av sin delaktighet växte fram, med fyra kategorier under sig: hantering av sin sjukdomssituation, överväldigande ny levnadssituation, bli sedd som individ och inte bli sedd som individ. Det framkom att patienter i livets slutskede fann möjligheter att vara delaktiga i sin vård genom införskaffandet av kunskap om sin sjukdom och sin framtid. Denna kunskap skapade förståelse över situationen hos patienterna, vilket gav dem redskap att lättare hantera och delta i sin vård. Upplevda hinder till delaktighet visade sig vara då patienterna upplevde sig förbisedda av vårdpersonal. Slutsats: Vuxna patienters upplevelser av delaktighet då de vårdas i livets slutskede går inte att beskriva som ett ensamt fenomen, utan behöver beskrivas utifrån en helhetssyn av patienten.  Den unika patienten bildar en dynamisk helhet, och behöver bemötas som den unika individ den är. / Background: Palliative care is performed throughout the continuum of care, from home care to specialized care in an institution. Palliative care is buildt on a holistic approach that is secured through patient-centered care where the patient's participation is central. Objective: Highlighting adult patients' experiences of participation when they are cared for in late stage palliative care. Method: The study is a systematic literature review mainly based on the methodology described by Forsberg and Wengström (2013). Results: The theme opportunities and obstacles in the experience of their participation emerged, with four categories below: the management of their disease situation, overwhelming new living situations, be seen as an individual and not to be seen as an                                    individual. It was discovered that patients in the late stage palliative phase found opportunities to participate in their care by gathering knowledge about their disease and their future. This knowledge created understanding, giving them the tools to manage and participate in their care. An obstacle to patients’ participation appeared to be when the patients experienced neglect by health professionals. Conclusion: Adult patients' experiences of participation when they are cared for in late stage palliative care cannot be described as a single phenomenon, but needs to be described by an integrated approach of the patient. The unique patient forms a dynamic whole, and needs to be treated as the unique individual he/she is.

Humant Immunbristvirus (HIV) är ett retrovirus som innebär ett livslångt sjukdomstillstånd. Då HIV-infektionen inte går att bota men är behandlingsbar, kommer de cirka 7000 personer som är drabbade av sjukdomen iSverige någon gång att söka vård.Personer med HIV-infektion blir generellt diskrimineradeoch stigmatiseraderelaterat till sin sjukdom, det är därför av stor vikt att de blir bemötta med respekt och omtanke frånhälso-och sjukvårdspersonal. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur personer med HIV-infektion upplever bemötandetfrån hälso-och sjukvården.Enlitteraturstudie utfördes där 14 vetenskapliga studier grundlade resultatet. Vid databearbetningen framkom två huvudteman;Upplevelsen av ett bristfälligt bemötande inom hälso-och sjukvårdenoch Upplevelsen av ett gott bemötande inom hälso-och sjukvården. I litteraturstudiens resultat om ett gott bemötande framkom fem övergripande faktorer som viktiga för personer med HIV-infektion, dessa faktorer var: bemötande, tillit, tid, kunskap och relation. Detta resultat gav upphov till att arbetsredskapetTRO,en vägledning för sjuksköterskan till att skapa en trygg relation inom omvårdnaden, arbetades fram. Trygga relationer motverkarkänslor av diskriminering och stigmatisering för personer med HIV-infektion.Det ärav relevans att mer forskning utförs kring ämnet, personcentrerad vård för personer med HIV-infektion, så att hälso-och sjukvårdspersonal kan utföra omvårdnad utifrån evidensbaserad kunskap.

Introduktion: Hjärtsvikt är ett allvarligt sjukdomstillstånd med hög grad av funktionsnedsättning, hospitalisering och dödlighet. Fatigue och andfåddhet är två av de vanligast förekommande och besvärligaste symtomen hos personer med hjärtsvikt. Syfte: Att beskriva upplevelser och påverkan av fatigue och/eller andfåddhet på det dagliga livet hos personer med hjärtsvikt. Metod: En induktiv litteraturöversikt genomfördes enligt Polit och Becks niostegsmodell med kvalitativ design. Från databaser införskaffades 12 vetenskapliga artiklar från ett flertal kontinenter. Artiklarna analyserades enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier med sex subkategorier. Båda symtomen orsakade hög grad av obehag och ledde till begränsningar i fysisk kapacitet, förlust av självständighet, familjeroller och sociala kontakter, känslor av skuld och att anpassa sig efter den nuvarande livssituationen. Slutsats: Det finns en kunskapsbrist om hur personer upplever fatigue och andfåddhet. Sjuksköterskor bör tillämpa personcentrerad omvårdnad i mötet med dessa personer. / Introduction: Heart failure is a severe medical condition with high prevalence of disability, hospitalization and death. Fatigue and breathlessness are two of the most commonly experienced and most distressful symptoms among persons with heart failure. Aim: To describe experiences and impact of fatigue and/or breathlessness in daily life among persons with heart failure. Method: An inductive literature review was conducted according to Polit and Beck’s nine step model with qualitative design. From databases 12 scientific articles were acquired from several continents. The articles were analysed according to Friberg’s five step model. Result: In the result two main categories and six sub categories were presented. Both symptoms caused a high degree of discomfort and led to limitations in physical capacity, loss of independence, family roles and social contacts, feelings of guilt and adapting to the current life situation. Summary: There is a lack of knowledge regarding people’s experience of fatigue and breathlessness. Nurses ought to apply person-centered care when meeting these persons.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med vårdsökande personer då ett gemensamt språk saknas. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på tolv artiklar med kvalitativ metod som analyserades med Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudteman; en stor utmaning, tolk som stöd och hinder, problemlösande strategier och personlig utveckling. Sjuksköterskor upplevde frustration över att inte kunna ge en god vård på grund av språkbarriärer. De värderade tolkar som användbara för att möjliggöra kommunikationen. Dock användes ibland den vårdsökande personens anhöriga för översättning. Icke-verbal kommunikation upplevdes som en bra strategi vid enklare konversationer. Fynden visade att det fanns en strävan hos sjuksköterskorna att förstå den vårdsökande personen och att öka sin kulturella kompetens. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde utmaningar när de kommunicerade med vårdsökande personer som talade ett annat språk. Det fanns otydliga riktlinjer kring användning av tolk. Sjuksköterskor upplevde bristande kunskaper gällande att kommunicera då ett gemensamt språk saknas. En personcentrerad vård innebär att den vårdsökande personen ska ha möjlighet att vara delaktig i sin vård och att sjuksköterskan har en förståelse för dennes individuella behov och värderingar. Mer forskning behövs kring vilken typ av utbildning eller verktyg sjuksköterskor kan använda sig av för att hantera språkbarriärer. / Aim: To describe nurses experiences of communicating with patients when they do not share the same language. Method: A literature review with an inductive approach based on twelve qualitative articles analysed with Friberg’s five-steps-model. Results: The analysis is presented in four main themes; a major challenge, interpreters that are both supportive and obstructive, problem-solving strategies and personal development. The nurses felt frustration because they could not give an individualized good healthcare because of the language barrier. They valued the interpreters, but some nurses used the patients relatives to interpret. Non-verbal communication was seen as a good strategy to enable simple conversations. The nurses desired to understand the patients and strived to get increased competence about different cultures. Conclusion: Nurses experienced a major challenge to communicate when there is no common language. There are insufficient guidelines about how to use interpreters. Nurses experienced a lack of competence when they communicated with people who speak another language. In person-centered care the patient should be involved in his or hers care and the nurse need to have knowledge about their individual needs and values. Further research is necessary about education or tools that nurses can use to overcome language barriers.