The purpose of this paper is to examine how the revised Planning and Building Act (SFS 2010:900) have influenced the comprehensive planning in Swedish municipalities. A focus is directed at examining how the new law regulates a greater consideration to climate aspects and the what consequences this results in regarding the implementation of the law in Swedish municipalities comprehensive plans. The paper is a case study, containing both quantitative and qualitative methods. The case study is based on three municipal comprehensive plans. Based on quantitative material three municipalities have been selected to constitute the sample of this study. These municipalities are Älvsbyn, Sollentuna and Olofström. The comprehensive plans were analyzed through content analysis and a comparison between the three cases is made. Furthermore, there is a discussion whether the three cases appear to be consistent with previous studies in the chosen field. The result of the study indicates that climate issues are presented in the studied comprehensive plans. The mitigation efforts to reduce the climate impact is not clearly specified in any of the studied cases, however, certain measures for adaptation to current climate change do occur in the studied cases. Keywords: Planning and Building Act, climate change, mitigation, adaptation, sustainable development, public interest.

Bygglovsprocessen kan vara omfattande och ses som en jobbig process för privatpersoner som inte är insatta inom ämnet. Bygglovsprocessen regleras av plan- och bygglagen [PBL]. En fallstudie har utförts inom Gävle kommun för att ta reda på om bygglovsprocessen kan förenklas för privatpersoner. För att få en överblick över vad som krävs för att ansöka om bygglov har Gävles bygglovsprocess samt lagar och förordningar granskats. Studien grundar sig delvis på en intervju med Gävle kommun som utfördes muntligt, och delvis på en enkätundersökning som skickades till privatpersoner för att ta reda på vilka steg i bygglovsprocessen som de fann svåra att utföra. Enkäten skickades ut via webben till 341 privatpersoner som ansökte om bygglov år 2013. 125 personer deltog, vilket gav en svarsfrekvens på 36,7 %. Resultaten från studien har fram lett till förslag på förbättringsåtgärder. Det finns bland annat ett intresse från de som har ansökt om bygglov att kommunen ska utveckla tydligare broschyrer. Broschyrerna ska beskriva vilka handlingar som krävs för att ansöka om bygglov samt hur dessa ska utformas. De sökande önskar även se en förändring på hur en bygglovsansökan lämnas in. Idag lämnas ansökan in skriftligen men intresset för att lämna in den via en E-tjänst eller E-post finns. Resultatet från enkäten visade också att Gävle kommuns hemsida bör uppdateras så att den blir mer beskrivande och lättillgänglig när det gäller vad som krävs för att ansöka om bygglov. Utöver detta finns det två större propositioner från regeringen som vill ändra i plan- och bygglagen så att bygglovsprocessen blir enklare och effektivare samt utöka möjligheten att kunna göra mindre byggåtgärder utan att behöva ansöka om bygglov. / The building permit process can be extensive and seen as a difficult process for private individuals who are not familiar with the subject. The building permit process is regulated by the Swedish planning and building act. A case study has been carried out in Gävle municipality to find out if the building permit process can be simplified for individuals. To get an overview of what is required to apply for building permits has Gävle's building permit process, laws and regulations been reviewed. The study is partially based on interviews with Gävle Municipality which was done orally and partially on a survey which was sent to individuals in order to find out which steps they found difficult.The survey were sent online to 341 private individuals who applied for building permits in 2013. 125 people participated, which gave a response rate of 36.7%. The result of the study has led to suggestions for improvement. These include interest from those who applied for building permits that the municipality develops brochures. The brochures should describe which documents are needed to apply for building permits as well as how it should be designed. The applicants would also like to see a change in how a building permit is submitted. Today it is submitted by hand but there is an interest to submitting it via an E-service or by E-mail. Results from the survey also showed that Gävle website should be updated so that it becomes more easily descriptive and available regarding what is needed to apply for a building permit. In addition to this, there are two larger propositions from the Swedish government that would change the Swedish planning and building act so that the building permits process becomes easier and more efficient and to increase the possibility to make smaller building operations without having to apply for building permits.

No description available.

The aim of this diploma work was to obtain a review of the appeal process in Sweden under the Planning and Building Act and the possibilities of appeal in the planning and building permit process. The work was intended to identify potential problems surrounding the appeal process and possible efficiency measures. The goal was to form a report that provides a satisfactory overview of the appeal process in theory and practical application as well as provide relevant concrete proposals on how the appeal process can be streamlined. Background and facts surrounding the work were taken from different types of literature and through several interviews with representatives in government, industry and politicians. The main problems related to the appeal process are in the long processing times and the high number of appeals. There is a great interest to streamline the appeals process and the government is going to launch studies in which possible future actions will be investigated. It is possible to appeal for up to two instances before you need a so called “leave to appeal” in order for your complaint to be passed on to the next instance. Appeals may be made for several reasons and in these instances of appeal there is no risk for either economic or legal sanctions for the complainant. The negligible risk in the appeal results in an exploitation of the appeal system. The introduction of an appeal fee may reduce the number of appeals. A fee may reduce the overuse and provide an effective appeals process and thus a more efficient planning and building permit process.

Sveriges befolkning ökar stadigt och städer förtätas. Flertalet av invånarna önskar bo centralt, där närhet till både jobb och service finns. Förtätningen leder i sin tur till att fler skolor och förskolor behöver byggas. I de förtätade städerna krymper ytan att bygga på vilket får till följd ett högre pris på marken. Syftet med studien är att undersöka hur Sveriges kommuner tolkar "tillräckligt stor friyta" i 8 kap. 9 § 2 st plan- och bygglagen. Studien undersöker även om kommunerna ändrat sitt arbetssätt i och med att barnkonventionen blivit lag 1 januari 2020. Studien har använt sig av elektroniska enkäter som skickats ut till Sveriges 290 kommuners samhällsbyggnadsavdelningar med en svarsfrekvens på 44%. Nära hälften av studiens respondenter använder Boverkets checklista och nästan lika många har även egna riktlinjer. En del av studiens tillfrågade använder sig av funktionsprogram som följer läroplanens intentioner vid planering av skol- eller förskolegården. Resultatet av studiens tillfrågade visar att det är 61% av respondenterna som följer aktuell forskning om friytans storlek som är 30 kvadratmeter för elever åk F-6 och 40 kvadratmeter för förskolebarn. De respondenter som inte följer Boverkets allmänna råd om friyta tog fram egna riktlinjer för friytans storlek. En majoritet av dessa kommuner satte lägre storlek på friytorna än de rekommenderade. Resultatet visar att de respondenter som inte följer Boverkets allmänna råd om friyta tycker att lokaliseringen av friytan väger tyngre än friytans storlek och utformning. Av respondenterna är det endast 30 som arbetat med barnkonventionen redan innan lagen trädde ikraft. Övervägande del av respondenterna kommer att börja eller har börjat arbeta mer med barnkonventionen vid utformning av skol- och förskolegårdar från och med att barnkonventionen blivit lag. Trots att städer förtätas allt mer har nuvarande formuleringen i 8 kap. 9 § 2 st plan- och bygglagen i princip inte ändrats sedan byggnadsstadgan. Eftersom marken i dagens samhälle är mer attraktiv samt att barnkonventionen blivit lag bör formuleringen "tillräckligt stor friyta" i 8 kap. 9 § 2 st plan- och bygglagen ändras. Lagparagrafen bör innehålla preciseringar av ytans utformning och storlek för att säkerställa en så stor friyta som enligt forskning är lämplig för barn i skolan och förskolan. / Sweden's population is steadily increasing, and cities are densifying. Most of the residents wish to live centrally, where closeness to both jobs and service is located. The densification, in turn, means that more schools and preschools need to be built. In densified cities, the area is shrinking to build on, which results in a higher price on the land. The purpose of the study is to investigate how Sweden's municipalities interpret "sufficiently large free space" in Chapter 8. 9 § 2 of the Planning and Building Act. The study also examines whether the municipalities changed their way of working as the Children's Convention became law on January 1, 2020. The study has used electronic questionnaires sent to Sweden's 290 municipal building departments with a response rate of 44%. Nearly half of the study's respondents use the checklist from Boverket and almost as many also have their own guidelines. A part of the study respondents uses functional programs that follow the curriculum's intentions when planning the school or preschool. The results of the study's survey show that 61% of the respondents follow current research on the size of the free space, which is 30 square meters for students in F-6 and 40 square meters for preschool children. The respondents which not following the common advice from Boverket about free space, developed their own guidelines for the size of the free space. Most of these municipalities set the size of the free space lower than recommended. The result shows that the respondents who do not follow the general advice on free space from Boverket think that the location of the free space weighs heavier than the size and design of the free space. Of the respondents, only 30 have worked with the Convention on the Rights of the Child even before the law came into force. Most of the respondents will start or have started to work more with the Convention on the Rights of the Child when designing school and preschools since the Convention on the Rights of the Child has become law. Although cities are increasingly densified, the current wording in Chapter 8. 9 § 2 The Planning and Building Act has in principle not changed since the building charter. Since the ground today is more attractive and that the Children's Convention has become law, the wording "sufficiently large free area" in Chapter 8. 9 § 2, the Planning and Building Act need to be changed. The law section should contain clarifications on the design and size of the surface to ensure such a large surface area that according to research is suitable for children in school and preschool.

Under de senaste åren har flera länder som förbundit sig till den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna mottagit kritik för att deras domstolar bland annat inte längre kan anses som självständiga och att vissa beslut inte är överklagbara. Detta är överträdelser av bland annat artikel 6 i Europakonventionen som reglerar rätten till en rättvis rättegång. I svensk nationell rätt finns en lagtext som kritiserats för sin utformning, 13 kap. 15 § plan- och bygglagen. Lagtexten som behandlar vem som har rätt att överklaga ett beslut om startbesked har av flera ansetts inte vara förenligt med Europakonventionen. I detta arbete har syftet varit att analysera hur nationell rätt förhåller sig till Europakonventionen vid överklagande av startbesked för Attefallsbyggnader. Vidare har syftet varit att utreda och försöka finna vilka kriterier som Mark- och miljööverdomstolen lagt till grund för sina domar, i målen som rör rätten att överklaga startbesked för Attefallsåtgärder. Syftet har även varit att presentera de lege ferenda, det vill säga en möjlig ny utformning av lagen. Arbetet har utförts med hjälp av rättsvetenskaplig metod och de primära rättskällorna som använts har varit lagtext, Europakonventionen, förarbeten och domar från både nationell domstol och Europadomstolen. I arbetet har jag funnit att svensk lagstiftning strider mot Europakonventionen i och med utformningen av lagtexten som explicit exkluderar andra än sökande och anmälare att överklaga ett beslut om startbesked. Arbetet visar dock på att individer i praktiken kan ta vara på sina civila rättigheter som Europakonventionen erbjuder, ändock via en onödigt lång och för alla inblandade parter osäker rättsprocess. Vid studerandet av domar om frågan kan få specifika kriterier pekas ut, dock kan en viss linje urskönjas för hur bedömningarna görs, bland annat kan rågrannar anses ha en högre ställning än andra grannar. Med detta resultat har jag lämnat ett förslag på förbättring av lagens utformning, de lege ferenda. Förslaget jag presenterar ger grannar och andra sakägare rätten att överklaga beslut om startbesked om det rör 2 kap. 9 § plan- och bygglagen, alltså om det rör en betydande olägenhet för den klagande. Betydande olägenhet kan till exempel vara förlorad utsikt, intrång på egen fastighet, värdeminskning med flera. Beslutet skulle inte föregås av grannehörande, varför delgivning av beslutet inte skulle behövas enligt PBL. Beslutet publiceras i post och inrikes tidningar och grannar och sakägare för meddelande om att beslut fattats, de skulle därefter ha 4 veckor på sig att inkomma med en överklagan

Alla har rätt att kunna ta del av den offentliga, fysiska miljön. Det står tydligt i Förenta Nationernas (FN:s) konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och är utgångspunkten i tillgänglighetsarbetet både statligt, regionalt och kommunalt. Ändå är det många miljöer som inte går att använda på lika villkor. Det gäller inte minst våra värdefulla kulturmiljöer. Det handlar många gånger om det som i plan- och bygglagen (PBL) beskrivs som ”enkelt avhjälpta hinder” vilket till exempel kan innebära avsaknad av ledstänger, avsaknad av kontrastmarkeringar och varningsmarkeringar i trappor, nivåskillnader, tunga dörrar, dålig belysning eller dålig skyltning i lokaler dit allmänheten har tillträde. Hinder som kan vara avgörande för att någon med tillfällig eller permanent funktionsnedsättning inte ska kunna ta del av den offentliga miljön. Studien har utgått från tre frågeställningar gällande enkelt avhjälpta hinder i värdefulla kulturmiljöer. Dessa har varit: ”Hur kan en arbetsprocess utformas för det kommunala arbetet med enkelt avhjälpta hinder i värdefulla och publika kulturmiljöer?”,”Vad kan butiksstråket Stora Östergatan i Ystad ge för lärdomar kring enkelt avhjälpta hinder i värdefulla kulturmiljöer?” och ”Vad framställer tillfrågade kommuner som framgångsfaktorer respektive utmaningar med enkelt avhjälpta i värdefulla kulturmiljöer?”. Syfte och frågeställningar har besvarats med hjälp av litteraturstudie, kvalitativ enkätundersökning, kvalitativ intervjustudie samt en okulär besiktning av Stora Östergatan i Ystad. Detta resulterade i ett synliggörande av faktorer som de tillfrågade kommunerna ansåg vara framgångar respektive utmaningar i arbetet med enkelt avhjälpta hinder i kulturmiljöer. Den okulära besiktningen gav lärdomar om hur enkelt avhjälpta hinder kan se ut i kulturmiljöer, hur viktig den antikvariska närvaron är tidigt i processen samt hur svårt det kan vara att väga plan- och bygglagens förvanskningsförbud mot lagen om enkelt avhjälpta hinder. Slutligen har studien resulterat i en kommunal processmodell för arbetet med enkelt avhjälpta hinder i värdefulla kulturmiljöer.

Under årens lopp har handläggningstiderna för bygglov tagits upp i flera propositioner och utredningar. Den senaste stora förändringen av plan- och bygglagen kom 2011 och innebar en tidsfrist för bygglov på tio veckor, med möjlighet till en förlängning på ytterligare tio veckor. Något sanktionssystem om kommunerna inte höll tidsfristen ansågs inte behövas vid tidpunkten, det var först efter två tillkännagivanden av riksdagen som regeringen har tagit fram ett lagförslag baserat på en utredning från Boverket. Detta går ut på att bygglovsavgiften ska reduceras mer en femtedel för varje påbörjad vecka när tio veckors fristen har löpt ut. Tanken med förslaget är att korta ner handläggningstiderna och få en effektivare byggprocess. Syftet med arbetet är att se om långa handläggningstider är ett problem, vilka orsakerna är till att tidsfristerna inte hålls. Syftet är även att se vilka lösningar som finns för att korta ner handläggningstiderna och få en effektivare bygglovsprocess. Undersökning görs likaså för att se vilka effekter det nya lagförslaget med avgiftsreduktion kommer att ha, om avsikten kommer att uppnås och vilka andra sätt det kommer att påverka. Undersökningen har gjorts med hjälp av intervjuer. De kommuner som har intervjuats är Stockholm stad, Sollentuna kommun, Tyresö kommun och Huddinge kommun. Frågor har ställts om deras handläggningstider, personal, bygglovsprocesser samt digitalisering och datasystem. Problemet med långa handläggningstider är inte så stort. De flesta kommunerna klarar av att hålla majoriteten av sina ärenden inom tidsfristen. Det är några få kommuner som handlägger under 50 % av ärendena inom tidsfristen. De vanligaste orsakerna till att handläggningen tar lång tid är att det är komplicerade ärenden och att det tar tid när ärendet behöver remitteras. Det tar lång tid att kommunicera, få ett remissvar och för att sedan utreda ytterligare i de fall det krävs. Ett bättre system för att kommunicera skulle behövas då det ofta drar ut på tiden när externa parter behöver vara med i ett ärende. Om kommunerna skulle anställa mer personal hade troligtvis handläggningstiderna kortats ner, men det krävs ekonomi för att göra det möjligt samt ska det finnas personer att anställa. Många kommuner upplever idag att det är svårt att hitta kompetent personal, med mycket erfarenhet, fler personer som utbildas till bygglovshandläggare skulle behövas. Ingen av de intervjuade kommunerna trodde att handläggningstiderna kommer att påverkas av lagförslaget, dock kan handläggningsrutinerna behövas ses över och ett större fokus kommer troligen att läggas på granskningen för att se om ärendet är komplett. Digitalisering är en viktig aspekt för att bli effektivare, flera kommuner uppger att det är en åtgärd de vidtagit och att det har påverkat handläggningsrutinerna. Rutinerna för nämndärenden behöver effektiviseras och fler ärenden kan möjligtvis beslutas på delegation. För att korta ner handläggningstiderna bör kommuner digitalisera sig och se över hela sin process för att se vilka skeden som tar tid, då alla kommuner står inför olika utmaningar. / During the years the processing times for building permits have been discussed several times. The last big change of the law was in 2011 with a time limit of ten weeks, with an option of an additional ten weeks. When the municipalities exceed ten weeks there are no sanctions because they thought there was no need, but now the government made a bill after Boverkets investigation. The building permit fee will be reduced by one fifth for every new week after ten weeks. The purpose of the bill is to shorten the processing times and make the construction process more efficient. The purpose of this essay is to see if long processing times are a problem and what causes the long processing times. Another purpose is to examine the solutions to shorten the times and make the process more efficient. The essay will also investigate how the new bill will affect processing times and what other affects it will have. The examination is made by interviews with the following municipalities Stockholm stad, Sollentuna kommun, Tyresö kommun and Huddinge kommun. The questions are about processing times, staff, building permits processes and digitizing. The problem with long processing times is not that big. Most of the municipalities keep their errands in the time frame of ten weeks. There are a few municipalities that process their errands inside of the timeframe in less than 50 %. The most common causes for long processing times are complicated errands and when the errand has to be referred to another unit. It takes a long time communicating, to get an answer and to continue to investigate when needed. There is a need for a better way to communicate because when other external units are needed in an errand it often takes a long time. If the municipalities would hire more people the processing times would probably be shorter, but to be able to hire more people the municipalities need the economic basis and there must be people to hire. Many municipalities experiencing that it is hard to find competent people with a lot of experience, more people are needed to be educated. No one of the municipalities that were interviewed thought the new bill will have a big effect, but their routines maybe need to be reviewed and a bigger focus will be at the examination in each errand to see if it is complete. Digitizing is very important to be more efficient, and many municipalities sais it has a big effect on the processing times. To shorten the processing times, the municipalities has to digitize and review their whole building permit process to see where it takes the longest time because all municipalities have different challenges.

Syftet med denna uppsats är att granska eventuella skillnader mellan svenska kommuners visioner rörande social hållbarhet som konkretiseras i respektive kommuns översiktsplan. Granskningen syftar även till att generera kunskap gällande hur svenska kommuner följer Plan- och bygglagens (PBL) krav på behandling av social hållbar utveckling i den översiktliga planeringen. Uppsatsens resultat är intresseväckande då det inte finns en klar definition av social hållbarhet, vilket leder till svårigheter att implementera begreppet inom planeringen. Parallellt med begreppets svårdefinierbara natur är hållbarhet likväl ett av de mest frekvent använda och accepterade målen inom planering (De Roo & Porter 2007, 2). Även Persson understryker svenska kommuners svårigheter att tillämpa en planeringspraxis med tillhörande strategier som för samhället i en hållbar riktning (Persson 2013, 302). Följaktligen innebär det att det finns en ovisshet i svenska kommuners visioner samt att dessa kan skilja sig åt kommuner emellan vilket genererar olikartade samhällsutvecklingar. För att konkretisera uppsatsens syfte kommer fyra översiktsplaner väljas ut med utgångspunkt i följande kriterier: kommunen ska ha en stabil befolkningstillväxt med en befolkning på 100 000-155 000 invånare samt en översiktsplan antagen år 2016 eller senare. Syftet med kriterierna är att de ska ligga till grund för framtida generaliseringar baserade på granskningens resultat. Utöver de fastställda kriterierna väljs kommunerna ut baserat på geografisk spridning samt skillnader i landareal. Ett teoretiskt ramverk skapas för att åskådliggöra hur denna uppsats tolkar begreppet social hållbarhet. Ramverket utgörs av sex kategorier: livskvalitet, social interaktion, jämlikhet, tillgänglighet, trygghet och framtidsvision. De valda översiktsplanerna ska sedan granskas med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys där meningar som berör denna uppsats teoretiska ramverk tas ut. I nästa steg kondenseras, kodas samt kategoriseras de uttagna meningarna efter uppsatsens teoretiska ram. Därefter kommer översiktsplanernas innehåll jämföras utifrån ramverkets sex kategorier och i nästa steg ska skillnader, likheter samt eventuell problematik uppmärksammas som senare ska ligga till grund för uppsatsens slutsats. Det generaliserade resultatet visar att svenska kommuners visoner mot social hållbarhet skiljer sig åt, men bitvis strävar efter samma mål. Svenska kommuner är enligt lag skyldiga att visa hänsyn till de paragrafer i PBL som berör den översiktliga planeringens innehåll av social hållbarhet. Utifrån granskningen går det dock att urskilja ingen kommun behandlar samtliga paragrafer som enligt granskningens teoretiska ramverk berör social hållbarhet. Rimligtvis går det därför att anta att även övriga svenska kommuners översiktsplaner behandlar PBLs paragrafer på likartat sätt. En värdering av det framkomna utfallet diskuteras i uppsatsens slutdiskussion där en möjlig förklaring tar avstamp i kommunernas skilda förutsättningar som tvingar dem att jobba efter olika premisser. Frågan som kvarstår är dock huruvida PBL bör utgöra striktare lagverk för arbetet mot social hållbarhet eller om lagens tolkningsfrihet är en nödvändighet för att Sveriges kommuner ska kunna implementera den på sina egna förutsättningar.

No description available.