<p>Tvister mellan grannar rörande skymmande grönska är, när man ser till antalet rättsfall, inte särskilt vanligt förekommande. Ser man till verkligheten istället är det inte svårt att konstatera att skymmande grönska verkar vara en av de vanligaste orsakerna till dispyter mellan grannar. Det rättsområde som berörs är grannelagsrätten, vilket är ett tämligen vidsträckt rättsområde som återfinns i flera vitt skilda regleringar. När det gäller skymmande grönska finns dock endast två bestämmelser och dessa är jordabalken 3:1 och 3:2. Eftersom det finns så få rättsfall rörande grannelagsrätten och skymmande grönska samt så få och generellt hållna bestämmelser i lagen, är uppsatsens syfte att undersöka gränserna för de rättigheter och skyldigheter som en nyttjare av fast egendom har beträffande skymmande grönska på dennes fasta egendom.</p>

Tvister mellan grannar rörande skymmande grönska är, när man ser till antalet rättsfall, inte särskilt vanligt förekommande. Ser man till verkligheten istället är det inte svårt att konstatera att skymmande grönska verkar vara en av de vanligaste orsakerna till dispyter mellan grannar. Det rättsområde som berörs är grannelagsrätten, vilket är ett tämligen vidsträckt rättsområde som återfinns i flera vitt skilda regleringar. När det gäller skymmande grönska finns dock endast två bestämmelser och dessa är jordabalken 3:1 och 3:2. Eftersom det finns så få rättsfall rörande grannelagsrätten och skymmande grönska samt så få och generellt hållna bestämmelser i lagen, är uppsatsens syfte att undersöka gränserna för de rättigheter och skyldigheter som en nyttjare av fast egendom har beträffande skymmande grönska på dennes fasta egendom.

Syftet med det här examensarbetet är att kartlägga och analysera hur lagstiftningen gällande landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) tillämpas, genom att studera länsstyrelserna i Sverige och kommunerna Mariestad, Färgelanda, Munkedal och Mellerud. Möjligheten för kommunerna att kunna peka ut LIS-områden i översiktsplanerna har funnits sedan 1 februari 2010 och det är länsstyrelsernas uppgift att bevaka att inte strandskyddets syften motverkas på ett oacceptabelt sätt. Ett antal länsstyrelser i Sverige har tagit fram råd för hur kommunerna ska gå till väga vid utpekandet av LIS-områden. Dessa råd skiljer sig något åt, både vad gäller omfattning och innehåll. Vi tror dock att flera av skillnaderna kan bero på att länsstyrelserna omedvetet har uttryckt sig olika och att det i slutändan är möjligt att en prövning, oavsett länsstyrelse, skulle ge samma resultat. Det är tydligt att det finns en intressekonflikt mellan strandskyddets syften och LIS. Länsstyrelserna betonar, i sina råd, vikten av långsiktig planering hos kommunerna och att utpekandet av LIS-områden inte ska göras lättvindigt. De kommuner som vi har studerat har pekat ut ett förhållandevis stort antal LIS-områden, varav ett flertal är belägna vid Vänern. Vid Vänern råder utvidgat strandskydd och dessutom ska LIS användas restriktivt där om det råder ett högt bebyggelsetryck. Kommunernas planering ser olika ut och har olika detaljeringsgrad, vissa har tagit fram detaljerade tematiska tillägg till översiktsplanen medan någon har arbetat fram ett översiktligt tematiskt planeringsunderlag. Av länsstyrelsens yttranden framkommer kritik mot flera av LIS-områdena, som gäller alltifrån detaljer till hela LIS-områdens lämplighet. Kritiken beaktas i olika utsträckning av kommunerna, men vad gäller LIS-områden som länsstyrelsen anser olämpliga väljer oftast kommunen att behålla dessa. Detta, i kombination med kommunernas sätt att beskriva och motivera LIS-områdena, gör att vi ibland ifrågasätter hur stora möjligheterna är till genomförande, åtminstone inom en överskådlig tid.

Denna rapport beskriver bygglovsprocessen i en stor och en mindre kommun, samt bygglovsavgifter, sanktionsavgifter och respektive kommuns organisation.

Syftet med det här examensarbetet är att kartlägga och analysera hur lagstiftningen gällande landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) tillämpas, genom att studera länsstyrelserna i Sverige och kommunerna Mariestad, Färgelanda, Munkedal och Mellerud. Möjligheten för kommunerna att kunna peka ut LIS-områden i översiktsplanerna har funnits sedan 1 februari 2010 och det är länsstyrelsernas uppgift att bevaka att inte strandskyddets syften motverkas på ett oacceptabelt sätt. Ett antal länsstyrelser i Sverige har tagit fram råd för hur kommunerna ska gå till väga vid utpekandet av LIS-områden. Dessa råd skiljer sig något åt, både vad gäller omfattning och innehåll. Vi tror dock att flera av skillnaderna kan bero på att länsstyrelserna omedvetet har uttryckt sig olika och att det i slutändan är möjligt att en prövning, oavsett länsstyrelse, skulle ge samma resultat. Det är tydligt att det finns en intressekonflikt mellan strandskyddets syften och LIS. Länsstyrelserna betonar, i sina råd, vikten av långsiktig planering hos kommunerna och att utpekandet av LIS-områden inte ska göras lättvindigt. De kommuner som vi har studerat har pekat ut ett förhållandevis stort antal LIS-områden, varav ett flertal är belägna vid Vänern. Vid Vänern råder utvidgat strandskydd och dessutom ska LIS användas restriktivt där om det råder ett högt bebyggelsetryck. Kommunernas planering ser olika ut och har olika detaljeringsgrad, vissa har tagit fram detaljerade tematiska tillägg till översiktsplanen medan någon har arbetat fram ett översiktligt tematiskt planeringsunderlag. Av länsstyrelsens yttranden framkommer kritik mot flera av LIS-områdena, som gäller alltifrån detaljer till hela LIS-områdens lämplighet. Kritiken beaktas i olika utsträckning av kommunerna, men vad gäller LIS-områden som länsstyrelsen anser olämpliga väljer oftast kommunen att behålla dessa. Detta, i kombination med kommunernas sätt att beskriva och motivera LIS-områdena, gör att vi ibland ifrågasätter hur stora möjligheterna är till genomförande, åtminstone inom en överskådlig tid. / The purpose of this bachelor’s thesis is to chart and analyse how the legislation about countryside development in areas close to shores (LIS) is applied, by studying the county administrative boards in Sweden and the municipalities of Mariestad, Färgelanda, Munkedal and Mellerud. Since February 1 st 2010, it’s possible for the municipalities to point out LIS-areas in the comprehensive plans and it’s the county administrative boards’ responsibility to look after the purposes of the shore protection, so these won’t be opposed in an unacceptable way. A number of county administrative boards in Sweden have written advices about how the municipalities should act when they are pointing out LIS-areas. These advices differ somewhat from each other, both according to extent and content. However, we think that several of these differences may be explained by unintended variances in the county administrative boards’ way of writing and that a trial, irrespective of which county administrative board, possibly could lead to the same result. It’s obvious that there is a conflict of interests between the purposes of the shore protection and LIS. The county administrative boards emphasize, in their written advices, the importance of long-term planning by the municipalities and that the LIS-areas are not to be pointed out carelessly. The municipalities, that we have been studying, have chosen a comparatively large number of LIS-areas, of which several are located by the lake Vänern. An expanded shore protection prevails at Vänern and in addition LIS should be used restrictively if there is a high interest in building. The municipalities planning look different and have different level of details; some have made detailed thematic additions to the comprehensive plans while some has made a comprehensive thematic planning support. In the county administration board’s utterance criticism emerges against several LIS-areas, about everything from details to the suitability of whole LIS-areas. The criticism is considered by the municipalities in varying extent, but BACHELOR’S THESIS iii when it comes to the LIS-areas that the county administration board finds unsuitable the municipalities often choose to keep these. This, in combination with the municipalities’ way to describing and motivate their LIS-areas, makes us question how great the possibilities are to carry through, at least in a foreseeable future.

Genom 2011 års plan- och bygglag (PBL) infördes krav på handläggningstiden för lov och förhandsbesked, vilket tidigare inte funnits i svensk lagstiftning. Enligt PBL 9:27 ska en ansökan om lov handläggas skyndsamt och sökanden ska meddelas beslut inom tio veckor från det att en komplett ansökan har kommit in till byggnadsnämnden. Syftet med kravet var att effektivisera handläggningsprocessen och minska skillnader i handläggningen mellan olika kommuner. I samband med införandet valde man att inte koppla någon sanktion till kravet med motivet att målet med en effektivare handläggningsprocess skulle uppfyllas ändå. Efter flera anmälningar till JO kan man konstatera att kommunerna i flera fall inte uppfyller kravet på en handläggningstid inom tio veckor. Eftersom det inte finns några sanktioner kopplade till kravet kan kommunerna utan risk ta den tid de anser sig behöva för handläggning. Därigenom motverkas även syftet med en enhetlig bygglovsprövning i Sverige. Syftet med studien är att undersöka hur långa handläggningstiderna är vid bygglov. Genom ett omfattande granskningsarbete av bygglovsärenden hos sju kommuner i Västra Götalands län skulle huvudfrågan om kommunerna handläggningstider uppfyller kravet i PBL 9:27 besvaras. Studien avgränsar sig till ärenden från 2014 med åtgärder gällande nybyggnation av byggnad. Materialet sammanställdes i en datamatris för respektive kommun. Utöver datamatrisen fick respektive kommun besvara ett frågeformulär angående arbetsbelastning. Syftet med formuläret var att koppla resultatet från granskningen till hur arbetssituationen såg ut för de anställda under år 2014. Av de 436 granskade ärendena var det 44 ärenden som inte uppfyllde kravet på en handläggningstid inom tio veckor, vilket motsvarar cirka 10 % av antalet granskade ärenden. Av de ärenden som inte uppfyllde kravet i PBL 9:27 var 32 fastigheter belägna inom detaljplan eller områdesbestämmelser och resterande tolv var belägna utanför detaljplanelagt område. Av de 32 ärendena vars fastigheter var belägna inom detaljplan eller områdesbestämmelse innebar 13 ärenden en liten avvikelse från gällande bestämmelser och resterande 19 överensstämde med detaljplanen eller områdesbestämmelserna. Utifrån resultatet är slutsatsen att kommunerna även fortsättningsvis behöver arbeta med sina handläggningstider. Under granskningen noterades även att det brister i kommunernas dokumentation kring viktiga datum och att kommunerna har olika syn på huruvida en ansökan ska anses vara komplett. Förslagsvis bör tydligare riktlinjer upprättas kring dokumentation och när en ansökan ska anses vara komplett. / With Swedish planning and building act (PBL) of 2011 a new demand was adopted for handling time before permits and advance rule, called PBL 9:27. Following PBL 9:27 an application for permits shall be processed promptly and the applicant shall be informed of the decision within ten weeks from the moment a complete application has been submitted to the local building committee. Previously this demand had not been included into Swedish law. The purpose of this demand was to speed up the handling time and to reduce differences in handling time between municipalities. When this demand was adopted a decision was made not to connect it with any form of sanction, should the demand not be met. The argument being that a more effective handling time would be met even without sanctions. Following several notifications to the legal ombudsman one may conclude that in several cases, municipalities do not meet the demand for a handling time within ten weeks. While there are no sanctions connected to the demand municipalities, may without any risk, take as much time they fell needed for the handling of each case. Thereby one of the key purposes of PBL 9:27, that is, reduced differences in handling time between municipalities is counteracted. The purpose of this study is to investigate whether handling time in building permit cases are in compliance with PBL 9:27. In order to answer this question building permit cases were examined thoroughly in seven municipalities in Västra Götaland County. The study has focused cases from 2014 and cases pertaining to construction of buildings. The collected information was compiled in one data matrix for each municipality. Beside of the information compiled in the data matrix each municipality answered a questionnaire focusing workload. The purpose of the questionnaire was to relate the results from the investigation of handling time to a possible explanation, that is, the workload of employees during 2014. Out of 436 examined cases 44 did not meet the demand of handling tie within ten weeks, or approximately 10 % of the cases. Of these 44 cases that did not meet PLB 9:27, 32 were real estates that were located within areas regulated by detailed municipal plans and twelve were located outside of planned areas. Out of the 32 real estates located within planned areas 13 accounted for a minor deviance from the detailed municipal plan while 19 were in compliance with the detailed plan and regulation areas. The results indicate that municipalities need to speed up their handling time for building permit cases regulated by PBL 9:27. An additional result of this study is that several municipalities have flaws in relation to documentation of significant dates. Also, municipalities tend to make different assessments of when an application is considered complete. This study suggests that clearer guidelines are adopted pertaining to documentation of cases and the demands for how to assess if an application is complete.

Bestämmelser om användningen av mark och vatten samt bebyggelsemiljöns utveckling stadgas i plan- och bygglagen (PBL). PBL är dessvärre ett komplext och svårtillämpat regelverk. Sedan PBL:s ikraftträdandet har behovet av en mer lättförstådd plan- och bygglagstiftning successivt ökat vilket föranledde utvecklandet av en ny plan- och bygglag (nya PBL) som träder i kraft den 2 maj 2011. Syftet med magisteruppsatsen har varit att studera bestämmelserna om bygglov och bygglovsprövningen inom detaljplan med särskilt fokus på mindre avvikelser från detaljplan i PBL. Syftet har vidare varit att göra en jämförelse med motsvarande bestämmelser i nya PBL och därefter sökt fastställa bestämmelsernas framtida rättstillämpning med utgångspunkt i nya PBL. Bestämmelserna om bygglov och bygglovsprövningen inom detaljplan har till stor del tolkats i rättspraxis vilket i de flesta fall givit en klar bild av rättsläget. Bestämmelsen om mindre avvikelser från detaljplan har dock varit svårtillämpad och givit upphov till subjektiva tolkningar av kommunerna. Efter en rättsfallsstudie kan konstateras att kommunerna inte har tolkat bestämmelsen så snävt som var avsikten vid införandet av densamma. Behovet av riktlinjer och kompletterande motivuttalanden till ledning för tolkningen av bestämmelsen är angeläget. Vid en jämförelse mellan bestämmelserna i PBL och motsvarande bestämmelser i nya PBL är ändringarna inte särskilt omfattande utan endast språkliga ändringar har företagits. För att underlätta vid en framtida tillämpning av bestämmelserna har definitioner som utvecklats i gällande rätt förankrats i nya PBL. Det kan konstateras att bestämmelserna, vid en framtida rättstillämpning, inte kommer föranleda andra tolkningar än de som hitintills utvecklats i gällande rätt vilket även innebär att de förarbeten och den rättspraxis som utvecklats innan och efter ikraftträdandet av PBL alltjämt kommer att vara vägledande.

Med bakgrund av EG-direktivet 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda, vars syfte är att främja en förbättring av energiprestanda i byggnader inom EU, infördes i Sverige 2006 lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader. En energideklaration innehåller uppgifter om en byggnads årliga energi-förbrukning för uppvärmning, ventilation och övriga tekniska installationer. Ställt i förhållande till byggnadens uppvärmda yta ger detta byggnadens energiprestanda. Om energiprestandan på ett kostnadseffektivt sätt går att förbättra skall energideklarationen även innehålla förslag på sådana förbättringar.  Samtidigt säger regelverket att åtgärdsförslag som riskerar att skada byggnaders kulturvärden inte får lämnas. Inom kulturmiljövårdssektorn har röster höjts för att uppmärksamma energideklarationssystemets bristande kompatibilitet med äldre byggnader. Vetenskapliga belägg för vilka effekter energideklarations-systemet faktiskt har på det bebyggda kulturarvet saknas dock i dagsläget, vilket är den bakomliggande anledningen till behovet av denna undersökning.  Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka eventuella risker det svenska energideklarationssystemet medför för äldre bebyggelses kulturvärden. För genomförandet av undersökningen har en värderingsmetod för att bedöma riskgraden i systemets olika åtgärdsförslag tagits fram. Metoden utgår från begreppet karaktärsbärande värden och den teoretiska utgångspunkten att såväl gällande lagstiftning för ändring av byggnader som den svenska kulturmiljö-vårdens målsättningar bör uppfyllas om byggnadens karaktärsbärande värden identifieras, respekteras och bevaras. Åtgärdsförslagen har klassificerats efter om de medför Hög, Viss eller Låg risk för att en byggnads karaktärsbärande värden påverkas på ett sådant sätt att dess visuella helhetsverkan störs och/eller att dess förmåga att förmedla sin historia förhindras. Undersökningen har utförts på statistik som hämtats från Boverkets energideklarationsregister, databasen Gripen, och omfattar samtliga godkända energideklarationer för en- och tvåfamiljshus samt flerbostadshus under 2012.  Resultatet av undersökning visar, bland annat, att det inte finns procentuellt påtagliga skillnader mellan åtgärdsförslagens omfattning och typ i förhållande till byggnadernas nybyggnadsår. Detta till trots går det med den värderingsmetod som använts för undersökningen inte att utesluta att energideklarationssystemet utgör en viss risk för äldre bebyggelses karaktärsbärande värden. Den slutsatsen baserar sig dels på att det för en betydande mängd äldre byggnader lämnas åtgärdsförslag som medför Hög risk, även om förekomsten av sådana förslag procentuellt sett är begränsad i förhållande till övriga riskgrupper. Dels tyder resultaten på att anledningen till denna låga procentandel snarare är att åtgärderna inte anses kostnadseffektiva än att de oberoende energiexperterna motiverar sina beslut på antikvariska ställningstaganden.   Uppsatsen ger dessutom förslag på förändringar av energideklarationssystemet, samt på vidare forskning i ämnet. / In Swedish energy certifications independent energy experts makes suggestions on ways to reduce buildings energy consumption. These recommendations must be cost-efficient, but at the same time they must not jeopardize the historic values of the buildings. Since the system is adapted for modern building materials and techniques a legitimate question is if such proposals nevertheless are suitable for older buildings.   This thesis aims to determine whether the Swedish energy certification system induces risks for values of historical buildings. For the implementation of the survey, an evaluation method to assess the risk level of the action proposals has been developed. The method is based on the concept of characteristic values ​​and the theoretical point that both the existing legislation for amendment of buildings and contemporary Swedish conservation theories should be met if the building's characteristic values are being ​​recognized, respected and preserved. The study was conducted on statistics derived from the energy certification registry of the National Board of Housing (Boverket), the database Gripen, and includes all approved energy certifications for one-and two-family houses and apartment buildings in 2012.  The results of the survey show that the age of the building does not have a significant effect on the quantity or type of the given recommendations. Despite this, it can’t be excluded that the energy certification system poses some risk for the characteristic values of older buildings. This conclusion is partly based on the fact that recommendations involving high risk actually were given for a significant amount of older buildings, although the incidence of such proposals in percentage terms were limited compared to other risk groups. Secondly, the results indicate that the reason for this low percentage rather is that the recommendations aren’t considered cost-efficient than that the energy experts actually justifies their decisions from a conservation point of view.  The thesis also provides suggestions for changes in the energy certification system and further research on the subject. / Spara och bevara

Till stor del bygger samhällsplanering på förändring och utveckling av den fysiska miljön, vilket närboende kan ha olika synpunkter på. För att uppnå acceptans vid en förändring är det viktigt att berörda känner delaktighet i processen samt att informationen är tydlig och begriplig även för den som inte är kunnig inom området. Vid framtagande av en detaljplan ska planbeskrivningen ange de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som krävs för dess tänkta genomförande. För att de berörda fastighetsägarna ska kunna läsa och förstå hur de påverkas av en detaljplan måste planbeskrivningen tydligt och begripligt redovisa det tänkta genomförandets konsekvenser. Syftet med studien är att få svar på i vilken omfattning konsekvensredovisning av genomförandefrågor förekommer och om kraven i 2011 års Plan- och bygglag (PBL) kan anses vara uppfyllda. PBL-kommittén konstaterar år 2005 att beskrivningarna av genomförandet av detaljplaner många gånger är bristfälliga eller saknas helt. Införandet av en ny PBL den 2 maj år 2011 syftade bland annat till att stärka genomförandefrågornas status. I studien undersöktes omfattningen av redovisningen med avseende på organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga frågor samt om redovisningen sker summariskt eller fastighetsvis. Studien omfattar 84 detaljplaner från Västra Götalands och Stockholms län som var i granskningsskedet under vecka 14 och 15, år 2014. För att få en bild av tillämpningen av 2011 års PBL 4:33 § skapades 19 frågor. Till dessa frågor togs ett antal kategorier/svarsalternativ fram som användes för att klassificera innehållet i planbeskrivningarna. Resultatet visar att det förekommer en stor variation på omfattningen av konsekvensredovisning i planbeskrivningen. Ett genomsnittligt värde på hur vanligt det är med bristfällig konsekvensredovisning (i de applicerbara fallen) i respektive huvudgrupp ger följande resultat:  Organisatoriska frågor: 49 %  Tekniska frågor: 30 %  Ekonomiska frågor: 68 %  Fastighetsrättsliga frågor: 13 % Studien visar också att fastighetsvis redovisning förekommer i mycket begränsad omfattning. Med ovanstående resultat är det tveksamt om ett flertal av detaljplanerna uppfyller lagens krav på redovisning och skulle klara en prövning i domstol / Community planning is often based on changes and development of the physical environment which local residents may have different opinions on. To achieve acceptance of a change it is important that concerned feel involved in the process and that the information is clear and understandable even for those who are not proficient in the area. Within the process of developing a detail plan a description shall specify the organizational, technical, financial and real estate law actions necessary for its intended implementation. To make it possible for concerned property owners to be able to read and understand how they are affected by a detail plan the description must be clear and comprehensible explain the intended implementation consequences. The purpose of this study is to find out the extent to which impact description of implementation issues exist and if the requirements of Swedish planning and building act (PBL) from 2011 can be considered fulfilled. The PBL Committee noted in 2005 that the description of the implementation of detail plans is often weak or lacking. The introduction of a new PBL May 2, 2011 aimed to strengthen the status of the implementation issues. In the study the extent of the descriptions was examined with respect to organizational, technical, financial and real estate law issues as well as if the description is done summarily or per property. The study includes 84 detail plans from Västra Götaland and Stockholm County who were in the examination phase during weeks 14 and 15, 2014. There were 19 questions created to provide a picture of the application of PBL 4:33 §. A number of categories were created for these questions to classify the content of the plan descriptions. The result shows a large variation in the extent of the content in the plan descriptions. An average value of how common it is with insufficient content of description (in applicable cases) in each division gives the following result:  Organizational issues: 49 %  Technical issues: 30 %  Economic issues: 68 %  Real estate law issues: 13 % The study also shows that "per property" reporting occurs in a very limited extent. With the above results, it is doubtful if many of the detail plans meet the legal requirements of description and could withstand a judicial review

Rapporten är en utredning av tillgängligheten (enkelt avhjälpta hinder) för fem olika delområden i Sollentuna C. i Stockholm som jämförs mot motsvarande delområden i shoppingcentrumet Grand Samarkand i Växjö. De utvalda delområdena jämförs i ett tillgänglighetsperspektiv för att utredas om de är tillgängliga eller inte. Jämförelsen visar olika hinder och olika åtgärdade hinder för motsvarande delområden i centrumen. På så sätt kan centrumen ta hjälp av varandra för att se olika alternativ till att åtgärda samma eller motsvarande hinder i samma delområde. I resultatet redovisas alla icke åtgärdade hinder för de olika delområdena i båda centrumen. Med hjälp av bifogade kartor kan läsaren lätt se var delområdena ligger i centrumen och var hindren finns som behöver åtgärdas.