Bakgrund: Inför en operation är det vanligt att patienter känner oro och osäkerhet. Det är därför viktigt att i ett tidigt skede uppmärksamma de patienter som behöver extra stöd inför operationen och tillgodose de individuella behoven. För att hjälpa patienter är den preoperativa omvårdnaden grundläggande för att patienter ska känna delaktighet i sin vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse vuxna patienter anser att personcentrerad vård har i den preoperativa omvårdnaden. Metod: Studiens metod är en litteraturstudie med integrerad analys. Resultat: I resultatet framkom tre olika kategorier som var: Den personcentrerade vårdens betydelse för kommunikation och information, Den personcentrerade vårdens betydelse för psykiska aspekter och Den personcentrerade vårdens betydelse för fysiska aspekter. Slutsats: Resultatet visar att personcentrerad vård vid preoperativ omvårdnad är viktig för patienten då det möjliggör att de kan påverka och delta i sin vård. Den personcentrerade vården öppnar upp samtalet med patienten och främjar dialogen. Dialogen ökar patientens förståelse för operationen och stärker deras resurser och kapacitet i samband med operation och återhämtning.

Bakgrund: Att bli sjuk och hamna på sjukhus kan vara en stor omställning för vem som helst, men för en person som har autismspektrumtillstånd (AST) kan det vara en ännu större utmaning. Personer med AST har ett stort behov av rutiner och är mycket känsliga för starka sinnesintryck så som lukt, ljud och känsel. Personer med AST kan även ha svårt att uttrycka känslor på ett sätt som anses vara normalt för neurotypiska personer. Allt detta kan göra det svårt att vårda en person med AST, om det finns brister i kunskapen om autism och hur det påverkar personen som lever med det. Det är därför betydelsefullt att sjuksköterskan har kunskaper om hur den ska bemöta och hantera de situationer som kan uppstå. Syfte: Syftet med denna allmänna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskan erfarenhet av att vårda individer med autismspektrumtillstånd inom slutenvård.   Metod: En allmän litteraturöversikt med ett kvalitativt perspektiv baserad på sex vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell.  Resultat: Resultatet visade tre huvudteman som var Faktorer som sjuksköterskan upplever som hinder för omvårdnaden, Främjande aspekter som underlättar sjuksköterskans omvårdnad och Identifierade behov av förändring/förbättringsområden. Slutsats: Dessa individer är en patientgrupp som på grund av sina speciella förutsättningar är en extra utsatt grupp. Med AST kommer många utmaningar som försvårar omvårdnaden för sjuksköterskan. Det är därför viktigt för sjuksköterskan att ha förståelse för dessa individer. I dagsläget finns det ingen direkt utbildning om individer med AST detta gör att sjuksköterskor får förlita sig på sin erfarenhet när det kommer till omvårdnaden för individer med AST. Bakgrund: Att bli sjuk och hamna på sjukhus kan vara en stor omställning för vem som helst, men för en person som har autismspektrumtillstånd (AST) kan det vara en ännu större utmaning. Personer med AST har ett stort behov av rutiner och är mycket känsliga för starka sinnesintryck så som lukt, ljud och känsel. Personer med AST kan även ha svårt att uttrycka känslor på ett sätt som anses vara normalt för neurotypiska personer. Allt detta kan göra det svårt att vårda en person med AST, om det finns brister i kunskapen om autism och hur det påverkar personen som lever med det. Det är därför betydelsefullt att sjuksköterskan har kunskaper om hur den ska bemöta och hantera de situationer som kan uppstå. Syfte: Syftet med denna allmänna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskan erfarenhet av att vårda individer med autismspektrumtillstånd inom slutenvård.   Metod: En allmän litteraturöversikt med ett kvalitativt perspektiv baserad på sex vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell.  Resultat: Resultatet visade tre huvudteman som var Faktorer som sjuksköterskan upplever som hinder för omvårdnaden, Främjande aspekter som underlättar sjuksköterskans omvårdnad och Identifierade behov av förändring/förbättringsområden. Slutsats: Dessa individer är en patientgrupp som på grund av sina speciella förutsättningar är en extra utsatt grupp. Med AST kommer många utmaningar som försvårar omvårdnaden för sjuksköterskan. Det är därför viktigt för sjuksköterskan att ha förståelse för dessa individer. I dagsläget finns det ingen direkt utbildning om individer med AST detta gör att sjuksköterskor får förlita sig på sin erfarenhet när det kommer till omvårdnaden för individer med AST.

Bakgrund: År 2017 drabbades 110 000 personer av vårdskada i Sverige och årligen beräknas 1200 personer avlida till följd av vårdskada. Patientsäkerhet innebär att skydda patienten från fysisk såväl som psykisk skada. Sjuksköterskor uppmanas att arbeta utifrån ett personcentrerat arbetssätt, vilket innebär att se personen bakom patienten. Arbetssättets essentiella grundbultar utgörs av ett välfungerande samarbete, kommunikation samt tillvaratagande av teamets samtliga kompetenser. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av hur förhållanden inom arbetsmiljön påverkar patientsäkerheten.  Metod: Metoden var en kvalitativ litteraturöversikt. Urvalet av relevanta artiklar genomfördes genom sökningar i databaserna CINAHL och PsycINFO som sedan kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av en integrerad analys. Resultat: Sjuksköterskorna bedömer patientsäkerheten på sina arbetsplatser som bristfällig. De höga kraven som tillkommer inom yrket tillsammans med underbemanning, hög arbetsbelastning, bristande kompetenser samt otillräckligt samarbete och kommunikation inom teamet påverkar både patienternas säkerhet och personalens hälsa negativt. Slutsats: Författarna påvisade huruvida vårdpersonalens hälsa påverkades negativt av de brister som råder och hur detta påverkade patientsäkerheten ogynnsamt. Möjligheterna till en förändring för att uppnå en fullgod patientsäkerhet ligger således på en organisatorisk nivå där ledningen bör se och acceptera allvaret samt stötta personalen i sitt patientsäkra arbete.

Sveriges akutsjukvård genomgår ett omfattande och kontinuerligt förbättringsarbete. Detta på grund av att Socialstyrelsens sammanställningar visar att väntetiderna för att träffa läkare och den totala vistelsetiden på akutmottagningarna fortsätter att öka. Utvecklingen av sjuksköterskans arbetsuppgifter är en viktig komponent i detta arbete. På två akutmottagningar landet låter man sjuksköterskor utföra bedömningar och behandla patienter självständigt, som så kallade behandlingssjuksköterskor. Rollen som behandlingssjuksköterska har framtagits för att minska väntetiderna för patienterna och för att kunna erbjuda ett utvecklingssteg för erfarna sjuksköterskor inom akutsjukvården. Syftet med studien var att undersöka behandlingssjuksköterskors upplevelser av att självständigt behandla patienter på en akutmottagning. Metoden i studien har haft en kvalitativ ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor som jobbar som behandlingssjuksköterskor. Intervjuerna genomfördes i december 2017 och januari 2018. Intervjuerna transkriberades och texten analyserades med en innehållsanalys. Resultatet av innehållsanalysen gav ett tema som var: Genom att arbeta i en ny roll upplevs en positiv utveckling för sjuksköterskorna samt fördelar för patienten. Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier och nio underkategorier. De tre kategorierna var; att arbeta i en ny yrkesroll, upplevelsen av patientfokus och en positiv kompetensutveckling. Kategorierna sammanfattade informanternas upplevelser av att självständigt behandla patienter på akutmottagningen. Slutsatsen visar på övervägande positiva upplevelser. Behandlingssjuksköterskor upplevde en professionell utveckling samtidig som de upplevde att patienterna fick ett bättre omhändertagande.

Den ökade digitaliseringen inom hälso- och sjukvård medför en transformation av passiva patienter till aktiva hälsokonsumenter. Regeringen har presenterat en vision om att Sverige ska vara bäst i världen på eHälsa år 2025. För att lyckas ställs det krav på vården och sjuksköterskan i synnerhet som ska driva och säkerställa en hög nivå av personcentrerad omvårdnad för patienter och närstående. Därför är det av betydelse att belysa hur den personcentrerade omvårdnaden kan påverkas vid användning av eHälsa. Syftet med studien är att belysa hur personcentrerad omvårdnad kan påverkas vid användandet av eHälsa. Metoden som valdes var allmän litteraturöversikt med databassökningar baserad på 15 utvalda vetenskapliga artiklar som har klassificerats och analyserats i en innehållsanalys. Resultatet utmynnade i fyra återkommande teman. Resultatet visar att införandet av eHälsolösningar kan stärka kommunikationen mellan patient och vårdgivare. En kombination med eHälsa bidrar till att kontakten med vården hålls levande mellan de fysiska vårdmötena. eHälsolösningar bör vara baserad på individanpassad information och regleras efter patientens behov. Relationen mellan patient och vårdgivare bör vara etablerad innan en digital kommunikation kan bli jämställd med det fysiska mötet. eHälsa ger patienten en ökad delaktighet vilket medför mer makt till patienten och en mer symmetrisk balans i relation med vårdgivare vilket optimerar den personcentrerade omvårdnaden. Slutsatsen från studien var att personcentrerad omvårdnad kan påverkas vid användandet av eHälsa. Kommunikationen mellan patient och vårdgivare stärks och eHälsolösningar stärker partnerskapet genom ökad delaktighet. Kontakten mellan patient och vårdgivare hålls vid liv mellan de fysiska vårdtillfällena vilket stärker relationen.

Bakgrund Bröstcancer är den vanligaste cancerformen för kvinnor. Att drabbas av bröstcancer kan resultera i oro och ångest, symtom som kan påverka psykiska, fysiska och sociala funktioner negativt. Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetens där partnerskap, patientberättelse och dokumentation är i fokus. Sjuksköterskan ska tillgodose behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet hos patienter, trots detta upplever många av kvinnorna brister från sjukvården. Syfte Syftet var att belysa bröstcancerdrabbade kvinnors erfarenhet av sjuksköterskans stöd och information. Metod Den valda metoden för denna studie var litteraturöversikt. Litteraturen söktes i databaserna CINAHL complete, PsycINFO och PubMed. Datainsamlingen resulterade i 15 artiklar som inkluderades i litteraturöversikten, efter att noga kvalitetsgranskas och därefter analyserats. Dataanalysen gjordes med en integrerad analysmetod då likheter och skillnader identifierades och utformade huvudteman och subteman. Efter att materialet analyserats sammanställdes det till ett resultat. Resultat Resultatet visade att kvinnornas förväntningar på sjuksköterskan var att hon var lyhörd, tillgänglig och förstod den individuella skillnaden mellan kvinnorna. God kommunikation med patienten samt relevant och önskad information kunde minska oro och ångest. Stödet från sjuksköterskan ansågs vara viktigt för kvinnorna, eftersom det visades i flera studier kunde resultera i ökad delaktighet och tillfredsställelse i vården. Slutsats Det framkom att kvinnorna hade ett stort behov av information från sjukvården. Brister i kommunikation och information resulterade i att kvinnans delaktighet i vården försämras. Tillfredsställelse av vården var en viktig faktor för kvinnorna. Sjuksköterskans personcentrerade omvårdnad kunde öka tillfredsställelsen hos kvinnorna med bröstcancer, och hade därmed en positiv påverkan på deras livskvalitet.

Personer med demenssjukdom har på grund av sjukdomens kognitiva påverkan och symtom svårt att uppnå delaktighet i sin egen omvårdnad. Enligt svensk lag skall hälso- och sjukvårdsverksamheter stödja patienters delaktighet utifrån individuella förutsättningar. Personcentrerad omvårdnad bygger på en holistisk syn där en delaktig patient och partnerskapet vårdpersonal vårdtagare emellan utgör grunden. Musik som en del i omvårdnaden har visats ge generellt positiva effekter gällande flertalet förmågor där personen med demens får möjlighet att använda sina egna resurser. Grundat i detta är det av betydelse att undersöka om musik kan möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet. Syftet var att undersöka om musik kan användas för att möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet hos personer med demenssjukdom. Vald metod till denna studie var litteraturöversikt, och databaserna som användes vid artikelsökningar var CINAHL, PubMed och Academic search elite. Även browsing användes. En induktiv analysmetod resulterade i fyra huvudfynd gällande musikens effekt på personer med demenssjukdom. Artiklarnas resultat återgavs genom manifest innehållsanalys. Då musik inkluderades i omvårdnaden för personer med demens sågs en minskning av negativa beteenden och känslouttryck så som agitation, motstånd och ångest. Uttryck för positiva känslor och välbefinnande ökade, kognitiva förmågor så som självmedvetenhet och minne förbättrades och kommunikation vårdpersonal vårdtagare emellan stärktes. Dessa effekter presenteras under fyra huvudrubriker som alla kan möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet. Resultatet i föreliggande studie visar att musik ger positiva effekter och bättre förutsättningar för att möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet hos personer med demenssjukdom.

Bakgrund Det finns evidens för att personcentrerad omvårdnad kan leda till effektivare vård, samt nöjda patienter. På akutmottagningen är inflödet av patienter högt, vilket kan bidra till långa vistelsetider, kommunikationsmissar, risker för ett dåligt omhändertagande och missnöjda patienter som följd. Syfte Att belysa faktorer i mötet mellan sjuksköterska och patient på akutmottagningen som kan påverka förutsättningarna för personcentrerad omvårdnad. Metod För att ge en bild över det aktuella forskningsläget samt identifiera kunskapsluckor gjordes en litteraturöversikt för att undersöka patientens och sjuksköterskans perspektiv på mötet på akutmottagningen, i relation till kriterier för personcentrerad omvårdnad. Resultat Förståelse för patientens upplevelse, delaktighet, individanpassad kommunikation och information, samt att inkludera patientens anhöriga är faktorer som främjar personcentrerad omvårdnad. Patienterna önskar att sjuksköterskan visar förståelse för deras upplevelse. Många patienter upplever ångest, oro och smärta under sin vistelse på akutmottagningen. Individanpassad kommunikation och delaktighet ger nöjdare och ångestlindrade patienter, dock möjliggörs inte alltid delaktighet på akutmottagningarna. Detta tillsammans med kommunikationsbrister kan hindra förutsättningarna för personcentrerad omvårdnad av patienten. Slutsats Personcentrerad omvårdnad tillämpas inte alltid vid akutmottagningar. Individanpassade omvårdnadsåtgärder vid ångest och oro, sjuksköterskans vilja att skapa ett partnerskap med patienten, delaktighet och god kommunikation tycks bidra till nöjdare patienter inom akutsjukvården. Patienter som bemötts med förståelse samt fått individuella behov tillfredsställda känner sig oftare trygga och nöjda med vårdtillfället.

Bakgrund Verksamheten på akutmottagningar bedrivs dygnet runt, dag som natt, runt om i Sverige. Sjuksköterskor som arbetar nattetid på akutmottagning stöter på en rad olika faktorer som kan påverka deras förmåga att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt; trötthet, minskad personalstyrka, oförutsedd tillströmning av patienter och korta möten med patienter för att nämna några. Flera av dessa faktorer antas ha missgynnande effekt på den personcentrerade omvårdnaden. Syfte Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av personcentrerad omvårdnad nattetid på akutmottagning. Metod Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv ansats. Förhållningssättet var av induktiv karaktär och resultatet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Tio sjuksköterskor med varierande ålder och erfarenhet av nattarbete intervjuades över telefon från tre olika akutmottagningar. Resultat Sjuksköterskornas upplevelser sammanfattades i tre kategorier och tio underkategorier. Kategorierna var personcentrerad omvårdnad utifrån patientens unika behov, personcentrerad omvårdnad och nattarbete samt personcentrerad omvårdnad och arbetsresurser. Resultatet visade på att sjuksköterskan som person, patientens tillstånd, patientinformation, nattens karaktärsdrag och effekt på sjuksköterskan samt aspekter relaterade till arbetsresurser har betydelse för upplevelsen av personcentrerad omvårdnad nattetid på akutmottagning. Slutsats Sjuksköterskorna upplevde att det var enklare att ge personcentrerad omvårdnad nattetid på akutmottagning till äldre patienter och barn än till andra patientgrupper samt att patienter med de mest akuta sjukdomstillstånden erhöll den bästa personcentrerade omvårdnaden. Vidare upplevdes faktorer som ökad trötthet, lägre empatisk förmåga längre in på nattpasset, personalstyrka och tillströmningen av patienter ha avgörande betydelse för den upplevda personcentrerade omvårdnaden nattetid på akutmottagning.

Immigration is increasing by each year. For those who do not speak Swedish nor English receiving information and being able to make themselves understood is difficult. Sooner or later some of these people will come in contact with the healthcare system, and in an emergency situation it will be the ambulance nurse they meet first. When the patient and nurse do not speak the same language there is risk of misunderstandings. Inadequate information leads to an increased risk of the patient feeling neglected which may affect the nurse – patient relationship. There is also an increased risk of the patient feeling mistrust for the healthcare system and thus leading to a lack of compliance. Diagnosing and treating the patient therefore run risk of becoming delayed. Lack of communication may in worst case scenario lead to mistreatment and healthcare related injuries. The aim of the study was to illustrate the ambulance nurse experiences of giving care when nurse and patient do not speak the same language. The method was of qualitative design. Six individual interviews with ambulance nurses working within the prehospital scene in a region in central Sweden were conducted. The result revealed three main categories: finding other ways of communicating, the clinical eye and a different encounter. The ambulance nurses in this study shared how they used body language and spoke in a simplified manner trying to find other ways of communicating with the patient. The study showed how their experience and their clinical observations; the patients’ expressions, skin and color, had a greater impact on their judgment and also on assessing given treatment. Cultural differences and the feeling of not being able to completely understand were perceived as obstacles. The ambulance nurses perceived themselves as being over explicit. More examinations and longer time to care were mentioned. Showing empathy and increased patience were described as important characteristics for the ambulance nurse, as well as creating a safe environment by listening and showing respect for the patient and their culture. The study showed that the encounter entails communication difficulties as well as cultural differences. The ambulance nurse must find other ways of conducting their work and is forced to rely on clinical observations in a higher degree than normal. By finding alternative ways of communication, for example through the help of relatives, the ambulance nurse can get the patient involved in the given care. The foundation for a successful encounter is a good attitude.