No abstract provided. / Thesis / Bachelor of Arts (BA) / Introduction: The study attempts to explain the geographical conditions in Westminster Township. Emphasis is placed on the relationship existing between the township and the city of London, the large metropolitan centre adjacent to it. The problem is attacked from a functional point of view. The physical geography of the township is described. However, since historical forces are recognized in any study of settlement, one chapter is devoted to historical geography. The following chapters are devoted to communications and land use patterns, both rural and urban. The thesis is changing interrelationship, between the city and the township. It shows clearly that the city does not terminate at its political boundary, but encroaches upon the adjacent rural township. The result is a change in the character of the township in the shape of an "Urban Fringe" specialized agriculture and new super imposition of communications.

Denna studie utreder hur hållbara utvecklingsinitiativ inom klimatanpassning inramas i kommunala visioner från de två svenska kommunerna Kristianstad och Trelleborg. Båda städerna befinner sig i prekära geografiska lägen och är speciellt i riskzonen för de stigande havsnivåerna. Klimateffekterna är redan här och havsnivåerna förväntas att bli allt värre i samband med den stigande temperaturen. Kommunerna har ett viktigt ansvar i klimatanpassningen. Kommunerna ansvarar för den fysiska planeringen och därav ansvar för mark- och vattenregleringen. Syftet med studien är att undersöka huruvida Kristianstad och Trelleborg lyckas sammanfläta klimatanpassningsplaneringen med alla tre hållbarhetsdimensioner (ekologiska, sociala och ekonomiska). Studien avser att utvärdera hur dessa dimensioner värderas i kommunernas kommunala dokument, genom en kvantitativ innehållsanalys. Tidigare forskningen tyder på att det är svårt att synkronisera de tre hållbarhetsdimensionerna och istället står de i vägen för varandra och tenderar att favorisera den ekonomiska hållbarheten. Resultaten från Kristianstad efterliknande den tidigare forskningen, där de ekonomiska värdena överskuggade de andra hållbarhetsaspekterna. De var snarlikt mellan de ekologiska och ekonomiska, men framförallt var det den sociala hållbarheten som fick väldigt lite uppmärksamhet. Trelleborg fick dock andra resultat. Det var fortfarande en väldigt svag balans mellan dimensionerna, dock var värderingen av dimensionerna annorlunda. Den sociala, men framförallt den ekologiska, värderades högre än den ekonomiska.

Livestock grazing is an important part for the livelihood of a large part of the world’s population. While in some areas of the world water accessibility is often taken for granted, in arid regions this can be a limited resource. The central Asian country of Mongolia is one of the countries that sees excessive livestock grazing in an arid region. Nomadic pastoralism is widespread to ensure access to fresh water sources as well as pastures. These movement patterns are under ongoing research, but so far, the impact of water accessibility on these movement patterns has not been investigated. Specifically in the Great Gobi B Strictly Protected Area, pastoralists rely on water obtained from a variety of sources like lakes, rivers, and wells. I analysed camp usage and the availability of water for pastoralists to uncover current movement patterns and how these are influenced by water. I want to gain insight on how the distance to the closest water source influences camp usage and how this changes with seasonality and the size of the herd. For this I conducted Kruskal-Wallis and two-sided Pearson tests respectively. A potential overlap between wildlife and livestock was investigated since this might be a potential conflict and further leading to the spread of diseases. Furthermore, I modelled precipitation and temperature until the year 2050 to spot a potential redistribution of water in an already arid region. There was no correlation found between the seasons nor herd size and the distance to the closest and second closest water source. In my analysis, the overlap between wildlife and livestock was found only to a minor extend. Precipitation and temperature in the region were found to change only to a marginal degree from 2023 to 2050. Due to this, I identified the most important water sources and camps based on the analysisof the current data.

Climate change is posing a significant threat to terrestrial ecosystems worldwide, in part due to the more frequent occurrence of extreme climatic events such as droughts. While the importance of drought impacts on vegetation has been widely recognized, the time-dependent characteristics of drought-induced response remain insufficiently understood. In this study, we examine the sensitivity of terrestrial evapotranspiration (ET) to water availability in African biomes using a suite of satellite and geospatial data. By correlating a multi-scalar drought index with monthly ET anomalies between 1981 and 2016, the spatiotemporal effects of drought are evaluated and compared against simulations from a coupled vegetation-climate model. The coupling between water availability and ET is found to be largely dependent on aridity conditions and the evapotranspiration regime (energy- vs. soil moisture-limited). We also observed the dominant role of root zone storage capacity in mediating ET response among rainforests and savannas, whereas shrubs and grasslands tend to exhibit much more complex soil-plant interactions. Comparing between model simulations and observations, discrepancies in the magnitude and timing of ET response were evident. Our findings highlight the need for an explicit consideration of plant-available water to improve the representation of hydroclimatic processes in Earth system models.

Forests buffer temperature extremes through processes such as canopy shading, wind speed reduction, and evapotranspiration. As a result, microclimates are formed within forests whose climatic conditions are distinctly different from the surrounding macroclimate. This allows many species to thrive in the understory due to its reduced variation in temperature. However, the buffering capacity of these microclimates may be under threat as global temperatures keep rising and extreme events such as droughts are becoming more widespread. Prolonged exposure to droughts can lower the soil moisture, which, in turn, weakens the buffering by reducing the water available for evaporative cooling. Earlier research has shown that forest buffering is mainly dependent on the canopy cover, the local water balance, and the geographical location. At higher latitudes, the general consensus is that the temperature buffering depends mainly on the canopy cover as the solar radiation is not strong enough to initiate sufficient evaporative cooling. Yet, with ongoing climate change and the increasing frequency of heat waves, this might have changed. To that end, we locally investigate the influence of soil moisture and canopy openness on the temperature buffering at various forest stands within a Swedish coniferous forest during the summer months of 2021 and 2022. Our results showed that, in both years, the soil moisture had no significant impact on the forest temperature, while the canopy openness had a very strong influence on buffering both the maximum and minimum temperatures. More specifically, in both years, the forest lost its ability to buffer the maximum and minimum temperatures when the canopy openness exceeded roughly 22% and 15%, respectively. On average, the measured forest stands were not buffered as the summer average maximum and minimum temperature offsets in both years amounted to ⟨∆Tmax,tot⟩ = 0.21 ◦C and ⟨∆Tmin,tot⟩ = −0.28 ◦C in 2021 and ⟨∆Tmax,tot⟩ = 0.10 ◦C and ⟨∆Tmin,tot⟩ = −0.31 ◦C in 2022. However, the summers of 2021 and 2022 were climatically quite average, which could have influenced the correlation between the soil moisture and the air temperature. Overall, the results suggest that maintaining a canopy openness ≲ 22% is needed for microclimate buffering to occur in this Swedish coniferous forest during a climatically average summer

Human-caused forest fires have increased in magnitude and frequency, affecting global vegetation and requiring a re-evaluation of fire regimes. Changing fire regimes have led to reduced burned areas in fire- dependent ecosystems and increased areas in fire-independent ecosystems, resulting in changes in land cover and posing a threat to native plant communities. This study focuses on monitoring vegetation recovery after fires in California, USA, using the Enhanced Vegetation Index (EVI) from MODIS time series. The goal is to determine the full recovery time and half recovery time (HRT) after forest fires in year 2017 and analyze the influence of burn severity on three land cover classes in two different climate zones in California.Analyzes show that the "Closed Forest" land cover type exhibits the longest recovery period, followed by the "Open Forest" type and “Herbaceous/Shrub” type in both climate zones but no general connection between recovery time and climate zone was observed. It is found that burn severity degree affects HRT but not the full recovery time in both Mediterranean and Semi-arid climate zones. The study mainly highlights the variations in forest fire recovery patterns between land cover types, as well as differences observed between climate zones.

Bränder i skog och mark förväntas bli ett allt vanligare inslag i ett framtida klimat. Skogsbränder kan orsaka stora geomorfologiska förändringar i landskapet, bland annat genom vittring av block och berghällar. Antalet tidigare studier som berör vittring till följd av skogsbränder är begränsade till antal och många av de studier som finns är utförda i klimat och miljöer som skiljer sig från det vi har i Sverige. Det finns därför en relevans i att studera hur, och till vilken grad, skogsbränder påverkar vittringen av granitoida bergarter i Sverige. Med anledning av detta har en fallstudie av brandens påverkan på vittring utförts i Norra Lunsens Naturreservat. Syftet med studien var att undersöka hur vittringsgraden inom brandområdet i Norra Lunsen påverkats av skogsbranden 2017. Studien har till stor del bestått av fältstudier där såväl kvantitativa mätningar som observationer använts för att samla in data. Resultatet visar att det finns en mätbar skillnad på vittringsgraden inom brandområdet jämfört med övriga delar av Norra Lunsen. Det visar även att de olika geomorfologiska förutsättningarna inom brandområdet haft en inverkan på vittringsgraden.

Sydväst om Falu centrum är Vällansjöarna belägna. Sjöarna utsätter tätorten för översvämningsrisk på grund av utdikningar och korrigeringar i vattendrag uppströms sjöarna som genomfördes då Falu Koppargruva var aktiv. Idag utgör dessa avledningar av vatten ett problem för centrala Falun med risk för översvämning vid höga vattenflöden. Syftet med denna studie är att presentera en alternativ lösning för att minska den totala översvämningsrisken i Falu centrum med fokus på Vällansjöarna. De lösningar som diskuteras i denna studie kopplas till möjligheter att tillfälligt dämma upp vatten och undersökning av lämpliga platser med våtmarker som översvämningshantering. Genom att applicera en GIS-baserad metod har kartor framställts över utvalda områden som varit särskilt intressanta för att uppnå syftet. Resultaten visar att de utvalda områdena rymmer 3 gånger så mycket vatten relativt vad som tillrinner och avvattnar Vällansjöarna under ett dygn vid ett högsta beräknat flöde med 50 års återkomsttid. Därmed har områdena även god potential att ta vara på vattnen vid ett normalflöde. Slutsatsen är att samtliga områden i analysen är lämpade för tillfällig uppdämning av vatten vid höga flöden samt att våtmarker är en potentiell lösning för att minska översvämningsrisken i Falun.

Denna uppsats syftar till att undersöka riskarbetet och resiliensen i Stranda kommun, Norge, genom en kvalitativ fallstudie. Studien undersöker även huruvida en medvetenhet om risker påverkar riskarbetet. Stranda valdes som kommun då den utgör ett extremfall, i och med att kommunen hotas av ett stort bergskred från berget Åknes och en tsunami som andrahandskonsekvens. Den genomförda metoden bestod av intervjuer med tjänstemän inom Stranda kommun, samt en dokumentanalys av dokument från statliga myndigheter och kommunen. Resultatet gav att en medvetenhet om riskerna tyder på att ha bidragit till ett proaktivt riskarbete. Resultatet visar även på hur flera säkerhetsåtgärder genomförs kopplat till riskerna i den fysiska miljön, även om det är svårt att skydda byggd miljö i riskzoner. En ständig övervakning av det ostabila bergspartiet och varningssystem möjliggör dock bebyggelse i vissa riskzoner. Huruvida åtgärder och faktorer verkar stärkande eller försvagande av resiliensen i kommunen analyseras och diskuteras. Flera sårbarheter har dock kunnat urskiljas i kommunen, bland annat att kryssningstrafik fortgår i fjorden trots riskerna. För att stärka resiliensen behöver flera sårbarheter åtgärdas, vilket vidare forskning kan utforska ytterligare. Vidare forskning krävs även för att utforska resiliens på olika nivåer i samhället mer djupgående.

Med flest kända fyndplatser i världen av den globalt rödlistade vårsvampen bombmurkla (Sarcosoma globosum) åligger det Sverige ett internationellt ansvar för artens bevarande. På senare tid bedöms dock många av svampens växtplatser ha förstörts på grund av granbarkborreangrepp till följd av höga sommartemperaturer, något som befaras bli allt vanligare i och med klimatförändringarna. För att långsiktigt bevara arten tror jag därför att riktade eftersök kan bli aktuella. I denna studie undersöks vilka miljödata som är användbara för att prognostisera bombmurklans förekomst på landskapsnivå och möjligheterna med att använda GIS-baserad förekomstmodellering för att upptäcka nya växtplatser. Beståndsmedelålder, skogsslag och jordart, samt i viss mån lutning och väderstreck (aspekt) bedöms vara goda förklaringsvariabler för svampens förekomst. Under fältarbetet upptäcktes 1 ny växtplats förbombmurkla och det finns indikationer, om än inte statistiskt styrkta, på att bombmurklan oftare påträffas i områdena med god modellerad prognos för förekomst än i andra gran- eller barrblandskogar. / With most known occurrences of the threatened Sarcosoma globosum globally, Sweden bears international responsibility for this fungus’ survival. Lately, many of the previously known sites for the species have expired due to bark beetle attacks caused by high summer temperatures, which in future may occur even more frequently because of climate change. Therefore, I find targeted search for new occurrences necessary for future conservation. In this study I investigate which variables are useful for predicting occurrence on landscape-scale and the potential of using species distribution modelling forfinding S. globosum. Mean tree age, forest type and sediment, and to some degree slope and aspect, are useful variables for predicting occurrence. During field work 1 new site was discovered and there are indications, although not statistically significant, that S. globosum is more common in areas with high modelled prognosis for occurrence than in other spruce- or mixed coniferous forests.