Enligt Boverket (2015) leder förtätning av städerna till att allt mindre ytor blir kvar till förskolor, vilket påverkar storleken på förskolegårdarna negativt. Samtidigt är flera forskare överens om den positiva effekt en gård med tillräcklig friyta och goda kvaliteter har för barnens fysiska och mentala hälsa. I och med detta syftar denna studie till att undersöka förskolans utomhusmiljö och hur storleken på denna står i relation till kvaliteten samt hur dessa faktorer påverkar barnens möjlighet till fysisk aktivitet. Vidare syftar studien till att, genom intervjuer med rektorer, undersöka rektorernas upplevelse av barnens aktivitet i förhållande till miljön samt hur de på förskolorna arbetar för att främja fysisk aktivitet.  Detta examensarbete tar utgångspunkt i ett posthumanistiskt och ett ramfaktorteoretiskt perspektiv. Det posthumanistiska perspektivet betonar miljö och material som centrala faktorer och menar att barn förhåller sig till och formas utifrån den kontext de befinner sig i. Inom ramfaktorteorin presenteras ramsystem som kan ge förklaringar till hur ekonomiska, pedagogiska och organisatoriska förutsättningar och bestämmelser påverkar miljön och undervisningen i förskolan. Två metoder har använts för att samla in data. I första delen kommer en litteraturstudie att presenteras, som genom en litteraturöversikt syftar till att besvara de två första frågeställningarna. Med utgångspunkt i den information litteraturstudien bidragit med har intervjuer utformats och genomförts med tre rektorer på tre olika förskolor med syfte att besvara den sista frågeställningen.   Resultatet visar att det inte går att undgå hur värdefull en stor gård med god kvalitet är för barnens lek och fysiska aktivitet. Dock levereras också en bild av verkligenheten, både utifrån Boverket (2015) och Malmö Stad (2013) men även utifrån intervjuerna med rektorerna. Den bild är att förskolegårdarna blir mindre och att barnen blir fler och skulle rekommendationerna som finns för friyta bli ett krav hade inte alla barn som behöver fått plats på förskolorna. Framstående blir istället de kvalitativa aspekter som ger barnen möjlighet till naturkontakt, rörelse, trygghet och utmaningar. Av intervjuerna framkommer också värdet av att pedagogerna ser barnens behov och uppmuntrar till rörelse genom planerade rörelseaktiviteter och anpassningar av miljön i den mån det går.

Denna studie syftar till att undersöka hur dagens stadsbyggnadsutveckling med allt tätare och funktionsblandade städer som ideal har kommit att påverka planeringen av skolgårdar. Studien tar avstamp i den offentliga debatten som på senare tid har uppmärksammat att större städers skolgårdar krymper allt mer i takt att staden förtätas. För att undersöka om så verkligen är fallet att dagens ideal kring den täta och funktionsblandade staden krymper skolgårdars ytor, har Malmö stads grundskolor utgjort uppsatsens kartläggning.                        Studien har genom de lagstadgade normer och riktlinjer som finns att tillgå vid planering av skolgårdar kvantitativt kartlagt hur Malmö stads grundskolor uppfyller dessa riktlinjer för att på så vis påvisa om den offentliga debatten har någon grogrund eller endast bygger på anekdotiska dåliga exempel. Anledningen till varför Malmö valdes som objekt till kartläggningen beror på att staden uttryckligen har påpekat att staden ska utvecklas ur idealen kring den täta staden i sin förtätningspolicy (Malmö stadsbyggnadskontor, 2010).                       Kartläggningen grundar sig på både de nationella riktlinjerna samt de riktlinjer som Malmö stadsbyggnadskontor (Malmö stadsbyggnadskontor, 2016) antagit för planeringen av skolgårdar samt i historiska stadsbyggnadsideal för att på så vis se om dagens stadsutvecklingsideal har haft någon påverkan på planeringen av skolgårdar alternativt att det finns någon bakomliggande orsak. Slutligen framkommer det att utifrån dagens stadsutvecklingsideal kring den täta och funktionsblandade staden har viss påverkan men är inte den enda orsaken till att dagens skolgårdar uppfattas som mindre.

Studiens syfte har varit att undersöka hur storleken på förskolors friytor påverkar barnets vardag, med fokus på 50 kommunala förskolegårdar i Karlstads kommun. Då gårdarna idag krymper i takt med förtätningens ökade konkurrens om mark, samtidigt som behovet av nya förskoleplatser är stort, är barns rätt till rum ett aktuellt ämne. Studien inleds med en kort bakgrund om förskolans historia och aktuella lagar för att sätta ämnet i en större kontext. Metoderna i studien är både kvalitativa och kvantitativa i sin utformning med empiri insamlad genom geografiska mätningar av förskolegårdar och observationer av förskolebarn. Det empiriska materialet har bland annat analyserats genom kvalitativa innehållsanalyser. Studiens vetenskapliga utgångspunkt är inspirerad av poststrukturalismen och de teorier som presenteras grundar sig i barngeografi och rumsforskning. Av observationerna framkom att barnens uppmätta rörelsegrad inte hade något tydligt samband med gårdarnas storlek. Däremot observerades ett samband mellan typ av lek, rörelse och gårdarnas utrymme. Studiens resultat visar därmed att barnens vardag påverkas av gårdarnas storlek, framförallt den totala storleken, och att barn inom mindre gårdar har sämre förutsättningar för vidlyftig lek och god hälsa. Gårdarnas storlek utgör också en grundförutsättning för andra kvaliteters existens som i sin tur påverkar barnen. Resultatet visade att det fanns stor spridning av förskolegårdar med olika storlekar i kommunen, vilket innebär en ojämlikhet i barnens vardagsmiljö och förutsättningarna för god hälsa och utveckling. En slutsats som kan dras är att barnens rätt till rum bör prioriteras för att förhindra krympande ytor och för att säkerställa jämlika förutsättningar.

Sveriges befolkning ökar stadigt och städer förtätas. Flertalet av invånarna önskar bo centralt, där närhet till både jobb och service finns. Förtätningen leder i sin tur till att fler skolor och förskolor behöver byggas. I de förtätade städerna krymper ytan att bygga på vilket får till följd ett högre pris på marken. Syftet med studien är att undersöka hur Sveriges kommuner tolkar "tillräckligt stor friyta" i 8 kap. 9 § 2 st plan- och bygglagen. Studien undersöker även om kommunerna ändrat sitt arbetssätt i och med att barnkonventionen blivit lag 1 januari 2020. Studien har använt sig av elektroniska enkäter som skickats ut till Sveriges 290 kommuners samhällsbyggnadsavdelningar med en svarsfrekvens på 44%. Nära hälften av studiens respondenter använder Boverkets checklista och nästan lika många har även egna riktlinjer. En del av studiens tillfrågade använder sig av funktionsprogram som följer läroplanens intentioner vid planering av skol- eller förskolegården. Resultatet av studiens tillfrågade visar att det är 61% av respondenterna som följer aktuell forskning om friytans storlek som är 30 kvadratmeter för elever åk F-6 och 40 kvadratmeter för förskolebarn. De respondenter som inte följer Boverkets allmänna råd om friyta tog fram egna riktlinjer för friytans storlek. En majoritet av dessa kommuner satte lägre storlek på friytorna än de rekommenderade. Resultatet visar att de respondenter som inte följer Boverkets allmänna råd om friyta tycker att lokaliseringen av friytan väger tyngre än friytans storlek och utformning. Av respondenterna är det endast 30 som arbetat med barnkonventionen redan innan lagen trädde ikraft. Övervägande del av respondenterna kommer att börja eller har börjat arbeta mer med barnkonventionen vid utformning av skol- och förskolegårdar från och med att barnkonventionen blivit lag. Trots att städer förtätas allt mer har nuvarande formuleringen i 8 kap. 9 § 2 st plan- och bygglagen i princip inte ändrats sedan byggnadsstadgan. Eftersom marken i dagens samhälle är mer attraktiv samt att barnkonventionen blivit lag bör formuleringen "tillräckligt stor friyta" i 8 kap. 9 § 2 st plan- och bygglagen ändras. Lagparagrafen bör innehålla preciseringar av ytans utformning och storlek för att säkerställa en så stor friyta som enligt forskning är lämplig för barn i skolan och förskolan. / Sweden's population is steadily increasing, and cities are densifying. Most of the residents wish to live centrally, where closeness to both jobs and service is located. The densification, in turn, means that more schools and preschools need to be built. In densified cities, the area is shrinking to build on, which results in a higher price on the land. The purpose of the study is to investigate how Sweden's municipalities interpret "sufficiently large free space" in Chapter 8. 9 § 2 of the Planning and Building Act. The study also examines whether the municipalities changed their way of working as the Children's Convention became law on January 1, 2020. The study has used electronic questionnaires sent to Sweden's 290 municipal building departments with a response rate of 44%. Nearly half of the study's respondents use the checklist from Boverket and almost as many also have their own guidelines. A part of the study respondents uses functional programs that follow the curriculum's intentions when planning the school or preschool. The results of the study's survey show that 61% of the respondents follow current research on the size of the free space, which is 30 square meters for students in F-6 and 40 square meters for preschool children. The respondents which not following the common advice from Boverket about free space, developed their own guidelines for the size of the free space. Most of these municipalities set the size of the free space lower than recommended. The result shows that the respondents who do not follow the general advice on free space from Boverket think that the location of the free space weighs heavier than the size and design of the free space. Of the respondents, only 30 have worked with the Convention on the Rights of the Child even before the law came into force. Most of the respondents will start or have started to work more with the Convention on the Rights of the Child when designing school and preschools since the Convention on the Rights of the Child has become law. Although cities are increasingly densified, the current wording in Chapter 8. 9 § 2 The Planning and Building Act has in principle not changed since the building charter. Since the ground today is more attractive and that the Children's Convention has become law, the wording "sufficiently large free area" in Chapter 8. 9 § 2, the Planning and Building Act need to be changed. The law section should contain clarifications on the design and size of the surface to ensure such a large surface area that according to research is suitable for children in school and preschool.

Med denna uppsats var syftet att undersöka vilka faktorer som påverkar hur förskolegårdar ser ut i Stockholm och dess kranskommuner. Vi genomförde en intervjustudie där deltagarna var yrkespersoner som regelbundet varit delaktiga i planeringen av förskolor och beslutandeprocesser. Resultatet visar hur arbetet med dessa utemiljöer för barn brukar gå till samt vilka regler och synsätt som påverkar slutresultaten. I analysen tillämpas posthumanistisk teori med tillhörande relevanta begrepp. Särskild uppmärksamhet har lagts vid barns perspektiv och barnsyn hos beslutsfattare i planerings- och byggprocesser. Det finns idag inga regler eller lagar som säger att en förskola måste ha en gård, det finns dock råd och rekommendationer om exempelvis rimligt antal kvadratmeter av friyta. I Stockholm är det ovanligt att planera för förskolor utan tillgång till en gård, dock finns det tydliga ekonomiska faktorer och olika grundförutsättningar beroende på det geografiska läge som stadsdelen eller kranskommunen har.

Malmö stad planerar att förtäta innerstaden ytterligare för att skapa kortare resvägar vilket skulle bidra till minskade föroreningar samtidigt som man undviker att värdefull mark utanför stadsgränsen exploateras. Studien har sin utgångspunkt i att närmare granska förskolebarns i möjligheter till kontinuerlig kontakt med gröna inslag i Malmö. Genom kvalitativa undersökningar har tre förskolor och deras utomhusverksamhet närmare studerats och hur dessa påverkas av den pågående förtätningsprocessen i Malmö. I studien är förskolornas friytor centrala och hur de tillsammans med förskolornas närområde används för att stimulera barns kontakt med gröna inslag samt hur friytornas beskaffenhet möjliggör för identitetsskapande lek. Resultaten från undersökningarna tyder på att samtliga tre förskolors utomhusverksamhet och därmed barnens möjlighet till kontinuerlig naturkontakt på olika sätt begränsas av Malmö stads pågående förtätningsarbete. / The city of Malmö is in the process of planning further densification of the city center in order to develop efficient movement patterns thus mitigating pollution and avoid further exploitation of valuable land in rural areas. This study focuses on the children of Malmö and their possibilities for nature-based experiences. Through qualitative assessments, this study aimed to understand how outdoor activities of preschools might get affected by the densification process, how preschools use their yards and surrounding areas to stimulate children's’ relations with nature and how the physical function of preschool yards might encourage identity-building play. Our results show that outdoor activities at three examined preschools’ have been adversely affected by the ongoing densification in the city of Malmö, and thus limiting children's opportunity for continuous contact with nature.

Syftet med denna studie var att undersöka huruvida designen och innehållet på en mindre förskolegård bidrar med begränsningar eller möjligheter till det sociala samspelet. Ett etnografiskt förhållningssätt har använts som metod och innefattar deltagande observationer samt medföljande observationer, så kallade go-alongs. Det insamlade materialet har sedan analyserats med hjälp av två teoretiska begrepp, och de är agens och affordance. Resultatet av studien visar att designen på förskolegården påverkas av storleken och framför allt friytan av densamma och att detta sedan påverkar vilket innehåll som möjliggörs. Innehållet i sin tur har visat sig bidra med både begränsningar och möjligheter till det sociala samspelet, vilket i denna studie handlar om den fria leken på förskolegården. Resultatet av denna studie tillsammans med den tidigare forskning som finns inom området men även de riktlinjer och rekommendationer från myndigheter är samstämmiga när det gäller designen och dess innehåll på en förskolegård. Nämligen att alla förskolegårdar bör vara stora nog för att möjliggöra en design vars innehåll är så varierat som möjligt för att bidra med mer möjligheter än begränsningar till det sociala samspelet fri lek.

Urban täthet är ett ideal som präglar dagens stadsplanering. Det framgår från styrdokument och andra handlingar samt de förtätningsprojekt, t.ex. Hagastaden i Stockholm, som är ett resultat av dessa. Denna uppsats syftar till att söka förståelse för hur urban täthet och rymlighet balanseras i just Hagastaden, samt hur Hagastaden liknar respektive skiljer sig från andra bebyggelseområden i detta avseende. En täthetsjämförelse utförs mellan Hagastaden och Norra Djurgårdsstaden, ett annat förtätningsprojekt i Stockholm, dels på områdesnivå och dels på kvartersnivå. På områdesnivå beräknas exploateringstal över ett helt detaljplaneområde. I Hagastaden väljs planområde DP1 och i Norra Djurgårdsstaden planområde etapp Västra. På kvartersnivå beräknas nettoexploateringstal, markutnyttjande (andel bebyggd mark) och rymlighetstal, enligt definitioner angivna av Rådberg et al (1996), för ett kvarter i respektive område. I Hagastaden väljs kvarter Cellen och i Norra Djurgårdsstaden kvarter Töfsingdalen. Dessa kvarter jämförs även med de huvudgrupper av svenska stadstyper som beskrivs av Rådberg et al. Hagastadens offentliga friytor, dvs park- och torgytor, analyseras utifrån riktlinjer från styrdokumentet Grönare Stockholm samt den s.k. Alviksmodellen. Resultatet av täthetsjämförelsen visar vidare att Hagastaden är avsevärt tätare än både Norra Djurgårdsstaden och huvudgrupperna av svenska stadstyper. Planområde DP1 i Hagastaden har ett områdesvist exploateringstal på 2,54, jämfört med 1,65 för etapp Västra i Norra Djurgårdsstaden. Vidare har kvarter Cellen i Hagastaden ett nettoexploateringstal på 4,20, jämfört med 2,57 för kvarter Töfsingdalen i Norra Djurgårdsstaden. Båda kvarter överstiger alla huvudgrupper av svenska stadstyper med avseende på nettoexploateringstal, men liknar mest huvudgruppen Storstadsmässiga kvarter. Skillnaden i nettoexploateringstal verkar därmed bero på skillnaden i hushöjd, där kvarter Cellen har en genomsnittlig hushöjd på 11,1 våningar och kvarter Töfsingdalen 7,1 våningar. Planområde DP1 i Hagastaden med 16,7 % offentlig friyta Alviksmodellens riktlinje på minst 15 % offentlig friyta. Planområdet uppnår dock inte riktlinjen på minst 10 m2 offentlig friyta per boende med en offentlig friytetillgång på endast 6 m2 per boende. Vidare möts riktlinjerna för en god park- och naturtillgång endast delvis. / Urban density is an ideal that characterizes today's urban planning in Sweden. This is evident from various general planning documents as well as the densification projects, e.g. Hagastaden in Stockholm, which are a result of these. This paper aims to find an understanding of how urban density and spaciousness are balanced in Hagastaden, and how Hagastaden resembles or differs from other development areas in this respect. Hagastaden and Norra Djurgårdsstaden, another densification project in Stockholm, are compared with respect to density, partly at an area level and partly at a block level. As for the area level, the floor space index (FSI) is calculated for an entire detailed development plan area. In Hagastaden’s plan area DP1 and in Norra Djurgårdsstaden plan area etapp Västra. As for the block level, the floor space index (Swedish: nettoexploateringstal), land use (Swedish: andel bebyggd mark) and spaciousness index (Swedish: rymlighetstal) are calculated, as defined by Rådberg et al (1996), for one block in each area. The block Cellen is chosen in Hagastaden and in Norra Djurgårdsstaden the block Töfsingdalen. These blocks are also compared with the main groups of Swedish city types as described by Rådberg et al. Hagastaden's public open spaces, i.e. park and square areas, are analyzed based on guidelines from the document Grönare Stockholm and the so called Alviksmodellen. The result of the density comparison shows that Hagastaden is considerably denser than both Norra Djurgårdsstaden and the main groups of Swedish city types. DP1 in Hagastaden has an area-wide floor space index of 2.54, compared to 1.65 for etapp Västra in Norra Djurgårdsstaden. Furthermore, the housing block Cellen in Hagastaden has a floor space index of 4.20, compared to 2.57 for Töfsingdalen in Norra Djurgårdsstaden. Both blocks exceed all main groups of Swedish city types with respect to floor space index, but most closely resemble the main group Big city blocks (Swedish: Storstadsmässiga kvarter). The difference in floor space index seems to be mainly due to the difference in number of floors, where the block Cellen has an average number of 11.1 floors and the block Töfsingdalen 7.1 floors. DP1 in Hagastaden, with a 16.7 % share of public open space, achieves the Alviksmodellen guideline of at least 15% public open space. However, it does not achieve the guideline of at least 10 m2 of public open space per resident with only 6 m2 per resident. Furthermore, the guidelines for good access to park and nature are only partly met.

Barn som samhällsgrupp tenderar att vara tämligen osynliga inom ramen för den fysiska planeringen. Därmed är syftet med denna studie att bidra med en ökad förståelse för hur barnperspektivet implementeras i den fysiska planeringen, men även undersöka hur förtätning påverkar barns utemiljöer, specifikt förskole- och skolgårdar. Detta eftersom det i täta stadsdelar föreligger en problematik gällande att allmänna ytor tas i anspråk för bebyggelse. Den empiri som ligger till grund för studien har samlats in genom kvalitativa intervjuer samt granskning av dokument, vilket sedan analyserats med hjälp av en tematisk analys. Genom den tematiska analysen har två huvudteman identifierats, integreringen av barnperspektivet i planprocessen och barns plats i den kompakta staden, som belyser det rådande klimatet i den kommunala fysiska planeringen utifrån de studerade fallen. Utifrån denna tematik, med stöd av tidigare forskning, har det kunnat påvisats att barnperspektivet inte implementeras i tillräckligt stor utsträckning. Detta eftersom det finns flertalet problematiska aspekter i arbetet med stadsutveckling, varav två är resursfrågan och intressekonflikter. / To begin with children can be seen as a rather invisible group within the work of spatial planning. Thus, the aim of this thesis is to contribute with an increased understanding regarding how the child perspective is implemented in spatial planning, but also investigate how outdoor environments for children are affected by densification, specifically preschool yards, and schoolyards. Densified areas tend to be problematic regarding the fact that land often tends to be limited, which results in public areas being claimed for buildings. The empirical basis that the study consists of is a thematic analysis, which is based on qualitative interviews and reviews of documents. Two main themes have been identified through the thematic analysis, these are integration of child perspective and children’s place in the compact city. Furthermore, this illustrates the current climate regarding municipal spatial planning based on the cases that have been studied. The findings in this thesis show that the child perspective is not being implemented to a sufficient extent. Reasons for this are that there are problematic aspects, such as resources and conflicts of interests, these aspects need to be dealt with regarding the implementation of child perspective in spatial planning.